Påvliga utmärkelser

Det väntas bli trångt på gator och torg när påven besöker Lund och Malmö i början av nästa vecka för att delta i högtidlighållandet av reformationen. Franciskus ska bland annat delta i en ekumenisk gudstjänst i Lunds domkyrka, träffa kungaparet, och leda en mässa på Malmö arena. Det är det andra påvebesöket i svensk historia. Påven kan inte vara överallt samtidigt och använder därför de påvliga ordnarna för att visa sin uppskattning världen över.

De påvliga ordnarna är Kristusorden, Den gyllene sporrens orden, Piusorden, Gregorius den stores orden och Sylvesterorden. De härrör från den tid då påven härskade över stora delar av mellersta Italien, den s.k. Kyrkostaten, och belönade sin ämbetsmannakår med adelskap och ordnar som vilken världslig härskare som helst. Kyrkostaten upphörde 1870, men genom Lateranfördraget 1929 erkände Italien de påvliga ordnarna och internationellt har de fortfarande ställning som statsordnar.

Även om prakten kring påven skalats ned under 1900-talet ger ordnarna en bild av hur det påvliga hovet gestaltade sig för hundra år sedan. Till en ordensutnämning följer t.ex. rätten att bära värja och uniform. Sådana sys fortfarande upp av skräddarfirman Barbiconi. Rätten att färdas över Petersplatsen med fyrspann får nog betraktas som obsolet. En bild av ceremonielet vid ordensförläningen ges oväntat nog av filmen Gudfadern III där Michael Corleone utnämns till kommendör av ”Sebastiansorden” (inspirerad av Sylvesterorden).

De högsta ordnarna är Kristusorden och Den gyllene sporrens orden. De tillhör sedan 1966 kategorin som oegentligt brukar kallas ”suveräna ordnar” eftersom de bara har en grad som tilldelas suveräner, det vill säga statschefer. Paulus VI bestämde då att Kristusorden endast skulle tilldelas katolska statschefer till minne av särskilda tillfällen då påven närvarat. Detta skedde senast 1987 och den siste riddaren dog 1993. Den gyllene sporrens orden skulle tilldelas andra kristna statschefer. Storhertig Jean av Luxemburg är den siste levande innehavaren. Båda ordnarna kan fortfarande delas ut om påven tar initiativ till det, men det har inte skett på snart trettio år och ordnarna är i praktiken vilande.

Piusorden, Gregorius den stores orden och Sylvesterorden är förtjänstordnar med flera grader. De används flitigt för att att belöna lekmän för insatser för den katolska kyrkan och administreras av kardinalstatssekreteraren som är påvens stats- och utrikesminister. Piusorden utdelas framförallt till diplomater, medan Gregorius den stores orden och Sylvesterorden delas ut till lekmän efter förslag från de lokala biskoparna. Det katolska prästerskapet tar inte emot ordensutmärkelser.

Vid ett statsbesök vid 1991 tilldelades Carl XVI Gustaf Piusorden med kedja och ärkebiskop Bertil Werkström tilldelades storkorset. Ordnarna öppnades för kvinnor först 1993, så drottning Silvia fick vid samma tillfälle hederskorset Pro Ecclesia et Pontifice. Den vanligaste orden att tilldelas svenskar är Gregorius den stores orden. Bland mottagarna kan nämnas konstnären Erik Olson (riddare 1963), universitetsrektor Stig Strömholm (storkors 1989) och prosten Johnny Hagberg (2009).

Slutligen kan nämnas Heliga gravens orden som inte ingår i det påvliga belöningsväsendet utan är en organisation med syfte att understödja kyrkans arbete i det Heliga landet. Den instiftades 1847 av Pius IX när katolska kyrkan återetablerade sig i Jerusalem och bygger på en medeltida tradition med riddarslag vid den heliga graven. 2003 etablerades orden i Sverige.