På tal om Nathan Söderblom. Nobelpriset han tilldelades 1930 var en belöning för hans långtgående arbete att öka samarbetet mellan världens kyrkosamfund. Genom sina kontakter med utländska kyrkliga ledare kom han att tilldelas flera utmärkelser: ett gyllene kors från ärkebiskopen av Canterbury, grekiska Frälsarordens storkors, samt abessinska (etiopiska) Stjärnordens storkors.
Det sistnämnda fick Söderblom motta av regenten Ras Teferi, senare känd som Haile Selassie I, som han bjudit till Sverige. Detta var 1924, ett år före det stora ekumeniska mötet som Nathan Söderblom skulle stå värd för. Med orden följde även en penninggåva. Denna använde Söderblom för att sy upp en särskild korkåpa att användas för det viktiga tillfället. Han fattade själv pennan för att beskriva för sömmerskan Agnes Branting hur kåpan skulle utföras.
Söderblom ville att kåpan skulle symbolisera hans enhetssträvanden, och lät därför viktiga kyrkliga platser broderas in för att forma en karta över den kristna världen. Till detta använde han sina utmärkelser! Guldkorset fästes på högra brämet för att symbolisera ärkebiskopssätet Canterbury. På motsatta sidan fästes en frälsarbild (tagen från Frälsarorden kraschan) för att symbolisera patriarkatet i Konstantinopel. För att hedra givaren fästes även den abessinska kraschanen på ryggstycket.
Att använda ordenstecken på detta sätt är vad jag vet helt utan motstycke. Den som sett skruden och känner till dess syfte kan inte känna annat än beundran. Mer om skruden kan man läsa i Klas Hanssons Fridens och kärlekens ord : Nathan Söderbloms gestaltning av ärkebiskopsämbetet 1914-1931, sid. 74-82
Phaleristica 