Det är en historisk dag! Sveriges riksdag har fattat det efterlängtade beslutet om införande av ett nytt modernt offentligt belöningssystem. Från och med den 1 januari 2023 kommer de kungliga riddarordnarna Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden att delas ut till svenska medborgare för förtjänstfulla insatser. Något som inte varit möjligt sedan 1974 då ordensväsendet lades vilande.
Med detta avslutas en process som inleddes för fyra år sedan då företrädarna för sex riksdagspartier tillkännagav en uppgörelse om en översyn av belöningssystemet, flaggdagarna och utformningen av anslaget till hovet. Efter ett tillkännagivande av Konstitutionsutskottet, ett omfattande arbete av Förtjänstutredningen, en proposition från regeringen landade frågan åter på riksdagens bord. Igår debatterades förslaget och idag blev det votering. Med stor majoritet gick förslaget igenom. Endast V röstade emot.
När jag började skriva Phaleristica för sju år sedan hade jag aldrig vågat drömma om en så omfattande, ambitiös och väl genomförd reform av det svenska ordensväsendet. Vi går nu in en ny epok för svenska ordnar och medaljer. Det ska bli oerhört roligt att se de svenska riddarordnarna delas ut igen. Idag korkar vi upp champagnen!
Debatt
Igår debatterades förslaget. Särskilt roligt var att se Björn von Sydow, tidigare talman och ordförande för Förtjänstutredningen, på plats i kammaren. KU:s vice ordförande Hans Ekström berättade lite om bakgrunden till den politiska uppgörelse som tillkännagavs i maj 2018:
Grunden till det förslag som debatteras i dag ligger i ett tillkännagivande från konstitutionsutskottet. Och grunden för det tillkännagivandet kan jag väl våga avslöja för kammaren var en diskussion mellan Björn von Sydow, Andreas Norlén, Tobias Billström och mig. Vi diskuterade behovet av ett sammanhållet modernt belöningssystem, flaggdagarna, insyn i hovet och begränsning av antalet tjänstgörande kungligheter.
Det här samtalet resulterade i ett tillkännagivande i konstitutionsutskottet om ett modernt och sammanhållet belöningssystem.
Den enda som argumenterade emot förslaget var Jessica Wetterling (V). Hon inledde sitt anförande med att säga:
Den senaste tiden har jag funderat ganska mycket över vad som egentligen är modernt. Ordet ”modern” betyder nutidsenlig. Synonymer till ”modern” som jag har hittat är ord som ”nutida”, ”trendig” och ”populär” – alltså vad som är inne just nu.
Kanske är det så att det är svunna tider som är det moderna just nu. Det verkar så, för nu står vi här med en majoritet i kammaren som vill återinföra det statliga ordensväsendet och återuppväcka vilande ordnar. Vänsterpartiet delar inte majoritetens uppfattning om att detta är nödvändigt, fru talman.
Men kanske är det så att medaljer är på modet numera. Vi hörde precis talmannen redogöra för medaljstorlekar, och riksdagen har precis infört och fått en egen medalj som nyss delades ut under avtackningen av avgångna ledamöter. Det kanske helt enkelt är så, fru talman, att det är Vänsterpartiet som är lite ute – vem vet.
Sist på talarlistan stod Tobias Billström (M) som bland annat sade:
Det finns en stor glädje i att bli uppmärksammad och få ett erkännande. Detta är en evig sanning, och den har förmodligen funnits lika länge som mänskligheten funnits. Vad vi belönar och hyllar ändras självfallet med tiden. Vi som sitter i den här kammaren vet detta. Det är därför bra för ett samhälle att man har offentliga belöningsmedel tillgängliga och en rik flora med många möjligheter i nivåer och grader. Det gör det möjligt att ta om hand många olika typer av förtjänstfulla insatser. Sakläget är i den delen de facto inte annorlunda nu än 1748, när ordnarna inrättades genom ett initiativ i dåtidens riksdag.
I april lämnade regeringen sin proposition om ett modernt offentligt belöningssystem och de allmänna flaggdagarna. Enligt förslaget ska Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden åter delas ut till svenska medborgare för förtjänstfulla insatser.
Efter att förslaget landat på riksdagens bord har det behandlats av Konstitutionsutskottet. Utskottets ledamöter har bland annat fått information av riksmarskalken om de förberedelser som vidtagit inför beslutet. Endast två partier har lämnat in följdmotioner: Vänsterpartiet anser att det inte är statens uppgift att belöna insatser på central nivå och att propositionen i den del ska avslås; Sverigedemokraterna anser inte att dagen för val till EU-parlamentet ska vara allmän flaggdag.
Idag kom utskottets betänkande (2021/22:KU39) i vilket majoriteten ställer sig bakom regeringens förslagtill riktlinjer för ett modernt offentligt belöningssystem. Båda motionerna avslås. Utskottet går igenom regeringens förslag och konstaterar helt kort:
Utskottet anser liksom regeringen att Sverige bör ha ett centralt system för offentlig belöning och ställer sig bakom de överväganden som redovisas i propositionen. De riktlinjer som regeringen föreslår är väl avvägda.
Det som händer nu är att förslaget debatteras i kammaren tisdagen den 14 juni kl. 09. Debatten kan följas direkt via riksdagens webb-tv här. Samma dag kl. 13 är det omröstning om förslaget som kan följas här.
Om allt går vägen kommer det nya belöningssystemet att träda i kraft den 1 januari 2023.
Kungl. Vasaorden som föreslås förlänas för förtjänstfulla insatser inom privat verksamhet.
Idag offentliggjordes regeringens proposition om ett nytt offentligt belöningssystem. Den innehåller bland annat förslag om hur de kungliga riddarordnarna och andra utmärkelser ska kunna förlänas svenska medborgare:
I propositionen föreslås riktlinjer för ett nytt centralt och modernt system för offentlig belöning. Det nya centrala belöningssystemet ska ha som sin huvudsakliga uppgift att uppmärksamma och belöna förtjänstfulla insatser som är av stor betydelse för samhället och som går utöver det som kan förväntas av en person inom det område där personen verkar. Det handlar om insatser som är av sådant slag att de bör belönas på en nationell nivå med en av Sveriges främsta utmärkelser: en ordensutmärkelse inom någon av de statliga ordnarna eller en av regeringens utmärkelser.
I det centrala belöningssystemet ska tilldelandet av utmärkelser inom det statliga ordensväsendet återupptas i sin helhet och ordensutmärkelser ska kunna delas ut till både svenska och utländska medborgare. Genom ett centralt system för belöning ska en gemensam utgångspunkt gälla för vilka insatser som kan komma i fråga för belöning. Det centrala belöningssystemet ska välkomna nomineringar från alla delar av vårt samhälle.
Proposition 2021/22:232 Ett modernt offentligt belöningssystem och de allmänna flaggdagarna.
I maj 2018 tillkännagavs en bred politisk uppgörelse om att ett antal frågor gällande kungahuset, ordensväsendet och flaggdagarna skulle utredas. En parlamentarisk kommitté (Förtjänstutredningen) med representanter för samtliga riksdagspartier gjorde en mycket grundlig utredning och lämnade i september 2019 ett ambitiöst förslag om hur ordnar och medaljer kan delas ut i högre omfattning.
Efter att regeringen tagit in olika myndigheters och organisationers synpunkter presenteras nu det förslag som riksdagen ska ta ställning till. Riksdagen väntas fatta beslut före sommaren och det nya systemet bör kunna träda ikraft vid årsskiftet som planerat. Propositionen omfattar 51 sidor och utgör i första hand en sammanfattning av Förtjänstutredningens betydligt längre betänkande. Den innehåller förslag om riktlinjer för:
Ett nytt centralt system för offentlig belöning (3.1)
Principer för belöning (3.2)
Nominering till belöning (3.3)
Beredning av belöningsärenden (3.4)
Beslut om utmärkelser (3.5)
Regeringens förslag är i stort sett detsamma som utredningens, vilket innebär att värdigheter inom Svärdsorden (militär verksamhet), Nordstjärneorden (offentlig verksamhet) och Vasaorden (privat verksamhet) åter ska delas ut. Nomineringar ska tas in och behandlas inom ett ordensråd vid Kungl. Maj:ts Orden varefter regeringen fattar beslut om ordensförläningar och statschefen delar ut utmärkelsen.
Regeringen resonerar kring Serafimerorden (s. 17) som i dagsläget kan förlänas utländska statschefer, utländska personer som har en ställning som är jämförbar med statschef, samt medlemmar av det svenska kungahuset. Flera remissinstanser har lyft att orden i synnerliga fall bör kunna förlänas även svenskar för förtjänstfulla insatser. Regeringen väljer dock att inte föreslå en sådan ändring, vilket är lite tråkigt.
Kungl. Svärdsorden som föreslås förlänas för förtjänstfulla insatser inom militär verksamhet.
Ett önskemål från Försvarsmakten var att få lämna in nomineringar av Svärdsmedaljen direkt till regeringen utan prövning av ordensrådet vid Kungl. Maj:ts Orden. Detta avslås dock av regeringen (s. 21). Däremot förtydligar regeringen att Svärdsorden kan delas ut till utländska militärer vid protokollära ordensutväxlingar vilket Försvarsmakten önskat (s. 16).
Regeringen för ett resonemang kring de många medaljer som delas ut vid de statliga förvaltningsmyndigheterna och beslutar att inte utfärda några bestämmelser kring dessa. Däremot förutsätter regeringen att myndigheterna inte delar ut bärbara medaljer för förtjänstfulla insatser om de kan konkurrera med det nya systemet (s. 42). Det uppskattas att regeringen här gör tydligare gör skillnad mellan bärbara utmärkelser och icke-bärbara. Denna distinktion saknades i Förtjänstutredningens betänkande.
Förtjänstutredningens betänkande skickades till 81 remissinstanser. Av dessa har endast ett fåtal lämnat några längre svar. Vissa myndigheter utmärker sig dock med utförliga svar med många kloka synpunkter. I propositionen görs flitiga hänvisningar dessa längre svar som lämnats av bland andra Försvarsmakten, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och Riksarkivet. Ett positivt remissvar har lämnats av Svenska Faleristiska Föreningen, medan ett mer kritiskt svar lämnats av föreningen Reservofficerarna.
På det stora hela är propositionen välskriven och för bra resonemang kring remissinstansernas synpunkter. Dock utan att innehålla några större överraskningar. Riksdagens ledamöter har till den 4 maj på sig att lämna in motioner. Sedan ska propositionen behandlas i Konstitutionsutskottet. Propositionen kan läsas i sin helhet här.
Utmärkelser inom Svärdsorden utställda i Ordenssalarna på Stockholms slott.
Kort före jul togs ytterligare ett steg på vägen mot återinförandet av det svenska ordensväsendet. De olika instanser som ombetts uttala sig över Förtjänstutredningens förslag har inkommit med sina synpunkter och de allra flesta var positiva. Inom ett år kan förlänandet av Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden ha återupptagits som belöningar för svenska medborgare.
Bland de som svarat på remissen finns Kungl. hov- och slottsstaterna och Kungl. Maj:ts Ordens kansli som båda lovordar förslaget. En genomförandegrupp har bildats med kungens gillande under riksmarskalkens ledning med representanter för hovet och KMO. Förutsatt att riksdag och regering fattar beslut om att införa det nya belöningssystemet så ska gruppen verka för att det ska kunna tas i bruk den 1 januari 2023. KMO flaggar för att antalet årligen utdelade ordnar inledningsvis begränsas till ett mindre antal.
Även de statliga myndigheterna, exempelvis Försvarsmakten, är positiva till införandet av ett centralt belöningssystem samt bibehållandet av medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst för statligt anställda. Det finns dock skillnader hur myndigheterna ser på framtiden för sina egna medaljer. Vissa är beredda att lägga sina medaljer vilande medan andra vill behålla sina. Jag ska återkomma till detta i ett framtida inlägg.
Nu återstår för regeringen att gå igenom remissvaren och skriva ihop en proposition till riksdagen. Förhoppningsvis kan detta ske före valet. Det finns en bred politisk enighet bakom förtjänstutredningens förslag. Remissvaren kan läsas här.
För en vecka sedan presenterades äntligen Förtjänstutredningens betänkande Ett modernt belöningssystem, de allmänna flaggdagarna och redovisningen av anslaget till hovet (SOU 2021:74). Det innehåller ett förslag om att svenska medborgare från och med den 1 januari 2023 åter ska kunna belönas för förtjänstfulla insatser genom att tilldelas de kungliga ordnarna: Svärdsorden, Nordstjärneorden eller Vasaorden.
2018 ingicks en politisk uppgörelse som innebar att ordensväsendet skulle återinföras samtidigt som man skulle utreda flaggdagarna och anslaget till hovet. En parlamentarisk kommitté med representanter från alla riksdagspartier har under Björn von Sydows ordförandeskap gjort ett grundligt arbete och presenterat en rad förslag. Kommittén har lyckats nå bred enighet vilket innebär att förslagen har goda förutsättningar att bli verklighet.
Som bilaga till betänkandet finns en mycket omfattande rättshistorisk utredning av docenten vid Lunds universitet Martin Sunnqvist. Han har lyckats reda ut många komplicerade frågor, bland annat kring ordensväsendets grundande på 1700-talet, statschefens befogenheter på olika områden, och mycket mer. Tack vare denna djuplodande genomgång har flera av kommitténs förslag gjorts möjliga och därutöver är den oerhört intressant läsning i sig!
Förtjänstutredningens förslag till nytt belöningssystem omfattar rikets främsta utmärkelser med vilket avses de kungliga ordnarna och regeringens belöningsmedaljer. Betänkandet innehåller förslag till grundläggande principer för vem som ska belönas samt hur systemet ska vara organiserat. Man har även kartlagt andra utmärkelser som delas ut av myndigheter och andra organisationer. Jag ska gå igenom förslaget och börjar med ordnarna.
Principiella utgångspunkter
Man har varit noga med att understryka att det nya belöningssystemet inte innebär ett tillbakagång till det äldre system där svenska ordnar och medaljer i hög utsträckning förlänades tjänstemän utifrån deras anställningstid och tjänsteställning. Detta system var mycket kritiserat och avvecklades 1969–74 genom den så kallade ordensreformen. Den innebar bland annat att svenska medborgare inte längre kunde förlänas de svenska ordnarna.
Enligt det nya systemet är det endast förtjänstfulla insatser som ska belönas. I betänkandet beskrivs det som
en insats som har stor betydelse för samhället, en insats som går utöver det som kan förväntas av en person inom det område där personen verkar. Dessa kan vara punktinsatser eller livsgärningar av stor betydelse för samhället, exempelvis en livräddande insats, en vetenskaplig bedrift, en insats för vård och omsorg, insatser inom kultur eller utbildningsområdet eller inom näringslivet.
För att välja vilka som ska belönas inom det nya systemet föreslår Förtjänstutredningen att ett självständigt råd inrättas. Detta ska bestå av 8 till 10 ledamöter som utses på förord av regeringen. Vem som helst kan skicka in nomineringar av förtjänta personer att granskas av rådet. Ett förslag skickas till regeringen som efter godkännande skickas till Kung. Maj:ts Orden där kungen tar beslut om förläning.
Enligt betänkandet är rådets syfte att
befästa ett allmänt förtroende för ordensväsendet. Förtroende kan främst uppnås genom de förläningar som delas ut, men också genom rådets sammansättning som bör återspegla det svenska samhället av i dag. Även rådets arbetsformer bör präglas av ett modernt och öppet förhållningssätt.
Rådet ska bland annat publicera en årsrapport där det redogör för sitt arbete. Organisatoriskt kommer det att vara knutet till den befintliga organisationen Kungl. Maj:ts Orden som förvaltat de kungliga ordnarna sedan de instiftades 1748.
De kungliga ordnarna
De svenska kungliga riddarordnarna Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden instiftades 1748 av Fredrik I på förslag av rådet med kanslipresident Carl Gustaf Tessin i spetsen. Detta var under Frihetstiden och ordnarna var tänkta som belöning för den allt växande skaran militära och civila ämbetsmän. 1772 instiftade Gustav III även Vasaorden som kunde tilldelas näringsidkare och konstnärer med flera som inte hade något ämbete.
Dessa fyra ordnar utgjorde sedan grunden i det svenska belöningssystemet fram till år 1975. Ordensreformen innebar att Serafimerorden och Nordstjärneorden endast skulle delas ut till utländska medborgare, sedan 1995 även till medlemmar av kungahuset. Svärdsorden och Vasaorden lades vilande. 2018 bestämdes att ordnarna skulle tas i bruk igen och Förtjänstutredningen har nu föreslagit hur det ska gå till (mina kursiveringar)
Nordstjärneorden tilldelas med tonvikt på insatser med anknytning till offentlig verksamhet medan Vasaorden företrädesvis tilldelas för insatser inom privat verksamhet. Svärdsorden tilldelas militär personal för insatser inom det militära området. […] Sammantaget är tillämpningsområdet för ordnarna sådant att alla former av förtjänstfulla insatser som någon utfört kan komma ifråga för utmärkelser inom någon av ordnarna.
Tanken är alltså att ordnarna ska omfatta hela samhället och att ingen insats ska falla utanför. Den föreslagna indelningen ansluter till ordnarnas tidigare ändamål. Vilka som belönas med vilken grad blir upp till rådet att avgöra. Närmare bestämmelser gällande ordnarna och rådet kommer att regleras i nya ordensstadgar som ska tas fram inom Kungl. Maj:ts Orden för att sedan godkännas av regeringen.
I betänkande framgår att utmärkelser inom ordensväsendet ska överlämnas utan kostnader för mottagare och återlämnas efter dennes död. Saker som inte framgår är till exempel huruvida den äldre indelningen mellan riddare (män) och ledamöter (kvinnor) ska bestå, samt om ordenskedjorna ska fortsätta användas.
Serafimerorden
Kungl. Serafimerorden är Sveriges främsta orden och har endast en grad: Riddare och kommendör av Kungl. Maj:s Orden. Ordenstecknet bärs i kedja eller ljusblått band över axeln med tillhörande kraschan.
Kungl. Serafimerorden.
Före 1975 kunde Serafimerorden tilldelas dem ”vilka genom sina tjänster för Konung och fädernesland gjort sig förtjänta och således blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten”. 1974 blev företagsledaren Marcus Wallenberg och hovrättspresident Sten Rudholm de sista svenska icke-kungliga riddarna. Sedan 1975 har orden förlänats medlemmar av det svenska kungahuset samt utländska statschefer och därmed jämställda personer. Med det senare avses i första hand gemåler till regerande monarker.
Konstitutionsutskottets betänkande (2017/18:KU28) står att orden Serafimerorden ”fortsatt vara förbehållen” samma kategorier som idag. Förtjänstutredningen är i sitt betänkande fåordig och gör till skillnad från KU inget kategoriskt uttalande. Att orden delas ut till icke-kungliga svenskar framöver får ses som osannolikt, men kanske inte helt uteslutet.
Svärdsorden
Kungl. Svärdsorden är en militär orden som före 1975 förlänades för ”gagnande och långvarig verksamhet” inom krigsmakten. Bandet är gult med blå kantränder. 1975 blev Svärdsorden vilande.
Kungl. Svärdsorden.
Svärdsorden hade fem grader: kommendör med stora korset, kommendör av 1. klass, kommendör, riddare av 1. klass och riddare. Dessa var avsedda för officerare, den lägsta graden dock endast utländska medborgare. Underofficer kunde tilldelas Svärdstecken, och fick då titeln Svärdsman, medan manskap kunde motta Svärdsmedaljen i silver. Dessutom fanns värdigheten riddare med stora korset i två klasser avsedd för ”tapperhet eller framstående tjänster i krigstid”.
Förtjänstutredningen föreslår att Svärdsorden ska tilldelas ”militär personal som inom det militära området har gjort personliga insatser för Sverige eller för svenska intressen”. Det förutses att Försvarsmakten kommer stå för en stor del av nomineringarna. Samtliga grader och utmärkelser behålls och medaljen utökas med guldvalör.
Det 1952 instiftade men aldrig utdelade Svärdsordens krigskors i tre klasser föreslås byta namn till Militärkorset. Det var ursprungligen avsett som en krigstida förtjänstutmärkelse men ska nu istället kunna ”tilldelas all militär personal för visad tapperhet under insatser i krig och fred”. Nomineringar ska beredas inom ett särskilt beredningsorgan vid Försvarsmakten med särskilt kompetens inom området. Därifrån skickas nomineringar direkt till regeringen utan att gå genom ordensrådet.
Nordstjärneorden
Nordstjärneorden var före 1975 avsedd ”såsom belöning för medborgerliga förtjänster, för ämbets- och tjänstemannagärning, för vetenskaper, vittra lärda och nyttiga arbeten samt för nya och gagneliga inrättningar”. Majoriteten av mottagarna var ämbets- eller tjänstemän efter viss anställningstid. Ett mindre antal förlänades som fri orden efter individuell prövning. Mottagare var bland andra Carl von Linné och Alfred Nobel.
Kungl. Nordstjärneorden.
Före 1975 hade hade orden fyra grader: kommendör med stora korset, kommendör av 1. klass, kommendör och riddare. Därefter förlänades den förlänades endast utländska medborgare som har gjort personliga insatser för Sverige eller för svenskt intresse. 1975 fick orden ytterligare en riddargrad och 1986 instiftades Nordstjärnemedaljen i guld.
Förtjänstutredningen föreslår att Nordstjärneorden ska tilldelas för insatser för Sverige eller för svenska intressen ”med tonvikt på insatser med anknytning till offentlig verksamhet”. Ordens fem grader föreslås kompletteras med ett nytt Nordstjärnetecken, motsvarande Svärdstecknet. Nordstjärnemedaljen föreslås delas ut i guld och silver samt kunna förses med banddekoration som belöning av ”personligt mod och rådighet visat vid insatser av t.ex. polis, kriminalvården eller tullpersonal i deras viktiga arbete med att upprätthålla lag och ordning”.
En het fråga är ordensbandet som före 1975 var svart, men som sedan ändrades till nationalfärgerna gult och blått eftersom det var avsett för utländska medborgare. Betänkandet tar inte ställning i frågan utan konstaterar kort att ”ordensbandet har förekommit i svart eller blått med gula kantränder”. Formgivaren av betänkandets fysiska omslag har rundat frågan mycket elegant genom att lägga ordensbanden på svart bakgrund där ett svart ordensband kan tolkas in. Personligen anser jag att bandet ska vara svart.
Vasaorden
Kungl. Vasaorden delades före 1975 ut ”såsom belöning för förtjänster om jordbruk, bergshantering, konst handel, industri hantverk och undervisning, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag”. Mottagare av Vasaorden var bland andra Ingvar Kamprad och Astrid Lindgren. Den lades vilande 1975.
Kungl. Vasaorden.
Vasaorden har fem grader: kommendör med stora korset, kommendör av 1. klass, kommendör, riddare av 1. klass och riddare. Därutöver fanns ett Vasatecken samt medaljer av 8:e och 5:e storleken i guld och silver. Den lägre riddargraden samt Vasatecknet var endast avsedda för utländska medborgare.
Förtjänstutredningen föreslår att Vasaorden ska tilldelas för insatser för Sverige eller för svenska intressen ”företrädesvis för insatser inom privat verksamhet”. Ingen ändring föreslås gällande ordens grader, tecken eller medaljer.
Grader, tecken och medaljer
Det ingick i Förtjänstutredningens uppdrag att ”överväga vilka grader det ska finnas inom de befintliga ordnarna”. Som framgår av genomgången ovan så omfattade det svenska ordensväsendet 1974 ett stort antal ordensgrader med tillhörande tecken och medaljer. Flera av dessa var tjänsteutmärkelser för vissa personalkategorier eller avsedda endast för utländska medborgare. Jag utgick personligen från att antalet utmärkelser skulle bli färre i det nya systemet.
Kommittén har dock landat i motsatt slutsats och föreslår istället att antalet ordensutmärkelser ska utökas så att tre ordnarna får samma fem grader, tecken och medaljer (med undantag för Svärdsordens krigsutmärkelser). Varje orden får därmed åtta nivåer av utmärkelser. Om detta står i betänkandet att:
Graden inom respektive orden bör spegla den relativa vikten av den förtjänstfulla insatsen. Förtjänstfulla insatser utförda inom ett och samma verksamhetsområde eller samhällssektor kan ha olika stor betydelse och inverkan. Den grad som en mottagare erhåller återspeglar detta. […] Vi anser att det nuvarande antalet grader inom ordnarna ger stora möjligheter för att utveckla lämplig praxis som återspeglar ett skiftande belöningsvärde. Samma princip om gradering som föreslås för ordnarna tillämpas redan i dag avseende regeringens utmärkelser.
Det ska bli intressant att se hur detta system kommer att tillämpas i praktiken. Regeringens belöningsmedaljer kan idag delas in i fyra storlekar, så hur deras principer ska översättas till ordnarna är inte självklart. Ur historisk synvinkel är det förstås glädjande att man tar tillvara på det äldre systemet i dess helhet.
Om jag ska anmärka på något i betänkandet så är det ofta otydligt vad som är en beskrivning av det befintliga ordensväsendet och vad som är förslagna tillägg och ändringar. För att ta ett exempel så avbildas Svärdsmedaljen i bilagan med ett utseende den aldrig haft. Det rör sig om ett förslag till ny utformning, vilket borde ha framgått. Sådana otydligheter är tyvärr återkommande.
Sammanfattning
Förtjänstutredningens förslag till reformerat ordensväsende är mer omfattande och ambitiöst än jag vågat hoppas! Knappt någon av de historiska utmärkelserna förblir vilande utan allt tas i bruk för att fylla nutidens behov av belöningar för förtjänta människor. Dessa kommer nu att få ta emot samma ordnar som 1700-, 1800- och 1900-talets framstående svenskar.
De förslagna belöningsprinciperna samt inrättandet av ett ordensråd vid KMO är utmärkta lösningar som förhoppningsvis kommer att leda till ett väl förankrat och uppskattat system. Om det genomförs har det alla förutsättningar att fungera väl och bli framgångsrikt.
Regeringen har nu skickat betänkandet på remiss till 81 myndigheter, akademier och övriga organisationer. Dessa ska återkomma med sina synpunkter senast den 22 december. Det är även möjligt för privatpersoner att skicka in en så kallad spontanremiss. Betänkande med bilagor kan läsas här.
Justitiedepartementet har idag informerat om hur Förtjänstutredningen kommer att presenteras i ett pressmeddelande:
I dag, tisdag den 21 september klockan 14.30, hålls en digital pressträff med anledning av att justitie- och migrationsminister Morgan Johansson tar emot den parlamentariskt sammansatta Förtjänstutredningens betänkande.
Utredningen har bland annat haft i uppdrag att presentera ett modernt och centralt system för att belöna förtjänstfulla insatser. Kommittén har även haft i uppdrag att se över de allmänna flaggdagarna samt redovisningen av anslaget till hovet.
På pressträffen medverkar justitie- och migrationsminister Morgan Johansson och Björn von Sydow, ordförande för den parlamentariska kommittén och tidigare talman.
Pressträffen kommer att direktsändas och kan ses från Regeringskansliets webbplats (här) eller via YouTube (här).
Jag kommer att kommentera direkt på Twitter (här) varefter nya inlägg kommer publiceras.
Ordenstecken och kraschan för kommendör med stora korset av Kungl. Nordstjärneorden (sedan 1975 i blått och gult band).
Inkom kort presenteras Förtjänstutredningen, eller formellt kommittén om det offentliga belöningssystemet, de allmänna flaggdagarna och utformningen av anslaget till hovet (Ju 2019:09). Utredningens uppdrag är bland annat att:
göra en bred och samlad översyn av det offentliga belöningssystemet med inriktningen att Sverige ska få ett modernt och sammanhängande system för belöning av såväl svenska som utländska medborgare för bl.a. viktiga samhällsinsatser.
I detta nya system kommer de svenska kungliga ordnarna – Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden – åter att förlänas svenska medborgare, vilket upphörde 1975 med den så kallade ordensreformen. Att föreslå hur (inte om) ordensförläningarna ska återupptas har varit en av kommitténs uppgifter.
Enligt regeringens direktiv ska Förtjänstutredningen slutredovisas senast imorgon den 15 juni. Säkra källor gör dock gällande att utredningen kommer att offentliggöras tisdagen den 21 september. Detta bekräftas av information på riksdagens hemsida enligt vilken kommitténs ledamöter, sakkunniga och experter endast tjänstgör till den 20 september och ordförande Björn von Sydow till den 21.
Den politiska uppgörelsen mellan sex partier som ligger till grund för utredningen offentliggjordes redan i maj 2018 med en debattartikel och senare samma månad kom Konstitutionsutskottets formella betänkande som riksdagens ställde sig bakom. Efter valet dröjde det ända till november 2019 innan regeringen fastställde utredningens direktiv och utnämnde förre talmannen Björn von Sydow till ordförande och tillsatte övriga ledamöter.
Av direktiven framgick att utredningen bland annat skulle:
kartlägga formerna för tilldelande av regeringens och förvaltningsmyndigheternas olika offentliga belöningar och ta ställning till om dessa bör ändras,
undersöka möjligheterna för medborgare att nominera individer för offentlig belöning och ta ställning till om dessa möjligheter bör utvidgas,
undersöka och redovisa vilka ändringar av ordenskungörelsen som behövs för att återuppta tilldelandet av utmärkelser inom Vasaorden och Svärdsorden och för att utmärkelser inom dessa ordnar och inom Nordstjärneorden ska kunna tilldelas svenska medborgare,
Förtjänstutredningen bland annat begärt in underlag från ett stort antal myndigheter om vilka medaljer de eventuellt delar ut. Man har också låtit docenten vid Lunds universitet Martin Sunnqvist ta fram en omfattande rättshistorisk utredning. Utan att känna till vilka förslag som kommer att lämnas så står det klart att utredningen varit mycket grundlig.
Det ska bli mycket spännande ta del av Förtjänstutredningens förslag när det presenteras nästa vecka. De kommer givetvis att kommenteras utförligt på Phaleristica. Den 21 september finns dessutom möjlighet att delta i en diskussion som arrangeras av Societas Heraldica Scandinavica.
Förtjänstutredningen, eller Kommittén för det offentliga belöningssystemet, de allmänna flaggdagarna och utformningen av anslaget till hovet, skulle ursprungligen redovisa sitt betänkande senast den 15 juni 2021. I torsdags fastställde regeringen ett tilläggsdirektiv med innebörden att detta datum ändras till den 15 september 2021. Därmed får kommittén ytterligare tre månader på sig att slutföra sitt uppdrag.
Denna förlängning, som kommittén själv begärt, ska bara ses som ett tecken på att Förtjänstutredningens arbete med att utreda Sveriges framtida ordens- och medaljväsende bedrivs mycket grundlig och noggrant. Bland annat har samtliga (ca 240) svenska myndigheter uppmanats inkomma med underlag om sina respektive belöningsmedaljer.
Alla signaler från utredningen är mycket positiva och allt talar för att det blir ett genomgripande och välavvägt förslag som läggs fram i september 2021.
Medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst, en av många utmärkelser som Förtjänstutredningen utreder.
Senast den 15 juni 2021 ska vi få ett förslag om det svenska ordensväsendet ska återinföras och ingå i ett reformerat offentligt belöningssystem. Den parlamentariska kommitté med representanter från alla riksdagspartier som jobbar med frågan har tagit namnet Förtjänstutredningen. Dess arbete går framåt och jag får många positiva signaler!
I slutet på förra året fick vi veta vilka riksdagsledamöter som ingår i utredningen. I januari utsågs Nils Fransson till sekreterare och i februari knöts sex person till utredningen som experter: advokat Jan-Mikael Bexhed, statsvetaren Hans Hegeland, förvaltare Patrik Laestadius vid Högkvarteret, överintendent Jan Lindman vid Hovstaterna, rättssakunnige Petter Löfdahl och f. d. vice ordenskansler Staffan Rosén. De borgar för att såväl konstitutionella som praktiska frågor kommer att bli väl utredda. Sedan april är Frida-Louise Göransson kommitténs huvudsekreterare.
En av utredningens uppgifter är att ”kartlägga formerna för tilldelande av regeringens och förvaltningsmyndigheternas olika offentliga belöningar och ta ställning till om dessa bör ändras”. Kommittén har därför bett ett stort antal myndigheter att redogöra för om de har egna utmärkelser och hur dessa i så fall är utformade och på vilka grunder de delas ut. Denna kartläggning kommer att bli en guldgruva för framtida forskning inom svensk faleristik.
Detta grundliga förarbetet ger en fingervisning om hur omfattande det framtida belöningsväsendet kan komma att bli. Det vore mycket positivt om myndigheterna i framtiden inte behöver förvalta egna utmärkelser, vilket på många håll visat sig vara en svår uppgift, utan istället kan skicka nomineringar till lämpliga medaljer på statschefs- eller regeringsnivå.
Något som utredningen verkar fundera över är medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst som delas ut i guld till statligt anställda efter 30 år. Här kan förändringar vara på sin plats eftersom det numera är mindre vanligt att arbeta så länge för samma arbetsgivare. Med det sagt så tycker jag givetvis att medaljen, som instiftades 1803, ska finnas kvar men den kanske sak delas ut i en mindre storlek redan efter 20 år?
Den som har sådana förslag eller synpunkter på vad Förtjänstutredningens förslag ska bli kan i god demokratisk anda kontakta dess ledamöter som finns listade här och vars kontaktuppgifter finns på Riksdagen.se. Man kan också med fördel göra offentliga inlägg i diskussionen. Det ämnar jag göra.
Det svenska ordens- och medaljväsendet grundades år 1748. Den då instiftade Svärdsorden var avsedd att tilldelas officerare både för tapperhet i krig och långvarig tjänst i fred. Senare under 1700-talet skapades våra första renodlade krigsdekorationer för såväl officerare som manskap som uppvisat tapperhet, mod eller ledarskap. Dessa utmärkelser fortsatte att utvecklas och delas ut under de krig som Sverige deltog i fram till 1814 och ett antal delades även ut i fredstid ända in på 1900-talet.
Eftersom Sverige sedan 1956 skickat trupper till olika fredsbevarande insatser har det införts nya utmärkelser avsedda för insatser strid eller under krigsliknande situationer. Det har diskuterats om inte de anrika krigsdekorationerna, som delats ut kontinuerligt under 1700-, 1800- och 1900-talen, kunde anpassas för moderna behov och åter tas i bruk för detta ändamål.
Med anledning av den pågående Förtjänstutredningen är frågan mer aktuell än någonsin.
1788 –1790 års krigsdekorationer
Under kriget mot Ryssland 1788–1790 instiftades inte mindre än fyra nya utmärkelser. Två av dem skulle utgöra kärnan bland svenska krigsdekorationer under lång tid framöver.
Riddare med stora korset av Svärdsorden
Strax före krigsutbrottet på midsommarafton den 23 juni 1788 sammankallade Gustav III ordenskapitlet och förklarade att han beslutat att inrätta en den nya ordensvärdigheten – riddare med stora korset av Svärdsorden (RmstkSO) ämnad som:
en ypperlig belöning för utmärkt tapperhet, aldrig må utdelas utan då Sveriges Rike uti örlog stadt är, eller kunna vinnas utan genom värkeliga Krigs bedrifter uti rikets tjänst.
Samma dag avseglade kungen mot den blivande krigsskådeplatsen Finland. Enligt de närmare bestämmelser som senare meddelades skulle värdigheten förlänas som ”ett hedrande bewis af mannamod” och den belönade skulle vara regementsofficer samt riddare av Svärdsorden sedan tidigare.
Ordenstecknen utgjordes av Svärdsordens riddartecken i samma storlek som kommendörstecknet att bäras i band om halsen, samt ett enkelt eller ett par korslagda svärd av silver som skulle bäras på bröstet under kraschanen om mottagaren blev upphöjd till högre grader inom Svärdsorden eller Serafimerorden. Senare skulle dessa bäras oavsett.
Efter segern vid Hogland 1788 blev hertig Carl (XIII) och sex sjöofficerare de första att upphöjas till riddare med stora korset av Svärdsorden. Efter slaget vid Valkeala 1790 anlade Gustav III själv ordenstecknet. Totalt 25 svenskar fick utmärkelsen under kriget.
Medaljer och distinktionstecken
För underofficerare och manskap vid armén och arméns flotta instiftade Gustav III den 28 maj 1789 medaljerna För tapperhet i fält respektive För tapperhet till sjöss. De var av silver med kungens porträtt och bars på bröstet i blått (senare gul-blått) band. Beslut om utdelning fattades av kungen själv.
Den 18 juni samma år instiftades storamiralen hertig Carl (XIII) med kungens tillstånd en motsvarande utmärkelse inom örlogsflottan nämligen distinktionstecknet För tapperhet till sjöss. Tecknet var av silver och delades ut i en högre och en lägre grad som båda bars på bröstet i ett gult och svart band vilket var hertigens vapenfärger. Tecknet var knutet till storamiralsämbetet och upphörde att delas ut när ämbetet avskaffades 1797. Formellt distinktionstecknet inte avskaffats och finns upptaget i Försvarsmaktens uniformsbestämmelser som Örlogsflottans hederstecken.
Slutligen kan nämnas de särskilda tapperhetsmedaljer för segrarna vid Svensksund och Fredrikshamn som delades ut till såväl officerare som underofficerare.
Sveriges sista krig
Under Sveriges fem återstående större krig utdelades ett stort antal tapperhetsmedaljer. Dessa kunde sedan 1808 även utdelas i guld för officerare vilket innebar att Svärdsordens ordinarie riddargrad inte utdelades lika ofta som krigsdekoration. Även värdigheten riddare med stora korset delades flitigt ut:
Pommerska kriget, 1805–1807: 5 RmstkSO
Dansk-svenska kriget, 1808–1809: 2 RmstkSO
Finska kriget, 1808–1809: 30 RmstkSO, varav 3 utlänningar
Sjätte koalitionskriget, 1813–1814: 26 RmstkSO, varav 14 utlänningar
Fälttåget mot Norge, 1814: 0 RmstkSO
Georg Carl von Döbeln.
Bland mottagarna finns såväl svenska legendarer som Curt von Stedingk (segern vid Porrassalmi 1789), Gustaf Mauritz Armfelt (segern vid Savitaipal 1790) och Georg Carl von Döbeln (segern vid Lappo 1808), som utländska t.ex. hertigen av Wellington, Arthur Wellesley (1814).
Eftersom värdigheten på kronprins Karl (XIV) Johans initiativ tilldelats ett antal allierade fältherrar beslutades 1814 att graden skulle delas i en första och en andra klass. För första klassen krävdes generalmajors grad och för den andra majors. Förändringen blev till många mottagares stora förtret retroaktiv. Riddare av första klassen fick bära det upprätta silversvärdet på bröstet och riddare av andra klassen (sedan 1844) de korslagda silversvärden.
Medan RmstkSO endast kunde tillfalla högre officerare så var tilldelningen av tapperhetsmedaljer friare. Bland de som fick ta emot den finns civila, kvinnor, och till och med barn som utmärkt sig för tapperhet i krig.
De tre kända kvinnorna är pigan Anna Maria Engsten som belönades med medaljen För tapperhet till sjöss för sitt mod under Viborgska gatloppet 1790, Brita Hagberg som tog värvning under namnet Petter och mottog samma medalj efter att ha sårats under slaget vid Svensksund, samt Elisa Servenius som följde med sin man till Finska kriget och bland annat vårdade sjuka och samlade ihop ammunition under slaget vid Ratan varefter hon mottog För tapperhet i fält.
Åtminstone sex 16-åringar har mottagit tapperhetsmedalj men rekordet innehas av 13-åringen Karl Annerstedt fick medalj som frivillig vid slaget vid Bornhöft 1813. Skeppsgossen Karl Johan af Wirsén hade fått ta emot tapperhetsmedalj redan som 10-åring (!) efter slaget vid Svensksund men det avstyrdes av hans far. Han mottog den dock 1809 efter att ha utmärkt sig själv i vuxen ålder.
Exemplen ovan illustrerar varför För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss kallats våra mest demokratiska medaljer.
I fredstid
Efter freden 1814 utdelades värdigheten riddare med Svärdsordens stora kors ett till hertig Eugen av Leuchtenberg (1823) och kejsar Napoleon III av Frankrike (1861). Dessa förläningar var inte helt enligt regelboken så 1902 infördes möjligheten att dela ut graden till ”utländska fältherrar och befälhavares, som på synnerligen framstående sätt utmärkt sig under krig”. Denna utnyttjades 1942 den finske marskalken Gustaf Mannerheim tilldelades värdigheten.
Marksalk Gustaf Mannerheim iförd halstecken och svärd för RmstkSO1kl.
Tapperhetsmedaljerna har perioden 1814 till 1915 utdelats inte mindre än 43 gånger till svenska officerare och soldater, med vederbörligt tillstånd, tjänstgjort hos andra stater. När de dekorerats av sitt värdland tilldelades de även svensk tapperhetsmedalj. Dessa medaljer har vunnits över hela världen, t.ex. under Amerikanska inbördeskriget 1861–1865, Andra Opiumkriget 1856–1860 och senast till medlemmar av det persiska gendarmeriet i början av 1900-talet. Tapperhetsmedalj har dock inte förlänats när krigsdeltagandet inte varit sanktionerat som i fallet med Robert Wållgren.
På 60-talet nominerades ett antal svenskar som tjänstgjort i Kongo till tapperhetsmedalj. Frågan utreddes inom regeringskansliet som sade nej. Sent omsider fick de istället Vasamedaljen.
Krigsdekorationskommittéer
Mellan 1940 och 1952 utredde tre olika kommittéer hur Sveriges krigsdekorationerna skulle se ut i framtiden. Dessa var 1940 års militära ordenskommitté, 1944 års utredning (ej bevarad) och 1951 års krigsdekorationskommitté. Deras förslag innebar att vissa äldre utmärkelser skulle anpassas och att ett antal nya skulle instiftas. Trots att förslagen var genomtänkta så genomförde se endast i liten omfattning.
Ett resultat av utredningarna var att man helt skilde på krigs- och fredsdekorationer. Genom 1952 års ordensstadgar gjordes Svärdsordens riddartecken (för officerare), Svärdstecknet (för underofficerare) och Svärdsmedaljen (för manskap) till utmärkelser för långvarig tjänst i fred. Tidigare hade dessa i teorin även kunnat förlänas för tapperhet och andra förtjänster i krigstid.
Tapperhetsmedaljer
Utredningarna kunde konstatera att begreppet tapperhet utvecklats sedan 1700-talet. De var då ett brett begrepp som omfattade bland annat krigsskador, rådighet i farliga situationer, erövrande av segertecken med mera. I modern tid hade det dock kommit att innebära mod under strid. Kommittéerna var överens om att det skulle finnas särskilda utmärkelser för sådan tapperhet och att 1789 års kungliga medaljer För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss skulle anpassas för ändamålet. Den tidigare uppdelningen med guldmedalj till officerare och silvermedalj för underofficerare och manskap skulle tas bort.
1940 års kommitté föreslog att medaljerna skulle sammanfogas till medaljen För tapperhet att utdelas av kungen i guld eller silver på förslag av överbefälhavaren ”till svenska män och kvinnor såsom belöning för utmärkt mod och rådighet mot rikets fiender”. Medaljens gamla utseende med Svärdsordens riddarkors på åtsidan och lagerkrans på frånsidan skulle behållas och den skulle bäras i gul-blått band som tidigare.
Den förslagna medaljen För tapperhet i krig. Teckning av Sven Sköld.
1951 års kommitté var inne på en annan linje och föreslog inskriptionen För tapperhet i krig att utdelas i guld ”utomordentlig personlig tapperhet under direkt stridskontakt med risk för eget liv samt utöver vad normal pliktuppfyllelse fordrar”. Bedriften borde även bidra till stridskrafternas framgång eller uthållighet i striden. Medaljen skulle utdelas av Kungl. Maj:t (regeringen). Den skulle likt de andra kungliga belöningsmedaljerna förses med kunglig krona och visa kungens porträtt på åtsidan. Det gul-blåa bandet skulle dock behållas.
Medaljen För tapperhet i krig skulle kompletteras med en ny medalj Mod och vilja inför fienden i silver. Även den för personlig tapperhet (inte ”utomordentlig”) men utan kravet på att ha påverkat striden. Även denna medalj skulle ha kunglig krona och porträtt men bäras i mellanblått band. Utdelandet skulle delegeras av Kungl. Maj:t till överbefälhavaren.
Riddare med stora korset av Svärdsorden
Varken 1940 års eller 1951 års kommitté föreslog några förändringar gällande RmstkSO. Första och andra klassen skulle även fortsättningsvis vara knuten till generalmajors respektive regementsofficers grad och endast kunna vinnas av den som med heder kommenderat en större trupp mot fienden.
1951 års kommitté undvek på ett elegant sätt frågan om tapperhetsmedaljen eller RmstkSO skulle anses finast och bäras främst. Till paraddräkt skulle Svärdsorden bäras om halsen och tapperhetsmedaljen på bröstet, och till daglig dräkt skulle tapperhetsmedaljens band bäras på släpspänne medan riddare av Svärdsordens stora kors endast skulle bära sitt silversvärd på bröstet.
Oviljan att anpassa RmstkSO skulle dock kritiseras vilket jag återkommer till.
Utmärkelser för välförhållande och förtjänst
I och med att tapperhet gavs en snävare betydelse och Svärdsordens dekorationer reserverades för fredstid uppstod ett behov av utmärkelser för mer generella förtjänster under krigstid som inte innebar mod under strid. Sådana skulle ha vagare kriterier för att kunna anpassas efter krigets verklighet. För detta ändamål föreslog 1940 års kommitté en försvarsmedalj med inskriptionen För Sverige. 1951 års kommittés förslog istället ett krigskors inom Svärdsorden i tre klasser (guld, silver och brons) vilket faktiskt kom att införas i 1952 års ordensstadgar.
En vanlig missuppfattning är att det var tänkt som en tapperhetsutmärkelse, eller rentav som Sveriges högsta krigsdekoration. Det var det inte. Krigskorset var avsett som belöning för ”välförhållande och förtjänst” med vilket kommittén avsåg:
sådan berömvärd bedrift, som utföres inom ramen för väl fullgjorda plikter. Detta vare sig bedriften utförts inför fienden eller på grund av andra av kriget påkallade förhållanden och vare sig den utförts med risk för eget liv eller icke.
Till skillnad från tapperhetsmedaljerna och ordnarna skulle utdelandet av krigskorset delegeras till militära befälhavare. Det har därför betraktats som en fristående del av Svärdsorden. Krigskorset var alltså en underordnad utmärkelse och dess första klass i guld skulle bäras efter silvermedalj för tapperhet.
Framtiden
I skrivande stund arbetar en parlamentarisk utredning med brett mandat för att se över Sveriges offentliga ordens- och medaljväsende. En uttalad ambition är att ta i bruk de ordnar och medaljer som lagts vilande, särskilt med avseende på internationella insatser.
Något som konstaterades redan för 80 år sedan är att gränsen mellan krig och fred inte längre är skarp och att en utmärkelse för tapperhet eller dylikt inte nödvändigtvis behöver vara beroende av att en formell krigsförklaring utfärdats. Flera länder delar idag ut samma utmärkelser för internationella insatser som de gjort under krig, och den svenska Försvarsmakten räknar numera sina förtjänstmedaljer som krigsdekorationer om de delas ut för insatser under strid eller under krigsliknande situationer.
Det finns alltså ingen anledning att lägga undan utmärkelser för ”riktiga krig”. Skulle ett sådant bryta ut kommer vi oavsett behöva anpassa krigsdekorationerna, vilket utredningarna konstaterade redan för 80 år sedan. Det är lönlöst att förutspå krigstida behov i det avseendet. Det är vår tids modiga handlingar som bör ligga till grund för hur utmärkelser utformas.
Förslag
Något som jag tycker borde vara en självklarhet är att 1789 års tapperhetsmedaljer i guld och silver återinförs. Dessa kan enkelt ersätta Försvarsmaktens förtjänstmedaljer med svärd i samma valörer. Tapperhet ska belönas med en kunglig utmärkelse, inte en myndighetsmedalj. Proveniensen hos denna medalj som utdelats under 1700-, 1800- och 1900-talen ska utnyttjas och komma vår tids hjältar till del.
Uppdelningen guldmedalj till officerare och silvermedalj till soldater har spelat ut sin roll, och man kan fundera på om inte samma princip ska tillämpas på riddare med stora korset av Svärdsorden. Även om denna utmärkelse i praktiken delats ut till höga officerare så har talar dess urkunder redan vid stiftandet om ”utmärkt tapperhet” och i 1952 års ordensstadgar och ”tapperhet eller framstående tjänster”. De flesta länders högsta krigsutmärkelse har formen av ett kors eller liknande: USA:s hedersmedalj, Storbritanniens Victoriakors, Norges Krigskors, Danmarks Tapperhetskors och så vidare. Kunde inte RmstkSO bli Sveriges?
Tanken har kastats fram tidigare av Leif Påhlsson som föreslog att värdigheten kunde användas på samma sätt som finska Mannerheimkorset med den högre graden reserverad för fältherrar och den lägre utdelas för tapperhet oavsett grad. De närmare kriterierna kan diskuteras, men RmstkSO är onekligen passande som högsta krigsdekoration utifrån sitt ursprungliga syfte, sin proveniens och inte minst sin form: halstecken i form av ett kors vid högtidligheter och Gustav III:s lilla silversvärd på bröstet till vardags.
Jag vet att flera vill se att Svärdsordens krigskors tas i bruk, men det är inte en åsikt jag delar. När det finns utmärkelser med kontinuitet tillbaka till 1700-talet menar jag att man ska använda dem, inte oanvända skrivbordsprodukter från 50-talet. Kanske kan den fylla sin tänkte funktion som belöning för ”välförhållande och förtjänst”, men då finns det flera andra utmärkelser som kan anpassas för ändamålet. Då tänker jag till exempel på den kungliga medaljen För mod och rådighet till sjöss under farofylld tid som i praktiken delades ut som en civil krigsdekoration under andra världskriget. Man kan också tänka sig att återuppta hertig Carls distinktionstecken för marinen med nya motsvarigheter för armén och flygvapnet.
Sammanfattningsvis så har Sverige många historiska utmärkelser som delats ut för stort personligt mod under krigssituationer till militärer och civila, kvinnor och män, unga och gamla. Dessa ordnar och medaljer är båda vackra och praktiska. Det värde som de representerar genom alla de som fått ta emot dem sedan 1700-talet borde få komma våra moderna hjältar till del.
Phaleristica 