Utmärkelser till mässdräkt

Mässdräkten är en uppskattad festdräkt inom flera uniformerade yrkeskårer. Den är ursprungligen en sjöofficersuniform som spridit sig först till andra försvarsgrenar och senare även polisen, handelsflottan och olika segelsällskap.

För att förstå hur ordnar och medaljer bärs, och har burits, till mässdräkt behöver man känna till dess historia.

Mässdräktens historia

Marinen

Enligt 1878 års uniform för svenska flottan utgjordes officerarnas paraddräkt av rock med guldepåletter, byxor med guldgaloner samt stärkskjorta med svart rosett. Kvällstid kunde rocken bytas mot frack, även den med epåletter. Denna paraddräkt används idag endast vid kungaslupen Vasaorden och finns beskriven i gällande uniformsbestämmelser kapitel 7.3.

1800-taltets officerare, som till vardags rörde sig lätt och smidigt i dubbelknäppt kavaj, klagade på att rocken och fracken var tunga, varma och dyra plagg. Det blev därför tillåtet att vid mindre högtidliga tillfällen kvällstid använda en lättare jacka utan epåletter på samma sätt som i den brittiska flottan. Den nya sällskapsdräkten fastställdes officiellt som mässdräkt genom generalorder nr 152 den 8 mars 1902:

Mässdräkt nr 1, bestående af jacka, mässväst och långbyxor af mörkblått kläde, skall i allmänhet användas ombord af till middagsmåltid i kajut inbjudna samt vid intagande af middagsmåltid i gunrum vid större högtidligheter och då gunrummet inbjudit gäster samt i land, med undantag för hufvudstaden utom flottans stations område eller annan ort såvida konungen där är närvarande, vid deltagande i motsvarande samkväm i militära mässar, allt såvida ej paraddräkt är anbefalld.

Mässdräkt nr 2, bestående af jacka, väst hvit eller blå samt långbyxor af mörkblått kläde, skall i allmänhet användas, ombord vid intagande af middagsmåltid i kajuter och gunrum vid andra än ofvan anförda undantag, vid inbjudning till mindre middagar och aftonsamkväm i militära mässar.

Mässdräkt nr 1 eller 2 bör i allmänhet användas, med iakttagande af ofvan nämnda undantag, då uniform begagnas vid enskilda samkväm, besök å teatrar, konserter m. m. såvida ej samkvämets högtidlighet iordrar paraddräkts användande.

Mässdräkt nr 1 och 2 kom senare att benämnas stor mässdräkt (vit väst, byxor med galoner) respektive liten mässdräkt (vit eller blå väst, byxor utan galoner) vilket gäller idag. Varianten med blå väst betecknades ibland som daglig mässdräkt.

Alla varianterna av mässdräkt räknades som informell aftonklädsel. De närmsta civila motsvarigheterna var ”frack med svart halsduk” och smoking (jämför Utmärkelser till smoking). Vid stora högtider som bröllop skulle rock eller frack fortfarande användas. I vissa länder fanns en mer formell variant av mässdräkt där den korta jackan byttes mot frack. Denna finns fortfarande i Storbritannien och Norge, men har aldrig funnits i Sverige.

När rocken och fracken avskaffades 1950 användes de knappt längre. De hade ersatts av kavajen till parad och vardag, och av mässdräkten till fest.

Segelsällskapen och handelsflottan

Den civila sjöfarten var inte sen att följa marinens exempel. Kungl. Svenska Segel Sällskapet (KSSS) och Göteborgs Kungl. Segelsällskap (GKSS) införde egna paraduniformer i stort sett överensstämmande med flottans mässdräkt men med sällskapens egna knappar och särskilda svarta gradbeteckningar på ärmarna. Även Kungliga Motorbåt Klubben (KMK) tycks ha haft sin egen variant.

Kungligheter som Oscar II, Gustaf V, Gustaf VI Adolf och prins Bertil klädde sig gärna i ”seglarparad” som uniformen kallades. Seglarparad kan fortfarande bäras av medlemmarna i KSSS och GKSS och är en vanlig och uppskattad syn vid Kungliga Klubbarnas Fest.

På samma sätt som segelsällskapen har svenska rederier uniformer som utgår från flottans modell med rederiets egna märken, knappar och gradbeteckningar. Detta gäller även mässdräkter.

Flygvapnet

Flygvapnet bildades 1926 av officerare från både armén och flottan. Dessa fick under en övergångsperiod fortsätta bära sina gamla uniformer. När flygvapnets eget uniformssystem växte fram tog man inspiration från flottan och införde en egen modell av mässdräkt. Den betecknades dock sällskapsdräkt eftersom man ville tona ned det marina inslaget. På samma sätt kallades båtkappa för rundskuren krage inom flygvapnet.

Flygvapnets stora sällskapsdräkt motsvarade marinens stora mässdräkt och lilen sällskapsdräkt motsvarade liten mässdräkt. Till den stora sällskapsdräkten kunde bäras stickert med portépe samt utmärkelser i original och kallades då sällskapsparaddräkt. Det är det enda fallet i de svenska mässdräkternas historia som sidogevär burits. I övrigt gällde samma regler för utmärkelser som till marinens uniformer.

Armén

Arméns väg till en egen mässdräkt var längre. Den stora officerskåren gjorde att införandet av en ny uniform var en större ekonomisk fråga. Armén hade inte heller flottans tradition med olika uniformsdräkter utan vårdade ett enhetligare karolinskt ideal. Under en period bars dock särskilda mässvästar vid samkväm. Ett antal finns bevarade och kan beskådas på DigitaltMuseum.

Under 1900-talet tog uniformsutredningar fram förslag på en särskild högtidsdräkt för armén utan att något beslut fattades. 1945 presenterades tre modeller i blått kläde: enkelknäppt kavaj, dubbelknäppt kavaj, samt mässjacka. Förslaget strandade tidigt i processen eftersom meningarna var mycket delade. 1952 var man mer inne på rock med ståndkrage och lade fram sex varianter utan resultat. 1958 återkom man till mässdräkten och enades en modell med sex olika varianter. Denna gång var det nära, man presenterade till och med den föreslagna uniformen för allmänheten, men förslaget stupade på mållinjen.

Först 1986 fastställdes till slut en mässdräkt för armén liknande marinens och flygvapnets modeller. Eftersom de kvinnliga officerarna då hade gjort sitt intåg infördes även kjol och blus till mässdräkten.

1992 infördes polisens högtidsuniform som i stort sett överensstämmer med arméns mässdräkt (enligt vissa källor är det dock flygvapnets modell).

Utmärkelser till mässdräkt

Äldre bestämmelser

När flottans mässdräkt infördes 1902 fastställdes följande för hur utmärkelser skulle bäras:

Svenska och norska ordensteckens och medaljers band eller miniatyrtecken skola och kraschaner må bäras till mässdräkt af därtill berättigade (ordenskors i band om halsen bäras icke till mässdräkt).

Dessa bestämmelser avspeglar dels mässdräktens informella nivå, dels äldre principer för hur ordnar ska bäras till uniform. En militär skulle alltid bära sina officiella utmärkelser, men eftersom mässdräkten i princip var flottans smoking var det otänkbart att bära originaldekorationerna. Dessa skulle ersättas av miniatyrer eller band (släpspänne) på bröstet. Undantaget var eventuella kraschaner vilket var en kvarleva från den tid då de var fastsydda på livplagget och inte kunde plockas bort.

Miniatyr- eller bandspännet bars på bröstet. Ofta var släpspännet sytt direkt på jackan i en rad med tränsar över så att miniatyrspännet vid behov kunde fästas där och dölja banden.

Ganska snart blev det vanligt att bära miniatyrerna på mässjackans slag på samma sätt som till den civila fracken. 1923 skrev signaturen B till Tidskrift i sjöväsendet och ondgjorde sig över officerare som bar ”miniatyrorden som en kotiljongsdekoration i jackans uppslag” vilket skribenten ansåg vara ”helt enkelt fult”. Kotiljong var en dans där de uppbjudande delade ut lustiga dekorationer till varandra.

B kämpade i motvind och det blev snart regel att bära miniatyrerna på slaget. Det har dock förekommit ända in på 2000-talet att miniatyrer burits på bröstet.

Nu gällande bestämmelser

Mässdräktens anseende växte med tiden. Vid 1900-talets mitt var det möjligt att bära stor mässdräkt när övriga sällskapet bar frack, till exempel vid bröllop och ordenssammankomster vilket tidigare ansetts opassande.

Därmed ändrades också bestämmelserna för vilka utmärkelser som kunde bäras. Med 1945 års Tjänstereglemente för Krigsmakten (TjRK), utfärdat av regeringen genom försvarsministern, blev det tillåtet att till stor mässdräkt bära ordenstecken i band över axeln eller om halsen precis som till den civila fracken.

Till stor mässdräkt är det numera även tillåtet att bära originalutmärkelser på bröstet istället för miniatyrer på slaget. Sedan 2012 gäller att original ska bäras när kungen och drottningen är närvarande.

Till liten mässdräkt var släpspänne huvudregel ända till 1996 då det ändrades till miniatyrer. Sedan dess bärs släpspänne inte till mässdräkt. 2012 blev det även tillåtet att bära kraschan till liten mässdräkt, dock inte utmärkelser i band om halsen. Därmed skiljer sig den lilla mässdräkten från sin civila motsvarighet smoking till vilken man kan bära halstecken men inte kraschan.

Till mässdräkt bärs alltid utmärkelser i raka band, även om den utdelats i rosett eller annan montering.

Mässdräkten idag

Idag har mässdräkten fler användningsområden än någonsin tidigare. Den ansågs länge vara för informell för kyrkbröllop, men efter att kungen och prins Carl Philip burit mässdräkt vid de senaste kungliga bröllopen kan den uppfattningen läggas åt sidan.

Enligt Försvarsmaktens nu gällande uniformsbestämmelserna, som får anses vara vägledande även för civila mässdräkter, motsvarar stor mässdräkt (B1) frack enligt civilt bruk. Det ska poängteras att mässdräkt inte kan bäras istället för militär högtidsdräkt (A1) som bärs vid ceremoniella tillfällen. När sällskapet i övrigt bär svart väst, exempelvis vid akademiska högtider eller ordenssammankomster, kan mörkblå väst även bäras till mässdräkt.

Liten mässdräkt (B2) bärs med vit väst när civila bär smoking. Inom marinen och flygvapnet bärs liten mässdräkt med blå väst (daglig mässdräkt) ”i regel vid sammankomst internt på förband eller fartyg”.