Kategoriarkiv: Okategoriserade

Charles III befinner sig i Tyskland på ett tre dagar långt statsbesök, det första han avlägger utomlands som kung. På onsdagen togs han och drottning Camilla emot av den tyske förbundspresidenten Frank-Walter Steinmeier i Berlin.

Vi statsbesök utväxlas ordnar. Kungen och drottningen mottog tyska Förtjänstordens storkors av den särskilda nivå (ty: Sonderstufe) som endast förlänas statsöverhuvuden. Denna version av storkorset skiljer sig från den vanliga på så vis att kraschanen har åtta kanter istället för de vanliga sex, och att den tyska örnen sytts på bandet för hand. President Steinmeier mottog i sin tur brittiska Bathorden.

På kvällen stod presidenten värd för en statsbankett på sitt residens slottet Bellevue. Klädkoden var högtidsdräkt, det vill säga frack och långklänning, vilket idag är en ovanlig syn i Berlin. Många har velat dödförklara fracken, men i kung Charles tycks detta ståtliga plagg ha en försvarare.

Kungen bar bandet till sin tyska orden på brittiskt manér: avkortat och fäst vid västen med knappar. Den tyska kraschanen bars på hedersplatsen bredvid brittiska Strumpebandsorden. Om halsen bar kungen Bathordens briljanterade ordenstecken. Detta tecken har han burit i egenskap av Bathordens stormästare vilket han var från 1974 till trontillträdet 2022. Som kung är han enligt det brittiska systemet ordenssuverän och någon ny stormästare har ännu inte tillsatts.

Kung Charles brukar endast bära ett ordenstecken om halsen och det varierar vilket han väljer. Under den sydafrikanske presidentens statsbesök i Storbritannien i november 2022 bar han brittiska Förtjänstorden vilken han mottog 2002.

Drottning Camilla bar Strumpebandsordens briljanterade kraschan och tyska Förtjänstordens kraschan på bröstet, samt drottning Elizabeth II:s briljanterade porträtt invid axeln. Dessa porträtt kallas i Storbritannien för Royal Family Order. Någon ny med Charles III:s porträtt har ännu inte instiftats.

President Steinmeier bar Bathordens band, tillsynes också han på det brittiska sättet, med till hörande kraschan samt kraschanen för tyska Förtjänstorden.

Under banketten höll kung Charles ett tal som han inledde på tyska. Han tackade de gästerna för att de kommit så att han slapp sitta ensam som i ”Dinner for One”. Denna brittiska TV-sketch är i princip okänd i Storbritannien men oerhört populär i Tyskland där man traditionellt ser den på nyårsafton. Samma tradition finns i Sverige där vi känner den som ”Grevinnan och betjänten”. Kungens skämt blev mycket uppskattat.

Före besöket i Tyskland skulle det brittiska kungaparet även ha avlagt ett statsbesök i Frankrike hos president Macron med bankett på Versailles. Det fick skjutas på framtiden på grund av de omfattande pensionsprotesterna. Framöver hoppas vi också på ett besök i Sverige. Det senaste brittiska statsbesöket ägde rum 1983.

Kungl. Maj:ts Orden har lanserat en ny webbplats för kungliga utmärkelser: Kungligmajestatsorden.se. Den innehåller din information som tidigare fanns publicerad på Kungahusets officiella webbplats, och mer!

Här finns information om de fyra kungliga ordnarna, om kungliga medaljer samt om organisationen kring dem, samt hur man föreslår någon för en utmärkelse (länk)

Hur processen ser ut från att någon lämnat in ett förslag till att en utmärkelse överlämnas av kungen åskådliggörs av en snygg grafisk presentation (länk).

På webbplatsen finns även de nya ordensstadgarna.

Det står nu klart att Kungl. Nordstjärneorden kommer att delas ut med sitt ursprungliga svarta band från 1748. Sedan 1975 har orden endast förlänats till utlänningar och då med ett mellanblått band med gula kanter. Av alla de frågor jag fått kring det nya ordensväsendet är den om Nordstjärneordens band en av de vanligaste. Många har hoppats på det svarta bandets återkomst, en förhoppning som nu infrias.

En ledtråd att bytet skulle ske är att prins Carl Philip och prins Daniel sedan 2013 burit Nordstjärneordens kommendörstecken i svart band om halsen på samma sätt som kungen alltid gjort. Ett par riddare från tiden före 1975 har alltid burit det svarta bandet, till exempel professor Stig Strömholm som blev riddare 1973. Från 2023 kommer orden att delas ut till ”personer som har gjort personliga insatser för Sverige eller svenska intressen, särskilt inom offentlig verksamhet, samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag.”

Nordstjärneorden instiftades 1748 som en förtjänstorden avsedd för civila ämbetsmän. Nordstjärnan (Polstjärnan) blev en nationell symbol för Sverige under Karl XI och efter att Kungl. Vetenskapsakademien tagit nordstjärnan som sin symbol vid grundandet 1739 blev stjärnan även en symbol för vetenskap eller ”snille”. Av Nordstjärneordens äldsta stadgar framgick att den skulle delas ut till dem: ”hwilke genom synnerligit snille, lärda och nyttige arbeten, nye och fördelaktige inrättningar, eller andre särdeles förtienster giordt sig thertil wärdige.”

Nordstjärneorden utformades bland annat efter förbild av franska Sankt Mikaelsorden och anses ha fått sitt svarta band från denna. I nyare litteratur har en alternativ tolkning presenterats, nämligen att det svarta bandet ska symbolisera mörkret som lyses upp av Nordstjärnan.

Ett citat, som ska härröra från ett brev från Tessin och Palmstedt till Fredrik I, lyder: ”det swarta är thet okunskapens mörker stiernans stråålar will genomlysa”. Det finns dock ett antal frågetecken kring citatet. För det första verkar ingen kunna visa varifrån det kommer. För det andra är det osäkert vilka brevskrivarna var. Kanslipresidenten Carl Gustaf Tessin anses visserligen ha varit den divande kraften bakom ordensväsendet, men arkitekten Erik Palmstedt var vid tiden endast sex år gammal. För det tredje är citatet okänt i den äldre litteraturen.

Hur Nordstjärneorden fick sitt blå-gula band är desto mer väldokumenterat. Kort efter att en riksdagsmotion lämnats in till Allmänna beredningsutskottet år 1969 om ordensväsendets avskaffande reagerade protokollchefen vid utrikesdepartementet Olof Landenius mycket snabbt och skickade en promemoria till utskottet där han framhöll att ordnar till utlänningar utgjorde: ”en ändamålsenlig, högt skattad och föga kostnadskrävande form av belöning, vilken hos vederbörande mottagare skapar en good will för vårt land, som svårligen kan uppnås medelst utmärkelser av annat slag.” Landenius snabba reaktion var sannolikt det som ledde till att Nordstjärneorden behölls för utländska medborgare efter 1974.

Nordstjärneordens nya uppgift aktualiserade frågan om dess band. En skrivelse från statsheraldiker Gunnar Scheffer, som dessutom var arkivarie vid Kungl. Maj:ts orden och riddare av Nordstjärneorden, var det som ledde till bytet:

På begäran får undertecknad statsheraldiker härmed avge följande yttrande rörande band för den nordstjärneorden, som från och med år 1975 skall utdelas till utlänningar.

Mot det hittills varande nordstjärneordens band har viss kritik framförts. Dess symbolik – mörkret som upplyses av nordstjärnan – torde vara mindre känd. Det bör även beaktas att nordstjärneorden instiftades under en tidsepok, då herrmodet var färgrikt. Mot frackar i blått, rött och andra lysande färger fick det svarta bandet en god kontrastverkan. Numera då högtidskläderna är svarta, smälter bandet ofta ihop med sin bakgrund.

Det synes därför motiverat att överge den svarta bandfärgen. Det ligger då nära till hands att vid den enda mer allmänt utdelade svenska orden anknyta till nationalfärgerna blått och gult. Ett sådant band – svärdsordens – finns redan. Ett övertagande av svärdsordens gula band med högblå kanter skulle emellertid ge anledning till åtskilda missförstånd. Det är ingalunda uteslutet att en utländsk medborgare, som redan tilldelats svärdsorden, i framtiden kan förlänas även nordstjärneorden. Dessutom kommer osäkerhet att råda om vilken av ordnarna en person har vid de tillfällen då band, rosett, bouton eller släpspänne bäres

Den bästa lösningen synes då vara att man tillgriper den inom heraldiken ofta brukade metoden att växla tinkturerna och väljer ett högblått band med gula kanter. Ett sådant ordensband synes väl motiverat såtillvida att den svenska nationalfärgen sedan långliga tider varit blå. En i Lund år 1747 ventilerad avhandling av J. Lind ”De colore caeruleo, tessere gentid suio-gothicae”, som nu endast har kuriositetsintresse, förtjänar att nämnas i detta sammanhang. Den blå färgen kommer även att te sig samstämd med nordstjärneordens blå mittglob.

Ett helt blått band skulle ej vara möjligt med tanke på att ett sådant skulle bli identiskt med Finlands vita ros ordensband och med bandet för den franska Mérite nationale.

Risken för sammanblandning av det sålunda föreslagna ordensbandet med svenska medaljband är ytterst obetydlig. Då svenskar ej längre kommer att erhålla ordnar, kan överhuvudtaget någon förväxling ej ske. De medaljer, som förlänats (förlänas) till utlänningar är huvudsakligen vasamedaljen, som har grönt band, och hovmedaljen, som har högblått band. De utlänningar, som erhållit av konungen i statsrådet förlänad medalj dvs. Illis quorum och medaljen för medborgerlig förtjänst, är så fåtaliga, att man ej behöver räkna med några komplikationer.

Med stöd av det ovan anförda för jag såsom min mening uttala, att bandet till den nordstjärneorden som fr.o.m. år 1975 skall utdelas till utlänningar blir ett högblått band (av vattrat siden) med gula kanter.

G. Scheffer
Statsheraldiker

H. S. Utg. 1974-11-26 201/74.

Vid ett extraordinarie ordenskapitel på Stockholms slott under kung Carl XVI Gustaf ordförandeskap fastställdes de stadgar som ska gälla för de kungliga ordnarna. Detta innebär att det nya svenska belöningssystemet är formellt återupptaget. Kanske får vi nya riddare av Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden redan till nationaldagen.

Detta kunde ske sedan Förordning (2022:1800) om Sveriges främsta utmärkelser trädde i kraft den 1 februari. Dagen därpå godkände regeringen förslaget till nya ordensstadgar och förordade åtta personer att vara ledamöter av det ordensråd som ska behandla nomineringar till ordensutmärkelser och avge ett yttrande till regeringen som ska ligga till grund för förläningar.

Ordensrådets medlemmar blir: Minoo Akhtarzand, Anders Cullhed, Göran K. Hansson, Mia Brunell Livfors, Maud Olofsson, Susanne Rappman, Thomas Rolén och Björn von Sydow.

Samtliga har nått en framskjuten plats inom samhällslivet och representerar olika områden som akademi, näringsliv, kyrka, medicin, juridik, politik och litteratur. Geografiskt har rådet sin tyngdpunkt i Stockholm med ett par ledamöter bosatta i Göteborg och utanför Örnsköldsvik. Flera har dock verkat i olika delar av landet.

Majoriteten av ledamöterna har själva mottagit en kunglig utmärkelse för sina insatser. Flera av dem (Akhtarzand, Cullhed, Olofsson och von Sydow) är ledamöter av Kungl. Patriotiska sällskapet som har en omfattande belöningsverksamhet med bland annat medaljer.

Valet av ledamöter borgar för en trovärdig och allsidig process att välja ut värdiga mottagare av de kungliga ordnarna.

Minoo Akhtarzand

Minoo Akhtarzand är civilingenjör och företagsledare.

Hon har tidigare varit VD för Vattenfall Sveanät, generaldirektör för Banverket 2008–2010, landshövding i Jönköpings län 2010–2016 och landshövding i Västmanlands län 2016–2021. Sedan 2013 är hon ordförande för Södertörns högskola.

2012 mottog hon H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”framstående samhällsinsatser”.

Anders Cullhed

Anders Cullhed är litteraturvetare och professor emeritus vid Stockholms universitet.

Han var preses för Kungl. Vitterhetsakademien 2013–2019.

2015 mottog han H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”förtjänstfulla insatser inom svenskt universitets- och akademiväsende”.

Göran K. Hansson

Göran K. Hansson är läkare och professor vid Karolinska institutet.

Han var sekreterare i Karolinska institutets nobelkommitté 2004–2006 och dess sekreterare 2009–2014. Därefter var han Kungl. Vitterhetsakademien ständige sekreterare 2015–2021 och vice ordförande i Nobelstiftelsens styrelse 2011–2022. 

2017 mottog han H. M. Konungens medalj i guld 8:e storleken i Serafimerordens band för ”förtjänstfulla insatser inom svenskt akademiväsende”.

Mia Brunell Livfors

Mia Brunell Livfors är företagsledare och direktör.

Hon har varit VD för stora koncerner som Kinnevik och Axel Johnson.

2023 mottog hon H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i högblått band för ”betydande insatser inom svenskt näringsliv”.

Maud Olofsson

Maud Olofsson är företagsledare och f. d. politiker.

Hon var ledare för Centerpartiet, 2001–2011 ledamot av riksdagen 2002–2011, vice statsminister 2006–2010, näringsminister 2006–2011, och ordförande för Visita 2014–2022.

2013 mottog hon H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”mångårig och framstående politikergärning”.

Susanne Rappman

Susanne Rappmann är teologie doktor och biskop i Göteborg.

Hon disputerade 2005 vid Karlstads universitet och var därefter bland annat kyrkoherde och kontraktsprost i Mölndal. Sedan 2018 är hon biskop i Göteborg.

Thomas Rolén

Tomas Rolén är jurist, domare och generaldirektör.

Han var generaldirektör för Domstolsverket 2005–2007, president för Kammarrätten i Stockholm 2008–2020 och sedan 2020 åter chef Domstolsverket. Han har även arbetat på justitiedepartementet och medverkat som sakkunnig i flera statliga utredningar.

2020 mottog han H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band för ”framstående insatser inom svenskt rätts- och utredningsväsende”.

Björn von Sydow

Björn von Sydow är statsvetare och f. d. politiker.

Han var ledamot av riksdagen 1994–2018, försvarsminister 1997–2002 och talman 2002–2006. Bland hans många uppdrag kan nämnas ordförandeskapet i Förtjänstutredningen. Sedan 2022 är han styresman för Kungl. Krigsvetenskapsakademien.

2007 mottog han H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i kedja för ”framstående insatser på skilda områden inom svenskt samhällsliv”.

Greklands ex-kung Konstantin II har avlidit i Aten i en ålder av 82 år. Han sörjs av hustrun Anne-Marie av Danmark och deras fem barn.

Kung Konstantin var son till kung Paul I av Grekland och Frederika av Hannover. Han hade nära familjeband till flera av Europas regerande kungahus. Hans äldre syster Sofia gifte sig 1962 med den spanske tronpretendenten, sedermera kung Juan Carlos I av Spanien. Vid bröllopet träffade dåvarande kronprins Konstantin prinsessan Anne-Marie av Danmark, yngsta dotter till kung Fredrik IX och drottning Ingrid. I januari 1963 tillkännagavs deras förlovning.

Den 6 mars 1964 avled kung Paul och Konstantin blev kung av Grekland, eller Hellenernas Konung som den formella titeln lyder, bara 22 år gammal. Den 18 september samma år ägde bröllopet rum mellan honom och blivande drottning Anne-Marie i Aten i närvaro av kungligheter från hela världen.

Bara dagar efter att Konstantin bestigit tronen utnämndes han till storkommendör av Dannebrogorden. En mycket exklusiv utmärkelse som endast delas ut inom det danska kungahuset och till dess närmaste anförvanter. Konstantin var vid sin död en av endast sju storkommendörer och den som innehaft värdigheten längst. Mottagarna bär ett briljanterat ordenstecken om halsen och Carl XVI Gustaf bär detta på sitt jubileumsporträtt som offentliggjordes tidigare i år.

Samma vecka som bröllopet stod utnämndes Konstantin till riddare av Serafimerorden av Gustaf VI Adolf av Sverige, morfar till den blivande drottningen. Även hans farfar Konstantin I och hans farfarsfar Georg I, som fötts prins av Danmark och blivit vald till Greklands kung, var riddare av Serafimerorden.

Som Greklands kung var Konstantin II stormästare över flera ordnar:

• Frälsareorden
• Sankt Georgs och Konstantins orden
• Georg I:s orden
• Fenixorden
• Välgärnings-orden

De politiska oroligheterna gjorde Konstantin II:s regeringstid kort. 1967 tvingades han gå i landsflykt med sin familj. Han var formellt Greklands statschef till 1973 då monarkin avskaffades. Som ex-kung deltog han i flera högtidligheter inom de europeiska kungahusen, bland annat kung Carl XVI Gustafs 60-årsdag 2006 och kronprinsessan Victorias bröllop 2010. Han var även gudfar till prins William.

Frid över hans minne.

Regeringen har fastställt en ny förordning om Sveriges främsta utmärkelser. Den utgör den juridiska grunden för det nya belöningssystemet kommer att börja gälla den 1 februari 2023 och .

Enligt förordningen ska Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden utföra Sveriges främsta utmärkelser för förtjänstfulla insatser, tillsammans med regeringens utmärkelser. Nomineringar till ordensutmärkelser ska tas in av Kungl. Maj:ts Orden och behandlas av ett särskilt råd som sedan lämnar förslag till regeringen. När regeringen godkänt förslaget fattas beslut om förläning av Kungl. Maj:ts Orden (kungen i ordenskapitlet).

Processen kan tyckas omständlig, men beslutet om vem som får en ordensutmärkelse kommer i första hand att vila hos rådet. Inkomna nomineringar lär också vara avgörande. Vem som helst får föreslå förtjänta personer till en orden. Ju fler som nominerar desto bättre.

Av förordningen innehåller inga överraskningar. Texten ligger mycket nära det förslag till ”Förordning om vissa statliga utmärkelser” som Förtjänstutredningen lämnade i sitt betänkande. En paragraf om behandling av personuppgifter har lagts till. Med förordningen upphävs ordenskungörelsen från 1974.

Ordnarna kommer att regleras i detaljnivå i de ordensstadgar som Kung. Maj:ts Orden ska fastställa nästa år. Ett extra ordenskapitel var planerat till den 2 december men fick ställas in eftersom förordningen dröjde. Nu äntligen kan arbetet med Sveriges nya ordensväsende fortskrida.

Hela förordningen kan läsas här.

Polisregion öst har delat ut medaljer till fyra medborgare för deras civilkurage. Polisens medalj För rådigt ingripande (medborgarmedalj) kan tilldelas personer som visat särskild rådighet vid ett ingripande som skett för att hjälpa polisen att utföra en arbetsuppgift eller visat särskild rådighet genom att avvärja fara för liv, hälsa eller värdefull egendom.

De fyra som fått motta medaljen har bistått polisen genom att rädda en man från att drunkna, stoppat en alkoholpåverkad förare, identifierat gärningsmannen bakom ett knivdåd, samt bistått ett offer för ett rån. Dessa insatser beskrivs utförligare i polisens pressmeddelande.

Polisregionen har också tillkännagivit att två personer kommer att nomineras till det nya belöningssystemet som ska träda i kraft vid årsskiftet:

Ytterligare två medborgare som gjort extraordinära insatser uppmärksammades av polisregion Öst. Polismyndighetens inriktning är att nominera  dessa två i enlighet med ett nytt belöningssystem där Kungl. Maj:ts Orden och regeringen i framtiden kommer vara de som utdelar bärbara medaljer för rikets högsta utmärkelser.

Det rör en person som gått emellan och försökt avbryta ett knivmord, samt en person som räddat en annan ur en brinnande bil.

Traditionellt är det medaljen För berömliga gärningar som delas ut för sådana modiga handlingar. Den ingår idag i regeringens belöningsmedaljer och har inte delats ut på många år. I samband med Förtjänstutredningens förslag har regeringen uttalat att dessa medaljer åter ska delas ut, men några detaljer har inte presenterats. Däremot har ordensväsendets grader och medaljer presenterats utförligt och det är möjligt att någon utmärkelse inom ordnarna kan bli aktuell.

Det är mycket glädjande att polisen valt att nominera dessa båda mycket förtjänta personer till utmärkelser inom det nya belöningssystemet. En farhåga har varit att statliga myndigheter som har egna medaljer skulle föredra att dela ut dessa och inte nominera till det nya systemet. Polismyndigheten visar här hur rikets främsta utmärkelser och myndigheternas egna medaljer kan användas för olika nivåer av insatser och därmed komplettera varandra. Förhoppningsvis följer fler myndigheter efter.

Hela pressmeddelandet med beskrivning av de olika insatserna finns här.

I helgen deltar kungen och drottningen på en militärbal för att fira den svenska marinens 500-årsjubilum. Flera av deltagarna har hört av sig och undrat hur de ska bära sina utmärkelser. Den vanligaste frågan är kan jag bära utmärkelser i miniatyr, trots att kungaparet närvarar?

Det traditionella svaret är: ja. Till stor mässdräkt bärs dekorationer i miniatyr på mässjackans vänstra slag. Övriga deltagare bär civil högtidsdräkt, antingen frack (med miniatyrer på slaget) eller långklänning (med miniatyrer under halsöppningen eller motsvarande plats). Till civil högtidsdräkt är det även tillåtet att bära originaldekorationerna på bröstet vilket dock inte rekommenderas om de är många.

Kungens och drottningens närvaro har traditionellt inte påverkat valet mellan miniatyr och original. De officiella regelverk som utfärdats under 1900-talet innehåller inga sådana bestämmelser. Medlemmarna av det svenska kungahuset och andra europeiska furstehus har alltid burit miniatyrer till frack, långklänning och mässdräkt, oavsett om statsöverhuvudet närvarat eller inte.

Utmärkelser i originalstorlek har varit reserverade för statsceremonier och andra ceremoniella tillfällen. Vid sådana arrangemang som ofta äger rum dagtid bär militärer paraduniform (högtidsdräkt, A1) med stora dekorationer, och närvarande civila som burit högtidsdräkt har även de burit original. Sådana tillfällen är idag sällsynta. Utmärkelser bärs i första hand vid festligare aftonstillställningar och då företrädesvis i miniatyr.

Att det idag finns en osäkerhet på denna punkt beror på att de svenska regelverken ändrades på 2010-talet. Sedan dess anges att originaldekorationerna ska bäras då kungen eller drottningen närvarar. Detta gäller även mässdräkt till vilken original inte tidigare burits. Se mitt inlägg om Utmärkelser till mässdräkt. Tyvärr har detta lett till en utbredd förvirring om när original ska bäras, var de ska placeras m. m.

Under tidigt 1900-tal var det flera författare som rekommenderade att originaldekorationerna skulle bäras i kungens närvaro. Dessa var ju de som förlänats medan miniatyrerna införskaffats hos hovjuvelerare Carlman. Redan då var dessa rekommendationer föråldrade och gick stick i stäv med de bestämmelser som kungen utfärdat för hovet och militären enligt vilka miniatyrer skulle bäras till civil högtidsdräkt, hovets chifferfrack och militär mässdräkt. På 1950-talet utfärdades bärandeanvisningar av sekreteraren vid Kungl. Maj:ts Orden som förtydligade att miniatyrer var tillåtna om det inte var riksceremoni.

Sedan ett tiotal år tillbaka har vi alltså en situation där de officiella reglerna står i konflikt med traditionen och praxis inom kungahuset. Jag vet att många lyfter fram de kungligas exempel och menar att de som gör likadant och bär miniatyr inte gör fel. Själv kan jag dock inte rekommendera någon att bryta mot uniformsbestämmelserna.

För framtiden vill jag dock lyfta fram att det finns en internationell och hundraårig praxis kring bärandet av miniatyrer som följs av kungahuset. Det vore mycket önskvärt om de officiella anvisningarna åter kunde överensstämma med dessa.