Serafimermarschen av Vogler

Sedan Serafimerorden instiftades år 1748 har den stora ordensdagen firats på grundaren kung Fredrik I:s födelsedag den 28 april. Enligt det ursprungliga ceremonielet skulle dagen högtidlighållas i Riddarholmskyrkan med processioner, gudstjänst och dubbning av nya riddare. Firandet kom ganska snart att flyttas till Slottskyrkan.

Under senare delen av 1700-talet komponerades särskild musik till ordensdagen dåtidens stora tonsättare, däribland Christian Friedrich Müller, Abraham Niclas Edelcrantz och framförallt Georg Joseph Vogler.

Georg Joseph Vogler, mer känd som abbé Vogler, var en internationellt beryktad tysk tonsättare som 1786 kallades till Sverige av Gustav III för att leda musiken vid Kungliga operan. Han kom att tjänstgöra i Sverige under två perioder, 1786–91 och 1793–99. Idag är han nog mest ihågkommen för att ha tonsatt den folkkära psalmen ”Hosianna, Davids son”.

Till ordensdagen den 28 april 1795 komponerade Vogler musik för en orkester bestående av två trumpeter, timpani, två valthorn, flöjt, piccolaflöjt, två oboer, två klarinetter, två fagotter, två violiner, viola och basfiol, samt kör. Originalpartituret omfattar inte mindre än 250 sidor och förvaras idag i Musik- och teaterbiblioteket som är en del av Statens musikverk. Där finns även ordensmusiken för en mindre ensemble av pianoforte, violin och harpa som verkar ha använts flitigt. Av ordensmusikens många stycken är det framförallt ett som gått till historien – Serafimermarschen.

Serafimermarschen, eller Marche des Chevaliers de l’Ordre des Seraphims en Suéde, har en lekfull men högtidlig melodi och är avsedd att framföras maestoso, det vill säga majestätiskt. Den var en av femton utvalda stycken som Vogler även arrangerade för cembalo och vars noter trycktes i hans Pieces de Clavecin (1798) tillägnad kung Gustav IV Adolf. Inför att Vogler skulle lämna Sverige höll han ett antal avskedskonserter, bland annat i Lunds domkyrka (31 augusti 1798), Uppsala domkyrka (11 februari 1799) och i Tyska kyrkan i Köpenhamn (20 juli 1799). Vid samtliga dessa tillfällen framförde han sin Serafimermarsch som inledande stycke. Allt tyder på att det var ett verk som uppskattades mycket av sin samtid.

Hur ofta Voglers ordensmusik spelades som det var tänkt på stora ordensdagen är svårt att säga. Sista gången ordensdagen firades med procession och gudstjänst i Slottskyrkan var på drottning Desiderias namnsdag den 23 maj 1840. Serafimermarschen kom dock att användas utanför Sveriges gränser. När den tyske kejsaren, tillika Preussens kung, Vilhelm II upptog nya riddare av Svarta Örns orden 1897 spelades marschen vid intåget i kapitelsalen.

2023 lät Försvarsmusiken ta fram musik för den nya ordensförläningsceremonin, vilket jag skrivit om här. I samband med detta skrevs för Serafimermarschen för att kunna spelas av en blåsensemble. Den har framförts som intågsmusik både 2024 och 2025. Detta var inte endast en kulturgärning. Marschen är rent musikaliskt mycket passande för att inleda ceremonin och ge den en vacker och värdig inramning.

Den svenska ordensmusiken av Vogler och andra tycks aldrig blivit föremål för någon vetenskaplig studie eller artikel. Här finns en uppgift för musikhistoriker! Om man tillåter sig att drömma så vore det fantastiskt om Voglers ordensmusik kunde dokumenteras och sättas upp i sin helhet. Förslagsvis i Slottskyrkan där den ursprungligen var avsedd att framföras.

Innan det kan bli verklighet kan man glädja sig åt att Serafimermarschens klaviaturversion med fyra variationer ur Pieces de Clavecin är mycket spridd och än idag tolkas av musiker i olika länder. Bland dem kan nämnas den tyske organisten Thorsten Pirkl som framfört den på orgel (länk till YouTube) och en inspelning av ett gammalt svenskt flöjtur (länk till Spotify).

Främst måste dock nämnas den kanadensiske pianisten Anders Muskens som specialiserat sig mot 1700- och 1800-talsklaviatur, och som alldeles nyligen släppte sin tolkning av Voglers femton cembalostycken i albumet Georg Joseph Vogler – Travel Souvenirs for Keyboard. Muskens har särskilt vinlagt sig om att spela på instrument liknande de som var vanliga i Sverige på 1790-talet, och har använt en taffel från cirka 1788 och en flygel från 1806. Muskens oerhört vackra tolkning av Voglers serafimermarsch finns på Spotify här. Mer om albumet finns att läsa här och det rekommenderas varmt att lyssna på det i sin helhet.