Månadsarkiv: augusti 2020

Var är akademimedaljerna?

Kungl. Vitterhetsakademiens antikvariska prismedalj instiftad 1786 och sedan 1986 utdelad att bäras i band om halsen.

Akademier är lärda samfund under kungligt beskydd som främjar vetenskaplig eller konstnärlig verksamhet inom sina respektive områden. De svenska kungliga akademierna har sedan 1700-talet låtit prägla och dela ut ett stort antal medaljer.

Före mitten av 1900-talet var det mycket sällsynt att någon akademimedalj utdelades att bäras i band. På 1940-talet instiftades dock ett par nya bärbara akademimedaljer och efter ordensreformen 1974 har flera akademier börjat förse gamla medaljer med band. Dessa medaljer har ofta kungligt porträtt och kunglig krona och räknas som officiella.

För att få en översikt över svenska officiella utmärkelser vänder man sig vanligtvis till böckerna Svenska ordnar och medaljer (1987 och 1998) av vice ordenskansler Fredrik Löwenhielm och Utmärkelsetecken på militära uniformer (2007) av Christian Braunstein, samt till de förteckningar över utmärkelser som upprättats av Försvarsmakten. Dessa utgår från en indelning med tolv grupper från A till L.

Vissa akademimedaljer finns upptagna i grupp I (övriga officiella medaljer) men många saknas. Frågan om deras status är snårigare än man kan tro.

Exemplet Vitterhetsakademien

För att visa hur den formella hanteringen av de akademiska medaljerna förändrats över tid är Kungl. Vitterhetsakademien (grundad 1735) ett bra exempel. Bilder på akademiens bärbara medaljerna finns här.

1949 ansökte Vitterhetsakademien hos Kungl. Maj:t (regeringen) om att få inrätta en bärbar medalj – För vaksam vård om svenska minnen (Gustaf Adolfsmedaljen). Vid den här tiden fastställdes akademiernas stadgar av regeringen och instiftandet av en ny bärbar medalj var ett regeringsärende. Efter sedvanlig behandling i departementen kunde medaljen instiftas av Gustaf V i statsrådet den 30 juni 1949. På samma sätt hade Kungl. Musikaliska akademiens medalj För tonkonstens främjande instiftats 1944.

1967 ville Vitterhetsakademien instifta ytterligare en bärbar medalj – För berömvärd gärning. Denna gång ansökte man direkt hos Gustaf VI Adolf via Riksmarskalksämbetet om så kallat ”nådigt tillstånd” att förse medaljen med kungens porträtt och kunglig krona vilket beviljades. Det sågs alltså inte längre som nödvändigt att regeringen fattade beslut i frågan. 

1986 firade Vitterhetsakademien att de gått 200 år sedan akademien återuppväckts av Gustav III. Akademin hade ursprungligen grundats av hans mor Lovisa Ulrika. Man beslutade att de båda prismedaljerna från 1786, med Gustav III och Lovisa Ulrikas gemensamma porträtt, nu skulle förses med kunglig krona och band.

Den antikvariska medaljen skulle delas ut i originalstorlek (12:e storleken) och bäras om halsen som Akademiens stora guldmedalj. Den skulle även förminskas till 8:e storleken och delas ut i silver på bröstet som den nya antikvariska medaljen. Även inskriftsmedaljen skulle förminskas och delas ut på samma sätt. Medaljerna överlämnades första gången av Carl XVI Gustaf vid en högtidssammankomst i Rikssalen samma år.

Officiella eller inte?

Vitterhetsakademiens bärbara medaljer har alltså instiftats i tre omgångar, under tre olika kungar och på tre olika sätt. Hur påverkar detta deras status? Fredrik Löwenhielm har i sin bok endast tagit med Vitterhetsakademiens medaljer från 1949 och 1967. Medaljerna från 1786/1986 saknas och de förekommer inte heller i andra officiella förteckningar, till exempel Försvarsmaktens.

Det är förstås möjligt att Löwenhielm förbisett dem. Han har däremot tagit med Krigsvetenskapsakademiens båda belöningsmedaljer: den större av 15:e storleken som från 1827 och den mindre av 8:e storleken från 1829. De visar Karl XIV Johan på åtsidan och Minerva med akademiens motto Ingenio et Fortitudine på frånsidan. 1987 gjordes den mindre medaljen bärbar och 1995 även den större. Vid det senare tillfället ansökte akademien hos kungen om nådigt tillstånd. 1995 är också de år som Löwenhielm anger i sin förteckning, även om de båda medaljerna placerats utifrån när de instiftats.

Det verkar alltså som att Löwenhielm i sin förteckning endast tagit upp de bärbara akademimedaljer för vilka tillstånd sökts och medgivits av antingen Kungl. Maj:t (regeringen) eller av Riksmarskalksämbetet. Till skillnad från vad som ibland hävdas gör han dock inte skillnad mellan dessa två tillstånd. Båda berättigar till placering i grupp I. 

Andra akademier som gjort äldre medaljer bärbara är Ingenjörsvetenskapsakademien (1987 eller 1989), Vetenskapsakademien (1990 och 1995), Skogs- och lantbruksakademien (1995). Örlogsmannasällskapet (1999) och Gustaf Adolfs akademien (okänt). Av dessa är det bara Örlogsmannasällskapet som jag med säkerhet vet har sökt tillstånd från Riksmarskalksämbetet. Tillsammans med Ingenjörsvetenskapsakademiens medaljer är de enda som finns upptagna i Försvarsmaktens förteckning. Resten saknas.

Slutord

Att tilldelas en medalj av en kunglig akademi är en stor ära. Medaljerna är anrika och mycket vackra. Vanligtvis är det kungen eller någon medlem av kungahuset som överlämnar dem personligen. De är utan tvekan officiella.

Det är önskvärt att luckan beträffande dessa medaljer i officiella förteckningar fylls igen. Webbplatsen Medalj.nu var ett försök att åstadkomma en sådan förteckning med ideella krafter. Den drogs dessvärre med ett antal problem och är numera nedlagd.

En ny vore mycket välkommen.

Lämna en kommentar

Under Bärande, Belöningsmedaljer

”Hovmontering” och andra sätt att montera medaljer

Svärdsordens riddartecken i så kallad svensk hovmontering.

En montering är det sätt på vilket en eller flera utmärkelser sätts samman med sitt band för att bäras. När man tilldelas en medalj som ska bäras på bröstet är den numera oftast färdigmonterad med nål. Tilldelas man fler så får man själv se till att de monteras ihop på ett spänne så att de sitter jämnt och snyggt tillsammans. Av historiska och praktiska skäl monteras banden på olika sätt världen över. Även i Sverige finns flera bandmonteringar att välja mellan.

När ordnar och medaljer blev vanliga på 1700-talet bars dessa med bandet hängande från ett av livrockens stora knapphål. På gamla porträtt kan man se hur bandet inte nödvändigtvis hängde spikrakt utan formades till en lös knut. Under det tidiga 1800-talet ändrades modet och i frånvaron av knapphål fick banden fästas direkt på livplaggets tyg. Dessutom blev det nu vanligt att man bar flera utmärkelser på bröstet bredvid varandra. Detta gav upphov till olika monteringstekniker och olika nationella traditioner som fortfarande lever vidare.

Enkla monteringar

Äldst och numera vanligast är så kallad lodrät montering eller raka band. Utmärkelserna hänger ett rakt och dubbelvikt band och denna variant har historiskt varit vanlig i Västeuropa och inom det brittiska samväldet där den kallas swing mount.

Danska Erindringsmedaljen for Krigen 1864 i kryssband.

I Danmark använder man kryssband (danska: krydsbånd) där bandet vikts till femkantig form. Även det är en mycket gammal montering och jag skulle gissa att det är en efterhärmning av 1700-talets lösa knutar som med tiden fått allt skarpare hörn. Det används inte bara till bröstdekorationer utan även kommendörskors och motsvarande som inte får plats runt halsen. Av någon anledning kallas det ofta ”trekantigt”. Monteringen är standard i Ryssland och Centralasien och har även används i Sverige.

Kejsar Frans Josef med utmärkelser i trekantsband.

Det österrikiska trekantsbandet (tyska: Dreiecksband) där bandet vikts till en triangel ska ha införts på 1840-talet och är alltjämt standard i de länder som då ingick i Österrike-Ungern.

Slutligen ska rosetten nämnas. Idag är det en variant som används till klänning men på 1700-talet bar även riddare gärna sina ordenstecken i rosett. Precis som andra monteringar bör rosetter monteras ihop på ett spänne om de är många.

I ovannämnda monteringar är bandet vikt på ett visst sätt medan själva utmärkelserna hänger fritt nedanför, därav beteckningen ”enkla monteringar”.

Avancerade monteringar

Risken med fritt hängande utmärkelser är att de slås mot varandra, skadas eller rentav faller av. Detta har många hovmän, kavalleriofficerare och paraderande soldater bittert fått erfara. Därför har det uppstått ett antal avancerade monteringar där utmärkelserna vilar på bandet och är stadigt surrade.

Brittisk hovmontering.

I Storbritannien finns en tradition att drottning Victoria irriterade sig på skramlande ordnar och beordrade alla vid hovet att låta montera dem ordentligt, därav benämningen court mount (‘hovmontering’). Om det är sant vet vi inte, men under drottningens långa regeringsperiod 1837 till 1901 som det blev vanligt att man bar flera utmärkelser på bröstet så behöver lär ha uppstått då. Med brittisk hovmontering dras bandet bakom hela utmärkelsen så att det kan sys fast. Det används idag inom det brittiska samväldet och har de senaste åren börjat användas inom Sverige under beteckningen ryttarmontering.

Drottning Victorias av Sverige uniform med utmärkelser i tysk stil.

I Tyskland uppstod under 1800-talet olika former av så kallade veckade band. Banden lades i U-form med utmärkelsen vilande på den veckade nedre delen. Det fanns en preussisk variant, en bayersk variant, med flera. Dessa kan beskådas på Ordensmanufaktur.net. Dessa används fortfarande inom den tyska försvarsmakten samt i Nederländerna.

Svensk montering

Så äntligen till den typ av montering som länge var vanlig i Sverige och som nu fått en renässans under benämningen ”svensk hovmontering”. Den började användas av officerare under andra halvan 1800-talet och var fortsatt vanlig till strax efter mitten av 1900-talet. Bandet viks först dubbelt och formas till ett ”U”. Därefter viks ett mindre ”U” som sys ihop med det större. Trots att banden är vikta ser det ut som att det är ett helt band. Själva medaljen kan antingen vila helt på bandet eller hänga ned en bit.

Gustaf VI Adolf var en av de sista att använda monteringen vilket han gjorde till både original och miniatyrer. Idag finns de utställda på Ordenssalarna på Kungliga slottet i Stockholm.

Mycket litet är skrivet om denna typ av montering. I en källa från 40-talet kallas den preussisk montering. Monteringen verkar ursprungligen ha varit en variant av de tyska veckade banden, men jag har inte kunnat hitta några tyska exempel som är helt identiska med de svenska. Idag är den som sagt känd som hovmontering men någon stark historisk koppling till hovet finns inte.

”Hovmonteringen” är en av tre godkända monteringar till Försvarsmaktens uniformer tillsammans med raka band eller ”ryttarmontering” (endast beridna förband). Det är ett stiligt och historiskt värdefullt sätt att bära sina utmärkelser på. Rekommenderas!

Leverantörer

Idag finns det flera leverantörer som kan montera medaljer i Sverige. Ett par av dem erbjuder hovmontering. Jag har inte själv anlitat någon av dem och kan inte gå i god för kvaliteten.

2 kommentarer

Under Montering