Briljanterade medaljer I: Minnesmedaljer

Den 6 juni förlänades prinsessan Christina H. M. Konungens medalj av 12:e storleken med briljanter och kedja med motiveringen ”för stora ideella samhällsinsatser på flera områden”. Denna mycket höga utmärkelse har endast utdelats en gång tidigare – till prins Bertil på hans 75-årsdag 1987. Det är just tillägget med briljanter (alltså slipade ädelstenar) som gör utmärkelsen så speciell.

Redan under 1700-talet dekorerades ordenstecken med briljanter för att kunna bäras vid festliga tillfällen för att matcha andra briljanterade smycken och klädesdetaljer. Under tidigt 1800-talet började Karl XIV Johan efter kontinentalt mönster förläna ordenstecken med briljanter som en särskild utmärkelse vilken skulle ses om ett personligt tacksamhetsbevis från kungen. Briljanterna bekostades av kungen personligen. Ordenstecknen fick bäras även efter upphöjande i högre grad och behövde inte återställas efter mottagarens död.

Från 1800-talets slut förekommer även medaljer som förlänats med briljanterad krona. Det rör sig om kungliga enskilda medaljer. Vid denna tid kunde även drottningarna och prinsarna dela egna belöningsmedaljer. Ett exempel är Litteris et artibus som började som kronprins Karls (XV) enskilda medalj och vid hans tronbestigning blev en permanent kunglig belöning. De icke-regerande kungligheternas medaljer delades vanligtvis ut att förvaras, men kunde vid mycket särskilda tillfällen förlänas med Serafimerordens band och en briljanterad krona.

Nedan ska jag redogöra för briljanterade medaljer förlänade vid tre särskilda tillfällen. I framtida inlägg återkommer jag till mer regelbundet förlänade medaljer med briljanter.

Drottning Lovisas minnesmedalj (1871)

Drottning Lovisas minnesmedalj (längst till höger) som tillhört Nils Claes Brahe. Foto: Gösta Sandell, Livrustkammaren.

Den äldsta briljanterade medalj jag kunnat hitta är den som delades ut vid drottning Lovisas död 1871. Under sin livstid hade drottningen delat ut olika belöningsmedaljer i den större 12:e storleken och den mindre 7½ storleken. Åtsidan visade hennes porträtt med diadem och pärlhalsband samt namn och titel på latin: Ludovica Regina Sveciae et Norvegiae.

Efter att drottningen gått borde delade hennes make Karl XV ut hennes mindre medalj i Serafimerordens band och med briljanterad krona som minnesgåva till medlemmarna av drottningens hov. Mottagarens namn graverades på den släta frånsidan. Enligt Hildebrand ska drottningens medaljer har hittats ”i hennes gömmor” men andra källor hävdar att de präglats på kungens befallning.

I detta fall är det inte själva kronan som försetts med briljanter. Istället har särskilda briljanterade ornament lagts till på kronans båda sidor.

Drottning Josefinas minnesmedalj (1873)

Drottning Josefinas minnesmedalj som tillhört greve Adolf von Rosen. Foto: Nordiska museet.

Josefina av Leuchtenburg anlände till Stockoholm den 13 juni 1823 på linjeskeppet Carl XIII för att gifta sig med Sveriges kronprins Oscar (I). Redan som kronprinspar delade Oscar och Josefina ut egna belöningsmedaljer vilket de gjorde även efter tronbestigningen 1844. I likhet med de kungliga medaljerna pryddes åtsidan av Josefinas porträtt och titel medan frånsidan bar en devis. Efter Oscars död 1859 ändrades hennes titel till Enkedrottning af Sverige o. Norige.

Den 13 juni 1873 högtidlighölls 50-årsminnet av änkedrottningens ankomst till Sverige. För denna festlighet präglades ett antal minnesmedaljer av Myntverkets gravör Lea Ahlborg . Den minsta av dessa medaljer var också den enda bärbara och mest exklusiva. Den präglades i guld av 3:e storleken (18,5 mm.) och delades ut med Serafimerordens band och briljanterad krona till de kvarlevande sjöofficerarna som tjänstgjort under prinsessan Josefinas resa till Sverige.

Uppgifterna går isär om huruvida fem eller åtta medaljer förlänades och huruvida mottagarna endast tjänstgjort på Carl XIII eller i hela eskadern. Bland mottagarna fanns dock med säkerhet greve Adolf von Rosen vars medalj idag ingår i Nordiska museets samlingar (bild ovan). Den briljanterade medaljkronan är av vitt guld, sannolikt för att matcha ädelstenarna.

Oscar II:s och drottning Sofias silverbröllopsmedalj (1882)

Bland svenska kungliga jubileums- och minnestecken bortses ofta från Oscar II:s och drottning Sofias silverbröllopsmedalj från 1882. Skälet är ett detta i huvudsak var en icke-bärbar medaljer, men i likhet med medaljerna ovan delades den ut i ett fåtal briljanterade exemplar att bäras i Serafimerordens band. Mottagarna var de som tjänstgjort hus kungaparet sedan bröllopet 1857. Fyra av dessa personer är kända: Claes Cronstedt, Axel von Arbin, Ferdinant d’Orchimont och Sven Lagerberg.

Lämna en kommentar

Under Okategoriserade

Bengt Göransson 1932–2021

Bengt Göransson har avlidit i en ålder av 88 år. Mellan 1982 och 1991 var han statsråd i Utbildningsdepartementet med ansvar för kulturfrågorna och kom att göra ett mycket stort avtryck. Han är en av få som runt halsen kunnat bära en medalj från kungen och dessutom en från regeringen.

2001 mottog Göransson medaljen Illis quorum meruere labores i guld av 12:e storleken av regeringen ”för mångåriga och betydelsefulla insatser för folkbildning, kulturliv och demokrati”.

2008 förlänades han även H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken med högblått band ”för outtröttliga insatser för en fördjupad kultursyn och för att sprida och debattera kultur i vidaste mening”.

Dessa båda medaljmotiveringar får idag tjäna som kortfattade kärnfulla runor över hans liv. Vila i frid.

Lämna en kommentar

Under Personer

Prinsessan Christina får Konungens medalj med briljanter i kedja

Idag på Sveriges nationaldag tillkännages traditionellt vilka som tilldelas H. M. Konungens medalj och medaljen Litteris et Artibus. En av dem som dekoreras är kungens syster prinsessan Christina, fru Magnuson som får ta emot Konungens medalj av 12:e storleken med briljanter i kedja för ”stora ideella samhällsinsatser på flera områden”. Denna förnäma utmärkelse har endast utdelats en gång tidigare. Prinsessan har bland annat varit Svenska Röda Korsets ordförande 1993–2002.

Ett ordenstecken eller en medalj som försetts med briljanter (alltså slipade ädelstenar) är mycket sällsynt och utgör ett personlig tack från monarken till synnerligen förtjänta mottagare. Den som senast mottog en briljanterad utmärkelse i Sverige var prins Bertil som fick samma medalj på sin 75-årsdag den 28 februari 1987. Medlemmar av kungahuset erhåller de svenska riddarordnarna vid födseln, men mottar kungliga medaljer endast för särskilda förtjänster.

Bland de övriga 32 mottagarna idag märks justitiekansler Mari Heidenborg (Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band), professor Bo Rothstein (Konungens medalj av 8:e storleken i Serafimerordens band) samt sångarna Jill Johnson och Peter Jöback (Litteris et Artibus).

Hela listan över medaljörer finns här. Överlämningsceremonin planeras äga rum till hösten.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Förtjänsttecken på Göteborgs 400-årsdag

Idag firar Göteborg 400-år. Den 4 juni 1621 utfärdade Gustav II Adolf nämligen den nya stadens privilegiebrev. Idag högtidlighålls jubiléet under pandemianpassade former och ett mer storslaget firande kommer att äga rum 2023. Den 4 juni är också traditionellt den dag då Göteborgs stads förtjänsttecken delas ut. En tradition från 1948.

Förtjänsttecknet utformades av göteborgsarkitekten Ragnar Ossian Swensson. Det består av Göteborgs stadsvapen i guld, silver och emalj inom en gyllene eklövskrans. Tecknet bärs ett band med stadens färger: blått med tre vita ränder. Utifrån Swenssons kompositionsskiss modellerades tecknet av skulptören Åke Hammarberg och tillverkades sedan av Sporrong & Co i 18 karats guld.

Enligt de äldsta bestämmelser som fastställdes den 29 april 1948 skulle förtjänsttecknet delas ut efter beslut av av stadsfullmäktiges presidium till:

kommunala förtroendemän och förutvarande förtroendemän hos staden samt i stadens tjänst anställda eller förut anställda personer, under förutsättning att de därav gjort sig särskilt förtjänta.

Enligt beslut av Göteborgs stadsfullmäktiges presidium må förtjänsttecknet tilldelas jämväl annan därav förtjänt person.

De första mottagarna

Den första utdelningen ägde rum den 4 juni 1948 i stora börssalen. Inte mindre än 45 göteborgare fick motta förtjänsttecknet ur stadsfullmäktiges ordförande Ernst Jungens hand. Bland dem hittar man titlar som grosshandlare, skådespelare, spårvägsman och sjuksköterska. Alltså ett ganska brett urval. Att endast fem av dem var kvinnor föranledde dock kritik i pressen.

En av de första mottagarna var arkitekten Swensson som tog emot tecknet med orden:

R. O. Swensson har sin signatur på ett flertal byggnadsverk i Göteborg. Han har sysslat mycket med skolungdomens och de sjukas byggnadsfråga. Redan detta säger något väsentligt om honom. Han har givit stadens förtjänsttecken dess utformning. R. O. Swensson, Ni har vunnit våra hjärtan. Tag vår hyllning för banbrytande insatser.

Till skillnad från Sankt Eriksmedaljen blev Göteborgs förtjänsttecken aldrig en utmärkelser för lång och trogen tjänst (trots att bestämmelserna uttryckligen nämner förtroendemän och anställda). Istället har medaljen delats ut till ”annan därav förtjänt person”, sedan 50-talet på drygt tio personer årligen. Traditionen med överlämning på Börsen den 4 juni har behållits in i våra dagar.

Modernisering

På Göteborgs kommuns webbplats står att läsa ”År 2017 moderniserades utmärkelsen för att bättre passa vår tid”. Bland annat ändrades kriterierna så att förtjänsttecknet ska tilldelas för ”extraordinära gärningar och ett personligt engagemang för göteborgssamhällets utveckling”.

Vid samma tid börjar man omnämna förtjänsttecknet som ett ”märke” och det finns bilder på tecknet som antyder att det inte längre delats ut med band, något som vore oerhört tråkigt. Bättre då att komplettera tecknet från 1948 med en nål i mindre utförande som kan bäras till vardags.

2021 års mottagare är sex till antalet: Lars-Gunnar Andersson (professor emeritus i modern svenska), Peter Apelgren, (konstnär och komiker), Katarina Malmer (tv-producent), Anna Mannheimer, (radio- och TV-personlighet), Kenneth Odéus, (VS Göteborgs Köpmannaförbund) och Pernilla Svebo (styrelseordförande Vägen Ut! kooperativen). Därmed har förtjänsttecknet delats ut till totalt 976 personer.

Lämna en kommentar

Under Kommunmedaljer

Försvarsmaktens medaljer 2021

Igår högtidlighölls veterandagen för att hedra alla svenskar som deltagit i fredsbevarande och humanitära insatser världen över. Ett stående inslag sedan 2011 är överlämning av Försvarsmaktens medaljer För förtjänstfull insats och För sårade i strid. Medaljceremonin hölls traditionsenligt vid veteranmonumentet på Djurgården i Stockholm där kungen lämnade över medaljen till de åtta mottagarna.

För förtjänstfulla insatser med svärd

Försvarsmaktens förtjänstmedalj För förtjänstfulla insatser instiftades 2008. Den delas ut med svärd för insatser under strid eller under krigsliknande situationer och räknas då som krigsdekoration. I år tillföll medaljen en person.

Irak 2020

Major Max Ulleberg tilldelades medaljen i silver med svärd ”för att med stort personligt mod och med hög integritet förtjänstfullt lett förbandet under svåra förhållanden i samband med attacken mot Camp Taji”.

Den internationella koalitionens Camp Taji norr om Bagdad attackerades med raketer den 11 och 14 mars 2020. Två amerikanska soldater och en brittisk stupade och 19 sårades.

För sårade i strid

Två personer tilldelades Försvarsmaktens medalj För sårade i strid i silver. Medaljen instiftades 2011 och kan tilldelas Försvarsmaktens personal ”som blivit skadad till följd av stridshandlingar eller situationer som uppfattas som stridshandlingar”. I båda fallen för händelser som ligger mer än 60 år tillbaka i tiden.

Gaza 1957

Menig Kjell Jonsson tilldelades medaljen För sårade i strid ”med anledning av striden i Gaza 1957”. Som 21-åring tjänstgjorde han i den svenska FN-bataljonen i Suez och Gaza, en del av UNEF.

Den 4 januari 1957 färdades Kjell Jonsson i en bil som gick på en mina. I explosionen blev furir Göte Enquist av med ena underbenet. De var mitt ute i öknen och hade ingen radio att tillkalla hjälp med. Efter att de lyckats stoppa blödningen gav sig Kjell Jonsson iväg över minfältet och tack vare honom kunde två sjukvårdare ta sig till Enquist och rädda hans liv. Kjell Jonsson har berättat om händelsen i en intervju i Veteranförbundets medlemstidning Fredsbaskern nr 4, 2017.

De båda kanadensiska sjukvårdarna E. J. Johnson och R. G. McCallum belönades senare av regeringen med belöningsmedaljen Sui memores alios fecere merendo av 5:e storleken i guld för att ”snabbt och rådigt och med fara för eget liv ingripit och bringat hjälp”. De svenska FN-soldaterna som suttit i bilden fick dock inget erkännande. Efter några dagars sjukhusvistelse fick Kjell Jonsson vandra tillbaka ensam till den svenska förläggningen.

Det skulle dröja till 2012 innan Göte Enquist mottog medaljen För sårade i strid. Igår blev det alltså Kjell Jonssons tur. 13 svenskar omkom i UNEF.

Kongo 1961

Menig Kenneth Nyberg tilldelades medaljen För sårade i strid ”med anledning av striden i Kongo 1961”. Som 20-åring tjänstgjorde han i Kongo som en del av ONUC. Den 20 september 1961 under de våldsamma oroligheterna i Elisabethville träffades Kenneth Nyberg av en kula i högra armen under en patrull i KP-bil. 16 svenskar omkom i ONUC.

För förtjänstfulla insatser

Mali 2019

Sergeant Ann Fernström och korpral William Stålhök tilldelades förtjänstmedaljen i silver för att de ”med stort personligt mod på ett förtjänstfullt sätt under pressade förhållanden möjliggjort förhandling av en fredlig lösning med en beväpnad och fientlig milis Timbuktu, Mali september 2019”.

Sverige 2020–21

Tre personer mottog Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver

Löjtnant Nils Bergqvist tilldelades förtjänstmedaljen i silver ”för sina förtjänstfulla och mångåriga insatser inom bildunderrättelse, fototolkningsförmåga och bildalstrande sensorer att genom sin expertis och outtröttliga strävan gagnat Försvarsmakten i såväl nationella operationer som internationella insatser”.

Två personer mottog förtjänstmedaljen i silver för insatser ”till gagn för Försvarsmakten och samhället under rådande pandemi”:

Kommendörkapten Philip Bacchus ”för sina förtjänstfulla initiativ och avgörande insatser under pandemins inledning genom att utveckla nytt koncept Gloria för provtagning” och avdelningschef Maritha Küller ”för förtjänstfullt ledarskap och insatser under pressade förhållanden inom logistik och upphandling, vilket varit betydande för att Sverige kunnat öka kapaciteten på materiel och utrustning vilket sannolikt har räddat liv och ökat sjukvårdens uthållighet”.

Avslutande reflexion

Det var roligt att se att medaljceremonin kunde genomföras på traditionsenligt vid veteranmonumentet, även om större delen av firande fick flyttas till Berga och ske under anpassade former. Särskilt roligt var att kungen tog sig tid att byta några ord med varje medaljör, och att sedan prins Carl Philip, talmannen och försvarsministern kom fram och gjorde likadant.

För några år sedan brukade Försvarsmakten publicera medaljörernas namn och motiveringar veckan innan veterandagen vilket var ett bra sätt att skapa medvetande inför själva dagen. De senaste åren har det inte gjorts, vilket jag tycker är synd.

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer

Sui memores alios fecere merendo – räddningsmedaljen för utlänningar

En av Sveriges mindre kända medaljer är Sui memores alios fecere merendo, vilket är latin och betyder ”åt dem som genom välgärningar befästat sitt minne hos andra”. Denna medalj instiftades 1805 som en belöning för goda gärningar, särskild till de som räddat människoliv. 1832 översattes devisen till För berömliga gärningar, men den äldre latinska medaljen behölls och kom att ges till utlänningar. Formellt så ingår Sui memores fortfarande i regeringens belöningsmedaljer. Den delades senast ut 1973.

I februari 1805 gav Gustav IV Adolf i uppgift åt Vitthetsakademien att ta fram förslag på nya belöningsmedaljer då ”tjenlige Medailler icke finnas för att därmed kunna hugna och upmuntra dem, hvilka utmärka sig på hvarjehanda sätt”. Formuleringen är lite märklig. Vid denna tid fanns ett stort antal kungliga belöningsmedaljer. Både sådana med ett mycket specifikt syfte, till exempel medaljen Till heder för den qvinna som fint och snält kan spinna, och mer generella användningsområden som Illis quorum meruere labores vars latinska devis är hämtad från Propertius elegier och betyder ”åt dem vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta”.

Akademin lämnade den 21 maj en redogörelse över det befintliga medaljväsendet och gav förslag på ett antal nya medaljer, bland annat medaljen för berömliga gärningar med inskriften Sui memores alios fecere merendo inom en eklövskrans. Devisen var hämtad ur Aeneiden av Vergilius. Som jag beskrivit i ett tidigare inlägg användes eklövskransen under antiken som belöning till den som räddat liv. Medaljen godkändes av kungen den 30 maj 1805 och präglades i 12:e storleken avsedd att bäras på bröstet i kedja eller band.

Medaljens första tid

Den förste att få motta den nya medaljen var skeppsgossen Johan Emanuel Wissberg i Karlskrona. Han fick medaljen i silver den 1 oktober 1805 efter att han ”med fara för eget liv räddat ett i sjön fallet tre års gammalt barn från att drunkna”. Wissberg var född 1788 och borde alltså inte varit äldre än 18 år gammal. Just räddningsinsatser för människor i drunkningsfara eller sjönöd kom att löpa som en röd tråd i medaljens historia.

Nästa förläning skedde 1806 till skepparen Olof Hammarsten. Om denne skrev Karl Löfström att han medaljerats för att ha ”överfört en del gevär och bajonetter som under kriget mot Napoleon varit i franska arméns våld, alltså meriter av en helt annan art”. Denna beskrivning gör dock inte Hammarstens bragd rättvisa. I hård vind och under beskjutning av såväl preussare som fransmän hade han försökt rädda de retirerande svenska trupperna ur Lübeck på sitt skepp Wänskapen. Försöket misslyckades, svenskarna blev krigsfångar och Hammarsten fick sitt skepp sönderskjutet, plundrat och sålt. Han lyckades dock köpa tillbaka det och efter några nödtorftiga reparationer seglade han mot Sverige i skydd av mörkret med hela lasten av krigsmateriel ombord. Väl hemma hyllades han som hjälte och mottog medaljen Sui memores i guld.

1830 belönades två kvinnor, bondhustrun Anna Jonsdotter Tjernlund och protonotarien Sadélens änka (något annat namn står dessvärre inte), med medaljen i guld att bäras i vitt band på bröstet efter att de räddat livet på tio barnhusbarn i sjönöd. Medaljen överlämnades av landshövdingen efter söndagsgudstjänsten i Hässjö kyrka i Medelpad. Samma år gavs medaljen åt uppsalastudenten Sven Johan Lindgren som vid två tillfällen räddat människor från att drunkna. Året därpå belönades bonden Hans Larsson i Näsby som räddat en man och två barn undan en brand.

Svenska vs latin

Karl XIV Johan blev den förste kung som delade ut Sui memores både i 18:e och 12:e storlekarna i likhet med Illis quorum. 1832 beslutade han också att de medaljer som hittills delats ut med latinsk inskrift nu skulle få en svensk sådan. Illis quorum blev För medborgerlig förtjänst och Sui memores blev För berömliga gärningar. De gamla stamparna med latinsk skrift skulle dock bevaras för att användas i särskilda fall. De äldre latinska medaljerna blev därmed inte avskaffade utan räknades som separata utmärkelser.

En tradition som levt vidare in i våra dagar är att en medalj med latinsk inskrift även har kungens namn och titel på latin. På medaljen Illis quorum bär åtsidan med kungens bild texten Carolus XVI Gustavus Rex Sveciae medan medaljen För medborgerlig förtjänst bär texten Carl XVI Gustaf Sveriges Konung.

1841 införde Karl XIV Johan en ny utformning av de kungliga belöningsmedaljerna. De skulle som huvudregel delas ut i den mindre 5:e storleken med krona och högblått band med gula kantränder. På frånsidan skulle mottagarens namn graveras in under en liten eklövskrans (som blev likadan för samtliga medaljer). Denna förändring tycks dock inte ha genomförts avseende Sui memores före kungens död 1844.

Nya ändamål

Efter att den nya För berömliga gärningar införts 1832 och börjat delas ut till livräddare så var det inte självklart vad Sui memores skulle användas till. I praktiken tycks den ha använts som tackgåva till utländska vetenskapsmän och författare som skänkt gåvor till Sverige. 1840 mottog professor Ciampi i Florsen den mindre medaljen i guld efter att ha skänkt en samling brev och manuskript rörande den svenska historien till Kungl. Biblioteket och Vitterhetsakademin. 1841 fick den danske greve Sponnek den större medaljen i guld för sitt arbete Om tullväsendet i allmänhet och det danska i synnerhet. 1847 fick den preussiske hovtandläkaren medaljen för en odontoplastisk modellsamling till Karolinska institutet.

1852 ansökte guvernören för den svenska kolonin Saint-Barthélemy i Karibien om en medalj för handelsmannen Joseph de Gout från ön Saint-Thomas som bistått nödlidande efter en förödande brand i huvudstaden Gustavia. Han belönades av Oscar I med medaljen Sui memores i guld av 8:e storleken, vilket är det tidigaste exemplet jag känner till av att medaljen delats ut i en mindre storlek i enlighet med Karl XIV:s nya utformning. Detta innebar ett skifte tillbaka mot medaljens ursprungliga syfte att belöna räddningsbragder, nu med inriktning mot utlänningar.

Ett undantag är den svenske skådespelaren Wilhelm Svenson som fick medaljen av 8:e storleken i guld 1873 efter en lång karriär vid de kungliga teatrarna där han bland annat varit bibliotekarie vid dramatiska biblioteket utan att uppbära lön. Dessutom testamenterade han sina tillgångar till en fond till förmån för skådespelares änkor och barn. Här var det behjärtansvärda gärningar snarare än personligt mod som låg till grund för belöningen. Det finns flera exempel. 1890 motto Jenny Meijer medaljen i guld av 5:e storleken för att hon under många år bespisat fattiga skolbarn i Stockholm.

Räddningsmedalj för utlänningar

Från och med 1880-talet användes Sui memores ofta som räddningsmedalj till utlänningar som räddat svenskar. I de allra flesta fall rör det sig om de som kommit till undsättning när svenska handelsfartyg råkat i sjönöd i olika delar av världen. Medaljen delades då vanligt ut i 5:e storleken i guld eller 8:e storleken i silver. Undantagsvis kunde 8:e storleken av guld förlänas. Det är alltså samma principer som gällde För berömliga gärningar. Uppgiften att medaljen delats ut i 6:e storleken, som uppges i boken Utmärkelsetecken på militära uniformer (2007) av Christian Braunstein, är felaktig.

Under 1900-talet minskade antalet förläningar. Sista gången silvermedaljen av 8:e storleken var till den ryske högbåtsmannen Vjatjeslav Sergejev som under ett örlogsbesök i Stockholm sommaren 1965 räddade en man som fallit i Strömmen. Samma höst mottogs Sergejev på den svenska ambassaden i Moskva där han fick motta medaljen av Sveriges ambassadör. I november 1973 ägde den allra senaste förläningen rum. Efter att maskinchefen på ett svenskt fartyg 1972 drabbats av en hjärtattack skickades sergeanterna i amerikanska sjöräddningen Gerald J Kipp och Joseph E Moore till fartyget för att ge vårt. På grund av hårt väder kunde de inte använda helikopter utan de fick istället hoppa fallskärm till en livräddningsbåt för att komma fram. De fick medaljen av guld av 5:e storleken.

Trots att det snart gått 50 år sedan den senaste förläningen är medaljen Sui memores alios fecere merendo fortfarande formellt aktiv. Dess utseende fastställdes senast 1974 tillsammans med de andra kungliga medaljerna. Ändå saknas den i regeringens förteckning över sina belöningsmedaljer (SB PM 2006:1) en brist som påpekades så sent som 2011 av Statens försvarshistoriska muséer. En förhoppning är att medaljen som resultat av Förtjänstutredningens arbete snart kommer att börja delas ut igen.

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer

Militära Wilhelmsordens siste mottagare från andra världskriget avliden

Idag den 14 maj 2021 avled den brittiske krigsveteranen Kenneth Mayhew i en ålder av 104 år. Han var den äldste levande innehavaren av Militära Wilhelmsorden, Nederländernas högsta utmärkelse för tapperhet. Dessutom var han den siste av de som mottagit orden för insatser under andra världskriget.

Kenneth Mayhew föddes i Suffolk den 18 januari 1917. Vid andra världskrigets utbrott blev han inkallad och utbildades till arméofficer vid Sandhurst. Han tjänstgjorde i landstigningen i Nordmandie som kompanichef och deltog senare i befrielsen av det ockuperade Nederländerna där han sårades vid två tillfällen. Den 24 april 1946 utnämndes han av drottning Vilhelmina till riddare av 4 klass av Wilhelmsorden.

Det nederländska försvarsdepartementet har lagt ut en minnesvideo här.

Ordens historia

Militära Wilhelmsorden (ibland Wilhelms militärorden) är Nederländernas äldsta och främsta orden. Den instiftades 1815 av kung Vilhelm I som belöning förtjänstfulla insatser i krig och förlänades första gången efter slagen vid Quatre Bras och Waterloo under Napoleonkrigen. Därefter har den delats ut under Nederländernas olika krig, särskilt efter stridigheter i Nederländska Ostindien (i nuvarande Indonesien). I några fall har den delats ut under fredstid eller till civila.

Under andra världskriget, när Nederländerna var ockuperat av Tyskland, förlänades orden av drottningen och exil-regeringen i London bland annat till medlemmar av motståndsrörelsen. För att behålla utmärkelsens exklusivitet instiftades även ett antal andra krigsdekorationer som Motståndskorset och Bronslejonet. För insatser under kriget förlänades knappt 200 värdigheter inom Wilhelmsorden. Därefter förlänades orden fyra gånger under Koreakriget. Drottning Vilhelmina och motståndsrörelsens Jos Gemmeke är de enda kvinnor som mottagit orden.

Från vänster: Marco Kroon, Gijs Tuinman och Roy de Ruiter (2018).

Från 1955 ägde inga nya förläningar rum fram till 2009 då kapten Marco Kroon blev den förste på 50 år att dekoreras efter insatser i Afghanistan. Därefter har även majorerna Gijs Tuinman (2014) och Roy de Ruiter (2018) mottagit orden, även de för tjänstgöring i Afghanistan.

Insignier och grader

Ordenstecknet består av ett vitemaljerats malteserkors lagd på på två gröna kvistade grenar (ett burgundiskt kors) och med ett gyllene eldstål på korsmitten. Dessa två symboler erinrar om huset Burgund som styrde Nederländerna under 1400-talet. Eldstålet förekommer även i kedjan för Gyllene skinnets orden som grundades 1430 av Filip den gode av Burgund. Korsarmarna pryds av orden VOOR MOED BELEID TROUW vilket betyder ”För mod, ledarskap och trohet”. Bandet är orange (för huset Orange) med blå kantränder (för Nassau). Utformningen av både ordenstecknet och bandet ändrades år 2000 för att bättre följa de ursprungliga intentionerna.

Orden är indelad i fyra grader: riddare av 1 klass (storkors) som endast förlänas statschefer, fältherrar och motsvarande; riddare av 2 klass (kommendör) som förlänas segerrika befälhavare; riddare av 3 klass som förlänas framgångsrika högre officerare; riddare av 4 klass som förlänas för tapperhet. Även om indelningen kan tyckas hierarkisk så var den demokratisk för sin tid. De tre högre graderna förlänades för militära framgångar, medan en personlig insats belönades med 4 klassen oberoende av grad. Orden kan även förlänas militära förband.

Ceremoni

Wilhelmsorden har en särskild utdelningsceremoni som äger rum utanför Binnenhof i Haag där parlamentet har sitt säte. Den nye riddaren får först svära en ed som förestavas av monarken. Därefter fäster monarken ordenstecknet på riddarens bröst och ger denne ett slag på axeln (en variant av riddarslaget). Riddaren går sedan fram till de äldre riddarna och får motta ett slag på axeln från var och en av dem. Därmed bildas en obruten kedja mellan riddarna som sträcker sig ända tillbaka till ordens grundande.

Från vänster: Kenneth Mayhew, Marco Kroon och Gijs Tuinman (2014).

Vid ceremonin 2009 kunde sex äldre riddare delta. Kenneth Mayhew var inte en av dem. Ordenskansliet hade nämligen tappat kontakten med honom efter en flytt och antagit att han var avliden. Vid en minnesceremoni 2011 fick dock en nederländsk faleristiker Mayhews ordenstecken och lyckades återetablera kontakten mellan honom och orden. Upptäckten av en åttonde Wilhelmsriddare sågs som en mindre sensation och fick stor uppmärksamhet. 2012 togs Mayhew emot av drottning Beatrix och 2014 var han en av dem som gav major Tuinman riddarslaget.

Han deltog även 2016 då specialförbandet Korps Commandotroepen blev det första förbandet i modern tid att dekoreras med Wilhelmsorden och kung Willem-Alexander fäste riddartecknet på dess fälttecken. Närmaste svenska motsvarighet till denna heder är det båda hedersstandaren med Svärdsordens stora kors.

Nederländska militära Wilhelmsorden är ett fantastiskt exempel på att en utmärkelse kan vara så mycket mer än överlämnandet av en medalj. Den historiska kopplingen, den värdiga ceremonin och inte minst deltagandet av de äldre riddarna och det symboliska upptagandet i deras krets visar att en orden är en dekoration med många dimensioner.

Det nederländska försvarsdepartementet har lagt ut små filmklipp från ceremonierna 2009, 2014, 2016 och 2018.

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer, Riddarordnar

Ernst Nordins porträttmedaljong – riksdagens gåva till kungen

Foto: Anders Löwdin, Riksdagen.

Igår firades kung Carl XVI Gustafs 75-årsdag under enkla med högtidliga former. Vid en mottagning på slottet presenterade förste vice talman Åsa Lindestam och statsminister Stefan Löfven en gåva från riksdag och regering: en porträttmedaljong som ska hänga i riksdagshuset. Den överlämnades med orden:

Kungen har idag inte bara uppnått den aktningsvärda åldern av 75 år utan är även den svenska regent som har suttit längst på tronen. Det känns därför naturligt att vi från riksdag och regering ger en gåva som knyter an både till kungens tillträde till tronen 1973 och till de nära relationer som finns mellan statschefen och riksdagen.

I riksdagshuset hänger sedan tidigare en medaljong av Gustaf VI Adolf. När den behövde flyttas i samband med en ombyggnation väcktes tanken att komplettera den med en liknande av Carl XVI Gustaf. Nu ska de båda kungaporträtten placeras bredvid varandra.

Den nya medaljongen är tillverkad i gips med en diameter på 65 centimeter med en pärlstav som kantdekor. Kungens porträtt är utfört av Ernst Nordin och medaljongen har tillverkats vid Herman Bergman Konstgjuteri. Nordin är en mycket framstående konstnär och upphovsman till ett stort antal medaljer. Mest känd är han nog som formgivaren bakom de svenska mynten. Om porträttet på medaljongen ser bekant ut för den medaljintresserade så är det för att samma porträtt pryder de kungliga belöningsmedaljerna.

H.M. Konungens medalj. Foto: Alexis Daflos/Kungl. Hovstaterna. 

I och med Carl XVI Gustafs trontillträde 1973 fick de kungliga medaljerna ett nytt kungaporträtt utfört av Léo Holmgren. Inför kungens 25-årsjubileum som regent ansåg han att det var dags för ett nytt porträtt och valet föll på Ernst Nordin. Dennes förslag blev färdigt jubileumsåret 1998 och granskades noga av kungaparet innan det godkändes den 20 september samma år. Beslutet gällde då endast de av kungen personligen utdelade medaljerna, men idag används porträttet på i stort sett alla officiella och halvofficiella medaljer. Genom Ernst Nordins skicklighet har medaljernas konstnärliga värde höjts ytterligare.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Nordiska ordensfrimärken – nu och i framtiden

Hösten 2020 lanserades Islands allra sista frimärksserie. I den mån det finns efterfrågan på frimärken i framtiden kommer gamla serier att nyproduceras men några nya motiv blir det inte. Bland de nya frimärkena finns tre som uppmärksammar att den isländska Falkorden firar 100 år 2021. De har formgetts av Örn Smári Gíslason och visar riddarkorset i kryssband, stormästarkedjan, samt kommendörstecknet i rosettband. Falkorden instiftades av Kristian X den 3 juli 1921 då Island sedan några år tillbaka varit ett självständigt kungarike i personalunion med Danmark. Det danska arvet anas i ordenstecknets form som är detsamma som Dannebrogordens kors fast med hörnen avskurna. Idag delas orden ut av presidenten för insatser för Island.

Frimärken används de fortfarande för att markera viktiga händelser i olika länders historia, inte sällan med ordnar och medaljer som motiv. Med anledning av Margrethe II:s 75-årsdag 2015 gav den danska posten ut tre frimärken utförda av Bertil Skov Jørgensen föreställande Elefantorden, Dannebrogorden och Förtjänstmedaljen. Designchef Martin Pingel skrev i ett uttalande:

For mange danskere er det forbundet med stor ære at modtage en orden fra Kongehuset, og det er glædeligt at kunne tage noget så hæderfuldt og gøre det tilgængeligt for alle danskere på de nye, smukke frimærker.

Ytterligare ett nordiskt exempel är det frimärke som gavs ut med anledning av den finske presidenten Mauno Koivistos död 2017. Det visar bland annat ordenskedjan för Finlands Vita Ros’s orden vars stormästare Koivisto var under sin tid som president 1982 till 1994. Frimärket är formgivet av Timo Berry.

Så finns det några svenska frimärken med ordnar och medaljer som motiv? Inte vad jag har kunnat hitta. Sergei Mankov har dock påpekat att det kan vara ett utmärkt tillfälle att ta fram sådana inför att det svenska belöningsväsendet återinförs inom några år. Det instämmer jag förstås helhjärtat i. Att svenska medborgare åter kommer att kunna motta ordnar är något som bör lyftas fram på alla sätt. På sin hemsida välkomnar Postnord förslag på nya svenska frimärksmotiv utifrån följande kriterier:

Svenska frimärken ska visa svensk natur, kultur, sport, näringsliv, aktuella händelser, företeelser och personligheter ur historien och nutiden. Motiven ska ha god geografisk spridning över landet, folkkära teman och formspråk i tiden.

En frimärksproduktion tar ungefär två år. Det är alltså hög tid att lämna in förslag nu om det ska hinna bli klart lagom till att ordensväsendet återinförs. Jag har skissat på ett eget.

Förslag till svenska ordensfrimärken

Riksdagen har beslutat att ett nytt offentligt belöningssystem ska införas och att detta ska omfatta de kungliga ordnarna Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden. De tre sistnämnda ska inom några år åter förlänas svenska medborgare för olika samhällsförtjänster efter ett uppehåll sedan 1974. Det är därför angeläget att lyfta fram de olika ordnarna.

En möjlighet är att helt enkelt skapa fyra frimärken utifrån ordnarnas insignier: tecken, kraschaner, kedjor, band med mera i likhet med de isländska och danska exemplen ovan. De svenska ordenstecknen är utsökta konsthantverk med olika bilder som kännetecknar deras syften: serafen som symboliserar närhet till himmelen, svärdet som representerar försvar, nordstjärnan som står för lärdom, och vasen i formen av en kärve för jordbruk och andra näringar.

Man kan också tänka sig något liknande president Koivistos frimärke ovan. Alltså ett porträtt i kombination med ett ordenstecken. På så vis skulle man kunna lyfta fram framstående svenskar som mottagit en orden för att visa hur de tidigare använts som medborgerliga hederstecken. Några tänkbara namn:

Serafimerorden: ordens stormästare Carl XVI Gustaf (den som längst innehaft ämbetet), ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom, sjuksköterskan Elsa Brändström samt psykologen Hédi Fried (de båda sistnämnda har mottagit Serafimermedaljen).

Svärdsorden: greve Axel von Fersen som deltog i amerikanska frihetskriget och diplomaten Folke Bernadotte.

Nordstjärneorden: vetenskapsmannen Carl von Linné, FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld, trubaduren Evert Taube, industrimannen Alfred Nobel, medicinprofessorn Nanna Svartz och skådespelerskan Greta Garbo (mottog orden som amerikansk medborgare).

Vasaorden: direktören för ostindiska kompaniet Niclas Sahlgren, IKEA:s grundare Ingvar Kamprad, operasångaren Birgit Nilsson och författaren Astrid Lindgren.

Flera av dessa har dessutom prytt (eller pryder) de svenska sedlarna. Utifrån samma urvalskriterier borde de kunna få pryda ett frimärke tillsammans med det ordenstecken de mottagit för att illustrera hur ärofyllda dessa utmärkelser är och vilket fint sällskap framtidens ordensmottagare kommer att hamna i.

Har du egna tankar om framtida frimärken? Lämna ett förslag till Postnord här. Ju fler som föreslår desto bättre! För fler ordensfrimärken rekommenderas Facebook-sidan Phaleristique & Philatélie.

1 kommentar

Under Övrigt

Prins Philip 1921–2021

Prins Philip avporträtterad 2017 av Ralph Heimans i det rum på slottet Windsor där både drottning Victoria och prinsens mor prinsessan Alice föddes. Han bär danska Elefantorden vilket erinrar om att han föddes som prins av Grekland och Danmark.

Prins Philip, hertig av Edinburgh och make till drottning Elizabeth II har idag avlidit i en ålder av 99 år. Han föddes som prins av Grekland och Danmark den 10 juni 1921 på ön Korfu, son till prins Andreas och prinsessan Alice av Battenberg (syster till svenska drottning Louise). Hans farfar var Georg I som fötts prins av Danmark och som 1863 blev Greklands kung.

Efter 1922 års revolution var familjen tvungen att lämna Grekland och enligt berättelsen smugglades den 1-årige Philip ut i en låda apelsiner. Han gick i skolan Gordonstoun i Skottland och utbildade sig senare till sjöofficer sig vi Royal Naval College i Dartmouth. Vid den brittiska kungafamiljens besök 1939 fick han i uppgift att ledsaga prinsessorna Elizabeth och Margaret, vilket lär ha varit första gången han och hans blivande hustru fick upp ögonen för varandra. Efter besöket började de brevväxla.

Philip gick i aktiv tjänst 1940 och skulle tjänstgöra på brittiska örlogsfartyg under hela andra världskriget, bland annat i Medelhavet och Indiska oceanen. Han mottog följande utmärkelser för sin krigstjänstgöring:

  • 1939–1945 Star
  • Africa Star
  • Atlantic Star
  • Burma Star (med spänne)
  • Italy Star
  • War Medal 1939–1945 (med eklöv)

1947 avsade sig Philip sina grekiska och danska titlar, blev brittisk medborgare och tog namnet Mountbatten efter sin moders familj. I juli samma år offentliggjordes förlovningen med prinsessan Elizabeth och bröllopet stod i Westminster Abbey i november. I samband med detta upphöjdes Philip av George VI till hertig av Edinburgh och riddare av Strumpebandsorden. Bara några dagar tidigare hade Elizabeth och han mottagit danska Elefantorden av Philips syssling kung Fredrik IX av Danmark under dennes statsbesök i Storbritannien.

Den 23 juni 1954 mottog han även svenska Serafimerorden av Gustaf VI Adolf. Därmed har hans Serafimersköld målats och hängt på Stockholms slott. I samband med begravningen kommer den att flyttas till Riddarholmskyrkan (se Serafimerringning).

Under drottning Elizabeth II:s långa regering har prins Philip alltid stått vid hennes sida som ett förkroppsligande av trofasthet och pliktuppfyllelse. Vid deras 70-åriga bröllopsdag 2017 mottog han Victoriaordens storkors av sin hustru och blev därmed en av få att kunna bära hela fyra brittiska ordenskraschaner tillsammans med sina krigsdekorationer från andra världskriget.

Idag sörjs prins Philip av en hel värld. Från Sverige har kung Carl XVI Gustaf har gjort följande uttalande:

Drottningen och jag har med stor sorg mottagit beskedet om Hans Kunglig Höghet Hertigens av Edinburgh bortgång.

Prins Philip har under många år varit en god vän till vår familj, en vänskap som vi har satt stort värde på.

Hans insats för sitt land är ett föredöme för oss alla.

Vi framför våra kondoleanser till Hennes Majestät Drottningen, den kungliga familjen och Storbritanniens folk.

Lämna en kommentar

Under Personer