Kategoriarkiv: Övrigt

Kungahuset.se uppdaterad! Mer ordnar och medaljer.

Den svenska monarkins officiella webbplats www.kungahuset.se har fått ett nytt utseende. Den nya utformningen är fantastiskt stilig med många nya vackra fotografier och intressanta texter. Inte minst har informationen om de kungliga ordnarna och medaljerna utökats. En guldgruva för alla som är intresserade av det svenska Kungahuset!

En av Kungens uppgifter som rikets högste representant är att dela ut ordnar och medaljer. Det är ett sätt att uppmärksamma personer som, på olika sätt och inom sina respektive områden, gjort gott för samhället.

Under rubriken Ordnar och medaljer återfinns beskrivningar av de fyra kungliga riddarordnarna: Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden, de fem kungliga medaljerna Serafimermedaljen, H.M. Konungens medalj, Litteris et artibus, Prins Eugen-medaljen och Prins Carl-medaljen, samt jubileums och minnestecken. Liksom tidigare går det att söka efter medaljförläningar,

En nyhet är de listor över ordnar, medaljer och andra utmärkelser som innehas av det Kungliga husets medlemmar:

Slutligen finns en beskrivning av Kungl. Maj:ts Orden, den organisation som hanterar det svenska ordensväsendet. Bland annat beskrivs Uppgifter och ansvarsområden, Bärande av utmärkelser, Hur man lämnar in förslag, Ordenssalarna samt Serafimer­ringningen.

Säkerligen finns mycket, mycket mer intressant material som jag ännu inte hittat. Alla intresserade rekommenderas varmt att surfa runt på http://www.kungahuset.se.

2 kommentarer

Under Övrigt

Gustaf V, Hermann Göring och Svärdsorden

I februari 1939 anlände kung Gustaf V till Berlin på genomresa till Frankrike. På svenska legationen tog han emot en av nazitysklands högst uppsatta män – Hermann Göring – och gav honom en hög utmärkelse: kommendör med stora korset av Svärdsorden. Trots att det är väldokumenterat att kungen handlade på regeringens uppdrag för att undvika en diplomatisk kris har händelsen ofta lyfts fram som bevis på kungens tyskvänlighet. SVT:s nya dramaserie går ett steg längre.

En kunglig affär

Ännu en gång har svensk TV producerat en dramaserie om verkliga händelser som fått hård kritik för sin historieskrivning. Denna gång är det SVT:s serie En kunglig affär om restaurangägaren Kurt Haijby som påstod sig ha en kärleksrelation med Gustaf V, utpressade hovet på pengar och senare togs in på mentalsjukhus. När han blev åtalad och fälld för utpressning på 50-talet blev den så kallade Haijbyaffären mycket uppmärksammad och omdiskuterad.

Seriens mottagande har varit kritiskt. Den svenska kritikerkåren verkar ha lärt av tidigare erfarenheter och ifrågasätter numera hur filmskapare väljer att handskas med historiskt källmaterial. Denna gång anklagas serien för att ge en alltför rosig bild av Haijby, som var dömd för flera brott, och för att ge hans version av händelserna trots att den är kraftigt ifrågasatt. När SVT Nyheter skrev att serien ”fått både positiva recensioner och en hel del kritik” med hänvisning till en recension i DN dröjde det inte länge förrän recensenten själv tillbakavisade att hans recension varit positiv.

Serien har många brister och faktafel varav flera lätt hade kunnat korrigeras om en inläst person fått se manus. Detta inlägg är dock ingen recension av serien eller en genomgång av alla dess fel. Det ska handla om varför Göring fick Svärdsorden samt den omfattande mytbildningen kring denna händelse.

De flesta som intresserar sig för svensk historia har nog sett fotografiet av kungen, Göring och prins Gustaf Adolf på svenska legationen i Berlin när Svärdsorden överlämnades. Det har använts oräkneliga gånger för att illustrera Sveriges relationer med nazityskland, alltid med antydan att kungen och hans familj ska ha varit tyskvänliga.

Få har bemödat sig att sätta sig in i bakgrunden till ordensförläningen. Så varför fick Göring ta emot Svärdsorden?

Göring och Sverige

Riksmarskalk Hermann Göring var en av Hitlers närmsta män. I sitt första äktenskap hade han varit gift med svenskan Carin Fock och han hade ett stort intresse för Sverige. Skälet till att han förlänades Svärdsorden har beskrivits i boken Hermann Göring och Sverige – Från flyghjälte till massmördare (2014) av Lennart Andersson.

Det började 1938 när ett svenskt ambulansflygplan havererade utanför Dorotea. Göring läste om olyckan och erbjöd sig att skänka ett nytt tyskt flygplan till Sverige, en gåva som den svenska regeringen omöjligen kunde ta emot. Frågan var hur man kunde tacka nej utan att förolämpa tyskarna. Det var den svenske envoyén i Berlin Arvid Richert som föreslog att man skulle säga till Göring att han sedan länge var utvald att motta Svärdsordens högsta grad, men att det inte tillkännagivits än eftersom kungen ville överlämna den personligen. Därmed kunde Sverige inte ta emot flygplanet eftersom det kunde ses som en betalning för utmärkelsen.

Regeringen godtog förslaget och Richert fick förklara situationen för Göring. Denne föreföll inte det minsta glad och verkade mycket besviken över att Sverige inte ville ha hans flygplan. Det bestämdes dock att han skulle ta emot orden när Gustaf V passerade Berlin på genomresa till Rivieran. Även prins Gustaf Adolf som befann sig i staden under ryttartävlingarna skulle delta. Efter överlämningen den 2 februari 1939 skrev Richert hem till regeringen och berättade att flygplanet inte nämnts under ceremonin och att Göring föreföll nöjd.

Regeringen hade nog hoppats att både den tilltänkta gåvan och Görings orden inte skulle väcka så mycket uppmärksamhet, men båda ledde till häftig debatt i svenska tidningar. Tyskvänliga Aftonbladet menade att regeringen skulle tagit emot flygplanet medan nazistkritikern Torgny Segerstedt tyckte att det var en skandal att Göring fick en svensk dekoration. Båda sidorna i den infekterade debatten utgick från att ordensutmärkelser varit regeringens försök att försöka släta över situationen.

Gustaf V

Det var mycket vanligt att dela ut Svärdsorden till utländska militärer av protokollära skäl. 1939 fanns 65 utländska kommendörer med stora korset av Svärdsorden varav två (en spansk och en italiensk general) med kedja. Att Tysklands högste militär skulle ta emot samma utmärkelse var ur formell synpunkt ingen konstighet. Även om kungen var den som formellt förlänade ordnarna så fattades dessa beslut på förord av regeringen som ett led i Sveriges utrikespolitik.

Vi vet inte vad Gustaf V tyckte och tänkte när han träffade Göring i Berlin, men det finns inget som tyder på att han var särskilt drivande i frågan om utmärkelsen. I boken Görings Sverige – en hatkärlek (2008) av Björn Fontander beskrivs efterspelet. Göring hade inte fått något ordensbrev, vilket han behövde för att få tillstånd att bära orden i Tyskland. Richert skrev därför i maj 1938 till hovet för att få ut ett sådant. Tre veckor senare var han tvungen att skriva igen och be dem skynda på. På slottet var Görings ordensbrev tydligen ingen prioritet.

Gustaf V:s förhållande till Tyskland före och under andra världskriget är mycket omskriven. Vi vet dock att när han överlämnade Svärdsorden till Göring så handlade han på regeringens uppdrag för att lösa en diplomatisk situation och inte utifrån sina egna preferenser. Detta är något som mycket sällan nämns när fotografiet på dem båda används för att illustrera kungens personliga inställning till nazisterna.

Ers Majestäts olycklige Kurt

Att inte redogöra för hela historien är en sak. En annan sak är att fabulera fritt. Före 2008 var det ingen som hade kommit på tanken att sätta Görings orden i samband med Haijbyaffären. Detta år utkom dock romanen Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per E Samuelson. Boken handlar om Kurt Haijby och hans påstådda relation med Gustaf V. Även om det är en roman så har författarna ofta betonat att den bygger på deras egna efterforskningar och att den i någon mening är ”sann”. För läsaren är det alltså omöjligt att avgöra var gränsen går mellan fakta och fiktion.

I romanens version av händelseförloppet var Svärdsorden ett sätt för Gustaf V att få ett privat samtal med Göring och be honom att låta Gestapo arrestera Kurt Haijby som gentjänst för utmärkelsen. Vid denna tid befann sig Haijby i Berlin och arresterades för att ha förgripit sig på två unga pojkar. Kopplingen till Svärdsorden är dock helt och hållet författarnas egen. De reducerar dessutom Arvid Richert (som var initiativtagare till hela upplägget) till en passiv figur och den svenska regeringen blir tagen på sängen av kungens tilltag och hittar på flygplanshistorien som efterhandskonstruktion.

Kanske hade man kunnat försvara författarna med att de själva inte visste vilket orimlig scenario de konstruerat, men de uppger själva i en intervju med sitt förlag att de var fullt medvetna om det.

Vad tror ni kommer att uppfattas som mest kontroversiellt i er bok?
– Hela agerandet med tyska Gestapo, där Torsten Nothin lyckades förmå Gustaf V att ge Hermann Göring storkorset av Svärdsorden mot att tyskarna skulle ”ta hand om” Kurt Haijby. […] Säkert finns det någon historiker som kan gå i taket och säga att vi har fel här. Men vi är beredda att ta en diskussion.

De blev sannspådda. I sin kritiska recension Advokater återupplivar myter kring ett av Sveriges mer kända rätts­övergrepp i tidskriften lambda nordica avfärdade docenten Göran Söderström det hela som ”en ytterst osannolik koppling”.

SVT spinner vidare

Så är vi framme vid SVT:s dramaserie En kunglig affär som väljer att använda sig av samma fiktiva händelseförlopp denna gång kryddad med fler spektakulära överdrifter. Vi får se hur Gustaf V reser till Berlin enkom för att dekorera Göring i syfte att få Haijby inspärrad, och inte som ett stopp på en redan planerad resa. Ceremonin ska dessutom äga rum på Luftwaffes högkvarter och inte på svenska legationen. Det hade varit enkelt att kontrollera vad som faktiskt hänt.

Författarna till Ers Majestäts olycklige Kurt har reagerat på att serien använt sig av deras version av händelsen. De lyfter fram det som ett av flera bevis på att manusförfattarna lutat sig kraftigt mot deras roman och kopierat vilt utan att ge dem minsta erkännande. I artikeln SVT har använt vår bok till ”En kunglig affär” utan att ange källa i Sydsvenska Dagbladet skriver de att:

Sambandet mellan Gustaf V:s medaljutdelning till Göring och Gestapos gripande av Kurt Haijby i Tyskland är något som vi har skrivit fram. Ingen annan har gjort denna koppling före oss. Nu dök den upp i tv!

I skrivande stund har varken SVT eller produktionsbolaget svarat på anklagelsen att de använt någon annans fiktion för att gestalta en verklig händelse.

Efter att programmet sänt dröjde det inte länge förrän Gustaf V och Svärdsorden åter reducerades till slagträn i debatten, denna gång slungade av Åsa Linderborg i en kolumn om historierevision. Som så ofta tidigare lutar sig resonemanget på egna tolkningar inte mot historiska fakta. Så går det när man nöjer sig med ett snabbt ögonkast på ett foto.

TILLÄGG 2021-12-31:

I ett svar till bokens författare skriver SVT:s programchef Anna Croneman:

De menar att vi skulle ha tagit en ”framskriven” historia som bara finns i romanen, och använt den i tv-serien. Men teorin att Herman Göring tog emot en medalj av kung Gustav V för att tyskarna hjälpte Hovet att ”ta hand om” Kurt Haijby lanserades av Samuelson själv i en tidningsintervju (DN 2008-08-21). Det är alltså inte en framskriven fantasi unik för romanen, utan en teori lanserad av författarna själva i andra sammanhang än i romanen, för alla att ta del av.

2 kommentarer

Under Övrigt

Ernst Nordins porträttmedaljong – riksdagens gåva till kungen

Foto: Anders Löwdin, Riksdagen.

Igår firades kung Carl XVI Gustafs 75-årsdag under enkla med högtidliga former. Vid en mottagning på slottet presenterade förste vice talman Åsa Lindestam och statsminister Stefan Löfven en gåva från riksdag och regering: en porträttmedaljong som ska hänga i riksdagshuset. Den överlämnades med orden:

Kungen har idag inte bara uppnått den aktningsvärda åldern av 75 år utan är även den svenska regent som har suttit längst på tronen. Det känns därför naturligt att vi från riksdag och regering ger en gåva som knyter an både till kungens tillträde till tronen 1973 och till de nära relationer som finns mellan statschefen och riksdagen.

I riksdagshuset hänger sedan tidigare en medaljong av Gustaf VI Adolf. När den behövde flyttas i samband med en ombyggnation väcktes tanken att komplettera den med en liknande av Carl XVI Gustaf. Nu ska de båda kungaporträtten placeras bredvid varandra.

Den nya medaljongen är tillverkad i gips med en diameter på 65 centimeter med en pärlstav som kantdekor. Kungens porträtt är utfört av Ernst Nordin och medaljongen har tillverkats vid Herman Bergman Konstgjuteri. Nordin är en mycket framstående konstnär och upphovsman till ett stort antal medaljer. Mest känd är han nog som formgivaren bakom de svenska mynten. Om porträttet på medaljongen ser bekant ut för den medaljintresserade så är det för att samma porträtt pryder de kungliga belöningsmedaljerna.

H.M. Konungens medalj. Foto: Alexis Daflos/Kungl. Hovstaterna. 

I och med Carl XVI Gustafs trontillträde 1973 fick de kungliga medaljerna ett nytt kungaporträtt utfört av Léo Holmgren. Inför kungens 25-årsjubileum som regent ansåg han att det var dags för ett nytt porträtt och valet föll på Ernst Nordin. Dennes förslag blev färdigt jubileumsåret 1998 och granskades noga av kungaparet innan det godkändes den 20 september samma år. Beslutet gällde då endast de av kungen personligen utdelade medaljerna, men idag används porträttet på i stort sett alla officiella och halvofficiella medaljer. Genom Ernst Nordins skicklighet har medaljernas konstnärliga värde höjts ytterligare.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Nordiska ordensfrimärken – nu och i framtiden

Hösten 2020 lanserades Islands allra sista frimärksserie. I den mån det finns efterfrågan på frimärken i framtiden kommer gamla serier att nyproduceras men några nya motiv blir det inte. Bland de nya frimärkena finns tre som uppmärksammar att den isländska Falkorden firar 100 år 2021. De har formgetts av Örn Smári Gíslason och visar riddarkorset i kryssband, stormästarkedjan, samt kommendörstecknet i rosettband. Falkorden instiftades av Kristian X den 3 juli 1921 då Island sedan några år tillbaka varit ett självständigt kungarike i personalunion med Danmark. Det danska arvet anas i ordenstecknets form som är detsamma som Dannebrogordens kors fast med hörnen avskurna. Idag delas orden ut av presidenten för insatser för Island.

Frimärken används de fortfarande för att markera viktiga händelser i olika länders historia, inte sällan med ordnar och medaljer som motiv. Med anledning av Margrethe II:s 75-årsdag 2015 gav den danska posten ut tre frimärken utförda av Bertil Skov Jørgensen föreställande Elefantorden, Dannebrogorden och Förtjänstmedaljen. Designchef Martin Pingel skrev i ett uttalande:

For mange danskere er det forbundet med stor ære at modtage en orden fra Kongehuset, og det er glædeligt at kunne tage noget så hæderfuldt og gøre det tilgængeligt for alle danskere på de nye, smukke frimærker.

Ytterligare ett nordiskt exempel är det frimärke som gavs ut med anledning av den finske presidenten Mauno Koivistos död 2017. Det visar bland annat ordenskedjan för Finlands Vita Ros’s orden vars stormästare Koivisto var under sin tid som president 1982 till 1994. Frimärket är formgivet av Timo Berry.

Så finns det några svenska frimärken med ordnar och medaljer som motiv? Inte vad jag har kunnat hitta. Sergei Mankov har dock påpekat att det kan vara ett utmärkt tillfälle att ta fram sådana inför att det svenska belöningsväsendet återinförs inom några år. Det instämmer jag förstås helhjärtat i. Att svenska medborgare åter kommer att kunna motta ordnar är något som bör lyftas fram på alla sätt. På sin hemsida välkomnar Postnord förslag på nya svenska frimärksmotiv utifrån följande kriterier:

Svenska frimärken ska visa svensk natur, kultur, sport, näringsliv, aktuella händelser, företeelser och personligheter ur historien och nutiden. Motiven ska ha god geografisk spridning över landet, folkkära teman och formspråk i tiden.

En frimärksproduktion tar ungefär två år. Det är alltså hög tid att lämna in förslag nu om det ska hinna bli klart lagom till att ordensväsendet återinförs. Jag har skissat på ett eget.

Förslag till svenska ordensfrimärken

Riksdagen har beslutat att ett nytt offentligt belöningssystem ska införas och att detta ska omfatta de kungliga ordnarna Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden. De tre sistnämnda ska inom några år åter förlänas svenska medborgare för olika samhällsförtjänster efter ett uppehåll sedan 1974. Det är därför angeläget att lyfta fram de olika ordnarna.

En möjlighet är att helt enkelt skapa fyra frimärken utifrån ordnarnas insignier: tecken, kraschaner, kedjor, band med mera i likhet med de isländska och danska exemplen ovan. De svenska ordenstecknen är utsökta konsthantverk med olika bilder som kännetecknar deras syften: serafen som symboliserar närhet till himmelen, svärdet som representerar försvar, nordstjärnan som står för lärdom, och vasen i formen av en kärve för jordbruk och andra näringar.

Man kan också tänka sig något liknande president Koivistos frimärke ovan. Alltså ett porträtt i kombination med ett ordenstecken. På så vis skulle man kunna lyfta fram framstående svenskar som mottagit en orden för att visa hur de tidigare använts som medborgerliga hederstecken. Några tänkbara namn:

Serafimerorden: ordens stormästare Carl XVI Gustaf (den som längst innehaft ämbetet), ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom, sjuksköterskan Elsa Brändström samt psykologen Hédi Fried (de båda sistnämnda har mottagit Serafimermedaljen).

Svärdsorden: greve Axel von Fersen som deltog i amerikanska frihetskriget och diplomaten Folke Bernadotte.

Nordstjärneorden: vetenskapsmannen Carl von Linné, FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld, trubaduren Evert Taube, industrimannen Alfred Nobel, medicinprofessorn Nanna Svartz och skådespelerskan Greta Garbo (mottog orden som amerikansk medborgare).

Vasaorden: direktören för ostindiska kompaniet Niclas Sahlgren, IKEA:s grundare Ingvar Kamprad, operasångaren Birgit Nilsson och författaren Astrid Lindgren.

Flera av dessa har dessutom prytt (eller pryder) de svenska sedlarna. Utifrån samma urvalskriterier borde de kunna få pryda ett frimärke tillsammans med det ordenstecken de mottagit för att illustrera hur ärofyllda dessa utmärkelser är och vilket fint sällskap framtidens ordensmottagare kommer att hamna i.

Har du egna tankar om framtida frimärken? Lämna ett förslag till Postnord här. Ju fler som föreslår desto bättre! För fler ordensfrimärken rekommenderas Facebook-sidan Phaleristique & Philatélie.

1 kommentar

Under Övrigt

Isalamedaljen nu på Dalarnas museum!

I december skrev jag om den medalj som Gustav III gav åt ättlingarna till de bondepar i Isala som ska ha räddat Gustav Vasa från danskarna under hans äventyr i Dalarna 1520 till 1521.

Nu visar det sig att medaljen och diplomet nyligen lämnats in till Dalarnas museum som lagt upp ett par mycket vackra fotografier på medaljen och det tillhörande diplomet. Medaljbandet är monterat i preussisk montering eller ”svensk hovmontering” som det också kallas.

Roligt att denna mycket speciella medalj införlivats i museets samlingar där det kommer att bevaras för eftervärlden!

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Dekorationer till vårdpersonal på nyårsdagen

I flera länder tillkännages ordens- och medaljförläningar den 1 januari. Så är fallet i till exempel Danmark, Frankrike och Storbritannien. I år uppmärksammas särskilt de många enastående insatserna med anledning av Covid-19-pandemin.

Frankrike

Franska Hederslegionen.

I franska Journal officiel publiceras namnen på de 1 229 människor som fått motta Hederslegionen och de 2 655 som fått motta Nationalförtjänstorden. Bakgrunden till förläningarna beskrivs i ett nio sidor långt pressmeddelande från ordenskansliet. Där framgår bland annat att 63% av förläningarna inom båda ordnarna sker med anledning av insatser under pandemin. Detta på initiativ av president Macron som är ordnarnas stormästare.

Bland de belönade finns både de som arbetat direkt med vård av sjuka och de som understött sjukvården med forskning, logistik och annat. Till exempel infektionsläkaren Karine Lacombe och epidemiologen Eric d’Ortenzio. För samtliga gäller att insatserna ska ha varit exceptionella. 40 personer dekoreras postumt med Hederslegionen efter att ha avlidit i tjänster. Det rör sig om läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal som smittats under arbetet och senare gått bort.

Samtidigt meddelas att en äldre epidemimedalj Médaille de l’engagement face aux épidémies, som instiftades 1885 med anledning av koleraepidemin, kommer att återuppväckas för att kunna belöna ännu fler.

Storbritannien

Brittiska Imperieorden.

I Storbritannien omfattar den traditionsenliga New Year Honours list namnen på 1 239 mottagare av olika utmärkelser. De flesta utgörs av officers- eller riddargraden inom brittiska Imperieorden (vanligtvis förkortade OBE och MBE) samt av samma ordens medalj (BEM). Liksom fransmännen berättar gärna britterna om bakgrunden till besluten.

14,8% av mottagarna arbetar inom offentlig sektor varav de flesta inom vård och omsorg. Polisen Mark Owen och sjuksköterskan Cath Fitzsimmons uppmärksammas för att de gått i aktiv tjänst trots att de båda är pensionerade. Bostadsrådgivaren Nadeem Khan belönades för att ha skött sitt arbete från ett hustak i Paktistan där han strandats och 28-årige Azeem Alam för att ha skapat en välgörenhetsstiftelse som erbjudit gratis medicinsk utbildning för 10 000-tals.

Britterna publicerar även detaljerad statistik (Transparency data) över mottagarna. Det verkar som att det medföljer en enkät med brittiska utmärkelser. 65% belönas för insatser på det lokala planet, 49% är kvinnor, 14,2% har BAME-bakgrund (Black, Asian and minority ethnic), 6,9% har ett funktionshinder och 4% identifierar sig som LGBT+.

Vad kan Sverige lära?

Redan i maj lyftes förslag om en särskild sjukvårdmedalj i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Flera invände att man istället borde fokusera på att ge personalen drägliga villkor och ordentliga förutsättningar att utföra sitt arbete. Som att utmärkelser skulle stå i motsatsförhållande till sådana prioriteringar!

Sedan 70-talet har Sverige ett reducerat belöningssystem med en handfull medaljer som utdelas av kungen, regeringen och olika organisationer. Någon möjlighet att lyfta fram exceptionella individer under kriser, på samma sätt som i Frankrike och Storbritannien, finns inte. Detta har den partiöverskridande Förtjänstutredningen i uppdrag att lösa och jag ser mycket fram emot det förslag som ska presenteras i höst.

En sak vi kan lära av de franska och brittiska exemplen är viljan att berätta om de personer som belönas. Förläningarna ovan har beskrivits utförligt i olika pressmeddelanden med motiveringar, statistik och presentationer av ett urval representativa mottagare. På så vis blir de snabbt omskrivna i media.

I Sverige brukar motsvarade tillkännagivanden endast omfatta mottagarens namn och titel med en kortfattad och allmänt hållen motivering. Det skapar en tröskel för medierna som måsta läsa in sig på varje enskild mottagare och göra egna sammanställningar varför rapportering dröjer eller uteblir helt. Med mer information skulle spridningen bli större och fler uppmärksamma de belönade.

Utmärkelser har ju inte bara ett värde för mottagarna. Deras insatser kan vara en källa till glädje, stolthet och inspiration för hela landet. Förhoppningsvis kan vi inom en snar framtid uppmärksamma våra egna hjältar inom vård, omsorg och andra områden med välförtjänta utmärkelser.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Gustav III:s medalj åt ättlingarna till bonden som räddade Gustav Vasa

Gustaf Wasa hos Sven Elfsson i Isala by år 1520. Målning från 1831 av Johan Gustaf Sandberg.

Det är nu 500 år sedan den unge Gustav Vasa återvände till Sverige för att göra uppror mot Kristian Tyrann. Generationer av svenska skolbarn har fått läsa om den blivande kungens öden och äventyr i Dalarna. Även om sanningshalten i berättelserna får betvivlas så går det inte att förneka att de varit inflytelserika. Redan Gustav III slukade alla historier om sin namne och 1787 gav han en medalj åt ättlingarna till ett bondepar som ska ha räddat den unge Gustav undan danskarna år 1520.

Enligt berättelsen, som var välkänd redan under 1700-talet, befann sig Gustav Vasa på bonden Svens gård i Isala i Svärdsjö socken när den danske kungens män kom och letade efter honom. Han utgav sig då för att vara dräng. För att skingra alla misstankar gav bondens hustru honom ett slag med brödspaden och skickade ut honom i ladan för att tröska hö.

Lada i Isala som alltjämt står kvar.

Bonden Sven i Isala har funnits på riktigt. Han nämns flera gånger i Gustav Vasas brevväxling och kallas långt senare för Sven Elfsson. Huruvida det ligger någon sanning i berättelsen om brödspaden är omöjligt att avgöra. Den bygger på en muntlig tradition som nedtecknades av den lokala prosten först 1667. Då levde Svens sonsons son Anders Hansson. På gården i Isala finns en lada som sägs vara den som den blivande kungen en gång tröskade i. Timret har daterats till sent 1400-tal, så vem vet. Ladan upphöjdes tidigt till historiskt minnesmärke och besöktes av Karl XI redan 1684.

Gustav III vurmade för vasatiden och var mycket stolt över att härstamma från Gustav Vasa och dela hans namn. När han fick veta att den gamla ladan i Isala förfallit skred han omedelbart till verket. Den 16 januari 1787 utfärdade kungen ett brev varigenom bonden Svens ättling i åttonde led Hans Jansson (1728–1808) skulle få medel till att rusta upp den betydelsefulla ladan. Dessutom skulle han få ta emot den unik utmärkelse: en medalj med Gustav Vasas bild som skulle bäras av honom och hans ättlingar så länge gården var i deras ägo. Den kallas därför för Isalamedaljen. Frånsidan visade texten:

Till
Sven Elfssons heder
som frälste
Gamle K. GUSTAF
Bär dess afkomma
i Isala by
Denna penning
Gifven af
GUSTAF III
1787

För Gustav Vasas bild användes en äldre medaljstamp av Johann Carl Hedlinger. Medaljen präglades i tio exemplar varav en skulle överlämnas till Hans Jansson tillsammans med en avskrift av det kungliga brevet och de övriga nio skickas till olika samlingar. Några bestämmelser om hur medaljen skulle bäras utfärdades inte. Det hela har beskrivits som ett impulsivt beslut typiskt för Gustav III.

På 1820-talet inspekterads ladan av Vitterhetsakademien som till sin förvåning fick veta att vare sig Hans Jansson eller hans son Jan Hansson (1765–1823) fått ta emot eller bära den utlovande Isalamedaljen. Den dåvarande ägaren, sonsonen Saras Hans Jansson (1802–1847), kände inte ens till den. Akademien ansökte då om att han skulle få ett av de övriga nio exemplaren. Detta beviljades av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1831 och den 22 december samma år bestämdes att medaljen skulle bäras i blått band. Landshövdingen i Kopparbergs län uppdrogs att hålla reda på medaljens framtida innehavare.

1847 övergick gården till Saras Jan Hansson vars rätt att bära medaljen bekräftades Kungl. Maj:t på landshövdingens begäran 1850. Året därpå övergick gården till den yngre brodern Saras Hans Hansson. Denne sålde gården 1885 och därmed upphörde också rätten att bära medaljen. Eftersom Saras Hans Hansson var barnlös testamenterade han medaljen och brevet till Svartsjö kommun. Vid hans död 1906 ansåg sig kommunen inte kunna ta emot dessa familjeklenoder utan lämnade dem till brorsonen Mattis Johan Svensson i Boda som 1917 tog namnet Elfsson.

Inom familjen Elfsson i Boda kom medaljen och kungabrevet att förvaras bakom glas och ram. Från Mattis Johan (1865–1949) till sonen Sven (1901–1983) till sonsonen Sven Erik (1935–) som fortfarande har den.

UPPDATERING 2021-02-12

Under 2020 har medaljen lämnats in till Dalarnas museum som lagt upp ett par mycket vackra fotografier på medaljen och det tillhörande diplomet. Medaljbandet är monterat i preussisk montering eller ”svensk hovmontering” som det också kallas.

Roligt att denna mycket speciella medalj införlivats i museets samlingar där det kommer att bevaras för eftervärlden!

1 kommentar

Under Övrigt

I väntan på baler och banketter

Nobelbanketten 2019.

Klockan 16.30 idag äger en nerskalad nobelprisceremoni rum i Gyllene salen på Stockholms stadshus. Tal kommer att hållas av företrädare från de utdelande institutionerna och kungen, som inte missat en enda prisutdelning sedan 1973, kommer att skicka en digital hälsning. Pristagarna har redan fått ta emot sina medaljer på svenska ambassader runt om i världen.

Nobelfesten är vanligtvis ett tillfälle då mängder av utmärkelser plockas fram ur byrålådorna för att bäras. Klänningar och tiaror i all ära, men inget slår den rika floran av medaljer och ordenstecken från hela världen som kan beundras på Nobeldagen. Vi får hoppas på ett traditionsenligt firande nästa år.

Helt tomt på högtider har 2020 inte varit. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens 24:e högtidssammankomst med bland annat medaljering hölls den 12 november och kan beskådas på YouTube. Den 18 december kommer Uppsala universitet att anordna ett högtidligt rektorsskifte som även det kan följas digitalt.

Vissa har förutspått att corona-pandemin kommer bli dödsstöten för denna typ av ceremoniella högtidligheter. Att vi efter alla inställda festligheter, möten på distans och informellt hemmaarbete vant oss av med sådant formellt umgänge och inte kommer att orka ta fram långklänningen och fracken ur garderoben igen.

Jag tror och hoppas på det motsatta. Att vi inte längre kommer att ta möjligheten att samlas till ett firande för given, och därmed kommer att vilja markera det högtidliga och det festliga ännu mer. Vem vet, tiden efter corona blir kanske de stora balernas och banketternas återintåg!

En sak är säker – det kommer en tid efter corona. Den som längtar efter det högtidliga kan passa på att förbereda sig redan nu.

Varför inte slå sig till ro under julhelgen med Fredrik Löwenhielms bok Svenska ordnar och medaljer? Det är en utmärkt och kortfattad introduktion till svenska utmärkelser och hur de ska bäras. Fler litteraturtips finns ovan under fliken Faleristik och dessutom är phaleristica@gmail.com alltid öppen för den som har frågor.

Den som har egna utmärkelser kan passa på att skicka in dem för montering. Det finns ett antal leverantörer att välja mellan under fliken Länkar som utför allt från klassiska raka band, till traditionell preussisk montering och rosetter. Det kan också vara läge att skaffa sig den miniatyr, bouton, rosett eller clips som man för tillfället saknar.

Även om man (än så länge) inte tagit emot någon utmärkelse kan man passa på att ägna lite tid åt sina högtidskläder för att se vad som behöver lagas eller bytas ut. För den som bär frack, smoking eller mässdräkt ska jag dela med mig av ett hett tips – lär dig att knyta rosetten (”flugan”) själv. Det kräver bara lite övning, och resultatet blir ett oerhört lyft!

Nästa år i Blå hallen!

Lämna en kommentar

Under Övrigt, Bärande

Med Svärdsorden i standaret

Ett av Mörnerska husarregementets hedersstandar från 1815.

Internationellt förlänas ordnar inte bara till individer. Under vissa förutsättningar kan även organisationer motta en orden. Ett exempel är militära förband som utmärkt sig på slagfältet. Detta markeras med att ordenstecknet på något sätt infogas i förbandets fana eller standar.

Exempel på detta är franska regementen som fått ta emot Hederslegionen, eller nederländska förband som förlänats militära Wilhelmsorden. Det sistnämnda inträffade så sent som 2016 då specialförbandet Korps Commandotroepen belönades för sin tjänstgöring i Afghanistan. Kung Willem-Alexander fäste själv ordenstecknet på förbandets fana vid en högtidlig ceremoni.

I Sverige finns ingen motsvarande tradition med kollektiva ordensförläningar. Däremot har det vid ett tillfälle hänt att ett regemente fått motta hedersstandar prytt med insignierna för riddare med Stora korset av Svärdsorden.

Det var den 7 december 1813 under andra napoleonkriget då svenskt kavalleri vann en överraskande seger mot Danmark vid Bornhöft (idag Bornhöved i Schleswig-Holstein). Det skulle bli den sista gången som svenska och danska trupper drabbade samman på slagfältet. Bland de svenska förband som deltog i drabbningen utmärkte sig det Mörnerska husarregementet under befäl av överste Bror Cederström. Han blev själv sårad i armen och fick omhändertas av sin 13-årige ordonnans Karl Annerstedt.

Husarerna blev rikligt belönade efter slaget. Cederström dubbades till riddare av Svärdsordens stora kors av 2:a klass. Till husarerna förlänades två riddartecken av Svärdsorden, sju guldmedaljer och 85 silvermedaljer För tapperhet i fält. En av mottagarna var Annerstedt som därigenom blev tapperhetsmedaljens genom tiderna yngste mottagare. Från det allierade Ryssland förlänades Sankt Georgskors av 5:e klass.

Genom generalorder den 28 mars 1815 fick husarerna sin främsta honnör: två hedersstandar broderade med texten ”Bornhöft 7 december 1813” och de till värdigheten riddare av stora korset av Svärdsorden hörande halstecknet och bröstdekorationen. Ena sidan av duken visade halstecknets åtsida, den andra dess frånsida. 1845 tillverkades nya likadana standar för att ersätta de gamla. Idag finns de på Armémuseum.

Regementet bytte senare namn till Kronprinsens husarregemente och fanns kvar till 1927. Den 7 december var regementets högtidsdag. Vid 100-årsminnet 1913 ägde firandet rum på det gamla slagfältet vid Bornhöft. Det sades då om Bror Cederström och hans husarer:

Truppens skicklighet är öfverstens heder. Båda fingo till minne af dagen Svärdsordens stora kors; truppen på sina standar, översten på sitt bröst.

1 kommentar

Under Övrigt

Argt och läsvärt om historia

Drottning Kristina som barn. Porträtt på Nationalmuseum.

Får man tumma på fakta för att väcka intresse och förståelse för historia? Frågan har seglat upp till diskussion sedan TV4:s ”historiska dokumentärserie” Drottningarna fått hård kritik och anklagats för att ge en felaktig och snedvriden bild av historien, bland annat om Karin Månsdotter och drottning Kristina. Flera medier har tyvärr utmålat detta som ett gräl mellan historiker och produktionsbolaget utan att gå djupare in på problemen med dålig historieskrivning.

Därför vill jag slå ett slag för Den arga historikern som drivs kollektivt av en grupp forskare verksamma inom historia och ekonomisk historia. Tre historiker har i varsitt inlägg belyst de frågor som Drottningarna väcker:

I inlägget Därför är historia på TV så dålig (och hur den kan bli bra igen) lyfter Christopher Pihl fram både goda förebilder och avskräckande exempel inom historia på TV och avslutar med goda uppmaningar.

John Edman Ansell redogör för de historiska källor som berättar om 1500-talets Sverige, hur dessa kan tolkas och värderas, samt granskar både Drottningarnas och kritikernas påståenden i Hur många berättelser tål Karin Månsdotter?

Slutligen resonerar Brita Planck kring frågan Varför blir historiker alltid arga när det är historia på TV? och visar att vreden inte sällan är befogad när det historiska hantverket varken värderas eller respekteras.

Allt är mycket sakligt och välskrivet. Rekommenderas varmt!

1 kommentar

Under Övrigt