Till lågans dämpande och de olyckligas räddning

Brandkontoret.

Brandkontorets emblem på en byggnad i Gamla stan i Stockholm.

Under 1700-talet härjades svenska städer ofta av förödande eldsvådor. Ett antal försäkringsbolag grundades med kunglig stadfästelse för att ersätta skadorna, men också för att förebygga och bekämpa bränderna. Bolagen började tidigt dela ut belöningsmedaljer till de som bistått vid släckning eller på annat sett verkat för bättre brandsäkerhet. Dessa så kallade brandmedaljer har delats ut ända in i våra dagar.

Som många medaljer under 1700-talet delades dessa inte ut i band, utan att förvaras. Under 1800-talet blev det vanligare att kungen gav särskilt tillstånd för brandmedaljer att bäras i band ”till heder och uppmuntran”. Detta skedde vanligtvis när mottagaren visat särskilt mod i samband med släckandet av en brand. Den som hade räddat ett människoliv kunde komma ifråga för den kungliga livräddningsmedaljen För berömliga gärningar, men brandmedaljerna täckte upp andra rådiga gärningar.

Detta märks inte minst i biografiska verk där man kunde läsa att någon tilldelats en GMbr eller SMbr, det vill säga en brandmedalj i guld eller silver. I 1938 års adelskalender anges till exempel för Axel Svinhufvud (1867–1939) ”8GMbr”. Han innehade alltså inte mindre än åtta brandmedaljer i guld efter sin långa tid som brandchef i Stockholm. Dessutom innehade han medaljen För tapperhet i fält för tjänstgöring i Kongo. I förteckningen över förkortningar står brandmedaljen efter tapperhetsmedaljen och livräddningsmedaljen, men före kungliga förtjänstmedaljer som För medborgerlig förtjänst och Illis quorum meruere labores. Det antyder att brandmedaljerna hade viss status.

Formellt var brandmedaljerna aldrig kungliga medaljer utan kan närmast ses som en föregångare till kommunala medaljer. När de under 1800-talet försågs med band användes den kommunala murkronan som bäranordning istället för den kungliga kronan.

Brandmedaljerna är för många att avhandlas i ett inlägg. Vi börjar därför med de äldsta:

Brandkontorets medaljer

Stockholms stads brandförsäkringskontor, eller bara Brandkontoret, grundades 1746 av ett antal borgare i Stockholm med Charles Tottie som drivande kraft. Idag är Brandkontoret ett renodlat försäkringsbolag men fram till 1874 ansvarade det även för brandsläckningen i Stockholms stad.

Brandkontorets emblem, Fågel fenix, är en bekant syn för de som rör sig i Gamla stan. Det placerades nämligen ovanför porten på de byggnader som var försäkrade så att Brandkontorets brandmän i händelse av eldsvåda visste vilka hus de skulle undsätta först. Märket blev snart en självklar del av stadsbilden och omsjungs även av Bellman i Fredmans epistel nr 40: ”Fenix sitter full med glitter, ståtligt förgylld.”

Fenix är en mytologisk varelse som dör i eldslågor och återuppstår ur sin egen aska. En mycket lämplig symbol för brandförsäkring. I Brandkontorets emblem sitter den i en glob krönt av en kunglig krona omgiven av två vingar samt eldrök. Emblemet skapades av Gerhard Meijer och fastställdes den 23 april 1746.

pic_UUM_201068_rev_org

Medaljen Moesti cupiens solatia casus (avslag i brons).

Men nu till medaljerna. Redan i Brandkontorets äldsta reglemente, fastställt av kung Fredrik I år 1746, åläggs direktionen att iakttaga om någon deltagit i eldsläckning med ”särdeles flit och oförtrutenhet” eller ”med fara och äfwentyr för sin person” eftersom de då ”måge blifwa af contoiret efter omständigheterna therföre belönte och upmuntrade”. Den vanligaste belöningen till brandmännen var pengar, men 1764 blev det aktuellt att belöna en ”behjärtad och vaksam granne” som förhindrat en eld som kunde ha blivit förödande. Man beslutade därför att instifta en medalj (eller ”jetong”) av 8:e storleken att utdelas till:

hederligare personer, som vid eldsvådor något märkvärdt bidraga till lågans dämpande och de olyckligas räddning.

Medaljen ritades av Jean Eric Rehn och graverades av Gustaf Liungberger under en resa till Rom. Frånsidans motiv är hämtat ur Trojas historia och visar hur Aeneas bär sin far ur den brinnande staden. Omskriften lyder Moesti cupiens solatia casus (”längtande efter tröst för en sorglig händelse”). Åtsidan visar en ros, en symbol hämtad från ett av Stockholms äldre sigill, belagd med fågel Fenix. Tillverkningen försenades och medaljen kunde delas ut först 1767. Den utdelades flitigt i både guld och silver.

1771 lät Brandkontoret gravören Carl Johan Wikman utföra en medalj av 12:e storleken över sin grundare Charles Tottie som då hade styrt bolaget i femton år. Medaljens åtsida visade Totties bröstbild och frånsidan en bild på Trojas borg där stadens beskyddare Minerva står vakt i porten. Den Tottieska medaljen delades ut i guld till Charles Tottie och hans familj, och 20 medaljer av silver sparades för framtida behov. Medaljen kom att bli Brandkontorets mest exklusiva utmärkelse till människor som utmärkt sig vid hämmandet av eldsvådor.

Mot slutet av 1770-talet blev Brandkontoret bestulet på hela sitt lager av medaljer. Därefter delade man under ett antal år endast ut silvermedaljer. Först 1796 lät man beställa guldmedaljer av två storlekar; en större och mindre. Tyvärr går det inte att utläsa av källorna vilka utdelningar som gäller Tottiemedaljen och vilka som gäller Moesti cupiens solatia casus. Brandkontorets reglemente från 1878 anger endast att:

Åt dem, som vid elds släckning eller förekommande af elds utbredning ådalagt synnerligt nit samt sällsynt mod och rådighet, eger Direktionen utdela medaljer, jettoner och penningar. (Art II, § 14)

Åtminstone från mitten av 1800-talet började medaljerna delas ut att bäras ”uti hvitt och rödt band å bröstet”. Bandfärgerna valdes möjligtvis av traditionsskäl, för under slutet av 1700-talet skulle brandmännen i Stockholm bära vita och röda tofsar som igenkänningstecken.

Enligt den praxis som växte fram delades den Tottieska medaljen in i tre versioner: den större guldmedaljen (12:e storleken, bild här) i band som halsen, samt den mindre guldmedaljen (9:e storleken, bild här) och silvermedaljen (8:e storleken, bild här) båda i band på bröstet. De båda guldmedaljerna tycks ha delats ut sparsamt och nästan uteslutande till högre ämbets- och tjänstemän inom Brandkontoret. Den större guldmedaljen delades ut så sent som 2005. Från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet utdelades årligen ett antal silvermedaljer (i särskilda fall guld) till brandmän för rådighet vid eldsläckning, men det går inte att utläsa om det är Tottiemedaljen eller Moesti cupiens solatia casus (bild här) som avses.

Den sistnämnda medaljen har dock delats ut vid ett par uppmärksammade händelser under 1900-talet. I samband med det s. k. ”stora tunnelraset” i Stockholm den 9 november 1965 utmärkte sig brandingenjör Olle Johansson och vice brandchef Carl-Otto Falk för framstående mod och rådighet vid räddningsarbetet. Året därpå fick de båda motta Moesti cupiens. Så sent som 1990 delades samma medalj ut till den 33-årige rökdykarledaren Denny Wincent. Under en brand på Östermalm hade han befunnit sig i ett trapphus då taket rasade in. Han var först helt fastklämt med lyckades med konststycket att ta sig loss med endast lindrigare brännskador och några frakturer. Brandkontorets VD Jan Ekman som till tidningarna sade att 1990 varit det värsta brandåret i Stockholm sedan Klarabranden 1751 och att medaljen var ett led i arbetet att minska antalet bränder.

Så sent som 2012 beställde Brandkontoret nya medaljer från Svenska Medalj. Jag hoppas att denna gamla och rika medaljtradition lever vidare i många år.

Lämna en kommentar

Under Brandmedaljer, Okategoriserade

Medaljer för brandbekämpning

1940

Brandman bekämpar skogsbrand 1940.

Under sommaren 2018 har skogsbränder härjat över stora delar av Sverige. Tusentals  brandmän, räddningsarbetare, poliser, soldater, hemvärnsmän och frivilliga har arbetat dygnet runt med att bekämpa bränderna, sätta människor i säkerhet och begränsa skadorna. I detta inlägg ville jag beskriva hur man genom historien belönat olika insatser under brandbekämpning med medaljer. Det visade sig emellertid att den svenska traditionen på området var mycket längre och rikare än jag kunnat ana. Historien får alltså beskrivas över flera inlägg.

Vi börjar i nutiden. Med anledning av sommarens bränder skrev ordföranden i riksdagens försvarsutskott Allan Widman en skriftlig fråga till justitie- och inrikesministern:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att de som hjältemodigt deltagit i brandbekämpningen, genom tilldelande av särskild medalj, får den uppskattning som den svenska staten är skyldig dem?

Förslaget fick viss uppmärksamhet i media. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson skrev i sitt svar:

Det finns ingen medalj som generellt kan utdelas för den här typen av situationer. Däremot kommer regeringen att på lämpligt sätt framföra tack till medverkande för deras deltagande under sommarens insatser.

Mycket riktigt finns inga sådana medaljer. Regeringen brukar endast belöna extraordinära individuella insatser, och på senare år knappast ens det. Regeringsmedaljen För berömliga gärningar kan komma ifråga för den som räddat livet på en annan människa, men numera är praxis att medalj inte delas ut för sådana handlingar som ex. brandmän förväntas utföra i tjänsten.

Därför har myndigheter infört egna medaljer, t. ex. Försvarsmaktens förtjänstmedalj. Efter skogsbranden i Västmanland 2014 delades medaljen ut i guld till fyra besättningsmän vid Helikopterflottiljen som ”under extrema förhållanden, med stor yrkesskicklighet, improvisationsförmåga, initiativrikedom samt med stort mod och fara för eget liv, räddat fem civila undan en sannolik död”.

B3JN0mPIgAAjQgZ

Medalj och diplom utdelade av Länsstyrelsen i Västmanland.

Samma år slog Länsstyrelsen i Västmanland på stort och delade ut medalj och diplom till 1 500 personer som på olika sätt deltagit i släckningsarbetet i länet. Säkerligen mycket välförtjänt och uppskattat, men medaljer från svenska statliga medaljer har traditionellt hållit en högre konstnärlig kvalitet än denna specialmedalj.

I nästa inlägg ska jag börja beskriva medaljer som instiftats just för att belöna insatser under brandbekämpning, varav vissa delas ut än idag. En tradition som inleddes redan på 1700-talet …

1 kommentar

Under Brandmedaljer

Hassan Zubier får Georgsmedaljen

Georgemedaljen

Georgemedaljen.

Hassan Zubier som tidigare tilldelats den finska Livräddningsmedaljen av president Sauli Niinistö för sitt modiga ingripande under knivattacken i Åbo i augusti 2017 hedras nu av ytterligare en statschef. Han har nämligen tilldelats brittiska Georgsmedaljen av drottning Elizabeth II för sitt hjältedåd. Zubier, som är född i Storbritannien, var en av fyra mottagare i årets Civilian Gallantry List. I motiveringen anges bland annat att:

Hassan Zubier was aware of the danger to others and to himself, as he knew the attacker was armed when he went to help. But he was determined to assist the victim, despite the attacker returning and attacking him several times.

Georgsmedaljen instiftades 1940 av kung George VI under de pågående bombningarna av London och var främst avsedd för civilister av alla slag som utmärkt sig ”not in the face of the enemy”. Vid samma tillfälle instiftades det högre Georgskorset. Sedan instiftandet har medaljen delats ut uppskattningsvis 2 100 gånger.

Zubier tar emot medaljen vid en ceremoni i höst. På sin Facebook-sida har han skrivit att han tar emot medaljen med stor ödmjukhet. Läs hela motiveringen här.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Hans Blix hedrad med Illis quorum av 18:e storleken

Hans Blix

Hans Blix.

Igår fyllde diplomaten Hans Blix 90 år. Detta uppmärksammade regeringen genom att samma dag tilldela honom medaljen Illis quorum meruere labores av 18:e storleken. Denna utmärkelse, som instiftades av Gustav III 1785 och bärs i en guldkedja om halsen, är den allra finaste som regeringen kan dela ut. Motiveringen löd:

för hans mångåriga, oförtröttliga och världen över uppmärksammade gärning för fred, nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen, både som företrädare för Sverige och för Förenta nationerna och dess institutioner.

Hans Blix är i grunden jurist och gjorde karriär på Utrikesdepartementet. I regeringen Ullsten 1978-79 var han utrikesminister och inledde därefter en karriär inom FN. Han var länge generaldirektör för FN:s atomenergiorgan och fick efter att han frånträtt sin post motta Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band 1998. Därefter blev han chef för FN:s inspektionskommission. I sitt pressmeddelande skriver regeringen: ”Den uppgiften satte honom i ett globalt sökarljus som krävde en osviklig integritet och oväld.” 2004 tilldelade kungen Hans Blix den sällsynta Serafimermedaljen ”för synnerligen förtjänstfull samhällsgagnande gärning”. Samma år utnämndes han till kommendör av franska Hederslegionen.

Illis quorum meruere labores betyder ”Åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det”. Medaljen delas ut i guld i fyra storlekar. Den 18:e storleken är den största och delas ut oerhört sparsamt. Efter 1975 har den, tillsammans med Konungens medalj av 12:e storleken, i praktiken ersatt Serafimerorden som rikets högsta utmärkelse. 1984 likställdes innehavarna av dessa medaljer med serafimerriddarna i hovets placeringslista. Under 2000-talet har medaljen endast delats ut tre gånger. Talmannen Birgitta Dahl mottog den 2003 och diplomaten Jan Eliasson 2016. Andra levande mottagare är centerledaren Olof Johansson och talmannen Thage G. Peterson.

Hans Blix är den förste sedan Jacob Wallenberg d. ä. att motta både denna utmärkelse och Serafimermedaljen.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Finsk livräddningsmedalj till Åbo-hjälte

Livräddningsmedaljen

Finska Livräddningsmedaljen.

Igår välkomnades svenske Hassan Zubier till den finske ambassadörens residens för att som förste utlänning någonsin få ta emot den finska Livräddningsmedaljen. President Sauli Niinistö förlänade honom medaljen för Zubiers rådiga ingripande i Åbo förra året Finlands ambassad skriver:

Hassan Zubier agerade synnerligen modigt då han den 18 augusti 2017 ingrep för att försöka rädda livet på en knivhuggen kvinna trots att gärningsmannen var kvar på plats. Zubier räddade även en annan kvinna genom att leda gärningsmannens uppmärksamhet mot sig själv och hindra dennes framfart. Zubier mottog flera knivhugg och skadades svårt.

Det var Finlands förste president Kaarlo Juho Ståhlberg som instiftade medaljen 1923. Den delas ut för synnerliga modiga och rådiga handlingar, eller för handlingar som utförts med fara för eget liv och som räddat en annan människas liv. Förslag om tilldelning av medaljen bereds av Regionförvaltningsverket där det finns en särskild Livräddningsmedaljnämndens sekreterare. Detta år kom det in 89 nomineringar varav 12 förordades.

IMG_0982-netti

Hassan Zubier. Foto: Finlands ambassad i Sverige.

Livräddningsmedaljen är mycket vacker och visar en hand som håller i en eldslåga.

I Sverige instiftades en motsvarande medalj av Kungl. Maj:t 1805 med inskriptionen Sui memores alios fecere merendo (”Åt dem som genom välgärningar befästat sitt minne hos andra”) som delades ut för behjärtansvärda räddningsbragder. 1832 ändrades inskriptionen till För berömliga gärningar, men i och med att medaljer som förlänades utländska medborgare försågs med den äldre latinska inskriptionen uppstod i praktiken två medaljer; en för svenskar och en för utlänningar. Som huvudregel delades medaljerna ut till de som räddat människoliv, men flera undantag finns t. ex. när medaljen gick till fotbollslandslaget efter VM 1958.

Praxis efter andra världskriget var att den som riskerat sitt eget liv för att rädda en annan människa tilldelades medalj i guld av 5:e storleken. Den som utan att riskera sitt eget liv bistod med hjälpinsatser fick medalj i silver av 8:e storleken. Sedan 1940-talet har För berömliga gärningar delats ut 116 gånger i guld (senast 1998) och 75 gånger i silver (senast 1966). Sui memores har under samma period delats ut 20 gånger i guld (senast 1973) och åtta gånger i silver (senast 1965).

Det vore mycket glädjande om den parlamentariska utredning som ska se över det offentliga belöningssystemet ser till att dessa medaljer börjar delas ut igen. I Finland har vi en god förebild.

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer, Finland

26 får kunglig medalj på nationaldagen

hmks-medaljer-390-262

H. M. Konungens medalj och medaljen Litteris et Artibus.

Idag på Sveriges nationaldag, eller Gustavsdagen, tillkännages traditionsenligt vilka som förlänats H. M. Konungens medalj för särskilda förtjänster och medaljen Litteris et Artibus framstående konstnärliga insatser. Denna gång är det 26 förtjänta svenskar som kungen valt att belöna. De kommer att få ta emot sina medaljer vid en ceremoni på Drottningholms slott den 12 juni.

Chris_Heister_04

Chris Heister.

För ovanlighetens är det fyra framstående kvinnor som får motta H. M. Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band: förre landshövdingen i Stockholms län Chris Heister, Birgitta Johansson-Hedberg som varit VD för Liber, Föreningssparbanken och Lantmännen, rektorn för Stockholms universitet Astrid Söderbergh Widding och rektorn för Uppsala universitet Eva Åkesson.

Samma medalj av 12:e storleken i högblått band tillfaller professorn i arkitekturhistoria Fredric Bedoire, Christina Jutterström som varit chefredaktör för både DN och Expressen samt VD för SVT, Fernando Di Luca som grundat det italienska matvarumärket Zeta, samt professor Karl-Henrik Robèrt för sitt hållbarhetsarbete.

Jerzy_Sarnecki_001

Jerzy Sarnecki.

Bland mottagarna av medaljen av 8:e storleken med Serafimerordens band kan nämnas biskopen Per Eckerdal, kriminologen Jerzy Sarnecki och författaren Fredrik Sjöberg. Samma medalj med högblått band får sångerskan Ann-Louise Hanson, generalsekreteraren för Unicef Sverige Véronique Lönnerblad, samt varuhuskedjan Rustas grundare Anders Forsgren och Bengt-Olov Forssell.

Helen Sjöholm är den enda mottagaren av Litteris et Artibus som hon mottar ”för framstående konstnärliga insatser som sångerska och skådespelerska”.

Se listan med samtliga mottagare och motiveringar här.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Debatt och beslut om ordensöverenskommelsen

Riksdagen

Sveriges riksdag.

I onsdags debatterade riksdagen konstitutionsutskottets förslag om att utreda belöningsväsendet m. m.. Debatten visade den breda uppslutningen bakom förslaget, men också att de olika partierna närmat sig frågan från olika håll.

KU:s ordförande Andreas Norlén (M) hade avsatt en längre del av sitt anförande att tala om belöningsväsendet:

Det handlar om ordnar, medaljer och andra utmärkelser som delas ut å Sveriges vägnar i olika former. Detta är viktiga nationella symboler och också viktiga verktyg för att, som jag var inne på inledningsvis, skapa krafter som för oss samman och som visar att vi ser och uppskattar varandra.

Vice ordförande Björn von Sydow (S) uppehöll sig däremot vid andra delar av förslaget och nämnde inte belöningarna. Inte heller ledamöterna från C och MP gick in på denna del.

Det gjorde däremot Tina Acketoft (L) som, efter att hon försäkrat att hennes parti inte förespråkar en tillbakagång till riddartiden, uttryckte sitt stöd för förslaget. Avsaknaden av ett svensk offentligt belöningssystem har lett till ett ”ett virrvarr av olika och svårbegripliga system” menade hon. Hon lyfte fram internationella insatser som ett område där för få belöningar existerar.

Tuve Skånberg (KD) menade att ett belöningssystem där regeringen beslutar om tilldelning av utmärkelser och kungen överlämnar dem blir ytterligare ett sätt att förtydliga och förankra monarkins symboliska roll, vilket är förslagets övergripande syfte.

Mia Sydow Mölleby (V) presenterade kortfattat sitt partis reservation mot förslagets del om att utreda belöningar med motiveringen: ”Det tycker vi är väl mossigt.”

Dagen därpå blev det dags för omröstning i kammaren och utskottets förslag vann bifall med 277 röster för och 18 emot. Vänsterpartiet stod själva för nej-rösterna medan samtliga andra partier röstade för. Inga ledamöter avstod. Redan samma dag skrev talmannen under en riksdagsskrivelse till regeringen (justitiedepartementet) där riksdagens beslut tillkännagavs. Den parlamentariska utredningen ska sättas samman efter valet.

 

Lämna en kommentar

Under Ordnar, Regeringen

Fler detaljer om ordensuppgörelsen

Svärdsorden_kommendör

Svärdsordens ska åter kunna tilldelas svenskar.

Idag publicerades konstitutionsutskottets betänkande 2017/18:KU28 med fler detaljer om den parlamentariska kommitté som föreslås se över kungahusets anslag, flaggdagarna och det offentliga belöningssystemet. Om förslaget går igenom, vilket man får anta att det gör eftersom det har stöd av en riksdagsmajoritet, ska kommittén tillsättas snarast efter valet i höst.

Gällande belöningssystemet är ambitionsnivån hög och utskottet är redan överens om många detaljer. Kommittén får uppdraget att möjliggöra att Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden åter ska kunna tilldelas svenskar. Den modell som gällt sedan 1975 behålls, nämligen att ordensväsendet regleras i en av regeringen fastställd ordenskungörelse. Beslut om tilldelning av utmärkelser inom ordnarna meddelas av Kungl. Maj:ts Orden (KMO) på förord av regeringen. Det blir alltså i praktiken regeringen som bestämmer vem som får en orden. Ska regeringen ha detta ansvar krävs mycket bättre rutiner än de som finns idag. Ordnarna får inte lida samma öde som de sällan utdelade regeringsmedaljerna.

Positivt är att allmänhetens möjligheter att nominera till utmärkelser ska utökas. Statsanställda ska inte heller få någon orden per automatik på det sätt som gällde före 1975. Politiskt förtroendevalda eller anställda ska inte kunna få en orden under den tid uppdraget eller anställningen pågår.

Vasaror

Även Vasaordens ska kunna tilldelas svenskar framöver.

Närmare bestämmelser om ordnarna ska finnas i ordensstadgan som fastställs av KMO sedan de godkänts av regeringen. Kommittén ska samråda med KMO i syfte att överväga en förändring avseende vilka grader som ska finnas inom ordnarna. Detta kommer sannolikt att innebära en förenkling gentemot systemet som rådde före 1975 som innehöll många olika grader och värdigheter anpassade efter olika kategorier statsanställda. Ett kompromissförslag från ordensreformens tid gick ut på att endast tre grader skulle behållas: kommendör med stora korset, kommendör och riddare. Kanske blir resultatet något liknande.

Serafimerorden ska fortsatt vara förbehållen medlemmar av kungahuset samt utländska statschefer, vilket är lite synd eftersom Serafimerorden är så rik på traditioner. Det blir inga nya serafimersköldar i Riddarholmskyrkan för icke-kungliga svenskar och serafimerklockan kommer inte att ringa på deras begravningsdag. Samtidigt förstår jag att det inte är självklart hur denna orden, som tidigare med automatik tillföll innehavarna av vissa höga ämbeten, skulle kunna inplaceras i ett modernt belöningssystem.

Riksdagens tidigare beslut att ställa sig bakom införandet av en medalj för internationella insatser ska prövas i relation till att utdelandet av utmärkelser inom Svärdsorden återupptas. Man ska även se över möjligheten att dra tillbaka en ordensförläning. En sådan möjlighet finns redan idag, men med anledning av uppståndelsen kring den så kallade ”kulturprofilen” ska det göras lättare.

Så långt är allt gott och väl, men att förslaget genomförs hänger på att man dessutom lyckas enas i den betydligt känsligare frågan om anslaget till kungahuset. Här tycks man ännu inte ha kommit så långt i diskussionerna. Alla sidor har dock att tjäna på att en uppgörelse blir till. De partier som är skeptiska till monarkin vill kunna säga att de hindrar kostnaderna från att skena, och de partier som är positiva kan ta åt sig äran av en uppgörelse som garanterar monarkins framtid. Jag är försiktigt positiv.

Det ska nämnas att Vänsterpartiets ledamot i utskottet reserverade sig mot förslaget:

Det svenska belöningssystemet reformerades 1975 mot bakgrund av att man ansåg att ordensväsendet återspeglade en gången tids samhällssyn genom att ge uttryck för värderingar och samhällsinsatser enbart med hänsyn till tjänsteställning. Vidare motiverades reformen med att ordnarna inte kunde fylla sin uppgift när det gällde att belöna viktiga samhällsinsatser. Förslaget som nu läggs fram om att se över belöningssystemet och återinföra de vilande ordnarna reflekterar inte heller nu behoven i dagens samhälle.

Läs hela betänkandet här.

2 kommentarer

Under Ordnar

Försvarsmakten belönar insatser i Mali, Boden och Uganda

medaljer

Försvarsmaktens medaljer. Foto: Försvarsmakten.

Överbefälhavaren har beslutat om utdelning av Försvarsmaktens medaljer till tretton mottagare, varav merparten kommer att överlämnas vid medaljceremonin på Veterandagen den 29 maj.

Fem personer medaljeras för insatser i Mali under 2017. Tre tilldelas medaljen För förtjänstfull insats (Försvarsmaktens förtjänstmedalj) i silver med svärd. Svärdet anger att insatsen skett under strid eller under krigsliknande situationer. Det rör sig om en som ”under pågående strid bistått civila att sätta sig i säkerhet”, en som ”snabbt och rådigt genomfört livräddande åtgärder på liberiansk kollega samt bekämpat och begränsat en eldsvåda under pågående beskjutning”, samt en för ”sitt förtjänstfulla ledarskap vid svåra förhållanden”. Ytterligare en som bidragit till att rädda liv och materiel vid en brand på ett fältsjukhus tilldelas medaljen utan svärd, och en annan tilldelas medaljen För sårade i strid.

Försvarsmaktens_förtjänstmedalj_i_silver_med_svärd

Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver med svärd.

I mars 2017 ägde en bandvagnsolycka rum i Boden som krävde en soldats liv. Denne tilldelas nu medaljen För förtjänstfull insats i guld (postumt) för dödsfall i tjänsten. Två personer som ”med stort personligt mod samt med fara för eget liv kämpat i det iskalla vattnet under trettio minuter i den gemensamma ansträngningen att försöka rädda liv” tilldelas samma medalj. Tre andra som också kämpat i vattnet samt en som ”med stor sinnesnärvaro tagit ett ledande ansvar” tilldelas medaljen i silver.

Slutligen tillfaller För förtjänstfull insats i silver en person för ”stort personligt mod, med fara för eget liv samt för mycket förtjänstfull insats under svåra förhållanden” 2012 i Uganda.

Det är bra att Försvarsmakten inte dröjt med att belöna dessa viktiga insatser!

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer, Krigsdekorationer

Ordensväsendet ska utredas!

Serafimerorden 2

Serafimerorden.

Sex riksdagspartier (S, M, MP, C, L och KD) tillkännagav idag att en parlamentarisk utredning ska tillsättas för att ”analysera vissa frågor som berör kungahuset, de allmänna flaggdagarna och det offentliga belöningssystemet.”

Detta är många och stora frågor och mycket att smälta på en gång. Ambitionen tycks vara en varsam reform av monarkin och kungahuset, föranledd av att antalet yngre medlemmar vuxit så mycket och att alla flaggdagar inte längre ses som så moderna. Jag förutsätter att utspelet skett med kungens goda minne.

Något som är fantastiskt positivt är att partierna samtidigt är överens om att det offentliga belöningssystemet ska ses över! En mycket genomtänkt och ambitiös agenda har annonserats:

Översynen ska omfatta ordensväsendet, regeringens belöningsmedaljer, utmärkelsen Professors namn, utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst, Utrikesdepartementets medalj samt Försvarsmaktens och Polismyndighetens medaljer.

Därutöver ställer man sig dessutom tydligt bakom ett återupptagande av ordnar till svenskar:

Några utgångspunkter är att svenska medborgare ska kunna belönas inom ordensväsendet och att tilldelningar av utmärkelser inom Vasaorden och Svärdsorden ska återupptas.

Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden instiftades 1748 och Vasaorden instiftades 1772. De utdelades tidigare för långvarig verksamhet inom olika samhällsområden. 1974 avskaffades utdelandet till svenskar helt, eftersom man ansåg att utmärkelserna speglade mottagarnas ställning och tjänsteår mer än något annat.

Sedan dess har många av oss hoppats att ett mindre omfattande men desto mer ändamålsenligt ordensväsende kan tas i bruk. För visst vore de bra för 2000-talets svenskar om de kunde hedras på samma sätt som historiska storheter. Serafimerorden förlänades t. ex. ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom, Svärdsorden mottogs av Axel von Fersen, Nordstjärneorden tilldelades Carl von Linné och Alfred Nobel, och Vasaorden tillföll Astrid Lindgren.

Partierna som står bakom utredningen representerar en betryggande riksdagsmajoritet. Man har till och med kommit överens om hur organisationen för det framtida belöningsväsendet ska se ut:

Beslut om utmärkelser inom ordnarna ska som tidigare meddelas av Kungl. Maj:ts Orden på förord av regeringen. Principer för tilldelning av belöningar ska inkludera jämställdhets- och mångfaldsaspekter. För att stärka den folkliga förankringen ska möjligheterna för enskilda medborgare att nominera någon för belöning utredas.

Nu följer vi utvecklingen med spänning! Läs hela debattartikeln på SvD Brännpunkt här.

2 kommentarer

Under Ordnar