Sveriges första brandmedalj instiftades av Stockholms stads brandförsäkringskontor, eller bara Brandkontoret, som grundades 1746 av ett antal borgare i Stockholm under ledning av Charles Tottie. Brandkontorets reglemente fastställdes av Fredrik I som därmed gav bolaget sin kungliga sanktion. Fram till 1874 ansvarade Brandkontoret för brandsläckningen i Stockholm. Idag är det ett renodlat försäkringsbolag.
Brandkontorets emblem skapades av Gerhard Meijer och fastställdes av Brandkontorets direktion den 23 april 1746. Det föreställer fågel Fenix på en glob krönt av en kunglig krona och omgiven av två vingar samt eldrök. Fenix är en mytologisk varelse som dör i eldslågor och återuppstår ur sin egen aska – en mycket lämplig symbol för brandförsäkring. Den kungliga kronan visar att bolaget hade ett kungligt uppdrag.
Emblemet är en bekant syn för de som rör sig i Gamla stan. Det placerades nämligen ovanför porten på de byggnader som var försäkrade så att Brandkontorets brandmän i händelse av eldsvåda visste vilka hus de skulle undsätta först. Märket blev snart en självklar del av stadsbilden och omsjungs även av Bellman i Fredmans epistel nr 40: ”Fenix sitter full med glitter, ståtligt förgylld.”
Belöningsmedaljer
Redan i Brandkontorets äldsta reglemente från år 1746 ålades direktionen att iakttaga om någon deltagit i eldsläckning med ”särdeles flit och oförtrutenhet” eller ”med fara och äfwentyr för sin person” eftersom de då ”måge blifwa af contoiret efter omständigheterna therföre belönte och upmuntrade”. Inledningsvis innebar detta penningersättningar. En brand som kunde släckas eller rentav förhindras helt innebar en stor besparing för Brandkontoret.
Under 1700-talet lät kontoret ta fram två belöningsmedaljer: den mindre medaljen (eller jetongen) Moesti cupiens solatia casus och den större Vigili custode perennat (även kallad Tottiemedaljen). Båda medaljerna delades ut guld och silver. I början saknade de bäranordning och överlämnades till sina mottagare att förvaras.
Moesti cupiens solatia casus
Brandkontorets första medalj instiftades 1764 när Brandkontorets direktion ville belöna en ”behjärtad och vaksam granne” som förhindrat en brand som kunde ha blivit förödande. Man beslutade att låta prägla en medalj (även kallad jetong) av 8:e storleken att utdelas till:
hederligare personer, som vid eldsvådor något märkvärdt bidraga till lågans dämpande och de olyckligas räddning.
Medaljen ritades av Jean Eric Rehn, en av sin tids stora formgivare. Frånsidans motiv är hämtat ur det romerska nationaleposet Aeneiden av Vergilius och visar hur hjälten hur Aeneas bär sin far ur det brinnande Troja. Det är en bild som bör ha talat även till de 1700-talsmänniskor som inte var klassiskt bildade.
Omskriften Moesti cupiens solatia casus har av latinisten Emanuel Svenberg översatts till ”längtande efter att bli en tröst i den sorgliga olyckan” och verkar vara inspirerad av en passage i Aeneiden (6.377). En äldre översättning lyder ”längtande efter tröst för en sorglig händelse”.
Åtsidan visar fågel Fenix som står i en eld under texten Reparabilis (”den får liv igen”), allt på en stor ros. Rosen ansågs vara en av Stockholms symboler eftersom den förekom i stadens sigill från 1680. I själva verket berodde detta på en förvanskning av ett dekorativt element i ett av stadens medeltida sigill. Omskriften Indemnitas incendiorum Holmiae ska uttydas ”ersättning för eldsvådor i Stockholm”.
Medaljen graverades av Gustaf Liungberger under en resa till Rom och den första utdelningen ägde rum först när han återkommit till Stockholm 1767.
Vigili custode perennat (Tottiemedaljen)
1771 ville Brandkontoret uppmärksamma sin grundare Charles Tottie som då hade styrt bolaget i femton år. Man lät ta fram en medalj av 12:e storleken som graverades av Carl Johan Wikman. Dess åtsida visade Totties bröstbild och omskriften Carolus Tottie civis holmensis (”Charles Tottie borgare i Stockholm”). På frånsidan syntes en bild på Trojas borg där stadens beskyddare Minerva står vakt i porten samt inskriften Vigili custode perennat (ungefär ”Han förblir en vaksam väktare”).
Medaljen Vigili custode perennat. Foto: Kungl. Myntkabinettet.
Medaljen präglades i sju exemplar av guld som överlämnades till Tottie, hans hustru och fem barn, samt 20 av silver som sparades för kontorets framtida behov. Den kom att delas ut som kontorets främsta belöning för eldbekämpning. 1796 delades den för första gången ut till kontorets tjänstemän för deras trogna tjänst, och 1798 i guld till en av direktionens ledamöter.
Medaljer att bäras
Med kunglig krona
1819 beslutade Karl XIV Johan att ett försäkringsbolag, Allmänna brandförsäkringsverket, i särskilda fall kunde ansöka hos honom om tillåtelse att dela ut sin brandmedalj att bäras i band på bröstet. Även Brandkontoret började ansöka om sådant tillstånd. I Göteborgs stadsmuseums samlingar finns ett exemplar av medaljen Moesti cupiens solatia casus i guld försedd med kunglig krona och röd-vitt band.
Medaljen Moesti cupiens solatia casus från cirka 1860. Foto: Anna Adrian, Göteborgs stadsmuseum.
Dessa bandfärger är kända åtminstone sedan 1859 och valdes möjligtvis av traditionsskäl; under slutet av 1700-talet skulle brandmännen i Stockholm bära vita och röda tofsar som igenkänningstecken. Samma band kunde även användas av andra försäkringsbolag som delade ut brandmedaljer.
En utdelning ägde rum 1881 efter en brand i operahuset i Stockholm. Brandkårens verkmästare G. Ljunggren tilldelades Brandkontorets belöningsmedalj (sannolikt Tottiemedaljen) i silver, och fyra andra tilldelades brandkontorets belöningsjetong (antagligen Moesti cupiens). På förslag av Brandkontorets direktion utfärdade Kungl. Maj:ts tillstånd för samtliga mottagare att bära sina medaljer ”i hwitt och rödt band å bröstet”. Att även större medaljer som Tottiemedaljen av 12:e storleken bars på bröstet var vid denna tid inget ovanligt.
Kontorets reglemente från 1878 innehåller inga detaljerade bestämmelser om belöningsmedaljerna, endast att:
Åt dem, som vid elds släckning eller förekommande af elds utbredning ådalagt synnerligt nit samt sällsynt mod och rådighet, eger Direktionen utdela medaljer, jettoner och penningar. (Art II, § 14)
Med murkrona
Vid slutet av 1800-talet lättades kravet på att bärbara medaljer skulle vara godkända av kungen. Brandkontoret delade då ut bärbara medaljer på eget bevåg. Den kungliga kronan ersattes då av en murkrona.
Den större Tottiemedaljen tycks ha delats ut sparsamt och nästan uteslutande till högre ämbets- och tjänstemän inom Brandkontoret. Vid något tillfälle började man dela ut den att bäras i band om halsen. Gravören Adolf Lindberg anlitades för att ta fram en mindre variant som kunde bäras på bröstet.
Medaljen Moesti cupiens solatia casus med murkrona från 1922.
Medaljen Moesti cupiens utdelades årligen i silver till brandmän som belöning för rådighet vid eldsläckning. I särskilda fall kunde medaljen delas ut i guld. Vid 1900-talets mitt upphörde den regelbundna utdelningen och därefter har medaljen endast delats ut vid ett par uppmärksammade händelser under 1900-talet.
I samband med det ”stora tunnelraset” i Stockholm den 9 november 1965 utmärkte sig brandingenjör Olle Johansson och vice brandchef Carl-Otto Falk för framstående mod och rådighet vid räddningsarbetet. Året därpå fick de båda motta Moesti cupiens.
Så sent som 1990 delades samma medalj ut till den 33-årige rökdykarledaren Denny Wincent. Under en brand på Östermalm hade han befunnit sig i ett trapphus då taket rasade in. Han var först helt fastklämt med lyckades med konststycket att ta sig loss med endast lindrigare brännskador och några frakturer. Brandkontorets VD Jan Ekman som till tidningarna sade att 1990 varit det värsta brandåret i Stockholm sedan Klarabranden 1751 och att medaljen var ett led i arbetet att minska antalet bränder.
Idag
Brandkontoret är än idag verksamt som försäkringsbolag för fastigheter inom Stockholms län och har sedan 1806 sina lokaler vid Mynttorget i Gamla stan. Traditionen från 1790-talet att medaljera sina anställda lever fortfarande och den stora Tottiemedaljen i guld delades ut så sent som 2005. Nya medaljer beställdes 2012 från Svenska Medalj. Man får hoppas att även Moesti cupiens solatia casus får leva vidare som belöning till den som bidragit till lågans dämpande och de olyckligas räddning.
Phaleristica 