Ukrainas ambassadör har förlänats Nordstjärneorden

Foto: Taimi Köster/Regeringskansliet.

Utrikesminister Ann Linde överlämnade idag Kungl. Nordstjärneordens insignier till Ukrainas ambassadör i Sverige herr Andrii Plakhotniuk. Han har på förslag av utrikesdepartementet utnämnts till kommendör av 1. klass av Nordstjärneorden av kung Carl XVI Gustaf. Motiveringen löd:

Med hänsyn till det sätt varpå han vårdar de svensk-ukrainska relationerna under rådande läge.

Det är vanligt att ambassadörer och andra diplomater i Sverige får motta Nordstjärneorden. Det sker dock nästan uteslutande i samband med att de lämnar sina uppdrag efter ett antal års tjänstgöring. Att ambassadören fått motta orden redan nu med särskild motivering utgör en extraordinär vänskapsgest från Sverige till Plakhotniuk och hans hemland.

Insignierna utgörs av ett ordenstecken som bärs i ett gult och blått band om halsen samt en kraschan som bärs på bröstet. Med dem följer ett ordensbrev.

Ambassadören skriver i en kommentar:

1 kommentar

Under Okategoriserade

Beslut idag – ordensväsendet återinförs!

Det är en historisk dag! Sveriges riksdag har fattat det efterlängtade beslutet om införande av ett nytt modernt offentligt belöningssystem. Från och med den 1 januari 2023 kommer de kungliga riddarordnarna Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden att delas ut till svenska medborgare för förtjänstfulla insatser. Något som inte varit möjligt sedan 1974 då ordensväsendet lades vilande.

Med detta avslutas en process som inleddes för fyra år sedan då företrädarna för sex riksdagspartier tillkännagav en uppgörelse om en översyn av belöningssystemet, flaggdagarna och utformningen av anslaget till hovet. Efter ett tillkännagivande av Konstitutionsutskottet, ett omfattande arbete av Förtjänstutredningen, en proposition från regeringen landade frågan åter på riksdagens bord. Igår debatterades förslaget och idag blev det votering. Med stor majoritet gick förslaget igenom. Endast V röstade emot.

När jag började skriva Phaleristica för sju år sedan hade jag aldrig vågat drömma om en så omfattande, ambitiös och väl genomförd reform av det svenska ordensväsendet. Vi går nu in en ny epok för svenska ordnar och medaljer. Det ska bli oerhört roligt att se de svenska riddarordnarna delas ut igen. Idag korkar vi upp champagnen!

Debatt

Igår debatterades förslaget. Särskilt roligt var att se Björn von Sydow, tidigare talman och ordförande för Förtjänstutredningen, på plats i kammaren. KU:s vice ordförande Hans Ekström berättade lite om bakgrunden till den politiska uppgörelse som tillkännagavs i maj 2018:

Grunden till det förslag som debatteras i dag ligger i ett tillkännagivande från konstitutionsutskottet. Och grunden för det tillkännagivandet kan jag väl våga avslöja för kammaren var en diskussion mellan Björn von Sydow, Andreas Norlén, Tobias Billström och mig. Vi diskuterade behovet av ett sammanhållet modernt belöningssystem, flaggdagarna, insyn i hovet och begränsning av antalet tjänstgörande kungligheter.

Det här samtalet resulterade i ett tillkännagivande i konstitutionsutskottet om ett modernt och sammanhållet belöningssystem.

Den enda som argumenterade emot förslaget var Jessica Wetterling (V). Hon inledde sitt anförande med att säga:

Den senaste tiden har jag funderat ganska mycket över vad som egentligen är modernt. Ordet ”modern” betyder nutidsenlig. Synonymer till ”modern” som jag har hittat är ord som ”nutida”, ”trendig” och ”populär” – alltså vad som är inne just nu.

Kanske är det så att det är svunna tider som är det moderna just nu. Det verkar så, för nu står vi här med en majoritet i kammaren som vill återinföra det statliga ordensväsendet och återuppväcka vilande ordnar. Vänsterpartiet delar inte majoritetens uppfattning om att detta är nödvändigt, fru talman.

Men kanske är det så att medaljer är på modet numera. Vi hörde precis talmannen redogöra för medaljstorlekar, och riksdagen har precis infört och fått en egen medalj som nyss delades ut under avtackningen av avgångna ledamöter. Det kanske helt enkelt är så, fru talman, att det är Vänsterpartiet som är lite ute – vem vet.

Sist på talarlistan stod Tobias Billström (M) som bland annat sade:

Det finns en stor glädje i att bli uppmärksammad och få ett erkännande. Detta är en evig sanning, och den har förmodligen funnits lika länge som mänskligheten funnits. Vad vi belönar och hyllar ändras självfallet med tiden. Vi som sitter i den här kammaren vet detta. Det är därför bra för ett samhälle att man har offentliga belöningsmedel tillgängliga och en rik flora med många möjligheter i nivåer och grader. Det gör det möjligt att ta om hand många olika typer av förtjänstfulla insatser. Sakläget är i den delen de facto inte annorlunda nu än 1748, när ordnarna inrättades genom ett initiativ i dåtidens riksdag.

1 kommentar

Under Förtjänstutredningen

Riksdagen beslutar om det nya belöningssystemet

I april lämnade regeringen sin proposition om ett modernt offentligt belöningssystem och de allmänna flaggdagarna. Enligt förslaget ska Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden åter delas ut till svenska medborgare för förtjänstfulla insatser.

Efter att förslaget landat på riksdagens bord har det behandlats av Konstitutionsutskottet. Utskottets ledamöter har bland annat fått information av riksmarskalken om de förberedelser som vidtagit inför beslutet. Endast två partier har lämnat in följdmotioner: Vänsterpartiet anser att det inte är statens uppgift att belöna insatser på central nivå och att propositionen i den del ska avslås; Sverigedemokraterna anser inte att dagen för val till EU-parlamentet ska vara allmän flaggdag.

Idag kom utskottets betänkande (2021/22:KU39) i vilket majoriteten ställer sig bakom regeringens förslagtill riktlinjer för ett modernt offentligt belöningssystem. Båda motionerna avslås. Utskottet går igenom regeringens förslag och konstaterar helt kort:

Utskottet anser liksom regeringen att Sverige bör ha ett centralt system för offentlig belöning och ställer sig bakom de överväganden som redovisas i propositionen. De riktlinjer som regeringen föreslår är väl avvägda.

Det som händer nu är att förslaget debatteras i kammaren tisdagen den 14 juni kl. 09. Debatten kan följas direkt via riksdagens webb-tv här. Samma dag kl. 13 är det omröstning om förslaget som kan följas här.

Om allt går vägen kommer det nya belöningssystemet att träda i kraft den 1 januari 2023.

Lämna en kommentar

Under Förtjänstutredningen

Svenska marinens äldsta utmärkelse

Idag firar marinen sin 500:e födelsedag. Det var den 7 juni 1522 som Sveriges tog emot de tio bestyckade fartyg som riksföreståndaren Gustav Vasa köpt från Lübeck som skulle utgöra stommen i den svenska flottan. 1902 inrättades kustartilleriet som tillsammans med flottan fick utgjorde försvarsgrenen marinen. Firandet har pågått under flera dagar med bal på Stadshuset i Stockholm och örlogsbesök från ett stort antal länder. Idag avslutas det med avtäckandet av två minnesstenar: en på fjärden Slätbaken utanför Söderköping, där de första fartygen anlände, och en på Skeppsholmen i Stockholm.

Dagen till ära följer här en beskrivning av marinens första egna utmärkelse: distinktionstecknet För tapperhet till sjöss.

Tanken på en särskild marin utmärkelse väcktes under kriget mot Ryssland 1788–1790 då de svenska och ryska flottorna inledningsvis utkämpat ett hårt sjöslag vid Hogland. Prins Karl, hertig av Södermanland (sedermera kung Karl XIII) var storamiral och befälhavare över den svenska örlogsflottan. I början av 1789 skrev han till sin bror Gustav III och bad om tillåtelse att instifta ett hederstecken för örlogsflottans underofficerare och manskap. Officerarna kunde dekoreras med den år 1748 instiftade Svärdsorden. Den 6 april gav kungen sin tillåtelse åt hertigen att ta fram ett hederstecken och tog samtidigt själv initiativet till de båda kungliga medaljerna För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss.

Distinktionstecknet av andra klass med grön lagerkrans.

På sitt flaggskepp Hedvig Elisabet Charlotta som låg utanför flottans högkvarter i Karlskrona instiftade hertig Karl den 18 juni 1789 distinktionstecknet För tapperhet till sjöss i två grader. Den underofficer eller sjöman som under strid antingen blivit sårad eller särskilt utmärkt sig kunde tilldelas den första (lägre graden). Denna utgjordes av två korslagda svärd över ett ankare av silver. Innehavare av första graden som vid ytterligare en strid visat ”Oförskräckthet, Mannamod och Rådighet” kunde motta även den andra (högre graden). Detta tecken var detsamma som det lägre men inom en lagerkrans prydd med orden Trohet och Tapperhet på ena sidan och Ära och Dygd på den andra.

Tecknets form gjorde att det ibland kallades ”Distinktionstecknet af Anckaret” eller bara ”Anckaret för Tapperhet till Sjöss”. Det bars i ett gult band med svarta kantränder – ”Färgorne af et Vapen” som det heter i statuterna. Vapnet som åsyftas är Södermanlands, en svart grip i guldfält, som utgjorde prins Karls hertigdöme.

Ett femtiotal utdelningar av distinktionstecknet är kända mellan 1789 och 1797 då storamiralsämbetet upphörde. Därefter ersattes tecknet av medaljen För tapperhet till sjöss. Så sent som 1974 konstaterades dock att ”Örlogsflottans hederstecken” formellt inte upphävts. Det omnämns även i Förtjänstutredningens betänkande där står att det ”kunde delas ut till [sic!] innehavare av ämbetet storamiral”. Rätt är förstås att det var storamiralen som delade ut tecknet.

Hertig Karl hade hoppats att hans distinktionstecken skulle fortsätta att delas ut. De av honom utfärdade statuterna avslutas nämligen med dessa ord:

Och då en gång den Hand kalnadt, som i dag detta Tecken utdelar, då en annan Befälhafvare, jag hoppas med samma Ära, jag önskar med lika varma Känslor för sit Fädernesland, skal anföra Rikets Flottor, skal han på de Grunder, som dess Statuter utsätta, och til Min Åminnelse detta Förtjenst-Tecken utdela.

Måtte det til evärdeliga Tider hos Svenske Under-Officerare, Svenska Gemenskapen blifva och bibehålla Minnet af en Befälhafvare, som kände det rätta Värdet af deras Stånds-Dygder, och hos dem ingjuta samma brinnande Åtrå til vackra Gerningar, som hos dem, under mit Anförande, så ärorikt bidragit til de Svenska Vapnens Seger och til Svenska Flaggans åter uprättade Aktning hos främmande Nationer.

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer

Får man bära miniatyrer i kungens närvaro?

I helgen deltar kungen och drottningen på en militärbal för att fira den svenska marinens 500-årsjubilum. Flera av deltagarna har hört av sig och undrat hur de ska bära sina utmärkelser. Den vanligaste frågan är kan jag bära utmärkelser i miniatyr, trots att kungaparet närvarar?

Det traditionella svaret är: ja. Till stor mässdräkt bärs dekorationer i miniatyr på mässjackans vänstra slag. Övriga deltagare bär civil högtidsdräkt, antingen frack (med miniatyrer på slaget) eller långklänning (med miniatyrer under halsöppningen eller motsvarande plats). Till civil högtidsdräkt är det även tillåtet att bära originaldekorationerna på bröstet vilket dock inte rekommenderas om de är många.

Kungens och drottningens närvaro har traditionellt inte påverkat valet mellan miniatyr och original. De officiella regelverk som utfärdats under 1900-talet innehåller inga sådana bestämmelser. Medlemmarna av det svenska kungahuset och andra europeiska furstehus har alltid burit miniatyrer till frack, långklänning och mässdräkt, oavsett om statsöverhuvudet närvarat eller inte.

Utmärkelser i originalstorlek har varit reserverade för statsceremonier och andra ceremoniella tillfällen. Vid sådana arrangemang som ofta äger rum dagtid bär militärer paraduniform (högtidsdräkt, A1) med stora dekorationer, och närvarande civila som burit högtidsdräkt har även de burit original. Sådana tillfällen är idag sällsynta. Utmärkelser bärs i första hand vid festligare aftonstillställningar och då företrädesvis i miniatyr.

Att det idag finns en osäkerhet på denna punkt beror på att de svenska regelverken ändrades på 2010-talet. Sedan dess anges att originaldekorationerna ska bäras då kungen eller drottningen närvarar. Detta gäller även mässdräkt till vilken original inte tidigare burits. Se mitt inlägg om Utmärkelser till mässdräkt. Tyvärr har detta lett till en utbredd förvirring om när original ska bäras, var de ska placeras m. m.

Under tidigt 1900-tal var det flera författare som rekommenderade att originaldekorationerna skulle bäras i kungens närvaro. Dessa var ju de som förlänats medan miniatyrerna införskaffats hos hovjuvelerare Carlman. Redan då var dessa rekommendationer föråldrade och gick stick i stäv med de bestämmelser som kungen utfärdat för hovet och militären enligt vilka miniatyrer skulle bäras till civil högtidsdräkt, hovets chifferfrack och militär mässdräkt. På 1950-talet utfärdades bärandeanvisningar av sekreteraren vid Kungl. Maj:ts Orden som förtydligade att miniatyrer var tillåtna om det inte var riksceremoni.

Sedan ett tiotal år tillbaka har vi alltså en situation där de officiella reglerna står i konflikt med traditionen och praxis inom kungahuset. Jag vet att många lyfter fram de kungligas exempel och menar att de som gör likadant och bär miniatyr inte gör fel. Själv kan jag dock inte rekommendera någon att bryta mot uniformsbestämmelserna.

För framtiden vill jag dock lyfta fram att det finns en internationell och hundraårig praxis kring bärandet av miniatyrer som följs av kungahuset. Det vore mycket önskvärt om de officiella anvisningarna åter kunde överensstämma med dessa.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Låt även Serafimerorden delas ut för förtjänstfulla insatser!

I dagarna har vi kunnat glädja oss åt det förslag som lagts på riksdagens bord om att de svenska kungliga riddarordnarna åter ska kunna delas ut. Samtliga endast för förtjänstfulla insatser och utan inslag av automatik. Svärdsorden inom militär verksamhet, Nordstjärneorden inom offentlig verksamhet, och Vasaorden för privat verksamhet. Serafimerorden, landets högsta utmärkelse sedan 1748, ingår dock inte i förslaget. Något som jag hoppas att riksdagen rättar till.

Enligt förslaget ska ordnarna i första hand delas ut för förtjänstfulla insatser enligt de principer som arbetats fram inom den parlamentariska Förtjänstutredningen under Björn von Sydows ordförandeskap. Inga ordnar ska delas ut per automatik och förläningar till politiker ska ske mycket restriktivt. Däremot ska ordnarna kunde delas ut till utländska medborgare som en vänskapsgest vid till exempel statsbesök. Enligt förslaget blir Serafimerorden en anomali inom belöningssystemet eftersom den endast kommer att förlänas av protokollära skäl och aldrig för förtjänstfulla insatser. Är det lämpligt att de övergripande principer om förtjänst som ska vägleda ordensväsendet i övrigt inte ska gälla Sveriges högsta utmärkelse?

Serafimerorden har endast en grad – riddare (eller ledamot) och kommendör av Kungl. Maj:ts orden – eller bara riddare/ledamot. Vid ordens instiftande var den endast avsedd för kungligheter och höga ämbetsmän. Sedan 1975 delas den endast ut till utländska statschefer och därmed jämställda, samt efter 1995 även till medlemmar av det svenska kungahuset. Orden har dock mycket goda förutsättningar att fungera som belöning även till ”vanliga medborgare” i exceptionella fall.

Inom Serafimerorden har det alltid funnits en stark humanitär tradition. I de äldsta ordensstadgarna stod att: ”Riddares plikt ware, at sielfmante åtaga sig öfwerinseende wid Siuk- och Fattighus”. Redan 1748 understödde riddarna projektet att anlägga Sveriges första sjukhus som fick namnet Serafimerlasarettet. Från 1773 till 1888 utövades överstyrelsen av rikets sjukvård av serafimerriddare. Om detta har jag skrivit i inlägget Serafimerorden och sjukvården.

Denna tradition lever vidare genom Serafimermedaljen (instiftad 1748) som idag delas ut till den som genom ”humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänt”. Medaljen har alltid delas ut utan hänsyn till rang eller ställning. 1919 gavs den till den 31-åriga sjuksköterskan Elsa Brändström, och jämt hundra år senare till den 95-åriga författaren, psykologen och förintelseöverlevanden Hédi Fried. Medaljen har idag endast fyra levande innehavare.

Det är rimligt att ett modernt belöningssystem innehåller en utmärkelse för extraordinära humanitära insatser, och vad passar bättre än att använda rikets främsta orden som har just en sådan tradition? Det skulle bli en oerhört sällsynt utmärkelse och på hundra år kanske antalet belönades svenska och utländska medborgare bli färre än tio. Men i de fallen lär inga andra utmärkelser kunna komma ifråga.

Danska Elefantorden som på många sätt liknar Serafimerorden har under 1900-talet endast förlänats fem danskar och tre utlänningar som inte varit kungligheter eller statschefer. Bland dem den danske fysikern och nobelpristagaren Niels Bohr (1947) och den brittiske premiärministern Winston Churchill (1950). Även från Norge finns inspiration att hämta. Sankt Olavs orden ska nämligen förlänas som belöning för ”utmerkede fortjenester for Norge og menneskeheten”. Att innefatta förtjänstfulla insatser för mänskligheten i belöningssystemet är onekligen beundransvärt och ett bra ändamål för rikets högsta utmärkelse.

I sin proposition resonerar regeringen kortfattat Serafimerorden mot bakgrund av att flera remissinstanser föreslagit att Serafimerorden åter skulle komma i bruk. Regeringen skriver bland annat att orden inte ska kopplas till samhällsställning, vilket det torde finnas fullständig enighet kring, men också att man inte vill ändra Serafimerordens nuvarande tillämpningsområde eftersom ordnarna i belöningssystemet ska vara likvärdiga. Detta är ett märkligt argument eftersom ordnarna är indelade i olika ”fina” grader och Förtjänstutredningen har rentav föreslagit att antalet grader ska blir fler. En hierarki existerar alltså redan inom systemet.

Jag föreslår därför att riksdagen beslutar att rikets högsta utmärkelse Serafimerorden ska ingå i det nya belöningssystemet som en utmärkelse för extraordinära insatser för Sverige och mänskligheten och att hela systemet därmed genomsyras av principerna om belöning för förtjänstfulla insatser.



1 kommentar

Under Okategoriserade

Regeringen föreslår återinfört ordensväsende

Kungl. Vasaorden som föreslås förlänas för förtjänstfulla insatser inom privat verksamhet.

Idag offentliggjordes regeringens proposition om ett nytt offentligt belöningssystem. Den innehåller bland annat förslag om hur de kungliga riddarordnarna och andra utmärkelser ska kunna förlänas svenska medborgare:

I propositionen föreslås riktlinjer för ett nytt centralt och modernt system för offentlig belöning. Det nya centrala belöningssystemet ska ha som sin huvudsakliga uppgift att uppmärksamma och belöna förtjänstfulla insatser som är av stor betydelse för samhället och som går utöver det som kan förväntas av en person inom det område där personen verkar. Det handlar om insatser som är av sådant slag att de bör belönas på en nationell nivå med en av Sveriges främsta utmärkelser: en ordensutmärkelse inom någon av de statliga ordnarna eller en av regeringens utmärkelser.

I det centrala belöningssystemet ska tilldelandet av utmärkelser inom det statliga ordensväsendet återupptas i sin helhet och ordensutmärkelser ska kunna delas ut till både svenska och utländska medborgare. Genom ett centralt system för belöning ska en gemensam utgångspunkt gälla för vilka insatser som kan komma i fråga för belöning. Det centrala belöningssystemet ska välkomna nomineringar från alla delar av vårt samhälle.

Proposition 2021/22:232 Ett modernt offentligt belöningssystem och de allmänna flaggdagarna.

I maj 2018 tillkännagavs en bred politisk uppgörelse om att ett antal frågor gällande kungahuset, ordensväsendet och flaggdagarna skulle utredas. En parlamentarisk kommitté (Förtjänstutredningen) med representanter för samtliga riksdagspartier gjorde en mycket grundlig utredning och lämnade i september 2019 ett ambitiöst förslag om hur ordnar och medaljer kan delas ut i högre omfattning.

Efter att regeringen tagit in olika myndigheters och organisationers synpunkter presenteras nu det förslag som riksdagen ska ta ställning till. Riksdagen väntas fatta beslut före sommaren och det nya systemet bör kunna träda ikraft vid årsskiftet som planerat. Propositionen omfattar 51 sidor och utgör i första hand en sammanfattning av Förtjänstutredningens betydligt längre betänkande. Den innehåller förslag om riktlinjer för:

  1. Ett nytt centralt system för offentlig belöning (3.1)
  2. Principer för belöning (3.2)
  3. Nominering till belöning (3.3)
  4. Beredning av belöningsärenden (3.4)
  5. Beslut om utmärkelser (3.5)

Regeringens förslag är i stort sett detsamma som utredningens, vilket innebär att värdigheter inom Svärdsorden (militär verksamhet), Nordstjärneorden (offentlig verksamhet) och Vasaorden (privat verksamhet) åter ska delas ut. Nomineringar ska tas in och behandlas inom ett ordensråd vid Kungl. Maj:ts Orden varefter regeringen fattar beslut om ordensförläningar och statschefen delar ut utmärkelsen.

Regeringen resonerar kring Serafimerorden (s. 17) som i dagsläget kan förlänas utländska statschefer, utländska personer som har en ställning som är jämförbar med statschef, samt medlemmar av det svenska kungahuset. Flera remissinstanser har lyft att orden i synnerliga fall bör kunna förlänas även svenskar för förtjänstfulla insatser. Regeringen väljer dock att inte föreslå en sådan ändring, vilket är lite tråkigt.

Kungl. Svärdsorden som föreslås förlänas för förtjänstfulla insatser inom militär verksamhet.

Ett önskemål från Försvarsmakten var att få lämna in nomineringar av Svärdsmedaljen direkt till regeringen utan prövning av ordensrådet vid Kungl. Maj:ts Orden. Detta avslås dock av regeringen (s. 21). Däremot förtydligar regeringen att Svärdsorden kan delas ut till utländska militärer vid protokollära ordensutväxlingar vilket Försvarsmakten önskat (s. 16).

Regeringen för ett resonemang kring de många medaljer som delas ut vid de statliga förvaltningsmyndigheterna och beslutar att inte utfärda några bestämmelser kring dessa. Däremot förutsätter regeringen att myndigheterna inte delar ut bärbara medaljer för förtjänstfulla insatser om de kan konkurrera med det nya systemet (s. 42). Det uppskattas att regeringen här gör tydligare gör skillnad mellan bärbara utmärkelser och icke-bärbara. Denna distinktion saknades i Förtjänstutredningens betänkande.

Förtjänstutredningens betänkande skickades till 81 remissinstanser. Av dessa har endast ett fåtal lämnat några längre svar. Vissa myndigheter utmärker sig dock med utförliga svar med många kloka synpunkter. I propositionen görs flitiga hänvisningar dessa längre svar som lämnats av bland andra Försvarsmakten, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Riksarkivet. Ett positivt remissvar har lämnats av Svenska Faleristiska Föreningen, medan ett mer kritiskt svar lämnats av föreningen Reservofficerarna.

På det stora hela är propositionen välskriven och för bra resonemang kring remissinstansernas synpunkter. Dock utan att innehålla några större överraskningar. Riksdagens ledamöter har till den 4 maj på sig att lämna in motioner. Sedan ska propositionen behandlas i Konstitutionsutskottet. Propositionen kan läsas i sin helhet här.

2 kommentarer

Under Förtjänstutredningen

Kungahuset.se uppdaterad! Mer ordnar och medaljer.

Den svenska monarkins officiella webbplats www.kungahuset.se har fått ett nytt utseende. Den nya utformningen är fantastiskt stilig med många nya vackra fotografier och intressanta texter. Inte minst har informationen om de kungliga ordnarna och medaljerna utökats. En guldgruva för alla som är intresserade av det svenska Kungahuset!

En av Kungens uppgifter som rikets högste representant är att dela ut ordnar och medaljer. Det är ett sätt att uppmärksamma personer som, på olika sätt och inom sina respektive områden, gjort gott för samhället.

Under rubriken Ordnar och medaljer återfinns beskrivningar av de fyra kungliga riddarordnarna: Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden, de fem kungliga medaljerna Serafimermedaljen, H.M. Konungens medalj, Litteris et artibus, Prins Eugen-medaljen och Prins Carl-medaljen, samt jubileums och minnestecken. Liksom tidigare går det att söka efter medaljförläningar,

En nyhet är de listor över ordnar, medaljer och andra utmärkelser som innehas av det Kungliga husets medlemmar:

Slutligen finns en beskrivning av Kungl. Maj:ts Orden, den organisation som hanterar det svenska ordensväsendet. Bland annat beskrivs Uppgifter och ansvarsområden, Bärande av utmärkelser, Hur man lämnar in förslag, Ordenssalarna samt Serafimer­ringningen.

Säkerligen finns mycket, mycket mer intressant material som jag ännu inte hittat. Alla intresserade rekommenderas varmt att surfa runt på http://www.kungahuset.se.

2 kommentarer

Under Övrigt

Om ett år kan vi ha ett ordensväsende!

Utmärkelser inom Svärdsorden utställda i Ordenssalarna på Stockholms slott.

Kort före jul togs ytterligare ett steg på vägen mot återinförandet av det svenska ordensväsendet. De olika instanser som ombetts uttala sig över Förtjänstutredningens förslag har inkommit med sina synpunkter och de allra flesta var positiva. Inom ett år kan förlänandet av Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden ha återupptagits som belöningar för svenska medborgare.

Bland de som svarat på remissen finns Kungl. hov- och slottsstaterna och Kungl. Maj:ts Ordens kansli som båda lovordar förslaget. En genomförandegrupp har bildats med kungens gillande under riksmarskalkens ledning med representanter för hovet och KMO. Förutsatt att riksdag och regering fattar beslut om att införa det nya belöningssystemet så ska gruppen verka för att det ska kunna tas i bruk den 1 januari 2023. KMO flaggar för att antalet årligen utdelade ordnar inledningsvis begränsas till ett mindre antal.

Även de statliga myndigheterna, exempelvis Försvarsmakten, är positiva till införandet av ett centralt belöningssystem samt bibehållandet av medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst för statligt anställda. Det finns dock skillnader hur myndigheterna ser på framtiden för sina egna medaljer. Vissa är beredda att lägga sina medaljer vilande medan andra vill behålla sina. Jag ska återkomma till detta i ett framtida inlägg.

Nu återstår för regeringen att gå igenom remissvaren och skriva ihop en proposition till riksdagen. Förhoppningsvis kan detta ske före valet. Det finns en bred politisk enighet bakom förtjänstutredningens förslag. Remissvaren kan läsas här.

2 kommentarer

Under Förtjänstutredningen

Gustaf V, Hermann Göring och Svärdsorden

I februari 1939 anlände kung Gustaf V till Berlin på genomresa till Frankrike. På svenska legationen tog han emot en av nazitysklands högst uppsatta män – Hermann Göring – och gav honom en hög utmärkelse: kommendör med stora korset av Svärdsorden. Trots att det är väldokumenterat att kungen handlade på regeringens uppdrag för att undvika en diplomatisk kris har händelsen ofta lyfts fram som bevis på kungens tyskvänlighet. SVT:s nya dramaserie går ett steg längre.

En kunglig affär

Ännu en gång har svensk TV producerat en dramaserie om verkliga händelser och människor som fått hård kritik för sin historieskrivning. Denna gång är det SVT:s serie En kunglig affär om restaurangägaren Kurt Haijby som påstod sig ha en kärleksrelation med Gustaf V, utpressade hovet på pengar och senare togs in på mentalsjukhus. När han blev åtalad och fälld för utpressning på 50-talet blev den så kallade Haijbyaffären blev mycket uppmärksammad och omdiskuterad.

Seriens mottagande har varit kritiskt. Den svenska kritikerkåren verkar ha lärt av tidigare erfarenheter och ifrågasätter numera hur filmskapare väljer att handskas med historiskt källmaterial. Denna gång anklagas serien för att ge en alltför rosig bild av Haijby som var dömd för flera brott och för att ge hans version av händelserna trots att den är kraftigt ifrågasatt. När SVT Nyheter skrev att serien ”fått både positiva recensioner och en hel del kritik” med hänvisning till en recension i DN dröjde det inte länge förrän recensenten själv tillbakavisade att hans recension varit positiv.

Serien har många brister och faktafel varav flera lätt hade kunnat korrigeras om en inläst person fått se manus. Detta inlägg är dock ingen recension av serien eller en genomgång av alla dess fel. Det ska handla om varför Göring fick Svärdsorden samt den omfattande mytbildningen kring denna händelse.

De flesta som intresserar sig för svensk historia har nog sett fotografiet av kungen, Göring och prins Gustaf Adolf på svenska legationen i Berlin när Svärdsorden överlämnades. Det har använts oräkneliga gånger för att illustrera Sveriges relationer med nazityskland, alltid med antydan att kungen och hans familj ska ha varit tyskvänliga.

Få har bemödat sig att sätta sig in i bakgrunden till ordensförläningen. Så varför fick Göring ta emot Svärdsorden?

Göring och Sverige

Riksmarskalk Hermann Göring var en av Hitlers närmsta män. I sitt första äktenskap hade han varit gift med svenskan Carin Fock och han hade ett stort intresse för Sverige. Skälet till att han förlänades Svärdsorden har beskrivits i boken Hermann Göring och Sverige – Från flyghjälte till massmördare (2014) av Lennart Andersson.

Det började 1938 när ett svenskt ambulansflygplan havererade utanför Dorotea. Göring läste om olyckan och erbjöd sig att skänka ett nytt tyskt flygplan till Sverige, en gåva som den svenska regeringen omöjligen kunde ta emot. Frågan var hur man kunde tacka nej utan att förolämpa tyskarna. Det var den svenske envoyén i Berlin Arvid Richert som föreslog att man skulle säga till Göring att han sedan länge var utvald att motta Svärdsordens högsta grad, men att det inte tillkännagivits än eftersom kungen ville överlämna den personligen. Därmed kunde Sverige inte ta emot flygplanet eftersom det kunde ses som en betalning för utmärkelsen.

Regeringen godtog förslaget och Richert fick förklara situationen för Göring. Denne föreföll inte det minsta glad och verkade mycket besviken över att Sverige inte ville ha hans flygplan. Det bestämdes dock att han skulle ta emot orden när Gustaf V passerade Berlin på genomresa till Rivieran. Även prins Gustaf Adolf som befann sig i staden under ryttartävlingarna skulle delta. Efter överlämningen den 2 februari 1939 skrev Richert hem till regeringen och berättade att flygplanet inte nämnts under ceremonin och att Göring föreföll nöjd.

Regeringen hade nog hoppats att både den tilltänkta gåvan och Görings orden inte skulle väcka så mycket uppmärksamhet, men båda ledde till häftig debatt i svenska tidningar. Tyskvänliga Aftonbladet menade att regeringen skulle tagit emot flygplanet medan nazistkritikern Torgny Segerstedt tyckte att det var en skandal att Göring fick en svensk dekoration. Båda sidorna i den infekterade debatten utgick från att ordensutmärkelser varit regeringens försök att försöka släta över situationen.

Gustaf V

Det var mycket vanligt att dela ut Svärdsorden till utländska militärer av protokollära skäl. 1939 fanns 65 utländska kommendörer med stora korset av Svärdsorden varav två (en spansk och en italiensk general) med kedja. Att Tysklands högste militär skulle ta emot samma utmärkelse var ur formell synpunkt ingen konstighet. Även om kungen var den som formellt förlänade ordnarna så fattades dessa beslut på förord av regeringen som ett led i Sveriges utrikespolitik.

Vi vet inte vad Gustaf V tyckte och tänkte när han träffade Göring i Berlin, men det finns inget som tyder på att han var särskilt drivande i frågan om utmärkelsen. I boken Görings Sverige – en hatkärlek (2008) av Björn Fontander beskrivs efterspelet. Göring hade inte fått något ordensbrev, vilket han behövde för att få tillstånd att bära orden i Tyskland. Richert skrev därför i maj 1938 till hovet för att få ut ett sådant. Tre veckor senare var han tvungen att skriva igen och be dem skynda på. På slottet var Görings ordensbrev tydligen ingen prioritet.

Gustaf V:s förhållande till Tyskland före och under andra världskriget är mycket omskriven. Vi vet dock att när han överlämnade Svärdsorden till Göring så handlade han på regeringens uppdrag för att lösa en diplomatisk situation och inte utifrån sina egna preferenser. Detta är något som mycket sällan nämns när fotografiet på dem båda används för att illustrera kungens personliga inställning till nazisterna.

Ers Majestäts olycklige Kurt

Att inte redogöra för hela historien är en sak. En annan sak är att fabulera fritt. Före 2008 var det ingen som hade kommit på tanken att sätta Görings orden i samband med Haijbyaffären. Detta år utkom dock romanen Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelson. Boken handlar om Kurt Haijby och hans påstådda relation med Gustaf V. Även om det är en roman så har författarna ofta betonat att den bygger på deras egna efterforskningar och att den i någon mening är ”sann”. För läsaren är det alltså omöjligt att avgöra var gränsen går mellan fakta och fiktion.

I romanens version av händelseförloppet var Svärdsorden ett sätt för Gustaf V att få ett privat samtal med Göring och be honom att låta Gestapo arrestera Kurt Haijby som gentjänst för utmärkelsen. Vid denna tid befann sig Haijby i Berlin och arresterades för att ha förgripit sig på två unga pojkar. Kopplingen till Svärdsorden är dock helt och hållet författarnas egen. De reducerar dessutom Arvid Richert (som var initiativtagare till hela upplägget) till en passiv figur och den svenska regeringen blir tagen på sängen av kungens tilltag och hittar på flygplanshistorien som efterhandskonstruktion.

Kanske hade man kunnat försvara författarna med att de själva inte visste vilket orimlig scenario de konstruerat, men de uppger själva i en intervju med sitt förlag att de var fullt medvetna om det.

Vad tror ni kommer att uppfattas som mest kontroversiellt i er bok?
– Hela agerandet med tyska Gestapo, där Torsten Nothin lyckades förmå Gustaf V att ge Hermann Göring storkorset av Svärdsorden mot att tyskarna skulle ”ta hand om” Kurt Haijby. […] Säkert finns det någon historiker som kan gå i taket och säga att vi har fel här. Men vi är beredda att ta en diskussion.

De blev sannspådda. I sin kritiska recension Advokater återupplivar myter kring ett av Sveriges mer kända rätts­övergrepp i tidskriften lambda nordica avfärdade docenten Göran Söderström det hela som ”en ytterst osannolik koppling”.

SVT spinner vidare

Så är vi framme vid SVT:s dramaserie En kunglig affär som väljer att använda sig av samma fiktiva händelseförlopp denna gång kryddad med fler spektakulära överdrifter. Vi får se hur Gustaf V reser till Berlin enkom för att dekorera Göring i syfte att få Haijby inspärrad, och inte som ett stopp på en redan planerad resa. Ceremonin ska dessutom äga rum på Luftwaffes högkvarter och inte på svenska legationen. Det hade varit enkelt att kontrollera vad som faktiskt hänt.

Författarna till Ers Majestäts olycklige Kurt har reagerat på att serien använt sig av deras version av händelsen. De lyfter fram det som ett av flera bevis på att manusförfattarna lutat sig kraftigt mot deras roman och kopierat vilt utan att ge dem minsta erkännande. I artikeln SVT har använt vår bok till ”En kunglig affär” utan att ange källa i Sydsvenska Dagbladet skriver de att:

Sambandet mellan Gustaf V:s medaljutdelning till Göring och Gestapos gripande av Kurt Haijby i Tyskland är något som vi har skrivit fram. Ingen annan har gjort denna koppling före oss. Nu dök den upp i tv!

I skrivande stund har varken SVT eller produktionsbolaget svarat på anklagelsen att de använt någon annans fiktion för att gestalta en verklig händelse.

Efter att programmet sänt dröjde det inte länge förrän Gustaf V och Svärdsorden åter reducerades till slagträn i debatten, denna gång slungade av Åsa Linderborg i en kolumn om historierevision. Som så ofta tidigare lutar sig resonemanget på egna tolkningar inte mot historiska fakta. Så går det när man nöjer sig med ett snabbt ögonkast på ett foto.

TILLÄGG 2021-12-31:

I ett svar till bokens författare skriver SVT:s programchef Anna Croneman:

De menar att vi skulle ha tagit en ”framskriven” historia som bara finns i romanen, och använt den i tv-serien. Men teorin att Herman Göring tog emot en medalj av kung Gustav V för att tyskarna hjälpte Hovet att ”ta hand om” Kurt Haijby lanserades av Samuelson själv i en tidningsintervju (DN 2008-08-21). Det är alltså inte en framskriven fantasi unik för romanen, utan en teori lanserad av författarna själva i andra sammanhang än i romanen, för alla att ta del av.

2 kommentarer

Under Övrigt