Månadsarkiv: augusti 2017

Carl Henrik Martling 1925-2017

UB022183

Carl Henrik Martling 1963. Foto: Digitalt Museum

Förre överhovpredikanten Carl Henrik Martling har gått bort vid en ålder av 92 år. Den 4 december 1974 utnämndes han till ledamot av andliga ståndet av Nordstjärneorden. Detta var det sista tillfället då ordnar delades ut till svenska medborgare. Det var Gustaf III som 1783 gjorde det möjligt för präster att ta emot Nordstjärneorden genom att inrätta det andliga ståndet och inrätta graden ”ledamot” (eftersom präster inte ansågs kunna kallas ”riddare”).

Martling var en beläst och stridbar präst inom högkyrkligheten. Hans motstånd mot prästvigning av kvinnor ledde till att han aldrig utnämndes till biskop, men han fick andra höga poster som direktor för Lekmannaskolan och senare kyrkosekreterare. 1988 utnämndes han till överhovpredikant av kung Carl Gustaf och blev därigenom räknad som ”biskops vederlike”. Detta är även titeln på hans memoarer.

Lars-Göran Lönnermark in 2013

Överhovpredikantens kors.

Sedan 1805 är de svenska biskoparnas ämbetstecken ett pektoralkors av guld som de bär i kedja. Under Martlings tid tillkom ett liknande ämbetstecken för överhovpredikanten. Det ritades av konstnären Bengt Olof Kälde och utfördes av silversmeden Olof Sundqvist. Utsmyckningen baserades på Hovkonsistoriets vapen och formen på ordensbiskopens kors.

dav

Ordensbiskopens mitra och kåpa.

Ordensbiskopen, en av Serafimerordens ämbeten, inrättades samtidigt som det andliga ståndet 1783. Överhovpredikanten Carl Edvard Taube var den förste. Han skulle tillsammans med två kaplaner leda ordens gudstjänster. Ingen ny ordensbiskop vigdes efter 1883 och 1952 avskaffades ämbetet. Kaplanerna blev kvar till 1974. Antalet gudstjänster i anknytning till ordnarna hade då sedan länge upphört.

Carl Henrik Martling såg till att verka i ordensprästernas anda när han 1995 planerade tacksägelsegudstjänsten i samband med kronprinsessan Victorias myndighetsdag. Denna ägde rum före den tv-sända ceremonin i Rikssalen och leddes av ärkebiskop Gunnar Weman som dagen till ära iklätt sig ordensbiskopens skrud. Martling och Carl-Åke Söderberg som assisterade bar ordenskaplanernas dräkter. Ordensbiskopens mitra och kåpa är idag utställda i Ordenssalarna på Stockholms slott.

När Martling 1995 klev av som överhovpredikant lämnade hans sitt ämbetstecken vidare, men tilldelades ett likadant som gåva från kungen och drottningen. Året innan hade han tilldelats Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band.

Lämna en kommentar

Under Personer

För omsorgsfull renvård

Flaggor

Samernas flagga.

I Sverige har vi en gammal tradition av medaljer för mycket specifika ändamål. Medaljen För omsorgsfull renvård tillkom på initiativ av länsstyrelserna i Norrbotten och Västerbotten som föreslog en medalj ”offentligt erkännande av värdet för det allmänna av en omsorgsfull renvård”. I praktiken ville man ha en medalj att tilldela samer för olika förtjänster, t. ex. för dem som var som s. k. lappordningsmän.

Förslagen bifölls av Oscar II och den 10 september 1897 blev åtta samer de första att få ta emot medaljen. Bland dem fanns Mikael Nilsson Niia.

Medaljen fick inskriptionen på både svenska och samiska. Ursprungligen endast nordsamiska: Puorre påtsoi suittemest. Vid en revidering efter Gustaf VI Adolfs trontillträde 1950 ändrades det till Buorre reinuhimmest. På senare tid har man även lagt till det sydsamiska: Väjkele reijnomännih. Medaljen bär samma inskription på tre olika språk, vilket gör den unik.

1897 delades renskötselmedaljen ut i silver av 8:e storleken. Så skedde även 1919 och 1922. Totalt 12 silvermedaljer delades ut. Därefter dröjde det till 1944 innan medaljen delades ut igen, denna gång i guld av 5:e storleken vilket gällt sedan dess. Guldmedaljen har delats ut 19 gånger.

För omsorgsfull renvård delades senast ut 2004 till Aina Jonsson, renskötare från Rans sameby. Den överlämnades av jordbruksminister Ann-Christin Nykvist under Samernas riksförbunds landsmöte. Medaljen tillhör alltjämt regeringens fyra ”aktiva” belöningsmedaljer och sorterar under Kulturdepartementet.

Nedan har jag sammanställt de mottagare som jag kunnat finna.

Medalj i guld (5:e storleken)

  • 1944: Frans Persson, Gällivare sameby
  • 1945: Nils Nilsson Kuhmunen, Könkämö sameby
  • 1950: Lars Larsson Kråik, Handölsdalens sameby
  • 1957: Lars Anders Mattsson, Jeremias Kroik, Borgafjäll, Lars Johansson, Fättjaur, Thomas Fjellström, Saxnäs, och Mikael Nilsson, Borgafjäll
  • 1959: Olov M. Persson, Hotagens sameby, K. J. Persson, Umbyns sameby
  • 1965: Olof Tuuri, Talma sameby, Inger Anna Sevä, Vittangi sameby, Nils Petter Sjaggo, Luokta Mávas sameby
  • 1980: Anders Åhrén, Härbergsdalen
  • 1984: Per Idevuoma, Lanaavaara
  • 2004: Aina Jonsson, Rans sameby

Medalj i silver (8:e storleken)

  • 1897: Mikael Nilsson Niia och sju andra
  • 1919: N. M. Fjällström och en annan
  • 1922: F. Grahn, Ammarfjäll, och S. Andersson från Bräskafors

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer