Briljanterade medaljer I: Minnesmedaljer

Den 6 juni förlänades prinsessan Christina H. M. Konungens medalj av 12:e storleken med briljanter och kedja med motiveringen ”för stora ideella samhällsinsatser på flera områden”. Denna mycket höga utmärkelse har endast utdelats en gång tidigare – till prins Bertil på hans 75-årsdag 1987. Det är just tillägget med briljanter (alltså slipade ädelstenar) som gör utmärkelsen så speciell.

Redan under 1700-talet dekorerades ordenstecken med briljanter för att kunna bäras vid festliga tillfällen för att matcha andra briljanterade smycken och klädesdetaljer. Under tidigt 1800-talet började Karl XIV Johan efter kontinentalt mönster förläna ordenstecken med briljanter som en särskild utmärkelse vilken skulle ses om ett personligt tacksamhetsbevis från kungen. Briljanterna bekostades av kungen personligen. Ordenstecknen fick bäras även efter upphöjande i högre grad och behövde inte återställas efter mottagarens död.

Från 1800-talets slut förekommer även medaljer som förlänats med briljanterad krona. Det rör sig om kungliga enskilda medaljer. Vid denna tid kunde även drottningarna och prinsarna dela egna belöningsmedaljer. Ett exempel är Litteris et artibus som började som kronprins Karls (XV) enskilda medalj och vid hans tronbestigning blev en permanent kunglig belöning. De icke-regerande kungligheternas medaljer delades vanligtvis ut att förvaras, men kunde vid mycket särskilda tillfällen förlänas med Serafimerordens band och en briljanterad krona.

Nedan ska jag redogöra för briljanterade medaljer förlänade vid tre särskilda tillfällen. I framtida inlägg återkommer jag till mer regelbundet förlänade medaljer med briljanter.

Drottning Lovisas minnesmedalj (1871)

Den äldsta briljanterade medalj jag kunnat hitta är den som delades ut vid drottning Lovisas död 1871. Under sin livstid hade drottningen delat ut olika belöningsmedaljer i den större 12:e storleken och den mindre 7½ storleken. Åtsidan visade hennes porträtt med diadem och pärlhalsband samt namn och titel på latin: Ludovica Regina Sveciae et Norvegiae.

Efter att drottningen gått borde delade hennes make Karl XV ut hennes mindre medalj i Serafimerordens band och med briljanterad krona som minnesgåva till medlemmarna av drottningens hov. Mottagarens namn graverades på den släta frånsidan. Enligt Hildebrand ska drottningens medaljer har hittats ”i hennes gömmor” men andra källor hävdar att de präglats på kungens befallning.

I detta fall är det inte själva kronan som försetts med briljanter. Istället har särskilda briljanterade ornament lagts till på kronans båda sidor.

Drottning Josefinas minnesmedalj (1873)

Josefina av Leuchtenburg anlände till Stockoholm den 13 juni 1823 på linjeskeppet Carl XIII för att gifta sig med Sveriges kronprins Oscar (I). Redan som kronprinspar delade Oscar och Josefina ut egna belöningsmedaljer vilket de gjorde även efter tronbestigningen 1844. I likhet med de kungliga medaljerna pryddes åtsidan av Josefinas porträtt och titel medan frånsidan bar en devis. Efter Oscars död 1859 ändrades hennes titel till Enkedrottning af Sverige o. Norige.

Den 13 juni 1873 högtidlighölls 50-årsminnet av änkedrottningens ankomst till Sverige. För denna festlighet präglades ett antal minnesmedaljer av Myntverkets gravör Lea Ahlborg . Den minsta av dessa medaljer var också den enda bärbara och mest exklusiva. Den präglades i guld av 3:e storleken (18,5 mm.) och delades ut med Serafimerordens band och briljanterad krona till de kvarlevande sjöofficerarna som tjänstgjort under prinsessan Josefinas resa till Sverige.

Uppgifterna går isär om huruvida fem eller åtta medaljer förlänades och huruvida mottagarna endast tjänstgjort på Carl XIII eller i hela eskadern. Bland mottagarna fanns dock med säkerhet greve Adolf von Rosen vars medalj idag ingår i Nordiska museets samlingar (bild ovan). Den briljanterade medaljkronan är av vitt guld, sannolikt för att matcha ädelstenarna.

Oscar II:s och drottning Sofias silverbröllopsmedalj (1882)

Bland svenska kungliga jubileums- och minnestecken bortses ofta från Oscar II:s och drottning Sofias silverbröllopsmedalj från 1882. Skälet är ett detta i huvudsak var en icke-bärbar medaljer, men i likhet med medaljerna ovan delades den ut i ett fåtal briljanterade exemplar att bäras i Serafimerordens band. Mottagarna var de som tjänstgjort hus kungaparet sedan bröllopet 1857. Fyra av dessa personer är kända: Claes Cronstedt, Axel von Arbin, Ferdinant d’Orchimont och Sven Lagerberg.