I december skrev jag om den medalj som Gustav III gav åt ättlingarna till de bondepar i Isala som ska ha räddat Gustav Vasa från danskarna under hans äventyr i Dalarna 1520 till 1521.
Nu visar det sig att medaljen och diplomet nyligen lämnats in till Dalarnas museum som lagt upp ett par mycket vackra fotografier på medaljen och det tillhörande diplomet. Medaljbandet är monterat i preussisk montering eller ”svensk hovmontering” som det också kallas.
Roligt att denna mycket speciella medalj införlivats i museets samlingar där det kommer att bevaras för eftervärlden!
Svärdsordens riddartecken i så kallad svensk hovmontering.
En montering eller montage är det sätt på vilket en eller flera utmärkelser sätts samman med sitt band för att bäras. När man tilldelas en medalj som ska bäras på bröstet är den numera oftast färdigmonterad med nål. Tilldelas man fler så får man själv se till att de monteras ihop på ett spänne så att de sitter jämnt och snyggt tillsammans. Av historiska och praktiska skäl monteras banden på olika sätt världen över. Även i Sverige finns flera bandmonteringar att välja mellan.
På 1700-talet bars ordnar och medaljer med bandet hängande från ett av livrockens knapphål. På gamla porträtt kan man se hur bandet inte nödvändigtvis hängde rakt utan formades till en lös knut. När modet ändrades på 1800-talet och de stora knapphålen försvann fick banden istället fästas i brösthöjd livplagget. Dessutom blev det nu vanligt att man bar flera utmärkelser på bröstet bredvid varandra. Detta gav upphov till olika monteringstekniker och olika nationella traditioner som fortfarande lever vidare.
Enkla monteringar
Äldst och numera vanligast är så kallad lodrät montering eller raka band där utmärkelsen hänger i ett rakt och dubbelvikt band som trätts igenom en ring. Denna variant har historiskt varit vanlig i Västeuropa och inom det brittiska samväldet där den kallas swing mount (‘svängande montering’).
Danska Erindringsmedaljen for Krigen 1864 i kryssband.
I Danmark använder man kryssband (danska: krydsbånd) där bandet vikts till femkantig form. Även det är en mycket gammal montering och jag skulle gissa att det är en efterhärmning av 1700-talets lösa knutar som med tiden stramats till och fått allt skarpare hörn. Det används inte bara till bröstdekorationer utan även kommendörskors och motsvarande som inte får plats runt halsen. Av någon anledning kallas det ofta ”trekantigt”. Monteringen är standard i Ryssland och Centralasien och har även använts i Sverige.
Kejsar Frans Josef med utmärkelser i trekantsband.
Det österrikiska trekantsbandet (tyska: Dreiecksband) där bandet vikts till en triangel ska ha införts på 1840-talet och är alltjämt standard i de länder som då ingick i Österrike-Ungern.
Slutligen ska rosetten nämnas. Idag är det en variant som används till klänning men på 1700-talet bar även riddare gärna sina ordenstecken i rosett. Precis som andra monteringar bör rosetter monteras ihop på ett spänne om de är många.
I ovannämnda monteringar är bandet vikt på ett visst sätt medan själva utmärkelserna hänger fritt nedanför, därav min beteckning ”enkla monteringar”.
Avancerade monteringar
Risken med fritt hängande utmärkelser är att de slås mot varandra, skadas eller rentav faller av. Detta har många hovmän, kavalleriofficerare och paraderande soldater bittert fått erfara. Därför har det uppstått ett antal avancerade monteringar där utmärkelserna vilar på bandet och är stadigt surrade.
Brittisk hovmontering.
I Storbritannien finns en tradition att drottning Victoria irriterade sig på skramlande ordnar och beordrade alla vid hovet att låta montera dem ordentligt, därav benämningen court mount (‘hovmontering’). Om det är sant vet vi inte, men under drottningens långa regeringsperiod 1837 till 1901 som det blev vanligt att man bar flera utmärkelser på bröstet så behöver lär ha uppstått då. Med brittisk hovmontering dras bandet bakom hela utmärkelsen så att det kan sys fast. Det används idag inom det brittiska samväldet och har de senaste åren börjat användas inom Sverige under beteckningen ryttarmontering.
Drottning Victorias av Sverige uniform med utmärkelser i tysk stil.
I Tyskland uppstod under 1800-talet olika former av så kallade veckade band. Banden lades i U-form med utmärkelsen vilande på den veckade nedre delen. Det fanns en preussisk variant, en bayersk variant, med flera. Dessa kan beskådas på Ordensmanufaktur.net. Dessa används fortfarande inom den tyska försvarsmakten samt i Nederländerna.
Svensk montering
Så äntligen till den typ av montering som länge var vanlig i Sverige och som nu fått en renässans under benämningen ”svensk hovmontering”. Den började användas av officerare under andra halvan 1800-talet och var fortsatt vanlig till strax efter mitten av 1900-talet. Bandet viks först dubbelt och formas till ett ”U”. Därefter viks ett mindre ”U” som sys ihop med det större. Trots att banden är vikta ser det ut som att det är ett helt band. Själva medaljen kan antingen vila helt på bandet eller hänga ned en bit.
Gustaf VI Adolf var en av de sista att använda monteringen vilket han gjorde till både original och miniatyrer. Idag finns de utställda på Ordenssalarna på Kungliga slottet i Stockholm.
Mycket litet är skrivet om denna typ av montering. I en källa från 40-talet kallas den preussisk montering. Monteringen verkar ursprungligen ha varit en variant av de tyska veckade banden, men jag har inte kunnat hitta några tyska exempel som är helt identiska med de svenska. Idag är den som sagt känd som hovmontering men någon stark historisk koppling till hovet finns inte. Kanske borde den helt enkelt kallas svensk montering.
Monteringen är en av tre godkända monteringar till Försvarsmaktens uniformer tillsammans med raka band och ”ryttarmontering” (endast beridna förband). Det är ett stiligt och historiskt värdefullt sätt att bära sina utmärkelser på. Rekommenderas!
Leverantörer
Idag finns det flera leverantörer som kan montera medaljer i Sverige. Ett par av dem erbjuder hovmontering. Jag har inte själv anlitat någon av dem och kan inte gå i god för kvaliteten.
Phaleristica 