Städernas allmänna brandstodsbolags större guldmedalj tilldelad Esaias Laurentius Henschen 1918. Foto: Bukowskis.
Sist i serien om brandmedaljer har vi nu kommit till Städernas allmänna brandstodsbolag som bildades 1828 ur den stadsfond som året innan skilts från Allmänna brandförsäkringsverket. Bolagets reglemente fastställdes av Karl XIV Johan och därmed hade staten medverkat till inrättandet av tre brandförsäkringsbolag: ett för Stockholm (Brandkontoret), ett för landsbygden (Brandförsäkringsverket) och ett för övriga städer (Brandstodsbolaget).
Likt sina båda föregångare använde brandstodsbolaget ett runt emblem med fågel Fenix krönt av en kunglig krona. Till åtskillnad från de båda föregångarna var rundeln lagd på ett par korslagda palmkvistar. Detta emblem användes av bolaget till och med 1964 varefter det gick ihop med Hansa som senare skulle bli Trygg-Hansa.
Förtjänstmedaljen
Städernas allmänna brandstodsbolag var organiserat med en styrelse och i Stockholm samt lokala kommittéer i de städer där bolaget hade försäkrade fastigheter. Frågan om att instifta en medalj kom från kommittén i Örebro 1834. Bolagets revisorer skrev dock ett yttrande där de framförde åsikten att en god gärning var sin egen belöning vilket ledde till att förslaget lades på is. Först tio år senare bestämde man sig för att börja dela ut medaljer på det sätt som andra försäkringsbolag gjorde vilket godkändes av kung Oscar I i ett tillägg i bolagets reglemente den 19 augusti 1844.
Städernas allmänna brandstodsbolags större medalj (36 mm). Avslag i silver i Kungl. Myntkabinettet. Foto: Ann Nordlöf, Statens historiska museer.
Det dröjde dock till år 1848 innan man inhämtat Vitterhetsakademiens godkännande av medaljen som till utseende och inskription (För mod i faror och medborgerligt nit) låg mycket nära Allmänna brandförsäkringsverkets. Medaljen graverades av Ludvig Persson Lundgren i två storlekar: en större (36 mm) och en mindre (24 mm). Båda storlekarna kunde präglas i guld och den större även i silver.
När medaljen var färdigställd dröjde det ytterligare fem år innan den delades ut. I minnesskriften Städernas allmänna brandstodsbolag 1828–1928 av Karl Åmark och Nils Forssell finns en lista över alla utdelningar av medaljen från 1853 till 1926. Listan är föredömligt uppsatt och lätt att hitta i (även om ett antal namn blivit förväxlade eller felstavade).
Branden i dårhuset
Den första utdelningen av brandstodsbolagets medalj ägde rum den 16 juli med anledning av insatser under en brand i Uppsala den 13 februari samma år. Docenten Jöns Larsson Samzelius och studenten Nils Rudolf Lidman mottog medaljen i guld. Fanjunkaren Carl Book, garvaremästaren Anton Barkström, samt magistrarna Erik Rudolf Henschen och Carl Johan Strömbäck mottog den i silver. Tack vare ett minnesord skrivet vid Lidmans död 1889 kan vi få en bild av händelsen. Lidman omskrivs som värd att minnas ”för mannadåd och uppoffrande mod”:
Bland annat vid det tillfälle när som gamla dårhuset, det s. k. »bränneriet», utanför Uppsala gick upp i lågor. Der tog han verksam del i det fåfänga släckningsarbetet, var med der elden rasade som värst, förde slangen och gjorde för öfrigt flere försök till räddning af de der inspärrade vansinniga. […] För det mod och den sinnesnärvaro Lidman vid det olyckstillfället ådagalade, belönades han med en medalj.
Enligt en notis i tidningen Upsala 1853 ska de ovannämnda medaljerna ha delats ut av Allmänna brandförsäkringsverket (se tidigare inlägg). Man får anta att skribenten helt enkelt missat att det var Städernas allmänna brandstodsbolag som delade ut sin medalj för första gången. Enligt artikeln ska även studenten Thore Fries (senare universitetets rektor) och löjtnanten Robert von Bahr tagit emot ”Carl Johans medaljer i silfwer”. Medaljen kan inte gärna vara någon annan än Brandförsäkringsverkets kungliga Karl Johansmedalj från 1828. Namnen förekommer inte i Åmarks och Forssells lista. Kanske delades olika medaljer ut vid samma tillfälle.
Tillåtelse att bära medaljen
Det skulle bara dröja några år innan Nils Rudolf Lidman återigen omskrevs i tidningarna, denna gång för att ha räddat en pojke som gått genom isen från drukning. Den 9 september 1859 tilldelades han den kungliga livräddningsmedaljen För berömliga gärningar i guld av 5:e storleken att bäras på bröstet i högblått band med gula kanter. Kort efteråt inkom Lidman med en ansökan till Kungl. Maj:t om tillåtelse att även få bära Brandstodsmbolagets medalj som han tagit emot i sex år tidigare, något som beviljades den 1 oktober samma år.
Av notisen framgår inte vilket band medaljen skulle bäras i. Samma år inkom dock en annan ansökan till Kungl. Maj:t, denna gång från regementspastorn Johan Fredrik Hammarin som den 8 juni mottagit brandstodsbolagets medalj i guld som belöning för ”nit, rådighet och oförtrutenhet vid släckning af de i staden Fahlun under sednast förflutna tid timade eldsvådor”. Kungl. Maj:t beslutade den 8 november att bifalla ansökan och låta Hammarin bära medaljen ”i sådant band, som begagnas av de af Stockholms stads brandförsäkringskontor för nit och wisad rådighet wid eldsläckning utdelade medaljer”.
Brandkontorets medaljer (se tidigare inlägg) bars i rött och vitt band. Kanske tyckte Kungl. Maj:ts att detta band var passande även för brandstodsbolaget som också försäkrade fastigheter i städer. Vid någon tidpunkt gick man dock över till röda band och alla bevarade medaljer har band i den färgen. Av de båda notiserna kan man utläsa att brandstodsbolagets medaljer inte ursprungligen fick bäras, men att mottagarna själva kunde ansöka om band och att detta kunde ske flera år efteråt.
Förtjänster om eldsläckningsväsendets ordnande
Fram till 1874 hade medaljen delats ut ett sextiotal gånger med anledning av arton olika bränder från Östersund i Norr till Varberg i Söder. Detta år belönades dock brandcheferna i Göteborg och Jönköping med guldmedaljen för ”framstående förtjänster om eldsläckningsväsendets ordnande” i respektive stad. Därefter delades medaljen inte längre ut uteslutande för mod och rådighet vid ett särskilt tillfälle. Ungefär vid samma tillfälle började medaljen regelmässigt delas ut i rött band.
Städernas allmänna brandstodsbolags mindre guldmedalj tilldelad Anders Petter Lundmark 1902. Foto: Sörmlands museum.
I Sörmlands museum finns den mindre guldmedalj som av brandstodsbolaget tilldelades rådmannen och brandchefen Anders Petter Lundmark. Det stämmer dock inte som museet skriver att Lundmark mottog medaljen efter stadsbranden 1871. Visserligen deltog han då förtjänstfullt vid släckningen och valdes därefter till stadens förste brandchef, men det var först 1902 efter 28 års tjänstgöring som han fick medaljen. Faktum är att brandstodsbolaget endast utdelade en medalj med anledning av 1871 års stadsbrand – till eleverna vid Strängnäs elementarläroverk för deras oförtrutna nit och ovanliga rådighet. Året innan hade eleverna i Skara fått samma hedersbetygelsen. Två exempel på kollektiva medaljutdelningar som annars varit mycket ovanliga i Sverige.
Från år 1900 ökade andelen medaljer som delades ut för långvarig tjänst som kommittéledamot, ombud, brandchef eller brandman.. 1916 delades den sista medaljer ut för mod och rådighet. Därefter fortsatte brandstodsbolagets medalj att delas ut årligen för långvarig tjänst till och med år 1949 då bolaget utvidgade sin verksamhet till andra försäkringar och bytte namn till Städernas allmänna försäkringsbolag.
Phaleristica 