Jean av Luxemburg 1921–2019

Storhertig Jean av Luxemburg.

Storhertig Jean av Luxemburg avled idag vid en ålder av 98 år. Han regerade i Luxemburg från 1964 fram till 2000 då han abdikerade till förmån för sin äldste son Henri.

Jean föddes 1921 på Bergs slott. Han var son till regerande storhertiginnan Charlotte och prins Felix av Bourbon-Parma. När Luxemburg ockuperades av Tyskland 1940 var familjen tvungen att fly till USA. Jean anmälde sig frivillig till den brittiska armén, utbildade sig till officer vid Sandhurst och deltog i landstigningen i Normandie. Efter krigsslutet erhöll han krigsdekorationer från Luxemburg, Belgien, Nederländerna, Frankrike, Storbritannien och USA, varav flera för tapperhet.

Storhertig Jean mottog även flera höga ordnar. 1951 utnämndes han och hans far till riddare av Serafimerorden av Gustaf VI Adolf. Ordenstecknen överlämnades av den svenske ministern i Belgien och Luxemburg. När storhertigen 1983 avlade ett statsbesök i Sverige fick han motta Serafimerordens kedja som särskild utmärkelse av Carl XVI Gustaf. Han var även riddare av brittiska Strumpebandsorden, danska Elefantorden samt såväl den spanska som den österrikiska Gyllene skinnets orden.

Påvliga Gyllene sporrens orden.

Hans mest ovanliga utmärkelse var nog Gyllene sporrens orden, den näst högsta av de påvliga riddarordnarna. Vad jag kunnat utröna utnämndes han 1965 vid ett officiellt besök hos påve Paulus VI. Ett år senare utfärdades nya bestämmelser varigenom de båda högsta påvliga ordnarna, varav Kristusorden är den högre, endast förlänas kristna statsöverhuvuden ”i samband med händelser av största världsomfattande betydelse”. Tidigare hade de protokollärt förlänats statschefer som besökte påven. Efter 1966 blev de mycket sällsynta och vid sin död var Jean den ende riddaren av Gyllene sporren. Idag saknar båda ordnarna levande innehavare.

Premiärminister Xavier Bettel har meddelat att storhertigens statsbegravning kommer att äga rum den 4 maj. Samma dag kommer Serafimerringning att äga rum i Riddarholmskyrkan.

Lämna en kommentar

Under Personer

Sådan får du kors, bånd og stjerner

Ur programmet I audiens hos Dronningen – sådan får du kors, bånd og stjerner.

Den som tilldelas en kunglig orden eller medalj i Danmark har rätt att delta i en audiens hos drottningen för att tacka och tala en stund med henne i enrum. Dansk TV har gjort ett program om detta: I audiens hos Dronningen – sådan får du kors, bånd og stjerner. Till största delen är det mottagarna själva som får berätta vilka de är, vad de gjort och hur det kändes att bli belönad och träffa drottningen. Det är en timme fullpackad med glädje och stolthet.

Drottning Margrethe själv intervjuas och som vanligt bjuder hon på både insikter och kvickheter. Man får dessutom en inblick i det praktiska arbetet vid ordenskanslier och ett par historiska nedslag. Programmet rekommenderas varmt. Det kan ses här.

1 kommentar

Under Danmark

Ny kunglig medalj för idrottsförtjänster


OS-guldmedaljörerna i curling: Anna Hasselborg, Sara McManus, Agnes Knochenhauer och Sofia Maberg.

På Karldagen den 28 januari offentliggörs vilka som kungen beslutat tilldela Serafimermedaljen, H.M. Konungens medalj och medaljen Litteris et artibus. I år tillkännagavs en nyhet, nämligen att 14 idrottare tilldelats den nyinförda H.M. Konungens medalj för förtjänster om svensk idrott i guld av 5:e storleken. Dessa medaljer, som skiljer sig från den vanliga Konungens medalj genom att det högblå bandet pryds av en lagerkvist, överlämnades för första gången igår vid en ceremoni på Stockholm slott.

Internationellt är det vanligt att idrottare eller hela idrottslag belönas med en orden eller medalj efter särskilda framgångar. Vanligtvis efter VM- och OS-guld eller motsvarande. I vissa länder finns särskilda utmärkelser eller tilläggstecken för detta ändamål. I Finland kan t. ex. riddartecknet av Finlands Lejons orden förses med ett spänne föreställande de olympiska ringarna som förlänas den finländare som vinner en olympisk guld- eller silvermedalj.

För svenskt vidkommande har jag skrivit tidigare om när det svenska herrlandslaget i fotboll fick medaljen För berömliga gärningar av regeringen efter silvret 1958 . Ett märkligt beslut eftersom den medaljen vanligtvis belönar livräddning men det skedde på initiativ av handelsministern Gunnar Lange som dessutom var ordförande i Svenska Fotbollförbundet och illustrerar närmast att någon tradition att dekorera idrottare då ännu inte etablerats i Sverige.

En ny tradition inleddes 1975 när H.M. Konungens medalj gavs en ny roll som allmän kunglig belöningsmedalj för att till viss del ersätta ordensväsendet som precis lagts i träda. Bland mottagarna detta år fanns bordtennisspelarna Stellan Bengtsson och Kjell Johansson, samt ishockeyspelaren Leif ”Honken” Holmqvist som alla fick medaljen av 8:e storleken i högblått band. Året därpå gick samma medalj till simhopparen Ulrika Knape och till de fem tennisspelare som vunnit Davis Cup. Året därefter fick de nio svenskar som tagit guldmedalj i OS i Montréal motta medaljen.

Sedan dess har medaljen tillfallit svenska idrottare i princip varje år. Ofta med motiveringen ”för idrottsbragd”. Denna tradition har nu formaliserats i den nya medaljen. Den är visserligen något mindre, 5:e storleken (24 mm.) istället för 8:e storleken (33 mm.), men får istället ett eget utdelningstillfälle och ett eget kännetecken: segrarens lager. Med medaljen kommer dessutom en liten rosett som kan bäras vid mindre formella sammanhang. Förhoppningsvis får vi se fler sådana på Idrottsgalan.

Namnen på mottagarna och bild på medaljen finns här.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Svensk Bergsmans Hedersmärke

Svensk bergsmans hedersmärke för snille och flit (frånsida).

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den statliga myndighet som ansvarar för frågor om berg, jord och grundvatten. SGU delar också ut en av Sveriges äldsta belöningsmedaljer: Svensk bergsmans hedersmärke för snille och flit som instiftades redan 1756. På 1700-talet betydde ”snille” ungefär uppfinningsrikedom och nytänkande och så sent som i förra veckan delades medaljen ut för att belöna just detta:

Hans [Wahlquist] och Mikael [Nyström] har med nytänkande, affärsmässighet och starkt engagemang drivit fram innovativa och högteknologiska lösningar som bidragit till märkbart ökad säkerhet och höjd effektivitet i gruvorna.

Dessa båda blev de senaste av det dryga 80-tal som fått ta emot hedersmärket för insatser inom gruvnäringen. Gruvmedaljen som den numera kallas är en anrik, exklusiv och intressant utmärkelse. Den härrör från det svenska medaljväsendets allra tidigaste år och är en av få medaljer som har delats ut kontinuerligt sedan denna tid.

Det var i ett kungligt brev den 19 november 1756 som Bergskollegium fick uppdraget att främja gruvdriften genom dela ut medaljer till dem som kunde ”wisa någon ny upfinning eller werkelig förbättring”. Kungaparet Adolf Fredrik och Lovisa Ulrika hade själva instiftat flera medaljer för olika näringar de ville uppmuntra, allt från spinnslöjd till mullbärsodling, men detta var första gången som ett statligt verk fick uppdraget att ta fram en belöningsmedalj och själv dela ut den.


Svensk bergsmans hedersmärke för snille och flit (åtsida).

Kollegiet gav uppdraget att utforma medaljen åt gravören Daniel Fehrman som tidigare utfört kungaparets näringsmedaljer. Den medalj han formgav åt Bergskollegium har kallats en av Sveriges bästa. Åtsidan visar ett ymnighetshorn ur vilket olika mineraler faller. Den är omgiven av olika bergsmansverktyg som blåsbälg, gruvbloss, hammare, slägga och bergjärn. En urna ur vilken det strömmar vatten och en avbruten gran visar vattnets respektive kolets betydelse för gruvdriften.

Enligt det kungliga brevet skulle medaljen delas ut i silver till ”Arbetare wid Grufwedriften” och skulle alltså tillfalla lägre befattningshavare vid gruvorna. Dessa bestämmelser följdes oftast men redan 1769 gjordes ett undantag då man lät prägla en medalj i guld och dela ut den till vetenskapsmannen Sven Rinman, känd som den svenska bergshanteringens fader. Endast fyra medaljer av guld har delats ut.

I allmänhet delade Bergskollegium ut medalj till den som under lång tid i gruvorna visat sig vara särskilt skickliga i sitt yrke efter nomineringar från bergsmännen. Det krävdes att meriterna var tillräckligt styrkta annars kunde det bli avslag. Mottagarna hade titlar som spiksmedsmästare, översmältare eller gruvfogde. Från den första utdelningen 1767 till att Bergskollegium lades ned 1857 känner man till drygt ett 60-tal utdelningar.

Därefter överfördes medaljen till Bergsbyrån på Kommerskollegium som inte delade ut den lika flitigt. Det kunde dröja decennier mellan utdelningarna. 1973 överfördes medaljen till Mineralbyrån på Statens Industriverk där den blev utdelad ett par gånger. 1982 fördes den vidare till SGU där fyra medaljer delades ut 1991 till 2004. Därefter föll den i glömska.

2012 återfanns det kungliga brevet tillsammans med några medaljer i ett kassaskåp på SGU i Uppsala. Myndigheten såg en möjlighet att utnyttja den till fullo som belöning inom gruvsektorn. Kriterierna uppdaterades, en jury tillsattes och allmänheten uppmuntrades att lämna förslag. Redan samma år kunde generaldirektören dela ut två medaljer.

Vi ser hedersmärket som ett sätt att belysa och belöna enskilda personers goda insatser för en näring i stark utveckling. Det kan handla om innovationer, entreprenörskap, samverkan eller utvecklingsarbete i vid bemärkelse.

Det hedrar myndigheten att man så grundligt tar till vara på denna historiska och uppskattade utmärkelse. Fler myndigheter och privata samfund borde leta igenom sina kassaskåp efter medaljer att återuppväcka.


Byggmästaren Gustaf Hjalmar Jansson tilldelades medaljen 1942 och bär den korrekt i knapphålet.

Svensk bergsmans hedersmärke har den säregen bäranordning. Den bärs inte i band utan i så kallad dubbellänk eller knapphålskedja vilket var det vanliga sättet att bära medaljer under 1700-talet. I ett litet fåtal medaljer har detta skick bevarats in i våra dagar. Mer om detta i kommande inlägg.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Svenska Faleristiska Föreningen

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

Nordstjärnan, en vetenskaplig och faleristisk symbol. Den vet ej av nedgång.

Den 6 mars 2018 samlades en handfull faleristiskt intresserade i Gamla stan för att bilda en förening som inte har återinförandet av de svenska riddarordnarna som syfte, utan att lyfta fram faleristiken i sig.

Föreningen har haft en långsam och försiktig start, men är nu mer stabilt grundlagd. Målsättningen är att vara en mötesplats för alla som är intresserade av ordnar och medaljer.

I föreningen finns bland annat personerna bakom medalj.nu, samt bloggarna Phaleristica, Silvermedaljen och medaljBlogg. Bloggaren Jonar242 är revisor.

Mer information kommer att följa på http://www.faleristik.se som i skrivande stund är under uppbyggnad.

1 kommentar

Under Övrigt

Värmlands läns förtjänstmedalj

Värmlands läns förtjänstmedalj

En av mottagarna visar upp sin medalj.

Medaljer delas inte bara ut på statlig och kommunal nivå – även län kan ha egna medaljer. Till exempel Värmlands läns förtjänstmedalj som instiftades den 20 februari 1992 av landshövding Ingemar Eliasson och delas ut till personer ”vilka gjort förtjänstfulla insatser av bestående värde för Värmlands län”. Även Uppsala och Södermanlands län har egna medaljer instiftade på 2000-talet.

Medaljen är av förgyllt silver, bärs i ljusblått band och har två storlekar. Den större (35 mm) bärs om halsen och delas ut till personer som under lång tid gjort synnerligen förtjänstfulla insatser. Den mindre bärs på (28 mm) bröstet och delas ut till personer som gjort mycket förtjänstfulla insatser. Åtsidan visar Värmlands landskapsvapen och texten omskriften ”Värmlands läns förtjänstmedalj” medan frånsidan är slät.

I måndags fick tre personer ta emot medaljen av mindre storleken vid en ceremoni på residenset i Karlstad. Antalet mottagare är därmed uppe i 44. Lokaltidningarna var på plats och skrev och SVT Värmland gjorde ett mindre reportage.

Lämna en kommentar

Under Länsmedaljer

Polisen delar ut Medborgarmedalj i guld

Size1000

Karl Göran Hallqvist mottar Medborgarmedaljen av rikspolischefen. Foto: Polisen.

Polisen har inte bara till uppgift att bekämpa brott och hålla ordning. Enligt en särskild förordning (1988:842) ska polisen dessutom belöna privatpersoner som med särskild rådighet bistår polisen. Som ett led i detta instiftade den nya Polismyndigheten tre nya medaljer 2017. En av dessa, medaljen För rådigt ingripande eller Medborgarmedaljen, är avsedd som belöning för sådan rådighet.

För guldmedalj krävs synnerlig rådighet och utdelning sker endast efter beslut av rikspolischefen. Igår ägde den första utdelningen rum och rikspolischef Anders Thornberg överlämnade medaljen till Karl Göran Hallqvist med följande motivering:

Karl Göran Hallqvist har visat synnerlig rådighet genom att snabbt överta styrningen av en buss i hög hastighet när chauffören svimmat. Bussen, med flera passagerare, färdades på motorvägen när den okontrollerat började åka mot en rastplats. Med stor skicklighet manövrerade Hallqvist bussen och stannade den utan att någon kom till skada. Tack vare sin rådighet räddade Hallqvist flera liv och värdefull egendom i Uppsala den 22 oktober 2017.

Sveriges sju regionpolischefer kan fatta beslut om utdelning av medaljen i silver. Den första utdelningen ägde rum i september i polisregion Väst då fem personer mottog silvermedaljen efter olika typer av ingripanden.

Universitas regia Upsaliensis

Polismyndighetens medalj För rådigt ingripande i guld.

Utdelningen av polisens nya medaljer har fått vänta lite eftersom tillverkningen upphandlats. Under tiden har man sett till att medaljerna För förtjänstfulla insatser och För rådigt ingripande fått bärandetillstånd till militär uniform. De har upptagits i bestämmelserna med förkortningarna PolismGM och PolismMedborgGM.

Som alltid när någon välförtjänt medaljeras för att ha räddat någon annans liv påpekar jag och andra att vi har en mycket förnäm medalj för detta ändamål i Sverige nämligen regeringens belöningsmedalj För berömliga gärningar, instiftad 1832 och avsedd för personer ”som rådigt och modigt räddat en människa i livsfara”. 1991 delades den ut för en närmast identisk händelse där en passagerare förhindrade en bussolycka sedan chauffören somnat:

Hõbeankur

Notis i SvD den 17 augusti 1991.

Tyvärr har medaljen inte delats ut sedan 1998. Kriterierna har inte förändrats. Inte heller har polisens uppdrag att belöna enligt förordningen utökats. Exemplet illustrerar hur ansvaret att belöna privatpersoners hjältedåd flyttats utan att något egentlig beslut verkar ha fattats. Myndighetsmedaljer som borde vara ett komplement till regeringsmedaljerna riskerar att ersätta dem.

Denna utveckling kan dock stoppas. Den parlamentariska utredning, som bland annat ska se över ordensväsendet, ska även omfatta regeringens och Polismyndighetens medaljer. En övergripande översyn vore mycket välkommet och skulle resultera i att fler kan få medalj för modiga och rådiga ingripanden.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Till lågans dämpande och de olyckligas räddning

Brandkontoret.
Brandkontorets emblem på en byggnad i Gamla stan i Stockholm.

Under 1700-talet härjades svenska städer ofta av förödande eldsvådor. Ett antal försäkringsbolag grundades med kunglig stadfästelse för att ersätta skadorna, men också för att förebygga och bekämpa bränderna. Bolagen började tidigt dela ut belöningsmedaljer till de som bistått vid släckning eller på annat sett verkat för bättre brandsäkerhet. Dessa så kallade brandmedaljer har delats ut ända in i våra dagar.

Som många medaljer under 1700-talet delades dessa inte ut i band, utan att förvaras. Under 1800-talet blev det vanligare att kungen gav särskilt tillstånd för brandmedaljer att bäras i band ”till heder och uppmuntran”. Detta skedde vanligtvis när mottagaren visat särskilt mod i samband med släckandet av en brand. Den som hade räddat ett människoliv kunde komma ifråga för den kungliga livräddningsmedaljen För berömliga gärningar, men brandmedaljerna täckte upp andra rådiga gärningar.

Detta märks inte minst i biografiska verk där man kunde läsa att någon tilldelats en GMbr eller SMbr, det vill säga en brandmedalj i guld eller silver. I 1938 års adelskalender anges till exempel för Axel Svinhufvud (1867–1939) ”8GMbr”. Han innehade alltså inte mindre än åtta brandmedaljer i guld efter sin långa tid som brandchef i Stockholm. Dessutom innehade han medaljen För tapperhet i fält för tjänstgöring i Kongo. I förteckningen över förkortningar står brandmedaljen efter tapperhetsmedaljen och livräddningsmedaljen, men före kungliga förtjänstmedaljer som För medborgerlig förtjänst och Illis quorum meruere labores. Det antyder att brandmedaljerna hade viss status.

Formellt var brandmedaljerna aldrig kungliga medaljer utan kan närmast ses som en föregångare till kommunala medaljer. När de under 1800-talet försågs med band användes den kommunala murkronan som bäranordning istället för den kungliga kronan.

Brandmedaljerna är för många att avhandlas i ett inlägg. Vi börjar därför med de äldsta:

Brandkontorets medaljer

Stockholms stads brandförsäkringskontor, eller bara Brandkontoret, grundades 1746 av ett antal borgare i Stockholm med Charles Tottie som drivande kraft. Idag är Brandkontoret ett renodlat försäkringsbolag men fram till 1874 ansvarade det även för brandsläckningen i Stockholms stad.

Brandkontorets emblem, Fågel fenix, är en bekant syn för de som rör sig i Gamla stan. Det placerades nämligen ovanför porten på de byggnader som var försäkrade så att Brandkontorets brandmän i händelse av eldsvåda visste vilka hus de skulle undsätta först. Märket blev snart en självklar del av stadsbilden och omsjungs även av Bellman i Fredmans epistel nr 40: ”Fenix sitter full med glitter, ståtligt förgylld.”

Fenix är en mytologisk varelse som dör i eldslågor och återuppstår ur sin egen aska. En mycket lämplig symbol för brandförsäkring. I Brandkontorets emblem sitter den i en glob krönt av en kunglig krona omgiven av två vingar samt eldrök. Emblemet skapades av Gerhard Meijer och fastställdes den 23 april 1746.

pic_UUM_201068_rev_org
Medaljen Moesti cupiens solatia casus (avslag i brons).

Men nu till medaljerna. Redan i Brandkontorets äldsta reglemente, fastställt av kung Fredrik I år 1746, åläggs direktionen att iakttaga om någon deltagit i eldsläckning med ”särdeles flit och oförtrutenhet” eller ”med fara och äfwentyr för sin person” eftersom de då ”måge blifwa af contoiret efter omständigheterna therföre belönte och upmuntrade”. Den vanligaste belöningen till brandmännen var pengar, men 1764 blev det aktuellt att belöna en ”behjärtad och vaksam granne” som förhindrat en eld som kunde ha blivit förödande. Man beslutade därför att instifta en medalj (eller jetong) av 8:e storleken att utdelas till:

hederligare personer, som vid eldsvådor något märkvärdt bidraga till lågans dämpande och de olyckligas räddning.

Medaljen ritades av Jean Eric Rehn och graverades av Gustaf Liungberger under en resa till Rom. Frånsidans motiv är hämtat ur Trojas historia och visar hur Aeneas bär sin far ur den brinnande staden. Omskriften lyder Moesti cupiens solatia casus (”längtande efter tröst för en sorglig händelse”). Åtsidan visar en ros, en symbol hämtad från ett av Stockholms äldre sigill, belagd med fågel Fenix. Tillverkningen försenades och medaljen kunde delas ut först 1767. Den utdelades flitigt i både guld och silver.

1771 lät Brandkontoret gravören Carl Johan Wikman utföra en medalj av 12:e storleken över sin grundare Charles Tottie som då hade styrt bolaget i femton år. Medaljens åtsida visade Totties bröstbild och frånsidan en bild på Trojas borg där stadens beskyddare Minerva står vakt i porten. Den Tottieska medaljen delades ut i guld till Charles Tottie och hans familj, och 20 medaljer av silver sparades för framtida behov. Medaljen kom att bli Brandkontorets mest exklusiva utmärkelse till människor som utmärkt sig vid hämmandet av eldsvådor.

Mot slutet av 1770-talet blev Brandkontoret bestulet på hela sitt lager av medaljer. Därefter delade man under ett antal år endast ut silvermedaljer. Först 1796 lät man beställa guldmedaljer av två storlekar; en större och mindre. Tyvärr går det inte att utläsa av källorna vilka utdelningar som gäller Tottiemedaljen och vilka som gäller Moesti cupiens solatia casus. Brandkontorets reglemente från 1878 anger endast att:

Åt dem, som vid elds släckning eller förekommande af elds utbredning ådalagt synnerligt nit samt sällsynt mod och rådighet, eger Direktionen utdela medaljer, jettoner och penningar. (Art II, § 14)

Åtminstone från mitten av 1800-talet började medaljerna delas ut att bäras ”uti hvitt och rödt band å bröstet”. Bandfärgerna valdes möjligtvis av traditionsskäl, för under slutet av 1700-talet skulle brandmännen i Stockholm bära vita och röda tofsar som igenkänningstecken.

Enligt den praxis som växte fram delades den Tottieska medaljen in i tre versioner: den större guldmedaljen (12:e storleken, bild här) i band som halsen, samt den mindre guldmedaljen (9:e storleken, bild här) och silvermedaljen (8:e storleken, bild här) båda i band på bröstet. De båda guldmedaljerna tycks ha delats ut sparsamt och nästan uteslutande till högre ämbets- och tjänstemän inom Brandkontoret. Den större guldmedaljen delades ut så sent som 2005. Från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet utdelades årligen ett antal silvermedaljer (i särskilda fall guld) till brandmän för rådighet vid eldsläckning, men det går inte att utläsa om det är Tottiemedaljen eller Moesti cupiens solatia casus (bild här) som avses.

Den sistnämnda medaljen har dock delats ut vid ett par uppmärksammade händelser under 1900-talet. I samband med det s. k. ”stora tunnelraset” i Stockholm den 9 november 1965 utmärkte sig brandingenjör Olle Johansson och vice brandchef Carl-Otto Falk för framstående mod och rådighet vid räddningsarbetet. Året därpå fick de båda motta Moesti cupiens. Så sent som 1990 delades samma medalj ut till den 33-årige rökdykarledaren Denny Wincent. Under en brand på Östermalm hade han befunnit sig i ett trapphus då taket rasade in. Han var först helt fastklämt med lyckades med konststycket att ta sig loss med endast lindrigare brännskador och några frakturer. Brandkontorets VD Jan Ekman som till tidningarna sade att 1990 varit det värsta brandåret i Stockholm sedan Klarabranden 1751 och att medaljen var ett led i arbetet att minska antalet bränder.

Så sent som 2012 beställde Brandkontoret nya medaljer från Svenska Medalj. Jag hoppas att denna gamla och rika medaljtradition lever vidare i många år.

Lämna en kommentar

Under Brandmedaljer, Okategoriserade

Medaljer för brandbekämpning

1940

Brandman bekämpar skogsbrand 1940.

Under sommaren 2018 har skogsbränder härjat över stora delar av Sverige. Tusentals  brandmän, räddningsarbetare, poliser, soldater, hemvärnsmän och frivilliga har arbetat dygnet runt med att bekämpa bränderna, sätta människor i säkerhet och begränsa skadorna. I detta inlägg ville jag beskriva hur man genom historien belönat olika insatser under brandbekämpning med medaljer. Det visade sig emellertid att den svenska traditionen på området var mycket längre och rikare än jag kunnat ana. Historien får alltså beskrivas över flera inlägg.

Vi börjar i nutiden. Med anledning av sommarens bränder skrev ordföranden i riksdagens försvarsutskott Allan Widman en skriftlig fråga till justitie- och inrikesministern:

Vilka åtgärder är ministern beredd att vidta för att de som hjältemodigt deltagit i brandbekämpningen, genom tilldelande av särskild medalj, får den uppskattning som den svenska staten är skyldig dem?

Förslaget fick viss uppmärksamhet i media. Justitie- och inrikesminister Morgan Johansson skrev i sitt svar:

Det finns ingen medalj som generellt kan utdelas för den här typen av situationer. Däremot kommer regeringen att på lämpligt sätt framföra tack till medverkande för deras deltagande under sommarens insatser.

Mycket riktigt finns inga sådana medaljer. Regeringen brukar endast belöna extraordinära individuella insatser, och på senare år knappast ens det. Regeringsmedaljen För berömliga gärningar kan komma ifråga för den som räddat livet på en annan människa, men numera är praxis att medalj inte delas ut för sådana handlingar som ex. brandmän förväntas utföra i tjänsten.

Därför har myndigheter infört egna medaljer, t. ex. Försvarsmaktens förtjänstmedalj. Efter skogsbranden i Västmanland 2014 delades medaljen ut i guld till fyra besättningsmän vid Helikopterflottiljen som ”under extrema förhållanden, med stor yrkesskicklighet, improvisationsförmåga, initiativrikedom samt med stort mod och fara för eget liv, räddat fem civila undan en sannolik död”.

B3JN0mPIgAAjQgZ

Medalj och diplom utdelade av Länsstyrelsen i Västmanland.

Samma år slog Länsstyrelsen i Västmanland på stort och delade ut medalj och diplom till 1 500 personer som på olika sätt deltagit i släckningsarbetet i länet. Säkerligen mycket välförtjänt och uppskattat, men medaljer från svenska statliga medaljer har traditionellt hållit en högre konstnärlig kvalitet än denna specialmedalj.

I nästa inlägg ska jag börja beskriva medaljer som instiftats just för att belöna insatser under brandbekämpning, varav vissa delas ut än idag. En tradition som inleddes redan på 1700-talet …

2 kommentarer

Under Brandmedaljer

Hassan Zubier får Georgsmedaljen

Georgemedaljen

Georgemedaljen.

Hassan Zubier som tidigare tilldelats den finska Livräddningsmedaljen av president Sauli Niinistö för sitt modiga ingripande under knivattacken i Åbo i augusti 2017 hedras nu av ytterligare en statschef. Han har nämligen tilldelats brittiska Georgsmedaljen av drottning Elizabeth II för sitt hjältedåd. Zubier, som är född i Storbritannien, var en av fyra mottagare i årets Civilian Gallantry List. I motiveringen anges bland annat att:

Hassan Zubier was aware of the danger to others and to himself, as he knew the attacker was armed when he went to help. But he was determined to assist the victim, despite the attacker returning and attacking him several times.

Georgsmedaljen instiftades 1940 av kung George VI under de pågående bombningarna av London och var främst avsedd för civilister av alla slag som utmärkt sig ”not in the face of the enemy”. Vid samma tillfälle instiftades det högre Georgskorset. Sedan instiftandet har medaljen delats ut uppskattningsvis 2 100 gånger.

Zubier tar emot medaljen vid en ceremoni i höst. På sin Facebook-sida har han skrivit att han tar emot medaljen med stor ödmjukhet. Läs hela motiveringen här.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer