Idag avlägger kung Charles III och drottning Camilla statsbesök hos påve Leo XIV. I samband med detta har kungaparet mottagit storkorset med kedja av påvliga Piusorden och påven har i sin tur fått storkorset av brittiska Bathorden. Det är första gången ett brittiskt statsöverhuvud mottar en påvlig orden. Vid drottning Elizabeth II:s och prins Philips tre statsbesök hos Johannes XXIII (1961) och Johannes Paulus II (1980 och 2000) utväxlades inga ordnar. Att påven själv tar emot en orden hör i sig till ovanligheterna, även om det förekommit. Allt detta visar vilken betydelse de båda parterna fäster vid detta besök.
Vid drottning Elizabeths statsbesök 1961 och 1980, och kung Carl XVI Gustafs statsbesök 1991 bars högtidsdräkt och ordnar, i den svenske kungens fall frack med svart väst vilket länge var tradition. De påvliga kammarherrarna bär fortfarande denna klädsel. Numera bär påvens gäster oftast mörk kostym, men drottning Camilla bar helsvart och kung Charles svart slips i av respekt för traditionen. Efter audiensen med påven bar drottningen Piusordens miniatyrtecken i en rosett invid axeln.
Som seden är vid statsbesök placeras ordenstecknen i sina etuier på ett gåvobord vid statschefernas första möte, som denna gång ägde rum i det Apostoliska palatset. I ett klipp publicerat av BBC ser man när kungaparet och påven talar om varandras ordenstecken. Kungen förevisar Bathorden med orden ”As a small token of our esteemed appreciation” varpå Påven gör en gest mot Piusorden och säger ”Likewise”.
Under eftermiddagen besökte kungaparet Sankt Paulus basilika utanför murarna där kungen utsetts till kunglig konfrater (medbroder). En särskild karmstol med kungens vapen har tillverkats och getts en permanent plats i kyrkan. På samma sätt har Leo XIV utsetts till påvlig konfrater i Sankt Georges kapell i Windsor, Strumpebandsordens kyrka.
Kungaparet besökte även benediktinerklostret bredvid basilikan som under medeltiden understöddes av de engelska kungarna. Ett synligt tecken på den brittiska kopplingen är att klostrets vapen omges av det brittiska stumpebandet med Strumpebandsordens valspråk Honi soit qui mal y pense.
Det påvliga ordensväsendet har en lång historia. Framstående konstutövare som Bernini eller Mozart kunde belönas med Kristusorden eller Gyllene sporrens orden. 1831 instiftades Gregoriusorden, den första regelrätta förtjänstorden med flera grader, för Påvestatens officerare och ämbetsmän. Den fick efterföljare i Sylvesterorden 1841 och Piusorden 1847.
Efter Påvestatens upplösning 1870 började påven i högre utsträckning förläna ordnar till höga företrädare för andra stater och efter 1925 förlänades Kristusorden och Gyllene sporrens orden nästan uteslutande till statschefer. 1958 utökades Piusorden med en kedja och sedan 1966 är det endast denna värdighet som förlänas utländska statsöverhuvuden som avlägger statsbesök hos påven. Gustaf VI Adolf mottog den 1967 och Carl XVI Gustaf 1991.
Det brittiska kungaparet skulle först ha besökt Vatikanen i april, vilket förhindrades av påve Fransiskus död. Man kan spekulera huruvida den gamle påven, som förespråkade enkelhet i allt, hade valt att utväxla ordnar eller om detta är något som bejakats av hans efterträdare. Leo XIV har visat en större öppenhet mot påveämbetets traditionella symboler, bland annat genom att bära den röda mozzettan vid sitt tillträde, något Fransiskus inte gjorde. Dessutom har det påvliga Schweizergardet nyligen börjat använda en moderniserad version av deras gamla paraduniform som inte setts till på 50 år. Vågar man hoppas att de vilande ordnarna också kommer till heders?
Phaleristica 