Ett genomtänkt förslag till reformerat ordensväsende

För en vecka sedan presenterades äntligen Förtjänstutredningens betänkande Ett modernt belöningssystem, de allmänna flaggdagarna och redovisningen av anslaget till hovet (SOU 2021:74). Det innehåller ett förslag om att svenska medborgare från och med den 1 januari 2023 åter ska kunna belönas för förtjänstfulla insatser genom att tilldelas de kungliga ordnarna: Svärdsorden, Nordstjärneorden eller Vasaorden.

2018 ingicks en politisk uppgörelse som innebar att ordensväsendet skulle återinföras samtidigt som man skulle utreda flaggdagarna och anslaget till hovet. En parlamentarisk kommitté med representanter från alla riksdagspartier har under Björn von Sydows ordförandeskap gjort ett grundligt arbete och presenterat en rad förslag. Kommittén har lyckats nå bred enighet vilket innebär att förslagen har goda förutsättningar att bli verklighet.

Som bilaga till betänkandet finns en mycket omfattande rättshistorisk utredning av docenten vid Lunds universitet Martin Sunnqvist. Han har lyckats reda ut många komplicerade frågor, bland annat kring ordensväsendets grundande på 1700-talet, statschefens befogenheter på olika områden, och mycket mer. Tack vare denna djuplodande genomgång har flera av kommitténs förslag gjorts möjliga och därutöver är den oerhört intressant läsning i sig!

Förtjänstutredningens förslag till nytt belöningssystem omfattar rikets främsta utmärkelser med vilket avses de kungliga ordnarna och regeringens belöningsmedaljer. Betänkandet innehåller förslag till grundläggande principer för vem som ska belönas samt hur systemet ska vara organiserat. Man har även kartlagt andra utmärkelser som delas ut av myndigheter och andra organisationer. Jag ska gå igenom förslaget och börjar med ordnarna.

Principiella utgångspunkter

Man har varit noga med att understryka att det nya belöningssystemet inte innebär ett tillbakagång till det äldre system där svenska ordnar och medaljer i hög utsträckning förlänades tjänstemän utifrån deras anställningstid och tjänsteställning. Detta system var mycket kritiserat och avvecklades 1969–74 genom den så kallade ordensreformen. Den innebar bland annat att svenska medborgare inte längre kunde förlänas de svenska ordnarna.

Enligt det nya systemet är det endast förtjänstfulla insatser som ska belönas. I betänkandet beskrivs det som

en insats som har stor betydelse för samhället, en insats som går utöver det som kan förväntas av en person inom det område där personen verkar. Dessa kan vara punktinsatser eller livsgärningar av stor betydelse för samhället, exempelvis en livräddande insats, en vetenskaplig bedrift, en insats för vård och omsorg, insatser inom kultur eller utbildningsområdet eller inom näringslivet.

För att välja vilka som ska belönas inom det nya systemet föreslår Förtjänstutredningen att ett självständigt råd inrättas. Detta ska bestå av 8 till 10 ledamöter som utses på förord av regeringen. Vem som helst kan skicka in nomineringar av förtjänta personer att granskas av rådet. Ett förslag skickas till regeringen som efter godkännande skickas till Kung. Maj:ts Orden där kungen tar beslut om förläning.

Enligt betänkandet är rådets syfte att

befästa ett allmänt förtroende för ordensväsendet. Förtroende kan främst uppnås genom de förläningar som delas ut, men också genom rådets sammansättning som bör återspegla det svenska samhället av i dag. Även rådets arbetsformer bör präglas av ett modernt och öppet förhållningssätt.

Rådet ska bland annat publicera en årsrapport där det redogör för sitt arbete. Organisatoriskt kommer det att vara knutet till den befintliga organisationen Kungl. Maj:ts Orden som förvaltat de kungliga ordnarna sedan de instiftades 1748.

De kungliga ordnarna

De svenska kungliga riddarordnarna Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden instiftades 1748 av Fredrik I på förslag av rådet med kanslipresident Carl Gustaf Tessin i spetsen. Detta var under Frihetstiden och ordnarna var tänkta som belöning för den allt växande skaran militära och civila ämbetsmän. 1772 instiftade Gustav III även Vasaorden som kunde tilldelas näringsidkare och konstnärer med flera som inte hade något ämbete.

Dessa fyra ordnar utgjorde sedan grunden i det svenska belöningssystemet fram till år 1975. Ordensreformen innebar att Serafimerorden och Nordstjärneorden endast skulle delas ut till utländska medborgare, sedan 1995 även till medlemmar av kungahuset. Svärdsorden och Vasaorden lades vilande. 2018 bestämdes att ordnarna skulle tas i bruk igen och Förtjänstutredningen har nu föreslagit hur det ska gå till (mina kursiveringar)

Nordstjärneorden tilldelas med tonvikt på insatser med anknytning till offentlig verksamhet medan Vasaorden företrädesvis tilldelas för insatser inom privat verksamhet. Svärdsorden tilldelas militär personal för insatser inom det militära området. […] Sammantaget är tillämpningsområdet för ordnarna sådant att alla former av förtjänstfulla insatser som någon utfört kan komma ifråga för utmärkelser inom någon av ordnarna.

Tanken är alltså att ordnarna ska omfatta hela samhället och att ingen insats ska falla utanför. Den föreslagna indelningen ansluter till ordnarnas tidigare ändamål. Vilka som belönas med vilken grad blir upp till rådet att avgöra. Närmare bestämmelser gällande ordnarna och rådet kommer att regleras i nya ordensstadgar som ska tas fram inom Kungl. Maj:ts Orden för att sedan godkännas av regeringen.

I betänkande framgår att utmärkelser inom ordensväsendet ska överlämnas utan kostnader för mottagare och återlämnas efter dennes död. Saker som inte framgår är till exempel huruvida den äldre indelningen mellan riddare (män) och ledamöter (kvinnor) ska bestå, samt om ordenskedjorna ska fortsätta användas.

Serafimerorden

Kungl. Serafimerorden är Sveriges främsta orden och har endast en grad: Riddare och kommendör av Kungl. Maj:s Orden. Ordenstecknet bärs i kedja eller ljusblått band över axeln med tillhörande kraschan.

Före 1975 kunde Serafimerorden tilldelas dem ”vilka genom sina tjänster för Konung och fädernesland gjort sig förtjänta och således blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten”. 1974 blev företagsledaren Marcus Wallenberg och hovrättspresident Sten Rudholm de sista svenska icke-kungliga riddarna. Sedan 1975 har orden förlänats medlemmar av det svenska kungahuset samt utländska statschefer och därmed jämställda personer. Med det senare avses i första hand gemåler till regerande monarker.

Konstitutionsutskottets betänkande (2017/18:KU28) står att orden Serafimerorden ”fortsatt vara förbehållen” samma kategorier som idag. Förtjänstutredningen är i sitt betänkande fåordig och gör till skillnad från KU inget kategoriskt uttalande. Att orden delas ut till icke-kungliga svenskar framöver får ses som osannolikt, men kanske inte helt uteslutet.

Svärdsorden

Kungl. Svärdsorden är en militär orden som före 1975 förlänades för ”gagnande och långvarig verksamhet” inom krigsmakten. Bandet är gult med blå kantränder. 1975 blev Svärdsorden vilande.

Svärdsorden hade fem grader: kommendör med stora korset, kommendör av 1. klass, kommendör, riddare av 1. klass och riddare. Dessa var avsedda för officerare, den lägsta graden dock endast utländska medborgare. Underofficer kunde tilldelas Svärdstecken, och fick då titeln Svärdsman, medan manskap kunde motta Svärdsmedaljen i silver. Dessutom fanns värdigheten riddare med stora korset i två klasser avsedd för ”tapperhet eller framstående tjänster i krigstid”.

Förtjänstutredningen föreslår att Svärdsorden ska tilldelas ”militär personal som inom det militära området har gjort personliga insatser för Sverige eller för svenska intressen”. Det förutses att Försvarsmakten kommer stå för en stor del av nomineringarna. Samtliga grader och utmärkelser behålls och medaljen utökas med guldvalör.

Det 1952 instiftade men aldrig utdelade Svärdsordens krigskors i tre klasser föreslås byta namn till Militärkorset. Det var ursprungligen avsett som en krigstida förtjänstutmärkelse men ska nu istället kunna ”tilldelas all militär personal för visad tapperhet under insatser i krig och fred”. Nomineringar ska beredas inom ett särskilt beredningsorgan vid Försvarsmakten med särskilt kompetens inom området. Därifrån skickas nomineringar direkt till regeringen utan att gå genom ordensrådet.

Nordstjärneorden

Nordstjärneorden var före 1975 avsedd ”såsom belöning för medborgerliga förtjänster, för ämbets- och tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar”. Majoriteten av mottagarna var ämbets- eller tjänstemän efter viss anställningstid. Ett mindre antal förlänades som fri orden efter individuell prövning. Mottagare var bland andra Carl von Linné och Alfred Nobel.

Före 1975 hade hade orden fyra grader: kommendör med stora korset, kommendör av 1. klass, kommendör och riddare. Därefter förlänades den förlänades endast utländska medborgare som har gjort personliga insatser för Sverige eller för svenskt intresse. 1975 fick orden ytterligare en riddargrad och 1986 instiftades Nordstjärnemedaljen i guld.

Förtjänstutredningen föreslår att Nordstjärneorden ska tilldelas för insatser för Sverige eller för svenska intressen ”med tonvikt på insatser med anknytning till offentlig verksamhet”. Ordens fem grader föreslås kompletteras med ett nytt Nordstjärnetecken, motsvarande Svärdstecknet. Nordstjärnemedaljen föreslås delas ut i guld och silver samt kunna förses med banddekoration som belöning av ”personligt mod och rådighet visat vid insatser av t.ex. polis, kriminalvården eller tullpersonal i deras viktiga arbete med att upprätthålla lag och ordning”.

En het fråga är ordensbandet som före 1975 var svart, men som sedan ändrades till nationalfärgerna gult och blått eftersom det var avsett för utländska medborgare. Betänkandet tar inte ställning i frågan utan konstaterar kort att ”ordensbandet har förekommit i svart eller blått med gula kantränder”. Formgivaren av betänkandets fysiska omslag har rundat frågan mycket elegant genom att lägga ordensbanden på svart bakgrund där ett svart ordensband kan tolkas in. Personligen anser jag att bandet ska vara svart.

Vasaorden

Kungl. Vasaorden delades före 1975 ut ”såsom belöning för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst handel, industri hantverk och undervisning, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag”. Mottagare av Vasaorden var bland andra Ingvar Kamprad och Astrid Lindgren. Den lades vilande 1975.

Vasaorden har fem grader: kommendör med stora korset, kommendör av 1. klass, kommendör, riddare av 1. klass och riddare. Därutöver fanns ett Vasatecken samt medaljer av 8:e och 5:e storleken i guld och silver. Den lägre riddargraden samt Vasatecknet var endast avsedda för utländska medborgare.

Förtjänstutredningen föreslår att Vasaorden ska tilldelas för insatser för Sverige eller för svenska intressen ”företrädesvis för insatser inom privat verksamhet”. Ingen ändring föreslås gällande ordens grader, tecken eller medaljer.

Grader, tecken och medaljer

Det ingick i Förtjänstutredningens uppdrag att ”överväga vilka grader det ska finnas inom de befintliga ordnarna”. Som framgår av genomgången ovan så omfattade det svenska ordensväsendet 1974 ett stort antal ordensgrader med tillhörande tecken och medaljer. Flera av dessa var tjänsteutmärkelser för vissa personalkategorier eller avsedda endast för utländska medborgare. Jag utgick personligen från att antalet utmärkelser skulle bli färre i det nya systemet.

Kommittén har dock landat i motsatt slutsats och föreslår istället att antalet ordensutmärkelser ska utökas så att tre ordnarna får samma fem grader, tecken och medaljer (med undantag för Svärdsordens krigsutmärkelser). Varje orden får därmed åtta nivåer av utmärkelser. Om detta står i betänkandet att:

Graden inom respektive orden bör spegla den relativa vikten av den förtjänstfulla insatsen. Förtjänstfulla insatser utförda inom ett och samma verksamhetsområde eller samhällssektor kan ha olika stor betydelse och inverkan. Den grad som en mottagare erhåller återspeglar detta. […] Vi anser att det nuvarande antalet grader inom ordnarna ger stora möjligheter för att utveckla lämplig praxis som återspeglar ett skiftande belöningsvärde. Samma princip om gradering som föreslås för ordnarna tillämpas redan i dag avseende regeringens utmärkelser.

Det ska bli intressant att se hur detta system kommer att tillämpas i praktiken. Regeringens belöningsmedaljer kan idag delas in i fyra storlekar, så hur deras principer ska översättas till ordnarna är inte självklart. Ur historisk synvinkel är det förstås glädjande att man tar tillvara på det äldre systemet i dess helhet.

Om jag ska anmärka på något i betänkandet så är det ofta otydligt vad som är en beskrivning av det befintliga ordensväsendet och vad som är förslagna tillägg och ändringar. För att ta ett exempel så avbildas Svärdsmedaljen i bilagan med ett utseende den aldrig haft. Det rör sig om ett förslag till ny utformning, vilket borde ha framgått. Sådana otydligheter är tyvärr återkommande.

Sammanfattning

Förtjänstutredningens förslag till reformerat ordensväsende är mer omfattande och ambitiöst än jag vågat hoppas! Knappt någon av de historiska utmärkelserna förblir vilande utan allt tas i bruk för att fylla nutidens behov av belöningar för förtjänta människor. Dessa kommer nu att få ta emot samma ordnar som 1700-, 1800- och 1900-talets framstående svenskar.

De förslagna belöningsprinciperna samt inrättandet av ett ordensråd vid KMO är utmärkta lösningar som förhoppningsvis kommer att leda till ett väl förankrat och uppskattat system. Om det genomförs har det alla förutsättningar att fungera väl och bli framgångsrikt.

Regeringen har nu skickat betänkandet på remiss till 81 myndigheter, akademier och övriga organisationer. Dessa ska återkomma med sina synpunkter senast den 22 december. Det är även möjligt för privatpersoner att skicka in en så kallad spontanremiss. Betänkande med bilagor kan läsas här.