Kung Harald V av Norge har avlidit i en ålder av 89 år. Under måndagen fördes hans kista av sonen, den nye kung Haakon VIII, med familj till slottskapellet där den kommer stå fram till begravningsdagen. Allmänheten ges möjligheten att ta farväl av den folkkäre kungen medan kadetter från försvarets krigsskolor står hedersvakt.
De traditioner och ceremonier som omgärdat det kungliga dödsfallet och tronskiftet är i mångt och mycket desamma som när kung Haakon VII avled 1957 och Olav V avled 1991. De norska riksregalierna – kronan, spiran, äpplet och svärdet – bars främst i processionen för att sedan placeras på kistan i kapellet. Dessa regalier togs fram inför kung Karl Johans kröning som norsk kung i Nidarosdomen 1818. Kronan, spiran, äpplet utfördes av guldsmeden Adolf Zethelius i Stockholm, medan svärdet var ett av Karl Johans egna.
Bakom kistan bar hovfunktionärer hyenden med några av kung Haralds ordnar av: chefen för hushållet Lars Christian Krog bar de norska, chefen för hovets stab Tone Rinden Rygh de brittiska, säkerhetschef Lars Ivar Frøystad de danska och kommunikationschef Guri Ofstad Varpe de svenska. Ordnarna placerades sedan framför kistan. Att inte bara norska ordnar utan även utländska valts ut återspeglar både Norges starka relation till de tre grannländerna, men framförallt det norska kungahusets släktband och kung Haralds egen härstamning.
Norges kungahus sedan 1905
Kung Haralds farfar Haakon VII föddes 1872 som prins Carl av Danmark, son till kung Fredrik VIII och drottning Louise (född prinsessa av Sverige). Han gifte sig 1896 med prinsessan Maud av Storbritannien (dotter till Edvard VII) och fick med henne sonen Alexander. Efter att den svensk-norska unionen upplösts 1905 erbjöds prins Carl att ta över den norska kronan vilket han accepterade efter att en folkomröstning bekräftat att landet ville vara en monarki. Han tog namnet Haakon och sonen namnet Olav. Haakon och Maud kröntes som norskt kungapar i Nidarosdomen 1906.
Kronprins Olav gifte sig 1929 med prinsessan Märtha av Sverige. Best man var brudgummens kusin hertig Albert av York som senare skulle bestiga den brittiska tronen som Georg VI. För att hedra de utländska gästerna bar kronprins Olav utöver norska Sankt Olavsordens kedja, den svenska Serafimerordens band och brittiska Victoriaordens kraschan. Harald och Märtha fick barnen Ragnhild, Astrid och Harald (V).
När Haakon VII avled 1957 hade relationerna med Sverige ännu inte återhämtat sig efter andra världskriget. Framför hans kista placerades endast tre hyenden: ett med Sankt Olavsordens kedja och övriga norska utmärkelser, ett med danska Elefantorden och Dannebrogsordens storkommendörstecken, samt ett med brittiska Strumpebands- och Bathordnarna.
När kungligheter från hela Europa samlades i Oslo 1968 för bröllopet mellan kronprins Harald och Sonja Haraldsen var stämningen en annan. Kronprinsessan Märtha hade avlidit 1954 men hennes minne vårdades av såväl familjen som hela det norska folket. Både kung Olav och kronprinsen bar dagen till ära kraschanerna för både Elefant- och Serafimerordnarna. Kungen bar dessutom Dannebrogsordens storkommendörstecken om halsen.
Vid Olav V:s död 1991 placerades fyra hyenden framför kistan. Denna gång med norska, brittiska, danska och svenska utmärkelser. Bland de norska kan särskilt nämnas den nya Förtjänstorden (som han själv instiftat 1985), Krigskorset och Borgerdaadsmedaljen. Storbritannien representerades av Strumpebandsorden. Olav V innehade dessutom som ytterst få utlänningar den skotska Tistelorden som han mottagit 1962 av drottning Elizabeth II. På det svenska hyendet låg samma Serafimerorden som kungen burit på bröllopsdagen.
Kung Haralds utmärkelser
Med faderns död blev Harald V ny norsk kung. Den svenska Serafimerorden hade han förlänats i samband med sin 21-årsdag 1958 och han mottog ordenstecknen av den dåvarande svenske ambassadören Rolf Edberg. Året efter sitt trontillträde avlade kung Harald statsbesök hos kung Carl XVI Gustaf i Sverige och mottog då Serafimerordens kedja.
Kronprins Haakons bröllop 2001 blev tredje gången en norsk kronprins gifte sig iförd Serafimerorden. Kung Harald och kronprinsen gjorde på samma sätt som 1968, med det undantaget att kung Harald bytte ut Elefantordens kraschan mot norska Förtjänstordens. Det hade annars blivit för trångt på uniformsbröstet.
Under hela kung Haralds regering deltog han ofta och gärna i utbytet med broderlandet Sverige. Serafimerordens kraschan bar han på uniformen varje gång han tog emot nyackrediterade svenska ambassadörer, senast 2024 när den nuvarande ambassadören Mikael Eriksson tillträdde. Serafimerordens (ganska tunga) kedja bar han så sent som på kung Carl Gustafs 80-årsdag som firades i Stockholm tidigare i år. Han var även gäst vid kungaparets guldbröllop i juni.
Denna långa familjehistoria som är sammanvävd med Norges egen har kulminerat i de fyra hyenden med ordenstecken som i detta ögonblick vilar framför kung Harald V:s kista i slottskapellet i Oslo. Från vänster:
- Norska Sankt Olavsordens kedja och axelband med tillhörande kraschan, samt kraschanen för norska Förtjänstorden
- Danska Elefantordens ljusblå axelband med tillhörande kraschan, samt det briljanterade halstecknet för storkommendör av Dannebrogorden med kraschan.
- Brittiska Strumpebandorden komplett med kedja med stort ordenstecken, axelband med litet ordenstecken, kraschan och själva strumpebandet, samt Victoriaordens storkors.
- Svenska Serafimerordens kedja med ordenstecken, axelband med ordenstecken samt kraschan.
Kung Harald V var en älskad och djupt respekterad monark. Hans begravning den september i Oslo domkyrka kommer att följas av miljoner och markerar inledningen på ett nytt kapitel i Norges nationella historia. Samtidigt kommer kung Haralds serafimersköld att föras från Stockholms slott till Riddarholmskyrkan för traditionsenlig serafimerringning.
Som avslutning kan nämnas att vår egen kung Carl XVI Gustaf på sitt medaljspänne bär fem minnestecken och -medaljer över skandinaviska kungar: de svenska Gustaf V och Gustaf VI Adolf i ljusblått band, men också de norska Haakon VII, Olav V och Harald V i rött band. Ett litet av de många sätt på vilket världen minns hedersmannen och landsfadern Harald V.
Frid över hans minne.
Phaleristica 