Phaleristica

Sedan 2011 har veterandagen den 29 maj varit det tillfälle som Försvarsmaktens högsta utmärkelser, förtjänstmedaljen För förtjänstfulla insatser och medaljen För sårade i strid, högtidligen överlämnats. Från 2013 har det varit kungen som personligen fäst dessa utmärkelser på mottagarnas bröst. Medaljceremonin är en del av Försvarsmaktens officiella firande vid Sjöhistoriska museet på Gärdet i Stockholm.

I år fick fem personer motta medaljen För förtjänstfulla insatser i silver med svärd:

• en person ”för att professionellt och på förtjänstfullt sätt lett både sitt team och afghanska kollegor under en längre period med svåra förhållanden i Afghanistan 2010.”
• tre personer ”för att med stort personligt mod förtjänstfullt lett sin ytterst skickliga besättning under unika och svåra förhållanden vid evakueringen från Kabul, Afghanistan augusti 2021.”
• en person ”för att på ytterst professionellt sätt under svåra förhållanden förtjänstfull tjänstgjort vid försvarsavdelningen på svenska ambassaden i Kiev, Ukraina 2022–2023.”

Bristfällig information

Tyvärr har Försvarsmakten ännu inte publicerat mottagarnas namn och motiveringar i text, vilket begränsar möjligheten för informationen att nå ut. Jag hade gärna skrivit ut namnen om jag visste hur de stavades. För den som inte har tillgång till Försvarsmaktens interna kanaler finns informationen endast i webbsändningen från ceremonin.

Tidigare har Försvarsmakten gått ut med pressmeddelanden flera veckor i förväg med information om vilka som ska få medalj på veterandagen och varför. Detta genererade uppmärksamhet kring de medaljerade och deras insatser, inte minst i lokalpress och sociala medier. I förlängningen bidrog detta till att skapa ett intresse kring veterandagen och Försvarsmaktens verksamhet. Att man inte längre informerar om medaljeringen i god tid är för mig obegripligt.

Den som delar ut en utmärkelse har ett ansvar att informera om den. Det handlar dels om att förvalta dess värde och inte låta den vara okänd. Det handlar dessutom om respekt mot mottagarna. De ska inte själva behöva förklara för vänner och kollegor vad för slags utmärkelse de fått, vad motiveringen är eller när överlämning ska ske. Det är överlämnarens ansvar att denna information görs tillgänglig.

Ordnar i framtiden

I bjärt kontrast står kungens medaljer som alltid offentliggörs med motiveringar på Karldagen den 28 januari och Gustavsdagen den 6 juni i god tid före överlämningstillfället. Detta är förhoppningsvis något som kommer att fortsätta nu när de kungliga riddarordnarna åter ska delas ut.

Som tidigare meddelats var detta sista året som Försvarsmakten delade ut sin egen förtjänstmedalj. I framtiden kommer myndigheten istället att nominera till utmärkelser inom det nya officiella belöningssystemet: Svärdsorden (för militärer) och Nordstjärneorden (för civila) med tillhörande tecken och medaljer. Svärdsordens militärkors i guld, silver och brons blir Sveriges högsta tapperhetsutmärkelse.

När och var dessa utmärkelser ska överlämnas är ännu inte klart men det är inte uteslutet att vissa kommer att överlämnas av kungen på veterandagen.

Veterandagen 2023

För att säga något om årets veterandagsfirande så är det mycket roligt att se är att antalet civilklädda veteraner som bär sina utmärkelser snyggt monterade växer för varje år. I aktiva veterankretsar har det blivit ett etablerat bruk att lämna in sina medaljer för montering. Det finns idag ett stort antal firmor som erbjuder montering till ett rimligt pris och de ska ha stor tack för att ha möjliggjort denna utveckling.

Ett par höga företrädare för civila myndigheter visade dock att de inte har kunskaper om hur utmärkelser ska bäras eller hur man uppträder i uniform under en statsceremoni. Detta är synd eftersom det ofta är genom föregångsmannaskap som goda vanor sprids. På samma sätt är jag lite förvånad att Veteranförbundets ordförande inte bar medaljer utan endast en medaljrosett, vilket inte är korrekt denna dag.

”Vi lever i en ny tid”

Slutligen så höll överbefälhavare Micael Bydén ett mycket bra tal där han reflekterade över de stora säkerhetspolitiska förändringar som Sverige just nu går igenom. Han betonade att Försvarsmaktens verksamhet är i förändring och att begreppet veteran håller på att få en ny betydelse.

En tanke som slog mig är att denna förändring sammanfaller med det nya belöningssystemet och att veteranernas utmärkelser kan komma att utgöra en visuell skiljelinje. Redan idag särskiljer sig olika generationer av utlandsveteraner genom sina kläder och medaljer.

Inte heller ÖB:s tal finns publicerat av Försvarsmakten så jag återger här ett utdrag. Hela talet samt veterandagsceremonin kan ses här.

Vi lever i en ny tid. I mitten av april då landade de sista delarna av det svenska bidraget till FN-insatsen MINUSMA i Mali på Västerås flygplats. För första gången på 67 år deltar Sverige inte i någon internationell truppinsats. En epok som inleddes i Suez och Gaza 1956 är nu bruten.

[…]

Under överskådlig tid kommer vi inte att skapa någon större mängd nya veteraner såsom vi känner dem.

[…]

Vi lever i en ny tid. En tid där Sverige är på väg in i Nato. En tid när vi snabbt måste skicka soldater för att evakuera våra egna och andras medborgare från ett land på randen till inbördeskrig. En tid med ett pågående krig i Europa.

Var så säkra. Den här nya tiden den kommer att skapa sina egna veteraner. Som övar tillsammans med våra internationella partners. Som med risk för eget liv för ut civila ur Sudan. Som tränar ukrainska soldater inför kampen för sin egen och Europas frihet i striden mot en brutal och hänsynslös angripare.

Idag är det 150 år sedan kung Oscar II och drottning Sophia kröntes i Storkyrkan i Stockholm den 12 maj 1873. Ceremonin förrättades av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg som satte kronorna på kungaparets huvuden. Detta skulle bli den sista i raden av svenska kröningar som inleddes redan på 1200-talet.

En tradition som går tillbaka ändra till Gustav Vasas kröning i Uppsala 1528 var att prägla särskilda kröningsmynt av silver som kastades ut bland allmänheten. Denna tradition ägde rum vid Karl XIV Johans kröning 1818 och sista gången vid hans begravning 1844. Därefter beslutade riksdagen att kastpenningarna skulle delas ut under ordnade former och inte kastas ut till folkmassorna. De kallades dock fortfarande för kastpenningar.

Oscar II lät prägla sin kastpenning i 3 500 exemplar. Åtsidan visar kungen med krona, hermelinsmantel och de fyra riddarordnarnas kedjor. Frånsidan visade kungens valspråk. Kastpenningen delades ut till deltagarna vid ceremonin och till olika organisationer, bland annat till riksdagen. Dessa var inte bärbara. Traditionen med bärbara minnestecken skulle inledas först vid Oscar II:s 25-årsregeringsjubileum 1897.

Den 14 maj, två dagar efter kröningen, kom ett så kallat ordensregn med inte mindre än 337 ordensförläningar. Bland de som denna dag mottog utmärkelser kan nämnas skalden Gunnar Wennerberg som blev kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, fysikern Anders Ångström som blev kommendör av Vasaorden, oboisten Bror Fredrik Knorring vid Svea livgarde som blev svärdsman, samt August Dahlerus som mottog Serafimermedaljen för sitt arbete som sekreterare i Sällskapet till dygdigt och troget Tjenestefolks belönande.

Överbefälhavaren har fastställt Försvarsmaktens instruktion för utmärkelser som reglerar beslut om nominering till utmärkelser inom det offentliga belöningssystemet och utdelning av myndighetens egna medaljer. Med denna instruktion anpassas Försvarsmakten för det nya systemet, med möjlighet att nominera till t.ex. Svärdsorden, och bestämmelserna om myndighetens egna utmärkelser samlas i ett dokument.

Utmärkelser

Försvarsmaktens förtjänstmedalj med svärd instiftades 2008 som belöning för insatser i strid eller under krigsliknande situationer. I praktiken har den utgjort Sveriges främsta tapperhetsdekoration eftersom regeringsmedaljerna För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss inte utdelats. Förtjänstmedaljen med svärd har delats ut till ett 20-tal personer i guld och ett 70-tal personer i silver, bland annat för insatser i Afghanistan och Mali. Den har vanligtvis överlämnats av kungen på veterandagen.

Inom det nya belöningssystemet har Svärdsordens krigskors (instiftat 1952 men aldrig utdelat) bytt namn till Svärdsordens militärkors och utgör numera Sveriges främsta utmärkelse för tapperhet. Det ska delas ut i valörerna guld, silver och brons efter beslut av kungen i ordenskapitlet efter förord av regeringen. Med anledning av detta har Försvarsmakten beslutat att lägga sin förtjänsmedalj med svärd vilande och istället nominera till militärkorset.

Försvarsmaktens medalj för sårade i strid instiftades 2011 och kommer likt tidigare att delas ut av överbefälhavaren. Instruktionen innehåller detaljerade anvisningar om vilka skador och situationer som kvalificerar för medalj och vilka som inte gör det.

Försvarsmaktens förtjänstmedalj har även kunnat delas ut utan svärd för förtjänstfulla insatser. Myndigheten bedömer nu att den kan ersättas med nomineringar till utmärkelser inom Kungl. Svärdsorden (militär personal) eller Kungl. Nordstjärneorden (civil personal), alternativt H. M. Konungens medalj eller någon av regeringens medaljer. Därför läggs även Försvarsmaktens förtjänstmedalj vilande, förutom vid dödsfall i tjänsten då den delas ut i guld.

Försvarsmaktens medalj för internationella insatser med krans delas för särskilda förtjänster under insats.

Organisationsenheternas medaljer kvarstår som utmärkelser för lokala förtjänster, men instruktionen understryker att de inte får konkurrera med det officiella belöningssystemet och att alla gärningar ska prövas för eventuell nominering till Svärdsorden, Nordstjärneorden eller regeringens medaljer. Instruktionen innehåller bestämmelser för hur organisationsenheternas medaljer får utformas och utdelas.

Försvarsmaktens reservofficersmedalj instiftades 2003 och förändras på så vis att den från och med nu endast kommer att delas ut i guld efter 30 års anställning som reservofficer. Silvermedaljen läggs därmed vilande. Medaljen har tidigare delats ut vid anställningens upphörande i guld, för 20 års anställning eller mer, eller i silver, för kortare tids anställning.

Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj (instiftad 2002 som värnpliktsmedaljen), Försvarsmaktens medalj för rikets försvar (instiftad 2015), Försvarsmaktens medalj för internationella insatser (instiftad 1991) och Hemvärnets tjänstgöringsmedalj (instiftad 2018) påverkas inte av beslutet.

Beredning och beslut

Vid varje organisationsenhet ska finnas en medaljberedning som behandlar förslag till belöningar. Det kan röra sig om allt från militärkorset till förbandsmedaljen. Alla anställda har lika rätt att nominera. Från de lokala medaljberedningarna skickas förslag till respektive försvarsgrensstab eller stridskraftsavdelning för ytterligare beredning och rangordning, varefter de skickas till överbefälhavarens medaljberedning.

ÖB:s medaljberedning består av tio ledamöter som företräder olika delar av myndigheten. Som ordförande fungerar en företrädare för Försvarsstabens HR-avdelning som utses av ÖB. Medaljberedningen går igenom inkomna nomineringar och lämnar ett förslag till ÖB som sedan fattar beslut om att antingen hemställa om en förläning inom det offentliga belöningssystemet eller att dela ut en av myndighetens egna medaljer.

Slutligen så tydliggör instruktionen att bärandetillstånd att bära utmärkelser till uniform kan meddelas både generellt samt personligen för vissa individer att bära en utmärkelse. Försvarsmaktens uniformsbestämmelser har ännu inte uppdaterats efter förändringarna i belöningssystemet.

En kröningsmedalj kommer att delas ut med anledning av kung Charles III:s och drottning Camillas kröning imorgon i Westminster Abbey. I enlighet med den brittiska traditionen kommer den att delas ut till ett stort antal mottagare, bland annat de som tjänstgjort fem år inom försvaret, polisen eller andra uniformerade kårer

Traditionen att prägla minnesmedaljer över brittiska kröningar har månghundraårig historia. Den första som delades ut att bäras i band instiftades 1902 vid Edvard II:s kröning. Denna kröningsmedalj delades endast ut till de som deltagit vid ceremonin, men vid Georg V:s kröning år 1911 präglades hela 15 000 medaljer som delades ut till utvalda mottagare över hela det brittiska imperiet. Sedan dess har brittiska krönings- och jubileumsmedaljer haft många mottagare.

Vid drottning Elizabeth II:s kröning 1953 delades 130 000 kröningsmedaljer ut. Vid hennes 25-årsregeringsjubileum år 1977 instiftades en jubileumsmedalj som delades ut i 68 000 exemplar. Under 2000-talet firades hennes 50-, 60- och 70-årsregerinsjubiléer med medaljer som samtliga hade över 400 000 mottagare. Britterna är mycket restriktiva med att dela ut och ge bärandetillstånd för medaljer till uniform, så kröningsmedaljen var en brännande het angelägenhet för många britter som tjänstgör i uniform.

Bruket att dela ut medaljer vid regeringsjubileer, kröningar, bröllop med mera var utbrett bland de europeiska furstehusen under 1900-talet. Minnesmedaljerna hade en fördel framför ordnar i det att de enkelt kunde läggas till i medaljspännet och på en kunglig persons uniformsbröst kunde man utläsa vilka firanden han deltagit vid och indirekt vilka band som fanns mellan olika stater och furstehus.

Traditionen fortlever till viss del än idag. Kung Carl XVI Gustaf bär fem jubileumsmedaljer över kungar varav två är svenska (Gustaf V och Gustaf VI Adolf) och tre är norska (Håkon VII, Olav V och Harald V). Detta visar de täta banden mellan länderna. På samma sätt illustreras relationerna mellan Sverige och Storbritannien av att samtliga brittiska kröningsmedaljer burits av svenska kungar och prinsar. Mer om detta nedan.

Brittiska kröningsmedaljer

Den första brittiska kröningsmedaljen delades ut till de som deltagit vid Edvard VII:s kröning 1902. En av dem var den svenske kronprinsen Gustaf (V) som vid sin egen tronbestigning fem år senare skulle välja att inte låta kröna sig. Han bar kung Edvards kröningsmedalj på sitt stora paradspänne med uppåt tjugo kungliga medaljer.

Vid kröningen deltog även kung Edvards brorsdotter prinsessan Margaret av Connaught. Tre år senare skulle hon gifta sig med den svenske tronföljaren prins Gustaf (VI) Adolf och bli känd i Sverige som prinsessan Margareta. 1906 föddes deras förste son prins Gustaf Adolf. Under kröningen bar Margareta en särskild brittisk prinsesskrona som idag finns utställd på Livrustkammaren.

Gustaf Adolf och Margareta, som 1907 blivit kronprins och kronprinsessa, närvarade när kronprinsessans kusin Georg V kröntes 1911. Av allt att döma var det endast de manliga deltagarna som mottog hans kröningsmedalj, däribland kronprins Gustaf Adolf. Det gjorde även hans kammartjänare Oscar Stråhle. Under sina 47 år i kungahusets tjänst, varav 20 som kammartjänare, följde han med på ett stort antal utlandsresor och mottog inte mindre än elva utländska minnesmedaljer som idag förvaras på Livrustkammaren.

En av gästerna vid kröningen var prinsessan Louise av Battenberg. Efter att kronprinsessan Margareta avlidit 1920 gifte Gustaf Adolf om sig med Louise 1923. Vid kröningen av Georg VI 1937 bestod den svenska delegationen av kronprins Gustaf Adolf med kronprinsessan Louise och prins Gustaf Adolf med prinsessan Sibylla. En annan deltagare var kungaparets 11-åriga dotter Elizabeth, sedermera drottning Elizabeth II. Vid de tillfällen hon bar uniform fanns föräldrarnas kröningsmedalj alltid med.

När Elizabeth II själv kröntes 1953 representerades Sverige av prins Bertil. Han mottog kröningsmedaljen och det gjorde även den 4-årige prins Charles. Gustaf VI Adolfs och prins Bertils utmärkelser kan idag beskådas i Ordenssalarna på Stockholms slott. De brittiska kröningsmedaljerna monterades både i original och miniatyr på deras medaljspännen.

På lördagens kröning närvarar kungen och kronprinsessan Victoria och upprätthåller på så vis de mycket gamla och starka banden mellan kungahusen.

Idag valdes John Dunlap till ny stormästare i Suveräna Malteserorden. Han är den 81:e stormästaren sedan ordens grundande på 1100-talet och den förste att väljas under ordens nya konstitution som fastställdes av påve Fransiskus i september 2022.

John Dunlap är kanadensare och jurist. Han är den förste icke-europeiske stormästaren och dessutom den förste som inte är adlig vilket tidigare varit ett krav. Till skillnad från sina företrädare är den nye stormästaren inte vald på livstid utan för en period om tio år efter vilken han kan väljas om en gång. Vid 85 års ålder måste han frånträda ämbetet. Detta är ett resultat av de reformer som beslutats av påven.

Med valet av Dunlap hoppas många att den sista pusselbiten fallit på plats efter många år av förändringsarbete. 2017 ledde en konflikt till att påven krävde dåvarande stormästaren Matthew Festings avgång. Han efterträddes året därpå av Giacomo dalla Torres som dock avled 2020. Sedan dess har stormästarskapet varit vakant medan man arbetat på den nya konstitutionen.

Malteserorden får sitt namn från Malta som orden styrde fram till 1798 då ön invaderades av Napoleon. Sedan dess har orden haft sitt säte i Rom och utvecklats till en internationell hjälporganisation med nära 14 000 medlemmar världen över. Orden anser sig vara ett internationellt rättssubjekt (”en stat utan territorium”) och har diplomatiska förbindelser med ett hundratal länder. I utbytet med dessa länder behandlas stormästaren protokollärt som statschef.

Att Malteserorden i praktiken är underställd katolska kyrkan och påveämbetet har blivit tydligt under senare år när påven på egen hand fattat flera viktiga beslut gällande orden. Med valet av John Dunlap är förhoppningen att detta kapitel i ordens historia är avslutat och att Malteserorden och dess nya stormästare nu ska kunna fokusera helt på sina humanitära uppgifter.

Charles III befinner sig i Tyskland på ett tre dagar långt statsbesök, det första han avlägger utomlands som kung. På onsdagen togs han och drottning Camilla emot av den tyske förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier i Berlin.

Vi statsbesök utväxlas ordnar. Kungen och drottningen mottog tyska Förtjänstordens storkors av den särskilda nivå (ty: Sonderstufe) som endast förlänas statsöverhuvuden. Denna version av storkorset skiljer sig från den vanliga på så vis att kraschanen har åtta kanter istället för de vanliga sex, och att den tyska örnen sytts på bandet för hand. President Steinmeier mottog i sin tur brittiska Bathorden.

På kvällen stod presidenten värd för en statsbankett på sitt residens slottet Bellevue. Klädkoden var högtidsdräkt, det vill säga frack och långklänning, vilket idag är en ovanlig syn i Berlin. Många har velat dödförklara fracken, men i kung Charles tycks detta ståtliga plagg ha en försvarare.

Kungen bar bandet till sin tyska orden på brittiskt manér: avkortat och fäst vid västen med knappar. Den tyska kraschanen bars på hedersplatsen bredvid brittiska Strumpebandsorden. Om halsen bar kungen Bathordens briljanterade ordenstecken. Detta tecken har han burit i egenskap av Bathordens stormästare vilket han var från 1974 till trontillträdet 2022. Som kung är han enligt det brittiska systemet ordenssuverän och någon ny stormästare har ännu inte tillsatts.

Kung Charles brukar endast bära ett ordenstecken om halsen och det varierar vilket han väljer. Under den sydafrikanske presidentens statsbesök i Storbritannien i november 2022 bar han brittiska Förtjänstorden vilken han mottog 2002.

Drottning Camilla bar Strumpebandsordens briljanterade kraschan och tyska Förtjänstordens kraschan på bröstet, samt drottning Elizabeth II:s briljanterade porträtt invid axeln. Dessa porträtt kallas i Storbritannien för Royal Family Order. Någon ny med Charles III:s porträtt har ännu inte instiftats.

President Steinmeier bar Bathordens band, tillsynes också han på det brittiska sättet, med till hörande kraschan samt kraschanen för tyska Förtjänstorden.

Under banketten höll kung Charles ett tal som han inledde på tyska. Han tackade de gästerna för att de kommit så att han slapp sitta ensam som i ”Dinner for One”. Denna brittiska TV-sketch är i princip okänd i Storbritannien men oerhört populär i Tyskland där man traditionellt ser den på nyårsafton. Samma tradition finns i Sverige där vi känner den som ”Grevinnan och betjänten”. Kungens skämt blev mycket uppskattat.

Före besöket i Tyskland skulle det brittiska kungaparet även ha avlagt ett statsbesök i Frankrike hos president Macron med bankett på Versailles. Det fick skjutas på framtiden på grund av de omfattande pensionsprotesterna. Framöver hoppas vi också på ett besök i Sverige. Det senaste brittiska statsbesöket ägde rum 1983.

Kungl. Maj:ts Orden har lanserat en ny webbplats för kungliga utmärkelser: Kungligmajestatsorden.se. Den innehåller din information som tidigare fanns publicerad på Kungahusets officiella webbplats, och mer!

Här finns information om de fyra kungliga ordnarna, om kungliga medaljer samt om organisationen kring dem, samt hur man föreslår någon för en utmärkelse (länk)

Hur processen ser ut från att någon lämnat in ett förslag till att en utmärkelse överlämnas av kungen åskådliggörs av en snygg grafisk presentation (länk).

På webbplatsen finns även de nya ordensstadgarna.

Det står nu klart att Kungl. Nordstjärneorden kommer att delas ut med sitt ursprungliga svarta band från 1748. Sedan 1975 har orden endast förlänats till utlänningar och då med ett mellanblått band med gula kanter. Av alla de frågor jag fått kring det nya ordensväsendet är den om Nordstjärneordens band en av de vanligaste. Många har hoppats på det svarta bandets återkomst, en förhoppning som nu infrias.

En ledtråd att bytet skulle ske är att prins Carl Philip och prins Daniel sedan 2013 burit Nordstjärneordens kommendörstecken i svart band om halsen på samma sätt som kungen alltid gjort. Ett par riddare från tiden före 1975 har alltid burit det svarta bandet, till exempel professor Stig Strömholm som blev riddare 1973. Från 2023 kommer orden att delas ut till ”personer som har gjort personliga insatser för Sverige eller svenska intressen, särskilt inom offentlig verksamhet, samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag.”

Nordstjärneorden instiftades 1748 som en förtjänstorden avsedd för civila ämbetsmän. Nordstjärnan (Polstjärnan) blev en nationell symbol för Sverige under Karl XI och efter att Kungl. Vetenskapsakademien tagit nordstjärnan som sin symbol vid grundandet 1739 blev stjärnan även en symbol för vetenskap eller ”snille”. Av Nordstjärneordens äldsta stadgar framgick att den skulle delas ut till dem: ”hwilke genom synnerligit snille, lärda och nyttige arbeten, nye och fördelaktige inrättningar, eller andre särdeles förtienster giordt sig thertil wärdige.”

Nordstjärneorden utformades bland annat efter förbild av franska Sankt Mikaelsorden och anses ha fått sitt svarta band från denna. I nyare litteratur har en alternativ tolkning presenterats, nämligen att det svarta bandet ska symbolisera mörkret som lyses upp av Nordstjärnan.

Ett citat, som ska härröra från ett brev från Tessin och Palmstedt till Fredrik I, lyder: ”det swarta är thet okunskapens mörker stiernans stråålar will genomlysa”. Det finns dock ett antal frågetecken kring citatet. För det första verkar ingen kunna visa varifrån det kommer. För det andra är det osäkert vilka brevskrivarna var. Kanslipresidenten Carl Gustaf Tessin anses visserligen ha varit den divande kraften bakom ordensväsendet, men arkitekten Erik Palmstedt var vid tiden endast sex år gammal. För det tredje är citatet okänt i den äldre litteraturen.

Hur Nordstjärneorden fick sitt blå-gula band är desto mer väldokumenterat. Kort efter att en riksdagsmotion lämnats in till Allmänna beredningsutskottet år 1969 om ordensväsendets avskaffande reagerade protokollchefen vid utrikesdepartementet Olof Landenius mycket snabbt och skickade en promemoria till utskottet där han framhöll att ordnar till utlänningar utgjorde: ”en ändamålsenlig, högt skattad och föga kostnadskrävande form av belöning, vilken hos vederbörande mottagare skapar en good will för vårt land, som svårligen kan uppnås medelst utmärkelser av annat slag.” Landenius snabba reaktion var sannolikt det som ledde till att Nordstjärneorden behölls för utländska medborgare efter 1974.

Nordstjärneordens nya uppgift aktualiserade frågan om dess band. En skrivelse från statsheraldiker Gunnar Scheffer, som dessutom var arkivarie vid Kungl. Maj:ts orden och riddare av Nordstjärneorden, var det som ledde till bytet:

På begäran får undertecknad statsheraldiker härmed avge följande yttrande rörande band för den nordstjärneorden, som från och med år 1975 skall utdelas till utlänningar.

Mot det hittills varande nordstjärneordens band har viss kritik framförts. Dess symbolik – mörkret som upplyses av nordstjärnan – torde vara mindre känd. Det bör även beaktas att nordstjärneorden instiftades under en tidsepok, då herrmodet var färgrikt. Mot frackar i blått, rött och andra lysande färger fick det svarta bandet en god kontrastverkan. Numera då högtidskläderna är svarta, smälter bandet ofta ihop med sin bakgrund.

Det synes därför motiverat att överge den svarta bandfärgen. Det ligger då nära till hands att vid den enda mer allmänt utdelade svenska orden anknyta till nationalfärgerna blått och gult. Ett sådant band – svärdsordens – finns redan. Ett övertagande av svärdsordens gula band med högblå kanter skulle emellertid ge anledning till åtskilda missförstånd. Det är ingalunda uteslutet att en utländsk medborgare, som redan tilldelats svärdsorden, i framtiden kan förlänas även nordstjärneorden. Dessutom kommer osäkerhet att råda om vilken av ordnarna en person har vid de tillfällen då band, rosett, bouton eller släpspänne bäres

Den bästa lösningen synes då vara att man tillgriper den inom heraldiken ofta brukade metoden att växla tinkturerna och väljer ett högblått band med gula kanter. Ett sådant ordensband synes väl motiverat såtillvida att den svenska nationalfärgen sedan långliga tider varit blå. En i Lund år 1747 ventilerad avhandling av J. Lind ”De colore caeruleo, tessere gentid suio-gothicae”, som nu endast har kuriositetsintresse, förtjänar att nämnas i detta sammanhang. Den blå färgen kommer även att te sig samstämd med nordstjärneordens blå mittglob.

Ett helt blått band skulle ej vara möjligt med tanke på att ett sådant skulle bli identiskt med Finlands vita ros ordensband och med bandet för den franska Mérite nationale.

Risken för sammanblandning av det sålunda föreslagna ordensbandet med svenska medaljband är ytterst obetydlig. Då svenskar ej längre kommer att erhålla ordnar, kan överhuvudtaget någon förväxling ej ske. De medaljer, som förlänats (förlänas) till utlänningar är huvudsakligen vasamedaljen, som har grönt band, och hovmedaljen, som har högblått band. De utlänningar, som erhållit av konungen i statsrådet förlänad medalj dvs. Illis quorum och medaljen för medborgerlig förtjänst, är så fåtaliga, att man ej behöver räkna med några komplikationer.

Med stöd av det ovan anförda för jag såsom min mening uttala, att bandet till den nordstjärneorden som fr.o.m. år 1975 skall utdelas till utlänningar blir ett högblått band (av vattrat siden) med gula kanter.

G. Scheffer
Statsheraldiker

H. S. Utg. 1974-11-26 201/74.

Vid ett extraordinarie ordenskapitel på Stockholms slott under kung Carl XVI Gustaf ordförandeskap fastställdes de stadgar som ska gälla för de kungliga ordnarna. Detta innebär att det nya svenska belöningssystemet är formellt återupptaget. Kanske får vi nya riddare av Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden redan till nationaldagen.

Detta kunde ske sedan Förordning (2022:1800) om Sveriges främsta utmärkelser trädde i kraft den 1 februari. Dagen därpå godkände regeringen förslaget till nya ordensstadgar och förordade åtta personer att vara ledamöter av det ordensråd som ska behandla nomineringar till ordensutmärkelser och avge ett yttrande till regeringen som ska ligga till grund för förläningar.

Ordensrådets medlemmar blir: Minoo Akhtarzand, Anders Cullhed, Göran K. Hansson, Mia Brunell Livfors, Maud Olofsson, Susanne Rappman, Thomas Rolén och Björn von Sydow.

Samtliga har nått en framskjuten plats inom samhällslivet och representerar olika områden som akademi, näringsliv, kyrka, medicin, juridik, politik och litteratur. Geografiskt har rådet sin tyngdpunkt i Stockholm med ett par ledamöter bosatta i Göteborg och utanför Örnsköldsvik. Flera har dock verkat i olika delar av landet.

Majoriteten av ledamöterna har själva mottagit en kunglig utmärkelse för sina insatser. Flera av dem (Akhtarzand, Cullhed, Olofsson och von Sydow) är ledamöter av Kungl. Patriotiska sällskapet som har en omfattande belöningsverksamhet med bland annat medaljer.

Valet av ledamöter borgar för en trovärdig och allsidig process att välja ut värdiga mottagare av de kungliga ordnarna.

Minoo Akhtarzand

Minoo Akhtarzand är civilingenjör och företagsledare.

Hon har tidigare varit VD för Vattenfall Sveanät, generaldirektör för Banverket 2008–2010, landshövding i Jönköpings län 2010–2016 och landshövding i Västmanlands län 2016–2021. Sedan 2013 är hon ordförande för Södertörns högskola.

2012 mottog hon H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”framstående samhällsinsatser”.

Anders Cullhed

Anders Cullhed är litteraturvetare och professor emeritus vid Stockholms universitet.

Han var preses för Kungl. Vitterhetsakademien 2013–2019.

2015 mottog han H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”förtjänstfulla insatser inom svenskt universitets- och akademiväsende”.

Göran K. Hansson

Göran K. Hansson är läkare och professor vid Karolinska institutet.

Han var sekreterare i Karolinska institutets nobelkommitté 2004–2006 och dess sekreterare 2009–2014. Därefter var han Kungl. Vitterhetsakademien ständige sekreterare 2015–2021 och vice ordförande i Nobelstiftelsens styrelse 2011–2022. 

2017 mottog han H. M. Konungens medalj i guld 8:e storleken i Serafimerordens band för ”förtjänstfulla insatser inom svenskt akademiväsende”.

Mia Brunell Livfors

Mia Brunell Livfors är företagsledare och direktör.

Hon har varit VD för stora koncerner som Kinnevik och Axel Johnson.

2023 mottog hon H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i högblått band för ”betydande insatser inom svenskt näringsliv”.

Maud Olofsson

Maud Olofsson är företagsledare och f. d. politiker.

Hon var ledare för Centerpartiet, 2001–2011 ledamot av riksdagen 2002–2011, vice statsminister 2006–2010, näringsminister 2006–2011, och ordförande för Visita 2014–2022.

2013 mottog hon H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”mångårig och framstående politikergärning”.

Susanne Rappman

Susanne Rappmann är teologie doktor och biskop i Göteborg.

Hon disputerade 2005 vid Karlstads universitet och var därefter bland annat kyrkoherde och kontraktsprost i Mölndal. Sedan 2018 är hon biskop i Göteborg.

Thomas Rolén

Tomas Rolén är jurist, domare och generaldirektör.

Han var generaldirektör för Domstolsverket 2005–2007, president för Kammarrätten i Stockholm 2008–2020 och sedan 2020 åter chef Domstolsverket. Han har även arbetat på justitiedepartementet och medverkat som sakkunnig i flera statliga utredningar.

2020 mottog han H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”framstående insatser inom svenskt rätts- och utredningsväsende”.

Björn von Sydow

Björn von Sydow är statsvetare och f. d. politiker.

Han var ledamot av riksdagen 1994–2018, försvarsminister 1997–2002 och talman 2002–2006. Bland hans många uppdrag kan nämnas ordförandeskapet i Förtjänstutredningen. Sedan 2022 är han styresman för Kungl. Krigsvetenskapsakademien.

2007 mottog han H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i kedja för ”framstående insatser på skilda områden inom svenskt samhällsliv”.

Greklands ex-kung Konstantin II har avlidit i Aten i en ålder av 82 år. Han sörjs av hustrun Anne-Marie av Danmark och deras fem barn.

Kung Konstantin var son till kung Paul I av Grekland och Frederika av Hannover. Han hade nära familjeband till flera av Europas regerande kungahus. Hans äldre syster Sofia gifte sig 1962 med den spanske tronpretendenten, sedermera kung Juan Carlos I av Spanien. Vid bröllopet träffade dåvarande kronprins Konstantin prinsessan Anne-Marie av Danmark, yngsta dotter till kung Fredrik IX och drottning Ingrid. I januari 1963 tillkännagavs deras förlovning.

Den 6 mars 1964 avled kung Paul och Konstantin blev kung av Grekland, eller Hellenernas Konung som den formella titeln lyder, bara 22 år gammal. Den 18 september samma år ägde bröllopet rum mellan honom och blivande drottning Anne-Marie i Aten i närvaro av kungligheter från hela världen.

Bara dagar efter att Konstantin bestigit tronen utnämndes han till storkommendör av Dannebrogorden. En mycket exklusiv utmärkelse som endast delas ut inom det danska kungahuset och till dess närmaste anförvanter. Konstantin var vid sin död en av endast sju storkommendörer och den som innehaft värdigheten längst. Mottagarna bär ett briljanterat ordenstecken om halsen och Carl XVI Gustaf bär detta på sitt jubileumsporträtt som offentliggjordes tidigare i år.

Samma vecka som bröllopet stod utnämndes Konstantin till riddare av Serafimerorden av Gustaf VI Adolf av Sverige, morfar till den blivande drottningen. Även hans farfar Konstantin I och hans farfarsfar Georg I, som fötts prins av Danmark och blivit vald till Greklands kung, var riddare av Serafimerorden.

Som Greklands kung var Konstantin II stormästare över flera ordnar:

• Frälsareorden
• Sankt Georgs och Konstantins orden
• Georg I:s orden
• Fenixorden
• Välgärnings-orden

De politiska oroligheterna gjorde Konstantin II:s regeringstid kort. 1967 tvingades han gå i landsflykt med sin familj. Han var formellt Greklands statschef till 1973 då monarkin avskaffades. Som ex-kung deltog han i flera högtidligheter inom de europeiska kungahusen, bland annat kung Carl XVI Gustafs 60-årsdag 2006 och kronprinsessan Victorias bröllop 2010. Han var även gudfar till prins William.

Frid över hans minne.