Etikettarkiv: Carl XVI Gustaf

Utmärkelser till smoking

Kung Carl XVI Gustaf i smoking och utmärkelser vid statsbesök till Australien 2005.

Det är inte ofta man ser någon bära utmärkelser till smoking, men det förekommer och är fullt korrekt förutsatt att det angetts på inbjudan. Så har det inte alltid varit.

Först några ord om smokingens historia. Den kom till Sverige från England mot slutet av 1800-talet som en alternativ aftonklädsel till fracken. En tidig bild finns att beskåda på Tullgarns slott där Oscar Björck målat ett stiligt porträtt av kronprins Gustaf (V) iförd smoking. Om kronprinsens hovliv vid Tullgarns slott berättades att:

herrarna vid större middagar uppträda i frack och hvit halsduk, vid mindre i svart halsduk och i djupaste hvardagslag i smoking. Ordenstecken begagnas aldrig.

Tidigare hade man alltså varierat frackens beståndsdelar utifrån formalitetsgrad. Svart väst och fluga var mindre högtidliga än vita. Om ordenstecken bars till ”frack med svart halsduk” så var det utan band, d.v.s. att innehavare av högre ordensgrader endast bar kraschan. Under början av 1900-talet tog smokingen över de svarta persedlarna och än idag idag hör vit väst och vit fluga till frack, samt svart väst och svart fluga till smoking.

Professor Erik Lundberg leder ett sammanträde i Vetenskapsakademien 1973 iförd frack med svart väst och Nordstjärneordens kommendörskraschan.

Inom universitetsvärlden kom frack med svart väst (och ibland även svart fluga) att leva kvar, vilket ibland lett till förvirring. 1947 ledde Archibald Douglas ett sammanträde inom Krigsvetenskapsakademien, och som akademiens styresman bar han traditionsenligt svart väst och svart fluga samt Svärdsordens storkorskraschan. Tidningarna skrev att generalen uppträtt i smoking med ordnar, vilket ansågs mycket lustigt eftersom smokingen fortfarande ansågs mycket informell. Idag har den svarta flugan till frack så gott som försvunnit. Kungl. Fysiografiska Sällskapet i Lund är det enda undantaget jag känner till.

Men åter till smokingen. Den sågs länge som ett vardagsplagg olämpligt för ex. kyrkbröllop och än mindre att bära ordnar på. Det var först 1948 i smokingens hemland som Georg VI beslutade att miniatyrordnar kunde bäras till smoking av den som inte ägde en högtidsdräkt. Halskors eller kraschan tilläts ännu inte. Bestämmelsen var tillfällig och sågs nog som ett nödvändigt ont mot bakgrund av krigsransoneringen. Den bidrog dock till att höja smokingens status och öka acceptansen för ordnar till andra kläder än frack och uniform. 1964 gjorde drottning Elizabeth II faderns bestämmelser permanenta och tillät utöver miniatyrerna en halsdekoration och en kraschan. Detta gäller än idag inom det brittiska samväldet.

I Sverige ansågs det länge onödigt att bära utmärkelser till något annat än högtidsdräkt annat än utomlands. Det var först 1998 som Riksmarskalksämbetet meddelade att utmärkelser i form av miniatyrer kunde bäras till smoking i högtidliga sammanhang. Denna möjlighet utnyttjas i flera privata kretsar, men dock inte av kungafamiljen. Vid smokingmiddagar på slottet nöjer sig kungen och prinsarna med bouton, och drottningen och prinsessorna porträttagraff. Det finns dock ett par undantag som är värda att belysa.

När kungaparet var på statsbesök i Australien 2005 bars smoking till statsbanketten. Kungen bar då sina utmärkelser enligt samma principer som de brittiska, en kraschan (Serafimerorden), ett halskors (Nordstjärneorden) samt fyra kungliga minnestecken i miniatyr. Se bilden överst. Samma utmärkelser som kungen brukar bära till frack tillsammans med Serafimerordens axelband och Vasaordens kraschan. En stilig anpassning efter lokala förhållanden.

Kungen i USA 2013.

2013 deltog kungaparet på en galamiddag i USA med vicepresident Biden närvarande. Denna gång valde kungen en mer informell variant med endast miniatyrer: två svenska minnestecken, Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden. Inte desto mindre stiligt.

Så vad gäller för en smokingmiddag i Sverige när ”dekorationer” har angetts på inbjudan? Enligt Kungl. Maj:ts Ordens anvisningar från 2019 kan man bära en utmärkelse i band om halsen och miniatyrer på slaget. Kraschan nämns inte. Till den militära motsvarigheten liten mässdräkt bars ursprungligen släpspänne, men från 1996 miniatyrer och från 2012 även kraschan. Dock ej halstecken. Här finns alltså en civil variant och en militär variant. Eftersom smokingen verkar vara på frammarsch som högtidsplagg kunde det kanske vara lämpligt att i framtiden gå över helt till den brittiska modellen och tillåta både kraschan och halsdekoration.

Historien har visat att ordnar och smoking är en värdig och elegant kombination!

2 kommentarer

Under Bärande

Förändringar inom kungahuset

Riksmarskalken har idag släppt en kommuniké gällande förändringar inom kungahuset:

H.M. Konungen har beslutat om förändringar i Det Kungl. Huset. Syftet med dessa förändringar är att klargöra vilka personer inom Den Kungl. Familjen som kan förväntas tas i anspråk för sådana officiella uppdrag som åligger statschefen eller anknyter till statschefsämbetet.

Resultatet är att prins Carl Philips och prinsessan Madeleines barn inte längre kommer att räknas till Kungl. Huset och bära titeln Kunglig Höghet. Istället räknas de till Kungl. Familjen och behåller titeln prins/prinsessa samt sina hertig- och hertiginnetitlar.

Med detta beslut föregriper kungen en fråga som diskuterats av riksdagen. I det betänkande från maj 2018 där Konstitutionsutskottet slog fast att ordensväsendet skulle utredas stod även:

I flera andra monarkier i Europa har förts och förs en diskussion om ifall det är motiverat att på något sätt avgränsa den krets av personer av kunglig börd som förväntas utföra officiella uppdrag för landet och som därmed kan göra anspråk på att få tillgång till åtgärder finansierade via statsbudgeten. Det är rimligt att en sådan diskussion även förs i Sverige.

Den parlamentariska kommittén ska därför, i samråd med hovet, överväga hur utformningen av riksdagens anslag till hovet kan bidra till att det Kungliga Husets officiella åtaganden främst utförs av ett begränsat antal av dess medlemmar samt med avseende på denna fråga utarbeta principer för anslagets utformning.

Den parlamentariska utredning som ska utreda dessa frågor har ännu inte tillsatts. Kanske kan kungens beslut underlätta för en utredning att komma till stånd.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Uppsala universitets medaljer

Uppsala universitet har en lång tradition av att prägla medaljer till minne över sina välgörare och mest framstående forskare. I den förstnämnda kategorin dominerar Gustav II Adolf som på 1620-talet donerade stora egendomar till universitetet och fastställde dess nya privilegier. Flera av dessa minnesmedaljer har under 1900-talet försetts med band och är idag bärbara belöningsmedaljer för förtjänster om universitetet och olika vetenskapsområden. De delas vanligtvis ut av rektor under promotionshögtiden i januari.

Historien bakom de olika medaljerna är lite snårig, de äldre medaljerna förväxlas ofta, och inte ens på universitetet har man en klar överblick över sina utmärkelser. Detta är ett försök att kronologiskt beskriva hur Uppsala universitets medaljer uppstått.

Först kan nämnas att sedan Nordstjärneorden instiftades 1748, bland annat som belöning för ”vittra, lärda och nyttiga arbeten”, så har den förlänats professorerna i Uppsala. Från Carl von Linné som blev riddare 1753, till Stig Strömholm som blev det 1974. Universitetskanslern, som var gemensam för landets universitet, hörde till dem som förlänades Serafimerorden.

Uppsala universitets förtjänstmedalj

Den äldsta bärbara medaljen är den minst kända, nämligen medaljen För trohet och nit. Den instiftades den 16 oktober 1928 av Kungl. Maj:t och är den enda som tillkommit genom regeringsbeslut. Vid denna tid räknades inte universiteten till statsmyndigheterna och dess anställda kunde inte få medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst. Därför ansökte universitetet om en särskild medalj att utdelas av kanslern till lägre tjänstemän efter 25 års tjänst.

Medaljgravören Erik Lindberg tog fram olika förslag som granskades av Vitterhetsakademien och Riksheraldikerämbetet. Man valde Gustav II Adolfs bild till åtsidan och på frånsidan en vase och inskriptionen För trohet och nit. Medaljkronan var särskilt formgiven för att likna den som kungen själv använt. Medaljen är av guld av 8:e storleken (33 millimeter i diameter) med ett band kluvet i blått och gult. Det senare kom att kritiseras eftersom det liknade bandet för medaljerna För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss.

Tre trotjänare som mottog medaljen För trohet och nit 1942.

När universitetet från 1964 började räknas till de statliga myndigheterna fick de universitetsanställda motta För nit och redlighet istället för För trohet och flit. Medaljen fortsattes dock att delas till universitetets arrendatorer – alltså de bönder som arrenderar egendomar som en gång skänktes av Gustav II Adolf.

Medaljens status idag är okänd, men den upptas fortfarande i officiella listor som Kungl. Universitetets i Uppsala förtjänstmedalj (UUGM). Kanske hör den fortfarande till Universitetskanslersämbetet (UKÄ).

Gustaf Adolfsmedaljer

Den äldre Gustaf Adolf-medaljen

Var ursprungligen en minnesmedalj utan band. Den graverades 1733 av den framstående gravören Johann Carl Hedlinger och kallas därför även för Hedlinger-medaljen. Den är av 8:e storleken och visar kungens lagerkrönta huvud på frånsidan och en kvinnofigur med en lyra och ett ymnighetshorn på frånsidan med texten: FELICITAS MVSARVM VPSAL, vilket betyder ”de upsaliensiska musernas lycka”. 

Den 19 december 1966 beslutade man att åter ta medaljen i bruk. Den skulle tilldelas ”person som genom betydande gåvor till Uppsala universitet eller genom sådan tjänstgöring vid universitetet, som varit förenad med särskilt ansvar och förtroende, eller eljest inlagt utomordentliga förtjänster om universitetet”. Medaljen skulle delas ut i guld, silver och brons och verkar inte ha varit avsedd att bäras.

1990 beslutades att medaljen skulle utdelas mer flitigt. Det betonades att den inte skulle vara en belöning för insatser inom vetenskap eller pedagogik, utan snarare för de ”ganska otacksamma administrativa och ledande insatser”. Medaljen utdelas idag i guld och silver i samma band som medaljen För trohet och nit.

1924 års Gustav Adolfs-medalj

Vid 300-årsminnet av Gustav II Adolfs donation lät universitetet Erik Lindberg gravera denna medalj av 15:e storleken (51 millimeter i diameter). Den är tydligt inspirerad av Hedlingers medalj med kungen krönt av en lagerkrans. Kvinnofiguren på åtsidan sitter denna gång på en tron.

Den 13 mars 1990 inrättades den särskilda värdigheten om hedersledamot av Uppsala universitet. Tecknet för denna värdighet skulle vara 1924 års Gustav Adolfs-medalj i guld, krönt med kunglig krona och buren i dubbel kedja. Antalet hedersledamöter får högst vara tio åt gången, och bland dess räknas Carl XVI Gustaf, kejsar Akihito av Japan och Anders Wall.

Medaljen delas även ut att bäras i blå-gult band om halsen. Några särskilda bestämmelser tycks inte vara utfärdade, men av praxis tilldelas den avgående rektorer, prorektorer, universitetsdirektörer och andra höga befattningshavare.

Man får anta att universitetet inhämtat vederbörligt tillstånd för att förse och dela ut denna medalj med kunglig krona.

Övriga medaljer

Den sista kategorin utgörs av sådana medaljer som instiftats för vetenskapliga framsteg, som fått namn efter framstående professorer vid Uppsala universitet och som bärs i universitets eget band – rött med gula kantränder. Dessa är universitetets vapenfärger sedan 1990.

Segerstedt-medaljen

Instiftad den 2 maj 1988 och uppkallad efter professor Torgny Segerstedt som var rektor i hela 23 år. Medaljen utdelas vartannat år ”för särskilt framstående insatser inom humaniora och samhällsvetenskaperna”. Fram till sin död fick Segerstedt själv delta i beslutet om tilldelning.

Medaljen togs fram till Segerstedts 75-årsdag (då utan band av 16:e storleken) och blev en bärbar utmärkelse av 8:e storleken till hans 80-årsdag. Gravör var Léo Holmgren som prydde frånsidan med Segerstedts porträtt och frånsidan med universitetets sigill. Bäranordningen utgörs av en lagerkrans. En mycket elegant och stilren medalj.

Rudbeck-medaljen

Instiftad den 17 september 2002 och uppkallad efter professor Olof Rudbeck d.ä. som avlidit på dagen 300 år tidigare. Den utdelas årligen ”för utomordentligt framstående insatser inom vetenskapen” i första hand för sådana förtjänster eller resultat vunna vid Uppsala universitet.

Medaljen är av guld av 8:e storleken. Porträtter är utfört av Ernst Nordin efter förlaga av Jean Cavailler som var samtida med Rudbeck. Frånsidan är det gamla universitetshuset Carolina Rediviva som domineras av Rudbecks anatomiska teater. I samma hus tillkännagavs på instiftansdagen de första mottagarna av medaljen.

Linné-medaljen

Instiftad den 23 maj 2006 och uppkallad efter professor Carl von Linné, universitetets och kanske Sveriges mest kände vetenskapsman. Medaljen delas ut i guld för ”utomordentligt framstående vetenskaplig gärning särskilt inom de linneanska vetenskapsområdena men också för synnerligt befrämjande av Linnéminnet eller Uppsala universitet”, och i silver ”för synnerliga administrativa förtjänster i anslutning till Linnéjubileet”. Den första utdelningen ägde rum den 23 maj 2007 – på dagen 300 år efter Linnés födelse.

Även denna medalj är av 8:e storleken och utförd av Ernst Nordin. Frånsidan visar orangeriet i Linnéträdgården efter förlaga från 1700-talet med en linnéablomma ovanför.

Sammanfattning

Uppsala universitet har under de senaste 100 åren delat ut olika medaljer med Gustav II Adolf bild att bäras i blå-gult band för insatser inom universitetets administration, medan insatser inom vetenskaperna belönats med medaljer visande bilder av framstående professorer att bäras i rött band med gula kantränder. En variationsrikedom som man vanligtvis inte finner inom en och samma organisation.

Det vore önskvärt att det togs ett samlat grepp vad gäller de tre medaljerna med Gustav Adolfs bild. Enligt bärandeordningen är det endast den 1928 instiftade medaljen För trohet och nit som räknas till de officiella medaljerna (kategori I.), men denna medalj tycks inte längre utdelas. De båda medaljer som faktiskt utdelas räknas inte om officiella, trots att de bärs i samma band, har kunglig bild och i ett fall kunglig krona. Traditionen och det historiska värdet bakom dessa medaljer borde kunna utnyttjas till fullo.

Förslagsvis kunde universitetet utfärda gemensamma bestämmelser för de tre Gustav Adolf-medaljerna där varje medalj har sitt eget ändamål. Man borde få deras officiella status bekräftade av Riksmarskalksämbetet och samtidigt ansöka om tillstånd att den av Erik Lindberg särskilt utformade Gustav Adolfs-kronan kunde användas på samtliga Gustav Adolf-medaljer. På så vis skulle de få ett formellt och synligt tecken på att medaljerna hör i ihop i samma tradition, samtidigt som variationsrikedomen bejakas.

För de nya medaljer som kan komma att instiftats i universitetets band för framstående forskning kan man hoppas att den vackra akademiska lagerkransen åter kommer i bruk som bäranordning.

3 kommentarer

Under Belöningsmedaljer

Ordnar och medaljer i Livrustkammaren

Livrustkammaren har öppnat igen! Ett och ett halvt år har det tagit att sätta upp den nya basutställningen som tar upp sex stora källarvalv på Stockholms slott. Varje valv är fyllt av spännande föremål som får representera en tidsepok i den svenska monarkins historia. Bland det som plockats fram ur samlingarna finns ett stort antal ordenstecken och medaljer som tillhört svenska kungligheter.

Självständighet och maktkamp 1521–1611

Det första valvet fokuserar på Vasaätten. Här kan man bland annat beskåda Karl IX:s Jehovaorden instiftad inför hans kröning 1607. Den var ett av flera försök av Vasakungarna att instifta en svensk kunglig orden. Ingen av dessa blev långlivad, men insignierna är enastående vackra.

Ordenskedjan (till vänster) är utförd av guldsmeden Antonji Groot den äldre. Det gyllene ordenstecknet föreställer en stjärna med åtta spetsar och åtta strålar med gudsnamnet Jehova ingraverat i mitten. Kedjan består av 23 länkar av guld, emalj och är besatt med bergkristall och granater. Tolv av länkarna föreställer grönemaljerade vasar som fattas av två händer – en manlig och en kvinnlig – som kommer fram ur blåa moln.

Ett mindre påkostat ordenstecken (längst ned till vänster) utan kristaller, utfört av Ruprecht Miller, bars sannolikt av en av Karl IX:s söner.

Sverige expanderar – militärt och kulturellt 1611–1654

I detta rum, som bland annat innehåller föremål från drottning Kristina, lyckades jag inte hitta någon orden eller medalj. Frågan om en riddarorden lyftes i rådet under Kristinas tid men ledde inte till något beslut.

De stora krigens tid 1654–1720

Drottning Kristinas kusin och Pfalzättens förste kung Karl X Gustav gjorde även han ett försök att instifta en svensk orden – Jesu namns orden – år 1656. Ordenstecknet, utfört av Gregorius Schick, var ett kors bestående ett fyra vasar och i mitten bokstäverna IHS (Iesus Hominum Salvator).

I utställningen har ordenstecknet fästs i ett ljusblått band på den kolt som den blått fyraårige Karl XI bar när han år 1660 hyllades som kung efter faderns död.

Frihetstid och revolutioner 1720–1818

Det var först under frihetstiden som Sverige fick ett bestående ordensväsende när Fredrik I år 1748 på riksdagens förslag instiftade Serafimerorden, Nordstjärneorden och Svärdsorden. Dessa förtjänstordnar var uppdelade i flera grader och mycket moderna för sin tid.

Bland de utställda föremålen finner vi den kolt som bars av prins Gustav (III) år vid ordnarnas instiftande. Den var en motsvarighet till de ordensdräkter som bars av Serafimerriddarna. Som kung skulle Gustav III själv instifta Vasaorden vid sin kröning 1778.

Utställd är också en av Serafimerordens kedjor av den ursprungliga modellen. Att kedjan pryds med blå patriarkalkors lär ha berott på att man hämtade inspiration från äldre ordenskedjor, till exempel Karl IX:s Jehovaorden. Man utgick dock från en fransk avbildning där konstnären misstolkat kedjans vasar som kors. Serafimerordens härskri IHS som pryder ordenstecknets mitt är på samma sätt hämtat från Karl X Gustavs Jesu namns orden.

Gustav IV Adolfs uniformer visar hur Svärds- och Nordstjärneordens band kunde fästas vid knapparna – en föregångare till dagens släpspännen, samt hur kraschanerna under lång tid broderades direkt på livrocken. Ovanför Serafimerordens kraschan ser vi Malteserordens bröstkors som kungen mottog av den ryske kejsaren Paul I vid ett besök i Sankt Petersburg år 1800. Denne hade blivit ordens beskyddare 1797 och när Napoleon invaderade Malta året därpå lyckades kejsaren bli vald till stormästare. Efter hans död 1801 avvecklades det ryska engagemanget i ordens styre.

Nationalism och nya ideal 1818–1918

1818 kröntes Karl XIV Johan till kung i Sverige och Norge och inledde ätten Bernadottes långa regeringsperiod.

Vid kröningen i Trondheim fick de närvarande riksdagsmännen ta emot en minnesmedalj av guld med kungens bild och kunglig krona avsedd att bäras (till höger). Åskådarna kunde om de hade tur få tag på en kastpenning eller rentav en hästsko av silver från kortegen som avsiktligt satts lös (till vänster).

1800-talet var uniformernas århundrade. År 1860 blev Karl XV den förste att låta sig krönas i uniform och den generalsuniform han använde vid tillfället står utställd med kedjorna för de fyra kungliga riddarordnarna samt Carl XIII:s orden i band om halsen.

Ett senare men lika praktfullt exempel är drottning Victorias uniform komplett med pickelhuva som hedersöverste för tyska 34:e fysiljärregementet i Stettin. Hon hade utnämnts av sin kusin kejsar Vilhelm II då han besökte Sverige 1908. Året därpå inspekterade drottningen sitt regemente iförd denna uniform.

Ännu i början på 1900-talet förlänade de flesta stater inte ordnar till kvinnor. 1908 bestämde visserligen Gustaf V att Sveriges drottning skulle bära Serafimerorden, men det skulle dröja nästan ett halvsekel innan ordnarna började delas ut till kvinnor. I vissa länder fanns dock särskilda ordnar eller ordensgrader för kvinnor. Två sådana bar drottningen på sin uniform: prinsesskorset av badiska husorden Fidelitas (själva dekorationen saknas dock) samt preussiska Louiseorden. Bredvid dem ett antal svenska och tyska minnesmedaljer.

Monarki i demokratins tid

I den sista salen som fokuserar på 1900-talet och framtiden finns den klassiska uniformen för Livregementet till häst som den 3-årige prins Carl Gustaf bar på julafton 1949 hos sin farfarsfar Gustaf V. På bröstet bar han miniatyren av kungens jubileumsminnestecken med anledning av 90-årsdagen året innan. De ytterligare medaljer som kung Carl XVI Gustaf mottagit sedan dess visas av naturliga skäl inte i Livrustkammaren.

Däremot finns ett monter benämnd ”En regent för alla”, med medaljer, föreningsnålar och klubbmärken med mera som mottagits av andra kungligheter, längst bak i utställningen. Bland annat Gustaf V:s olympiska medalj som tillhört drottning Victoria, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbunds guldmedalj som tillhört prinsessan Sibylla, Norrköpings stads Sankt Olofsmedalj som tillhört Gustaf VI Adolf, och mycket annat.

Sammanfattningsvis är faleristiken mycket väl representerad i Livrustkammarens nya basutställning. Besökaren kan följa hur ordenskedjornas utseende utvecklats, hur bärandet av utmärkelser förändrats, samt vilken betydelse ordnar och medaljer haft för kungligheter av alla åldrar i alla tider. Ett besök rekommenderas varmt!

Lämna en kommentar

Under Bärande, Faleristik, Medaljer, Ordnar

Ätten Bernadotte 200 år på tronen

unnamed

Minnesmedaljen. Foto: Svenska Medalj AB / Manu Heiskanen

Igår den 5 februari var det 200 år sedan Karl XIII dog och efterträddes av sin adoptivson Karl XIV Johan som inledde ätten Bernadottes tid på tronen. Detta högtidlighölls med ett seminarium i Rikssalen på Stockholms slott i närvaro av kungaparet, kronprinsessparet och 300 gäster. Ett program bestående av musik och föredrag om Bernadotterna avslutades med några ord från kungen. Han sade bland annat:

Min önskan är att slottet också ska vara en levande plats; en plats för samtal. En länk mellan vår historia och vår samtid. Jag vågar tro att det också skulle ha varit min förfader Karl XIV Johans önskan.

En symbol för jubileumsåret, som bland annat dekorerade talarstolen under seminariet, är den särskilt präglade minnesmedaljen. Inte en bärbar sådan, utan en bordsmedalj av 12:e storleken (43 mm. i diameter) med Karl XIV Johans och Carl XVI Gustafs bilder vända mot varandra. Medaljen har skulpterats av Ernst Nordin och tillverkats av Svenska Medalj. Från och med idag kan man köpa den i Slottsboden.

Karl Johan medalj

1818 års medalj.

Minnesmedaljen är inspirerad av den medalj som Rikets ständer lät prägla 1818 över både den avlidne kungen och den nytillträdde. Den utfördes av Carl Enhörning och Gustaf Adolf Enegren. Väldigt roligt och passande val som knyter an till kungens ord om historia och samtid. Mer om medaljen står att läsa i Svensk Numismatisk Tidskrift som jag tyvärr inte haft tillfälle att bläddra i än.

Under jubileumsåret hålls flera aktiviteter för att uppmärksamma Bernadotterna på olika sätt spelat roller i Sveriges historia. Ett föredrag som man inte får missa är Tom Bergroths med titeln Från fransk marskalk till kung av Sverige – Ordnar och medaljer till belöning som handlar om hur Karl XIV Johan utvecklade det svenska belöningsväsendet. Föredraget hålls den 12 september på Stockholms slott. Mer information och biljetter här.

Lämna en kommentar

Under Minnestecken, Personer

Stefansmedaljen

Stefansmedaljen 2

Stefansmedaljen i rosett.

Den 3-6 oktober är det kyrkomöte i Uppsala. Den kyrkligt engagerade undrar vilka teologiska frågor som de nyvalda ledamöterna ska besluta om, men själv undrar jag om ärkebiskop Antje Jackelén kommer ta tillfället i akt att dela ut Stefansmedaljen, vilket ofta skett när kyrkofolket varit samlat i ärkestiftsstaden.

Stefansmedaljen är den enda bärbara utmärkelse som delas ut av Svenska kyrkan centralt. Den instiftades 1990 av ärkebiskop Bertil Werkström och fick sina stadgar fastställda av kungen i hovprotokoll. Konstnären Bengt Olof Kälde gav medaljen en tydlig kyrklig prägel med formen av Uppsalas förste ärkebiskops sigill, fästanordning i form av en mitra, samt band i den lila biskopsfärgen. Det sistnämnda ska ha varit kungens personliga förslag.

Av de 30 exemplar som färdigställts av silversmeden Olof Sundqvist skänktes tre till museer och 23 har delats ut till förtjänta medlemmar av kyrkan. Senast den delades ut var 2013 till avgående kyrkomötesordföranden Gunnar Sibbmark och missionsdirektorn Hilda Lind. Antje Jackelén har ännu inte delat ut någon medalj, men har alltså fyra på lager om någon förtjänt skulle dyka upp.

UPPDATERING 2018-10-05

Det skulle dröja till nästa kyrkomöte, men den 2 oktober 2018 överlämnade ärkebiskop Antje Jackelén sina både första Stefansmedaljer till kyrkohistorikern Ragnar Norrman och till Johannes Söderberg som är präst och TV-producent.

Stefansmedaljens statuter

1 §

Stefansmedaljen är instiftad av Ärkebiskopen och stadgarna fastställda av Hans Majestät Konungen (Riksmarskalksämbetet) den 1 oktober 1900. Ärkebiskopen utdelas medaljen till företrädare för och medlemmar av Svenska kyrkan för förtjänstfulla insatser i kyrka och samhälle.

§ 2

Stefansmedaljen är en medalj av förgyllt silver i form av en spetsoval. Medaljen är uppkallad efter förste ärkebiskopen av Uppsala, Stefan (1164-1185). Åtsidan är belagd med ärkebiskop Stefans sigillbild, visande honom iförd tunika, mässhake, pallium, manipel och mitra, i högra handen hållande en uppslagen evangeliebok och i den vänstra en balkvis ställd kräkla, åtföljd av den upptill från ett manutanskt kors utgående omskriften SIGILLV’ I D’I GR’A VPSALENSIS ARCHIEP’L.* Frånsidan är belagd med Svenska kyrkans vapenbild, visande ett genomgående kors, i korsmitten belagt med en öppen krona. Spetsovalen är upptill försedd med en förgylld mitra, vid vilkens övre spets medaljbandet fästes genom en i en ögla fästad förgylld ring. Medaljen bäres i ett purpurfärgat band på vänstra bröstet, för dam monterat i rosett.

§ 3

Stefansmedaljen utdelas i ett antal som bestäms av Ärkebiskopen, dock högst tre per år.

§ 4

Stefansmedaljen bör överlämnas under högtidliga former.

§ 5

Stefansmedaljen beskostas av medel som står till Ärkebiskopens förfogande.

§ 6

Förteckning över tilldelade medaljer förs vid ärkebiskopsämbetet.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

H. M. Konungens medalj

sdr

Konungens medalj, och några andra.

I tisdags var det medaljutdelning på kungliga slottet. I Lovisa Ulrikas matsal samlades mottagarna som skulle belönas för sina insatser på skilda områden. Medan fotoblixtarna smattrade fick de ta emot en medalj av kungen och ett diplom av drottningen. De flesta hade tilldelats H. M. Konungens medalj. Denna medalj finns i olika band och storlekar och delas ut till dem som utmärkt sig på olika sätt inom samhället. Idag ska jag gå igenom medaljens historia.

Medaljen, som länge kallade Hovmedaljen, instiftades under tidigt 1800-tal av Karl XIII som belöning för trotjänare som arbetat vid hovet i 30 år eller längre. Medaljen bar kungens bild och på frånsidan mottagarens namn och tjänstetid. Detta var den första svenska medalj som regelbundet kom att bära mottagarens namn. Även Karl XIV Johan och Oscar I delade ut medaljen. Vid sitt silverbröllop sänkte Oscar I kvalifikationstiden till 25 år, men ändå kom medaljen inte att delas ut så ofta. Något strikt regelverk fanns heller inte.

Under Karl XV kom medaljen vid några tillfällen även att ges till personer utanför hovet samt till utlänningar, t. ex. en tysk professor på besök i Stockholm. Redan som kronprins hade han inrättat konstnärsmedaljen Litteris et Artibus som vid trontillträdet kom att bli den andra av kungens enskilda medaljer, d. v. s. som han själv beslutade om och betalade för.

oscar-ii

Oscar II.

Med Oscar II fick medaljen fasta former och började utdelas flitigt. Den 13 november 1876 utfärdades ett regelverk för ”H. M. Konungens medalj”. Bandet ändrades till högblått för att skilja den från regeringsmedaljerna. 20 års anställning vid hovstaterna skulle krävas för att få en av medaljens fem klasser:

  1. I guld av 8:e storleken med krona
  2. I guld av 5:e storleken med krona
  3. I guld av 5:e storleken
  4. I silver av 8:e storleken med krona
  5. I silver av 8:e storleken

Åldfruar och hovfurirer hörde till den finaste personalkategorin och fick den högsta klassen. Slottets vedbärare utgjorde tillsammans den lägsta, men kunde efter ett ytterligare antal år få sin medalj försedd med krona. Också här bröt hovmedaljen ny mark. Inom en orden var det vanligt att avancera till en högre grad, men att få en finare variant av en medalj man redan fått var mycket ovanligt.

Utöver dessa delade Oscar II även ut ett antal unika varianter vid särskilda tillfällen inom och utanför hovet: 12:e och 8:e storlekarna i kedja, 8:e storleken i högblått band om halsen, samt i Serafimerordens band på bröstet. Samtliga i guld.

Gustaf V förenklade faderns system så att medaljen kom i tre standardutföranden, samtliga i guld med krona. För 20 års hovtjänst fick man 5:e storleken, efter 30 år 8:e storleken, och efter 40 år 8:e storleken om halsen i smalt band. Dessa regler gällde dock endast vid hovstaterna. När kungen var på resa var han mycket generös med sin medalj till betjänter, chaufförer och andra. Medaljen fick nästan dubbelt så många utländska mottagare som svenska. De fick den dock endast i förgyllt silver.

800px-sodersjukhuset_1944

Gustaf V och Torsten Nothin (mitten).

För insatser utanför hovet delade Gustaf V ut ett fåtal specialvarianter: 12:e och 8:e storlekarna i kedja, samt ett antal i Serafimerordens band. Av de sistnämnda delades en ut med briljanterad krona till överståthållare Torsten Nothin. Denne socialdemokrat kunde av politiska skäl inte ta emot ordnar, även om han gärna velat. Därav specialmedaljen. Först vid pensioneringen kunde han ta emot Serafimerorden. En specialmedalj i andra änden av skalan var 8:e storleken i silver som 1942 tilldelades hovillusionisten Max Hofzinser.

Gustaf VI Adolf började dela ut 8:e storleken i guld till framgångsrika idrottare. Under hans sista år påbörjade riksdagen processen att Sverige helt skulle sluta att förläna ordnar till de egna medborgarna. Då delades cirka 1 300 ordnar ut varje år. Genom ordenskanslersämbetet lämnade kungen ett kompromissförslag. Inga ordnar skulle förlänas för statlig anställning, men tre grader av Vasaorden skulle behållas för att delas ut till förtjänta svenskar efter en fri prövning. Förslagsvis runt 200 om året. Det välavvägda förslaget fick kalla handen från riksdagen. Från politiskt håll sågs inget behov av att fylla det tomrum ordensväsendet skulle lämna efter sig.

2007_mottager_kungens_medalj

Medaljutdelning 2007.

Den gamla ordensväsendet hann leva kvar ett drygt år under Carl XVI Gustaf innan det slutligen upphörde med utgången av 1974. Den 14 februari 1975 beslutade kungen om nya bestämmelser för Konungens medalj som nu skulle ta ordnarnas plats och regelbundet delas ut för insatser för det svenska samhället. Tre äldre varianter återinfördes:

  • I guld av 12:e storleken med kedja
  • I guld av 12:e storleken med Serafimerordens band
  • I guld av 8:e storleken med Serafimerordens band

Sedan 1975 delas medaljen ut till omkring 5o personer årligen, hovstaternas personal medräknad. Bland mottagarna kan nämnas Ingvar Kamprad (12:e storleken i Serafimerordens band 2004), Anne Ramberg (12:e storleken i högblått band 2006), Helge Skoog (8:e storleken i Serafimerordens band 2008) och Alice Bah Kuhnke (8:e storleken i högblått band 2013).

Vissa likheter med ordnarna kan anas. De som får 12:e storleken i kedja är nästan uteslutande de som tidigare skulle ha fått Serafimerorden, och de som får 12:e storleken i Serafimerordens band hade nog före 1975 kunnat bli kommendörer med stora korset av Nordstjärneorden. Detta till trots är medaljen mycket uppskattad. Socialdemokratiska statsministrar, som tidigare kategoriskt avböjt ordnar, infinner sig nu mangrant för att ta emot den. Detsamma gäller liberaler, miljöpartister och t. o. m. vänsterpartister.

Några mindre justeringar ägt rum. Sedan 1981 delas 8:e storleken i högblått band om halsen inte längre ut. Samtidigt fasades 5:e storleken ut för att senare återkomma under 2000-talet, och 1997 infördes 12:e storleken i högblått band. Tidigare gjordes åtskillnad mellan medaljen ”av guld” och ”gyllene” (alltså förgyllt finsilver). Idag är alla medaljer utom den i kedja förgyllda. En enda gång har medaljen delats ut med briljanterad krona. Till prins Bertil på hans 75-årsdag 1987.

Med Konungens medalj har kung Carl Gustaf visat hur en gammal utmärkelse, tvärtemot vad man trodde på 70-talet, kan fylla en uppskattad funktion även idag. Som jag tidigare skrivit har jag förslag på hur ett ännu bättre belöningssystem kunde se ut, men det får bli ett annat inlägg.

 

1 kommentar

Under Medaljer

Påvliga utmärkelser

Det väntas bli trångt på gator och torg när påven besöker Lund och Malmö i början av nästa vecka för att delta i högtidlighållandet av reformationen. Franciskus ska bl.a. delta i en ekumenisk gudstjänst i Lunds domkyrka, träffa kungaparet, och leda en mässa på Malmö arena. Det är det andra påvebesöket i svensk historia. Påven kan inte vara överallt samtidigt och använder därför de påvliga ordnarna för att visa sin uppskattning världen över.

christoper-de-paus

Norske greven Christopher de Paus var kammarherre till tre påvar.

De påvliga ordnarna är Kristusorden, Den gyllene sporrens orden, Piusorden, Gregorius den stores orden och Sylvesterorden. De härrör från den tid då påven härskade över stora delar av mellersta Italien, den s.k. Kyrkostaten, och belönade sin ämbetsmannakår med adelskap och ordnar som vilken världslig härskare som helst. Kyrkostaten upphörde 1870, men genom Lateranfördraget 1929 erkände Italien de påvliga ordnarna och internationellt har de fortfarande ställning som statsordnar.

Även om prakten kring påven skalats ned under 1900-talet ger ordnarna en bild av hur det påvliga hovet gestaltade sig för hundra år sedan. Till en ordensutnämning följer t.ex. rätten att bära värja och uniform. Sådana sys fortfarande upp av skräddarfirman Barbiconi. Rätten att färdas över Petersplatsen med fyrspann får nog betraktas som obsolet. En bild av ceremonielet vid ordensförläningen ges oväntat nog av filmen Gudfadern III där Michael Corleone utnämns till kommendör av ”Sebastiansorden” (inspirerad av Sylvesterorden).

kristusorden

Kristusorden.

De högsta ordnarna är Kristusorden och Den gyllene sporrens orden. De tillhör sedan 1966 kategorin som oegentligt brukar kallas ”suveräna ordnar” eftersom de bara har en grad som tilldelas suveräner, d.v.s. statschefer. Paulus VI bestämde då att Kristusorden endast skulle tilldelas katolska statschefer till minne av särskilda tillfällen då påven närvarat. Detta skedde senast 1987 och den siste riddaren dog 1993. Den gyllene sporrens orden skulle tilldelas andra kristna statschefer. Storhertig Jean av Luxemburg är den siste levande innehavaren. Båda ordnarna kan fortfarande delas ut om påven tar initiativ till det, men det har inte skett på snart trettio år och ordnarna är i praktiken vilande.

piusorden

Piusorden.

Piusorden, Gregorius den stores orden och Sylvesterorden är förtjänstordnar med flera grader. De används flitigt för att att belöna lekmän för insatser för den katolska kyrkan och administreras av kardinalstatssekreteraren som är påvens stats- och utrikesminister. Piusorden utdelas framförallt till diplomater, medan Gregorius den stores orden och Sylvesterorden delas ut till lekmän efter förslag från de lokala biskoparna. Det katolska prästerskapet tar inte emot ordensutmärkelser.

pro-ecclesia-et-pontifice

Pro Ecclesia et Pontifice.

Vid ett statsbesök vid 1991 tilldelades Carl XVI Gustaf Piusorden med kedja och ärkebiskop Bertil Werkström tilldelades storkorset. Ordnarna öppnades för kvinnor först 1993, så drottning Silvia fick vid samma tillfälle hederskorset Pro Ecclesia et Pontifice. Den vanligaste orden att tilldelas svenskar är Gregorius den stores orden. Bland mottagarna kan nämnas konstnären Erik Olson (riddare 1963), universitetsrektor Stig Strömholm (storkors 1989) och prosten Johnny Hagberg (2009).

Slutligen kan nämnas Heliga gravens orden som inte ingår i det påvliga belöningsväsendet utan är en organisation med syfte att understödja kyrkans arbete i det Heliga landet. Den instiftades 1847 av Pius IX när katolska kyrkan återetablerade sig i Jerusalem och bygger på en medeltida tradition med riddarslag vid den heliga graven. 2003 etablerades orden i Sverige.

1 kommentar

Under Ordnar

Besök på ordenssalarna

Ska man rekommendera ett enda besöksmål för den som är intresserad av svenska utmärkelser så blir det utan tvekan Ordenssalarna på Stockholms slott. Dessa fyra salar, som är inredda med de kungliga ordnarnas emblem, rymmer en imponerande utställning över svenska ordnar, medaljer och tillhörande föremål från mitten av 1700-talet och framåt. En perfekt utflykt för den som semestrar i huvudstaden.

dav

Prins Bertils ordnar.

Här finns ordnar och medaljer som delats ut till och tagits emot av svenskar. T.ex. en imponerande samling storkors som prins Bertil tilldelades under sina år som representant för Sverige i utlandet. Ordenstecknen ska vanligtvis återsändas till sina hemländer när mottagaren avlider men i detta fall har de utländska statscheferna generöst tillåtit samlingen att förbli komplett. De svenska ordnarna: Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna blir utförligt beskrivna, inklusive deras tillhörande dräkter.

dav

Prins Bertils ordnar.

Något jag själv uppskattar något oerhört är de små tillfälliga miniutställningarna som ordnas när det händer något särskilt. Just nu finns t.ex. en liten utställning om tillverkningen av ordenstecken i och med att en ny hov- och ordensjuvelerare Henrik Ingemansson utsågs 2014. Här kan man se tecken i olika faser av tillverkningen. Ett alldeles nytt tillskott är en monter som visar hur det gick till när kung Carl Gustafs tredje jubileumsminnestecken blev till inför 70-årsdagen i år.

sdr

Prins Oscars vapenplåt och Serafimerbaneret i Serafimersalen.

När man kommer till den fjärde och sista salen är det inte bara historia längre. I detta rum sammanträder fortfarande ordenskapitlet under kungens ordförandeskap och väggarna pryds av ett urval vapensköldar tillhörande Serafimerordens levande riddare och ledamöter. Särskilt framställd var den senaste skölden, prins Oscars som inom kort kommer att få sällskap av prinsessan Sofias som just nu färdigställs hos vapenmålaren.

Lämna en kommentar

Under Medaljer, Ordnar

Medaljförläningar

sdr

Olika medaljer som kungen delar ut.

Idag tillkännages traditionellt vilka som kommer att få ta emot medaljer av kungen. Denna gång är det ett 30-tal mottagare som får antingen Konungens medalj för allmänna samhällsförtjänster, eller Litteris et Artibus för konstnärliga insatser. Bland mottagarna finns bl.a. jurister, forskare och näringslivsrepresentanter samt Dagmar von Arbin, kungafamiljens äldsta släkting.

Traditionen att dela ut medaljer den 6 juni är äldre än nationaldagsfirandet. I Sverige har det nämligen varit tradition att förläna utmärkelser på kungens namnsdag, och eftersom vi sedan 1907 har haft kungar med Gustaf i namnet (Gustaf V, Gustaf VI Adolf och Carl XVI Gustaf) har medaljförläning blivit ett stående inslag på Gustavsdagen den 6 juni.

Dagens medaljregn är dock betydligt mer blygsamt än under de år som ledde fram till riksdagens beslut 1974 att ordnar inte skulle tilldelas svenska medborgare. Kungen utvidgade då sin egen hovmedalj (instiftad runt 1814) med ett antal varianter för att Sverige inte skulle stå helt utan ett officiellt belöningsväsende. Det är idag ett mycket uppskattat system.

Medaljerna överlämnas under en ceremoni på slottet den 16 juni. Hela listan fins här.

 

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer