Pressträff om Förtjänstutredningen idag kl. 14.30

Justitiedepartementet har idag informerat om hur Förtjänstutredningen kommer att presenteras i ett pressmeddelande:

I dag, tisdag den 21 september klockan 14.30, hålls en digital pressträff med anledning av att justitie- och migrationsminister Morgan Johansson tar emot den parlamentariskt sammansatta Förtjänstutredningens betänkande.

Utredningen har bland annat haft i uppdrag att presentera ett modernt och centralt system för att belöna förtjänstfulla insatser. Kommittén har även haft i uppdrag att se över de allmänna flaggdagarna samt redovisningen av anslaget till hovet.

På pressträffen medverkar justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och Björn von Sydow, ordförande för den parlamentariska kommittén och tidigare talman.

Pressträffen kommer att direktsändas och kan ses från Regeringskansliets webbplats (här) eller via YouTube (här).

Jag kommer att kommentera direkt på Twitter (här) varefter nya inlägg kommer publiceras.

Lämna en kommentar

Under Förtjänstutredningen

Förtjänstutredningen presenteras snart

Ordenstecken och kraschan för kommendör med stora korset av Kungl. Nordstjärneorden (sedan 1975 i blått och gult band).

Inkom kort presenteras Förtjänstutredningen, eller formellt kommittén om det offentliga belöningssystemet, de allmänna flaggdagarna och utformningen av anslaget till hovet (Ju 2019:09). Utredningens uppdrag är bland annat att:

göra en bred och samlad översyn av det offentliga belöningssystemet med inriktningen att Sverige ska få ett modernt och sammanhängande system för belöning av såväl svenska som utländska medborgare för bl.a. viktiga samhällsinsatser.

I detta nya system kommer de svenska kungliga ordnarna – Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden – åter att förlänas svenska medborgare, vilket upphörde 1975 med den så kallade ordensreformen. Att föreslå hur (inte om) ordensförläningarna ska återupptas har varit en av kommitténs uppgifter.

Enligt regeringens direktiv ska Förtjänstutredningen slutredovisas senast imorgon den 15 juni. Säkra källor gör dock gällande att utredningen kommer att offentliggöras tisdagen den 21 september. Detta bekräftas av information på riksdagens hemsida enligt vilken kommitténs ledamöter, sakkunniga och experter endast tjänstgör till den 20 september och ordförande Björn von Sydow till den 21.

Den politiska uppgörelsen mellan sex partier som ligger till grund för utredningen offentliggjordes redan i maj 2018 med en debattartikel och senare samma månad kom Konstitutionsutskottets formella betänkande som riksdagens ställde sig bakom. Efter valet dröjde det ända till november 2019 innan regeringen fastställde utredningens direktiv och utnämnde förre talmannen Björn von Sydow till ordförande och tillsatte övriga ledamöter.

Av direktiven framgick att utredningen bland annat skulle:

kartlägga formerna för tilldelande av regeringens och förvaltningsmyndigheternas olika offentliga belöningar och ta ställning till om dessa bör ändras,

undersöka möjligheterna för medborgare att nominera individer för offentlig belöning och ta ställning till om dessa möjligheter bör utvidgas,

undersöka och redovisa vilka ändringar av ordenskungörelsen som behövs för att återuppta tilldelandet av utmärkelser inom Vasaorden och Svärdsorden och för att utmärkelser inom dessa ordnar och inom Nordstjärneorden ska kunna tilldelas svenska medborgare,

Förtjänstutredningen bland annat begärt in underlag från ett stort antal myndigheter om vilka medaljer de eventuellt delar ut. Man har också låtit docenten vid Lunds universitet Martin Sunnqvist ta fram en omfattande rättshistorisk utredning. Utan att känna till vilka förslag som kommer att lämnas så står det klart att utredningen varit mycket grundlig.

Det ska bli mycket spännande ta del av Förtjänstutredningens förslag när det presenteras nästa vecka. De kommer givetvis att kommenteras utförligt på Phaleristica. Den 21 september finns dessutom möjlighet att delta i en diskussion som arrangeras av Societas Heraldica Scandinavica.

1 kommentar

Under Förtjänstutredningen

Svensk räddningsmedalj till Christian X för räddning på Grönland

Kung Christian och drottning Alexandrine välkomnar de skeppsbrutna svenska sjömännen.

I år är det hundra år sedan den svenska ångaren S/S Bele strandade utanför Grönlands ostkust. Det var den 14 juli 1921 då fartyget slog i klipporna och började ta in vatten. Befälhavaren kapten Sahlström såg genast till att sätta passagerare och besättning i land och skickade en nödsignal över radio, dock utan att få svar.

Vad Sahlström inte visste var att nödsignalen tagits emot av S/S Island på vilket den danska kungafamiljen befann sig under sin Grönlandsresa. Kung Kristian X beordrade omedelbart att man skulle börja söka efter Bele, men på grund av den tjocka dimman dröjde det till den 18 juli innan man fann det grundstötta fartyget och dess skeppsbrutna passagerare i ett improviserat lägger vid stranden. Kung Kristian och drottning Alexandrine gick genast i land för att förhöra sig om deras hälsa.

Eftersom dansk TV var ombord har räddningsinsatsen blivit väldokumenterad. I journalfilmen Kongeparrets Grønlandsrejse (30:36) kan man se såväl den strandade Bele som när den svenska besättningen kommer ombord och välkomnas av kungen och drottningen. Samtliga kunde oskadda föras i säkerhet på det danska kungaskeppet.

Att svenska sjömän blivit undsatta av det danska kungaparet väckte förstås stor uppmärksamhet i Sverige. När Gustaf V besökte Köpenhamn i oktober samma år överlämnade han räddningsmedaljen För berömliga gärningar av 8:e storleken i guld till kung Christian. Han är en av mycket få som mottagit medaljen i detta större format i guld. Vanligtvis delades medaljen ut av 8:e storleken i silver, eller i sällsynta fall av 5:e storleken i guld.

Christian X.

Andra kungligheter som belönats med medalj för personligt mod är Oscar II som var mycket stolt över sin franska räddningsmedalj.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Gustaf VI Adolfs brittiska amiralsuniform

Efter en lång uppehåll har jag åter haft möjligheten att besöka Ordenssalarna på Stockholms slott. En intressant nyhet i utställningarna är en brittisk amiralsuniform med ordnar som burits av Gustaf VI Adolf.

Kung Gustaf Adolf utnämndes till hedersamiral i brittiska flottan den 1 maj 1951 av Georg VI. Uniformen bars av kungen under flera besök i Storbritannien samt vid banketten när drottning Elizabeth II avlade statsbesök i Sverige 1956. Det blå axelbandet och den briljanterade kraschanen tillhör Strumpebandsorden – Englands främsta orden. Om halsen bärs brittiska Victoriakejdan och medaljen Illis quorum meruere labores, samt på slaget miniatyrdekorationer varav två brittiska kröningsmedaljer.

Uniformen liknar svenska flottans mässdräkt, men livplagget är försedd med skört (likt en frack) till skillnad från mässjackan som är rakt skuren. Detta stiliga plagg (undress tailcoat på engelska) är avskaffat i Sverige men lever vidare i bland annat Norge. Utöver mässdräkten, som endast bars vid aftonsamkväm, hade kungen även en brittisk dubbelknäppt kavaj som bars på dagen. Uniformerna är uppsydda av skrädderifirman Gieves (numera Gieves & Hawkes). Firman, som har sin adress på No. 1 Savile Row, firar i år 250-årsjubileum. Dessa uniformer ingår idag i Livrustkammarens samlingar.

Gustaf VI Adolf hade ett mycket nära förhållande till Storbritannien. Under ett besök i Kario 1905 träffade han sin blivande fru Margaret av Connaught, dotter till den brittiske kung Edvard VII:s yngre bror hertigen av Connaught. De förlovade sig direkt och vigdes den 15 juni samma år. Gustaf Adolf och Margareta (som hon därefter kallades) fick fem barn tillsammans. Hon avled hastigt 1920 och sörjdes av ett helt land. 1923 gifte Gustaf Adolf om sig med lady Louise Mountbatten. Även hon medlem av den brittiska kungafamiljen.

Kungen mottog ett antal brittiska ordnar. Efter förlovningen 1905 avlade han ett besök hos Edvard VII och fick då Victoriaordens storkors. Dagen före vigseln i Windsor förlänades han även Bathordens storkors. Under en resa i Storbritannien 1923 erhöll han en sällsynt brittisk utmärkelse av Georg V – Victoriakedjan – som idag har endast tio levande mottagare. Vid sitt statsbesök hos drottning Elizabeth II 1954 upphöjdes Gustaf VI Adolf till riddare av Strumpebandsorden.

Dessutom innehade kungen Georg V:s kröningsmedalj (1911) och Georg VI:s kröningsmedalj (1937). Dessa bar han alltid på bröstet tillsammans med sina andra dekorationer.

Militära hedersposter

Vid förra sekelskiftet var det vanligt förekommande att ge främmande furstar en symbolisk grad inom den egna krigsmakten. Antingen som general eller amiral à la suite eller som hedersöverste för ett regemente. En vänskapsgest på samma sätt som att utväxla ordnar. Jag har tidigare skrivit om hur drottning Victoria blev hedersöverste för 34. Pommerska fysiljärregementet 1908.

Efter de båda världskrigen kom traditionen av sig, dels för att monarkierna reducerats, dels för att många regementen behövt gå i fält mot sina egna honorära chefer. Vid första världskrigets utbrott var exempelvis den tyske kejsaren hedersöverste vid ett brittiskt dragonregemente, och när Japan förklarade krig under andra världskriget var kejsaren fältmarskalk i brittiska armén. Ändå är det främst i Storbritannien som traditionen fortfarande upprätthålls medan den i andra monarkier har upphört.

I maj 1951 utnämndes Gustaf VI Adolf till hedersamiral i den brittiska flottan och svarade med att kort därefter utnämna Georg VI till hedersamiral i den svenska. Det är såvitt känt den sista dylika utnämningen från svensk sida. När Georg VI avled året därpå deltog kung Gustaf Adolf vid begravningen iklädd sin brittiska amiralsuniform och svenska flottan skickade kryssaren Göta Lejon och jagaren Uppland till London. Därefter var kung Fredrik IX av Danmark den siste svenske hedersamiralen (utnämnd 1947).

Inför sitt statsbesök till Storbritannien 1975 utnämndes kung Carl XVI Gustaf till hedersamiral i brittiska flottan.

Lämna en kommentar

Under Bärande

Briljanterade medaljer I: Minnesmedaljer

Den 6 juni förlänades prinsessan Christina H. M. Konungens medalj av 12:e storleken med briljanter och kedja med motiveringen ”för stora ideella samhällsinsatser på flera områden”. Denna mycket höga utmärkelse har endast utdelats en gång tidigare – till prins Bertil på hans 75-årsdag 1987. Det är just tillägget med briljanter (alltså slipade ädelstenar) som gör utmärkelsen så speciell.

Redan under 1700-talet dekorerades ordenstecken med briljanter för att kunna bäras vid festliga tillfällen för att matcha andra briljanterade smycken och klädesdetaljer. Under tidigt 1800-talet började Karl XIV Johan efter kontinentalt mönster förläna ordenstecken med briljanter som en särskild utmärkelse vilken skulle ses om ett personligt tacksamhetsbevis från kungen. Briljanterna bekostades av kungen personligen. Ordenstecknen fick bäras även efter upphöjande i högre grad och behövde inte återställas efter mottagarens död.

Från 1800-talets slut förekommer även medaljer som förlänats med briljanterad krona. Det rör sig om kungliga enskilda medaljer. Vid denna tid kunde även drottningarna och prinsarna dela egna belöningsmedaljer. Ett exempel är Litteris et artibus som började som kronprins Karls (XV) enskilda medalj och vid hans tronbestigning blev en permanent kunglig belöning. De icke-regerande kungligheternas medaljer delades vanligtvis ut att förvaras, men kunde vid mycket särskilda tillfällen förlänas med Serafimerordens band och en briljanterad krona.

Nedan ska jag redogöra för briljanterade medaljer förlänade vid tre särskilda tillfällen. I framtida inlägg återkommer jag till mer regelbundet förlänade medaljer med briljanter.

Drottning Lovisas minnesmedalj (1871)

Drottning Lovisas minnesmedalj (längst till höger) som tillhört Nils Claes Brahe. Foto: Gösta Sandell, Livrustkammaren.

Den äldsta briljanterade medalj jag kunnat hitta är den som delades ut vid drottning Lovisas död 1871. Under sin livstid hade drottningen delat ut olika belöningsmedaljer i den större 12:e storleken och den mindre 7½ storleken. Åtsidan visade hennes porträtt med diadem och pärlhalsband samt namn och titel på latin: Ludovica Regina Sveciae et Norvegiae.

Efter att drottningen gått borde delade hennes make Karl XV ut hennes mindre medalj i Serafimerordens band och med briljanterad krona som minnesgåva till medlemmarna av drottningens hov. Mottagarens namn graverades på den släta frånsidan. Enligt Hildebrand ska drottningens medaljer har hittats ”i hennes gömmor” men andra källor hävdar att de präglats på kungens befallning.

I detta fall är det inte själva kronan som försetts med briljanter. Istället har särskilda briljanterade ornament lagts till på kronans båda sidor.

Drottning Josefinas minnesmedalj (1873)

Drottning Josefinas minnesmedalj som tillhört greve Adolf von Rosen. Foto: Nordiska museet.

Josefina av Leuchtenburg anlände till Stockoholm den 13 juni 1823 på linjeskeppet Carl XIII för att gifta sig med Sveriges kronprins Oscar (I). Redan som kronprinspar delade Oscar och Josefina ut egna belöningsmedaljer vilket de gjorde även efter tronbestigningen 1844. I likhet med de kungliga medaljerna pryddes åtsidan av Josefinas porträtt och titel medan frånsidan bar en devis. Efter Oscars död 1859 ändrades hennes titel till Enkedrottning af Sverige o. Norige.

Den 13 juni 1873 högtidlighölls 50-årsminnet av änkedrottningens ankomst till Sverige. För denna festlighet präglades ett antal minnesmedaljer av Myntverkets gravör Lea Ahlborg . Den minsta av dessa medaljer var också den enda bärbara och mest exklusiva. Den präglades i guld av 3:e storleken (18,5 mm.) och delades ut med Serafimerordens band och briljanterad krona till de kvarlevande sjöofficerarna som tjänstgjort under prinsessan Josefinas resa till Sverige.

Uppgifterna går isär om huruvida fem eller åtta medaljer förlänades och huruvida mottagarna endast tjänstgjort på Carl XIII eller i hela eskadern. Bland mottagarna fanns dock med säkerhet greve Adolf von Rosen vars medalj idag ingår i Nordiska museets samlingar (bild ovan). Den briljanterade medaljkronan är av vitt guld, sannolikt för att matcha ädelstenarna.

Oscar II:s och drottning Sofias silverbröllopsmedalj (1882)

Bland svenska kungliga jubileums- och minnestecken bortses ofta från Oscar II:s och drottning Sofias silverbröllopsmedalj från 1882. Skälet är ett detta i huvudsak var en icke-bärbar medaljer, men i likhet med medaljerna ovan delades den ut i ett fåtal briljanterade exemplar att bäras i Serafimerordens band. Mottagarna var de som tjänstgjort hus kungaparet sedan bröllopet 1857. Fyra av dessa personer är kända: Claes Cronstedt, Axel von Arbin, Ferdinant d’Orchimont och Sven Lagerberg.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Bengt Göransson 1932–2021

Bengt Göransson har avlidit i en ålder av 88 år. Mellan 1982 och 1991 var han statsråd i Utbildningsdepartementet med ansvar för kulturfrågorna och kom att göra ett mycket stort avtryck. Han är en av få som runt halsen kunnat bära en medalj från kungen och dessutom en från regeringen.

2001 mottog Göransson medaljen Illis quorum meruere labores i guld av 12:e storleken av regeringen ”för mångåriga och betydelsefulla insatser för folkbildning, kulturliv och demokrati”.

2008 förlänades han även H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken med högblått band ”för outtröttliga insatser för en fördjupad kultursyn och för att sprida och debattera kultur i vidaste mening”.

Dessa båda medaljmotiveringar får idag tjäna som kortfattade kärnfulla runor över hans liv. Vila i frid.

Lämna en kommentar

Under Personer

Prinsessan Christina får Konungens medalj med briljanter i kedja

Idag på Sveriges nationaldag tillkännages traditionellt vilka som tilldelas H. M. Konungens medalj och medaljen Litteris et Artibus. En av dem som dekoreras är kungens syster prinsessan Christina, fru Magnuson som får ta emot Konungens medalj av 12:e storleken med briljanter i kedja för ”stora ideella samhällsinsatser på flera områden”. Denna förnäma utmärkelse har endast utdelats en gång tidigare. Prinsessan har bland annat varit Svenska Röda Korsets ordförande 1993–2002.

Ett ordenstecken eller en medalj som försetts med briljanter (alltså slipade ädelstenar) är mycket sällsynt och utgör ett personlig tack från monarken till synnerligen förtjänta mottagare. Den som senast mottog en briljanterad utmärkelse i Sverige var prins Bertil som fick samma medalj på sin 75-årsdag den 28 februari 1987. Medlemmar av kungahuset erhåller de svenska riddarordnarna vid födseln, men mottar kungliga medaljer endast för särskilda förtjänster.

Bland de övriga 32 mottagarna idag märks justitiekansler Mari Heidenborg (Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band), professor Bo Rothstein (Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band) samt sångarna Jill Johnson och Peter Jöback (Litteris et Artibus).

Hela listan över medaljörer finns här. Överlämningsceremonin planeras äga rum till hösten.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Förtjänsttecken på Göteborgs 400-årsdag

Idag firar Göteborg 400-år. Den 4 juni 1621 utfärdade Gustav II Adolf nämligen den nya stadens privilegiebrev. Idag högtidlighålls jubiléet under pandemianpassade former och ett mer storslaget firande kommer att äga rum 2023. Den 4 juni är också traditionellt den dag då Göteborgs stads förtjänsttecken delas ut. En tradition från 1948.

Förtjänsttecknet utformades av göteborgsarkitekten Ragnar Ossian Swensson. Det består av Göteborgs stadsvapen i guld, silver och emalj inom en gyllene eklövskrans. Tecknet bärs ett band med stadens färger: blått med tre vita ränder. Utifrån Swenssons kompositionsskiss modellerades tecknet av skulptören Åke Hammarberg och tillverkades sedan av Sporrong & Co i 18 karats guld.

Enligt de äldsta bestämmelser som fastställdes den 29 april 1948 skulle förtjänsttecknet delas ut efter beslut av av stadsfullmäktiges presidium till:

kommunala förtroendemän och förutvarande förtroendemän hos staden samt i stadens tjänst anställda eller förut anställda personer, under förutsättning att de därav gjort sig särskilt förtjänta.

Enligt beslut av Göteborgs stadsfullmäktiges presidium må förtjänsttecknet tilldelas jämväl annan därav förtjänt person.

De första mottagarna

Den första utdelningen ägde rum den 4 juni 1948 i stora börssalen. Inte mindre än 45 göteborgare fick motta förtjänsttecknet ur stadsfullmäktiges ordförande Ernst Jungens hand. Bland dem hittar man titlar som grosshandlare, skådespelare, spårvägsman och sjuksköterska. Alltså ett ganska brett urval. Att endast fem av dem var kvinnor föranledde dock kritik i pressen.

En av de första mottagarna var arkitekten Swensson som tog emot tecknet med orden:

R. O. Swensson har sin signatur på ett flertal byggnadsverk i Göteborg. Han har sysslat mycket med skolungdomens och de sjukas byggnadsfråga. Redan detta säger något väsentligt om honom. Han har givit stadens förtjänsttecken dess utformning. R. O. Swensson, Ni har vunnit våra hjärtan. Tag vår hyllning för banbrytande insatser.

Till skillnad från Sankt Eriksmedaljen blev Göteborgs förtjänsttecken aldrig en utmärkelser för lång och trogen tjänst (trots att bestämmelserna uttryckligen nämner förtroendemän och anställda). Istället har medaljen delats ut till ”annan därav förtjänt person”, sedan 50-talet på drygt tio personer årligen. Traditionen med överlämning på Börsen den 4 juni har behållits in i våra dagar.

Modernisering

På Göteborgs kommuns webbplats står att läsa ”År 2017 moderniserades utmärkelsen för att bättre passa vår tid”. Bland annat ändrades kriterierna så att förtjänsttecknet ska tilldelas för ”extraordinära gärningar och ett personligt engagemang för göteborgssamhällets utveckling”.

Vid samma tid börjar man omnämna förtjänsttecknet som ett ”märke” och det finns bilder på tecknet som antyder att det inte längre delats ut med band, något som vore oerhört tråkigt. Bättre då att komplettera tecknet från 1948 med en nål i mindre utförande som kan bäras till vardags.

2021 års mottagare är sex till antalet: Lars-Gunnar Andersson (professor emeritus i modern svenska), Peter Apelgren, (konstnär och komiker), Katarina Malmer (tv-producent), Anna Mannheimer, (radio- och TV-personlighet), Kenneth Odéus, (VS Göteborgs Köpmannaförbund) och Pernilla Svebo (styrelseordförande Vägen Ut! kooperativen). Därmed har förtjänsttecknet delats ut till totalt 976 personer.

Lämna en kommentar

Under Kommunmedaljer

Försvarsmaktens medaljer 2021

Igår högtidlighölls veterandagen för att hedra alla svenskar som deltagit i fredsbevarande och humanitära insatser världen över. Ett stående inslag sedan 2011 är överlämning av Försvarsmaktens medaljer För förtjänstfull insats och För sårade i strid. Medaljceremonin hölls traditionsenligt vid veteranmonumentet på Djurgården i Stockholm där kungen lämnade över medaljen till de åtta mottagarna.

För förtjänstfulla insatser med svärd

Försvarsmaktens förtjänstmedalj För förtjänstfulla insatser instiftades 2008. Den delas ut med svärd för insatser under strid eller under krigsliknande situationer och räknas då som krigsdekoration. I år tillföll medaljen en person.

Irak 2020

Major Max Ulleberg tilldelades medaljen i silver med svärd ”för att med stort personligt mod och med hög integritet förtjänstfullt lett förbandet under svåra förhållanden i samband med attacken mot Camp Taji”.

Den internationella koalitionens Camp Taji norr om Bagdad attackerades med raketer den 11 och 14 mars 2020. Två amerikanska soldater och en brittisk stupade och 19 sårades.

För sårade i strid

Två personer tilldelades Försvarsmaktens medalj För sårade i strid i silver. Medaljen instiftades 2011 och kan tilldelas Försvarsmaktens personal ”som blivit skadad till följd av stridshandlingar eller situationer som uppfattas som stridshandlingar”. I båda fallen för händelser som ligger mer än 60 år tillbaka i tiden.

Gaza 1957

Menig Kjell Jonsson tilldelades medaljen För sårade i strid ”med anledning av striden i Gaza 1957”. Som 21-åring tjänstgjorde han i den svenska FN-bataljonen i Suez och Gaza, en del av UNEF.

Den 4 januari 1957 färdades Kjell Jonsson i en bil som gick på en mina. I explosionen blev furir Göte Enquist av med ena underbenet. De var mitt ute i öknen och hade ingen radio att tillkalla hjälp med. Efter att de lyckats stoppa blödningen gav sig Kjell Jonsson iväg över minfältet och tack vare honom kunde två sjukvårdare ta sig till Enquist och rädda hans liv. Kjell Jonsson har berättat om händelsen i en intervju i Veteranförbundets medlemstidning Fredsbaskern nr 4, 2017.

De båda kanadensiska sjukvårdarna E. J. Johnson och R. G. McCallum belönades senare av regeringen med belöningsmedaljen Sui memores alios fecere merendo av 5:e storleken i guld för att ”snabbt och rådigt och med fara för eget liv ingripit och bringat hjälp”. De svenska FN-soldaterna som suttit i bilden fick dock inget erkännande. Efter några dagars sjukhusvistelse fick Kjell Jonsson vandra tillbaka ensam till den svenska förläggningen.

Det skulle dröja till 2012 innan Göte Enquist mottog medaljen För sårade i strid. Igår blev det alltså Kjell Jonssons tur. 13 svenskar omkom i UNEF.

Kongo 1961

Menig Kenneth Nyberg tilldelades medaljen För sårade i strid ”med anledning av striden i Kongo 1961”. Som 20-åring tjänstgjorde han i Kongo som en del av ONUC. Den 20 september 1961 under de våldsamma oroligheterna i Elisabethville träffades Kenneth Nyberg av en kula i högra armen under en patrull i KP-bil. 16 svenskar omkom i ONUC.

För förtjänstfulla insatser

Mali 2019

Sergeant Ann Fernström och korpral William Stålhök tilldelades förtjänstmedaljen i silver för att de ”med stort personligt mod på ett förtjänstfullt sätt under pressade förhållanden möjliggjort förhandling av en fredlig lösning med en beväpnad och fientlig milis Timbuktu, Mali september 2019”.

Sverige 2020–21

Tre personer mottog Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver

Löjtnant Nils Bergqvist tilldelades förtjänstmedaljen i silver ”för sina förtjänstfulla och mångåriga insatser inom bildunderrättelse, fototolkningsförmåga och bildalstrande sensorer att genom sin expertis och outtröttliga strävan gagnat Försvarsmakten i såväl nationella operationer som internationella insatser”.

Två personer mottog förtjänstmedaljen i silver för insatser ”till gagn för Försvarsmakten och samhället under rådande pandemi”:

Kommendörkapten Philip Bacchus ”för sina förtjänstfulla initiativ och avgörande insatser under pandemins inledning genom att utveckla nytt koncept Gloria för provtagning” och avdelningschef Maritha Küller ”för förtjänstfullt ledarskap och insatser under pressade förhållanden inom logistik och upphandling, vilket varit betydande för att Sverige kunnat öka kapaciteten på materiel och utrustning vilket sannolikt har räddat liv och ökat sjukvårdens uthållighet”.

Avslutande reflexion

Det var roligt att se att medaljceremonin kunde genomföras på traditionsenligt vid veteranmonumentet, även om större delen av firande fick flyttas till Berga och ske under anpassade former. Särskilt roligt var att kungen tog sig tid att byta några ord med varje medaljör, och att sedan prins Carl Philip, talmannen och försvarsministern kom fram och gjorde likadant.

För några år sedan brukade Försvarsmakten publicera medaljörernas namn och motiveringar veckan innan veterandagen vilket var ett bra sätt att skapa medvetande inför själva dagen. De senaste åren har det inte gjorts, vilket jag tycker är synd.

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer

Sui memores alios fecere merendo – räddningsmedaljen för utlänningar

En av Sveriges mindre kända medaljer är Sui memores alios fecere merendo, vilket är latin och betyder ”åt dem som genom välgärningar befästat sitt minne hos andra”. Denna medalj instiftades 1805 som en belöning för goda gärningar, särskild till de som räddat människoliv. 1832 översattes devisen till För berömliga gärningar, men den äldre latinska medaljen behölls och kom att ges till utlänningar. Formellt så ingår Sui memores fortfarande i regeringens belöningsmedaljer. Den delades senast ut 1973.

I februari 1805 gav Gustav IV Adolf i uppgift åt Vitthetsakademien att ta fram förslag på nya belöningsmedaljer då ”tjenlige Medailler icke finnas för att därmed kunna hugna och upmuntra dem, hvilka utmärka sig på hvarjehanda sätt”. Formuleringen är lite märklig. Vid denna tid fanns ett stort antal kungliga belöningsmedaljer. Både sådana med ett mycket specifikt syfte, till exempel medaljen Till heder för den qvinna som fint och snält kan spinna, och mer generella användningsområden som Illis quorum meruere labores vars latinska devis är hämtad från Propertius elegier och betyder ”åt dem vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta”.

Akademin lämnade den 21 maj en redogörelse över det befintliga medaljväsendet och gav förslag på ett antal nya medaljer, bland annat medaljen för berömliga gärningar med inskriften Sui memores alios fecere merendo inom en eklövskrans. Devisen var hämtad ur Aeneiden av Vergilius. Som jag beskrivit i ett tidigare inlägg användes eklövskransen under antiken som belöning till den som räddat liv. Medaljen godkändes av kungen den 30 maj 1805 och präglades i 12:e storleken avsedd att bäras på bröstet i kedja eller band.

Medaljens första tid

Den förste att få motta den nya medaljen var skeppsgossen Johan Emanuel Wissberg i Karlskrona. Han fick medaljen i silver den 1 oktober 1805 efter att han ”med fara för eget liv räddat ett i sjön fallet tre års gammalt barn från att drunkna”. Wissberg var född 1788 och borde alltså inte varit äldre än 18 år gammal. Just räddningsinsatser för människor i drunkningsfara eller sjönöd kom att löpa som en röd tråd i medaljens historia.

Nästa förläning skedde 1806 till skepparen Olof Hammarsten. Om denne skrev Karl Löfström att han medaljerats för att ha ”överfört en del gevär och bajonetter som under kriget mot Napoleon varit i franska arméns våld, alltså meriter av en helt annan art”. Denna beskrivning gör dock inte Hammarstens bragd rättvisa. I hård vind och under beskjutning av såväl preussare som fransmän hade han försökt rädda de retirerande svenska trupperna ur Lübeck på sitt skepp Wänskapen. Försöket misslyckades, svenskarna blev krigsfångar och Hammarsten fick sitt skepp sönderskjutet, plundrat och sålt. Han lyckades dock köpa tillbaka det och efter några nödtorftiga reparationer seglade han mot Sverige i skydd av mörkret med hela lasten av krigsmateriel ombord. Väl hemma hyllades han som hjälte och mottog medaljen Sui memores i guld.

1830 belönades två kvinnor, bondhustrun Anna Jonsdotter Tjernlund och protonotarien Sadélens änka (något annat namn står dessvärre inte), med medaljen i guld att bäras i vitt band på bröstet efter att de räddat livet på tio barnhusbarn i sjönöd. Medaljen överlämnades av landshövdingen efter söndagsgudstjänsten i Hässjö kyrka i Medelpad. Samma år gavs medaljen åt uppsalastudenten Sven Johan Lindgren som vid två tillfällen räddat människor från att drunkna. Året därpå belönades bonden Hans Larsson i Näsby som räddat en man och två barn undan en brand.

Svenska vs latin

Karl XIV Johan blev den förste kung som delade ut Sui memores både i 18:e och 12:e storlekarna i likhet med Illis quorum. 1832 beslutade han också att de medaljer som hittills delats ut med latinsk inskrift nu skulle få en svensk sådan. Illis quorum blev För medborgerlig förtjänst och Sui memores blev För berömliga gärningar. De gamla stamparna med latinsk skrift skulle dock bevaras för att användas i särskilda fall. De äldre latinska medaljerna blev därmed inte avskaffade utan räknades som separata utmärkelser.

En tradition som levt vidare in i våra dagar är att en medalj med latinsk inskrift även har kungens namn och titel på latin. På medaljen Illis quorum bär åtsidan med kungens bild texten Carolus XVI Gustavus Rex Sveciae medan medaljen För medborgerlig förtjänst bär texten Carl XVI Gustaf Sveriges Konung.

1841 införde Karl XIV Johan en ny utformning av de kungliga belöningsmedaljerna. De skulle som huvudregel delas ut i den mindre 5:e storleken med krona och högblått band med gula kantränder. På frånsidan skulle mottagarens namn graveras in under en liten eklövskrans (som blev likadan för samtliga medaljer). Denna förändring tycks dock inte ha genomförts avseende Sui memores före kungens död 1844.

Nya ändamål

Efter att den nya För berömliga gärningar införts 1832 och börjat delas ut till livräddare så var det inte självklart vad Sui memores skulle användas till. I praktiken tycks den ha använts som tackgåva till utländska vetenskapsmän och författare som skänkt gåvor till Sverige. 1840 mottog professor Ciampi i Florsen den mindre medaljen i guld efter att ha skänkt en samling brev och manuskript rörande den svenska historien till Kungl. Biblioteket och Vitterhetsakademin. 1841 fick den danske greve Sponnek den större medaljen i guld för sitt arbete Om tullväsendet i allmänhet och det danska i synnerhet. 1847 fick den preussiske hovtandläkaren medaljen för en odontoplastisk modellsamling till Karolinska institutet.

1852 ansökte guvernören för den svenska kolonin Saint-Barthélemy i Karibien om en medalj för handelsmannen Joseph de Gout från ön Saint-Thomas som bistått nödlidande efter en förödande brand i huvudstaden Gustavia. Han belönades av Oscar I med medaljen Sui memores i guld av 8:e storleken, vilket är det tidigaste exemplet jag känner till av att medaljen delats ut i en mindre storlek i enlighet med Karl XIV:s nya utformning. Detta innebar ett skifte tillbaka mot medaljens ursprungliga syfte att belöna räddningsbragder, nu med inriktning mot utlänningar.

Ett undantag är den svenske skådespelaren Wilhelm Svenson som fick medaljen av 8:e storleken i guld 1873 efter en lång karriär vid de kungliga teatrarna där han bland annat varit bibliotekarie vid dramatiska biblioteket utan att uppbära lön. Dessutom testamenterade han sina tillgångar till en fond till förmån för skådespelares änkor och barn. Här var det behjärtansvärda gärningar snarare än personligt mod som låg till grund för belöningen. Det finns flera exempel. 1890 motto Jenny Meijer medaljen i guld av 5:e storleken för att hon under många år bespisat fattiga skolbarn i Stockholm.

Räddningsmedalj för utlänningar

Från och med 1880-talet användes Sui memores ofta som räddningsmedalj till utlänningar som räddat svenskar. I de allra flesta fall rör det sig om de som kommit till undsättning när svenska handelsfartyg råkat i sjönöd i olika delar av världen. Medaljen delades då vanligt ut i 5:e storleken i guld eller 8:e storleken i silver. Undantagsvis kunde 8:e storleken av guld förlänas. Det är alltså samma principer som gällde För berömliga gärningar. Uppgiften att medaljen delats ut i 6:e storleken, som uppges i boken Utmärkelsetecken på militära uniformer (2007) av Christian Braunstein, är felaktig.

Under 1900-talet minskade antalet förläningar. Sista gången silvermedaljen av 8:e storleken var till den ryske högbåtsmannen Vjatjeslav Sergejev som under ett örlogsbesök i Stockholm sommaren 1965 räddade en man som fallit i Strömmen. Samma höst mottogs Sergejev på den svenska ambassaden i Moskva där han fick motta medaljen av Sveriges ambassadör. I november 1973 ägde den allra senaste förläningen rum. Efter att maskinchefen på ett svenskt fartyg 1972 drabbats av en hjärtattack skickades sergeanterna i amerikanska sjöräddningen Gerald J Kipp och Joseph E Moore till fartyget för att ge vårt. På grund av hårt väder kunde de inte använda helikopter utan de fick istället hoppa fallskärm till en livräddningsbåt för att komma fram. De fick medaljen av guld av 5:e storleken.

Trots att det snart gått 50 år sedan den senaste förläningen är medaljen Sui memores alios fecere merendo fortfarande formellt aktiv. Dess utseende fastställdes senast 1974 tillsammans med de andra kungliga medaljerna. Ändå saknas den i regeringens förteckning över sina belöningsmedaljer (SB PM 2006:1) en brist som påpekades så sent som 2011 av Statens försvarshistoriska muséer. En förhoppning är att medaljen som resultat av Förtjänstutredningens arbete snart kommer att börja delas ut igen.

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer