Kategoriarkiv: Övrigt

Nordiska ordensfrimärken – nu och i framtiden

Hösten 2020 lanserades Islands allra sista frimärksserie. I den mån det finns efterfrågan på frimärken i framtiden kommer gamla serier att nyproduceras men några nya motiv blir det inte. Bland de nya frimärkena finns tre som uppmärksammar att den isländska Falkorden firar 100 år 2021. De har formgetts av Örn Smári Gíslason och visar riddarkorset i kryssband, stormästarkedjan, samt kommendörstecknet i rosettband. Falkorden instiftades av Kristian X den 3 juli 1921 då Island sedan några år tillbaka varit ett självständigt kungarike i personalunion med Danmark. Det danska arvet anas i ordenstecknets form som är detsamma som Dannebrogordens kors fast med hörnen avskurna. Idag delas orden ut av presidenten för insatser för Island.

Frimärken används de fortfarande för att markera viktiga händelser i olika länders historia, inte sällan med ordnar och medaljer som motiv. Med anledning av Margrethe II:s 75-årsdag 2015 gav den danska posten ut tre frimärken utförda av Bertil Skov Jørgensen föreställande Elefantorden, Dannebrogorden och Förtjänstmedaljen. Designchef Martin Pingel skrev i ett uttalande:

For mange danskere er det forbundet med stor ære at modtage en orden fra Kongehuset, og det er glædeligt at kunne tage noget så hæderfuldt og gøre det tilgængeligt for alle danskere på de nye, smukke frimærker.

Ytterligare ett nordiskt exempel är det frimärke som gavs ut med anledning av den finske presidenten Mauno Koivistos död 2017. Det visar bland annat ordenskedjan för Finlands Vita Ros’s orden vars stormästare Koivisto var under sin tid som president 1982 till 1994. Frimärket är formgivet av Timo Berry.

Så finns det några svenska frimärken med ordnar och medaljer som motiv? Inte vad jag har kunnat hitta. Sergei Mankov har dock påpekat att det kan vara ett utmärkt tillfälle att ta fram sådana inför att det svenska belöningsväsendet återinförs inom några år. Det instämmer jag förstås helhjärtat i. Att svenska medborgare åter kommer att kunna motta ordnar är något som bör lyftas fram på alla sätt. På sin hemsida välkomnar Postnord förslag på nya svenska frimärksmotiv utifrån följande kriterier:

Svenska frimärken ska visa svensk natur, kultur, sport, näringsliv, aktuella händelser, företeelser och personligheter ur historien och nutiden. Motiven ska ha god geografisk spridning över landet, folkkära teman och formspråk i tiden.

En frimärksproduktion tar ungefär två år. Det är alltså hög tid att lämna in förslag nu om det ska hinna bli klart lagom till att ordensväsendet återinförs. Jag har skissat på ett eget.

Förslag till svenska ordensfrimärken

Riksdagen har beslutat att ett nytt offentligt belöningssystem ska införas och att detta ska omfatta de kungliga ordnarna Serafimerorden, Svärdsorden, Nordstjärneorden och Vasaorden. De tre sistnämnda ska inom några år åter förlänas svenska medborgare för olika samhällsförtjänster efter ett uppehåll sedan 1974. Det är därför angeläget att lyfta fram de olika ordnarna.

En möjlighet är att helt enkelt skapa fyra frimärken utifrån ordnarnas insignier: tecken, kraschaner, kedjor, band med mera i likhet med de isländska och danska exemplen ovan. De svenska ordenstecknen är utsökta konsthantverk med olika bilder som kännetecknar deras syften: serafen som symboliserar närhet till himmelen, svärdet som representerar försvar, nordstjärnan som står för lärdom, och vasen i formen av en kärve för jordbruk och andra näringar.

Man kan också tänka sig något liknande president Koivistos frimärke ovan. Alltså ett porträtt i kombination med ett ordenstecken. På så vis skulle man kunna lyfta fram framstående svenskar som mottagit en orden för att visa hur de tidigare använts som medborgerliga hederstecken. Några tänkbara namn:

Serafimerorden: ordens stormästare Carl XVI Gustaf (den som längst innehaft ämbetet), ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom, sjuksköterskan Elsa Brändström samt psykologen Hédi Fried (de båda sistnämnda har mottagit Serafimermedaljen).

Svärdsorden: greve Axel von Fersen som deltog i amerikanska frihetskriget och diplomaten Folke Bernadotte.

Nordstjärneorden: vetenskapsmannen Carl von Linné, FN:s generalsekreterare Dag Hammarsköld, trubaduren Evert Taube, industrimannen Alfred Nobel, medicinprofessorn Nanna Svartz och skådespelerskan Greta Garbo (mottog orden som amerikansk medborgare).

Vasaorden: direktören för ostindiska kompaniet Niclas Sahlgren, IKEA:s grundare Ingvar Kamprad, operasångaren Birgit Nilsson och författaren Astrid Lindgren.

Flera av dessa har dessutom prytt (eller pryder) de svenska sedlarna. Utifrån samma urvalskriterier borde de kunna få pryda ett frimärke tillsammans med det ordenstecken de mottagit för att illustrera hur ärofyllda dessa utmärkelser är och vilket fint sällskap framtidens ordensmottagare kommer att hamna i.

Har du egna tankar om framtida frimärken? Lämna ett förslag till Postnord här. Ju fler som föreslår desto bättre! För fler ordensfrimärken rekommenderas Facebook-sidan Phaleristique & Philatélie.

1 kommentar

Under Övrigt

Isalamedaljen nu på Dalarnas museum!

I december skrev jag om den medalj som Gustav III gav åt ättlingarna till de bondepar i Isala som ska ha räddat Gustav Vasa från danskarna under hans äventyr i Dalarna 1520 till 1521.

Nu visar det sig att medaljen och diplomet nyligen lämnats in till Dalarnas museum som lagt upp ett par mycket vackra fotografier på medaljen och det tillhörande diplomet. Medaljbandet är monterat i preussisk montering eller ”svensk hovmontering” som det också kallas.

Roligt att denna mycket speciella medalj införlivats i museets samlingar där det kommer att bevaras för eftervärlden!

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Dekorationer till vårdpersonal på nyårsdagen

I flera länder tillkännages ordens- och medaljförläningar den 1 januari. Så är fallet i till exempel Danmark, Frankrike och Storbritannien. I år uppmärksammas särskilt de många enastående insatserna med anledning av Covid-19-pandemin.

Frankrike

Franska Hederslegionen.

I franska Journal officiel publiceras namnen på de 1 229 människor som fått motta Hederslegionen och de 2 655 som fått motta Nationalförtjänstorden. Bakgrunden till förläningarna beskrivs i ett nio sidor långt pressmeddelande från ordenskansliet. Där framgår bland annat att 63% av förläningarna inom båda ordnarna sker med anledning av insatser under pandemin. Detta på initiativ av president Macron som är ordnarnas stormästare.

Bland de belönade finns både de som arbetat direkt med vård av sjuka och de som understött sjukvården med forskning, logistik och annat. Till exempel infektionsläkaren Karine Lacombe och epidemiologen Eric d’Ortenzio. För samtliga gäller att insatserna ska ha varit exceptionella. 40 personer dekoreras postumt med Hederslegionen efter att ha avlidit i tjänster. Det rör sig om läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal som smittats under arbetet och senare gått bort.

Samtidigt meddelas att en äldre epidemimedalj Médaille de l’engagement face aux épidémies, som instiftades 1885 med anledning av koleraepidemin, kommer att återuppväckas för att kunna belöna ännu fler.

Storbritannien

Brittiska Imperieorden.

I Storbritannien omfattar den traditionsenliga New Year Honours list namnen på 1 239 mottagare av olika utmärkelser. De flesta utgörs av officers- eller riddargraden inom brittiska Imperieorden (vanligtvis förkortade OBE och MBE) samt av samma ordens medalj (BEM). Liksom fransmännen berättar gärna britterna om bakgrunden till besluten.

14,8% av mottagarna arbetar inom offentlig sektor varav de flesta inom vård och omsorg. Polisen Mark Owen och sjuksköterskan Cath Fitzsimmons uppmärksammas för att de gått i aktiv tjänst trots att de båda är pensionerade. Bostadsrådgivaren Nadeem Khan belönades för att ha skött sitt arbete från ett hustak i Paktistan där han strandats och 28-årige Azeem Alam för att ha skapat en välgörenhetsstiftelse som erbjudit gratis medicinsk utbildning för 10 000-tals.

Britterna publicerar även detaljerad statistik (Transparency data) över mottagarna. Det verkar som att det medföljer en enkät med brittiska utmärkelser. 65% belönas för insatser på det lokala planet, 49% är kvinnor, 14,2% har BAME-bakgrund (Black, Asian and minority ethnic), 6,9% har ett funktionshinder och 4% identifierar sig som LGBT+.

Vad kan Sverige lära?

Redan i maj lyftes förslag om en särskild sjukvårdmedalj i en debattartikel i Göteborgs-Posten. Flera invände att man istället borde fokusera på att ge personalen drägliga villkor och ordentliga förutsättningar att utföra sitt arbete. Som att utmärkelser skulle stå i motsatsförhållande till sådana prioriteringar!

Sedan 70-talet har Sverige ett reducerat belöningssystem med en handfull medaljer som utdelas av kungen, regeringen och olika organisationer. Någon möjlighet att lyfta fram exceptionella individer under kriser, på samma sätt som i Frankrike och Storbritannien, finns inte. Detta har den partiöverskridande Förtjänstutredningen i uppdrag att lösa och jag ser mycket fram emot det förslag som ska presenteras i höst.

En sak vi kan lära av de franska och brittiska exemplen är viljan att berätta om de personer som belönas. Förläningarna ovan har beskrivits utförligt i olika pressmeddelanden med motiveringar, statistik och presentationer av ett urval representativa mottagare. På så vis blir de snabbt omskrivna i media.

I Sverige brukar motsvarade tillkännagivanden endast omfatta mottagarens namn och titel med en kortfattad och allmänt hållen motivering. Det skapar en tröskel för medierna som måsta läsa in sig på varje enskild mottagare och göra egna sammanställningar varför rapportering dröjer eller uteblir helt. Med mer information skulle spridningen bli större och fler uppmärksamma de belönade.

Utmärkelser har ju inte bara ett värde för mottagarna. Deras insatser kan vara en källa till glädje, stolthet och inspiration för hela landet. Förhoppningsvis kan vi inom en snar framtid uppmärksamma våra egna hjältar inom vård, omsorg och andra områden med välförtjänta utmärkelser.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Gustav III:s medalj åt ättlingarna till bonden som räddade Gustav Vasa

Gustaf Wasa hos Sven Elfsson i Isala by år 1520. Målning från 1831 av Johan Gustaf Sandberg.

Det är nu 500 år sedan den unge Gustav Vasa återvände till Sverige för att göra uppror mot Kristian Tyrann. Generationer av svenska skolbarn har fått läsa om den blivande kungens öden och äventyr i Dalarna. Även om sanningshalten i berättelserna får betvivlas så går det inte att förneka att de varit inflytelserika. Redan Gustav III slukade alla historier om sin namne och 1787 gav han en medalj åt ättlingarna till ett bondepar som ska ha räddat den unge Gustav undan danskarna år 1520.

Enligt berättelsen, som var välkänd redan under 1700-talet, befann sig Gustav Vasa på bonden Svens gård i Isala i Svärdsjö socken när den danske kungens män kom och letade efter honom. Han utgav sig då för att vara dräng. För att skingra alla misstankar gav bondens hustru honom ett slag med brödspaden och skickade ut honom i ladan för att tröska hö.

Lada i Isala som alltjämt står kvar.

Bonden Sven i Isala har funnits på riktigt. Han nämns flera gånger i Gustav Vasas brevväxling och kallas långt senare för Sven Elfsson. Huruvida det ligger någon sanning i berättelsen om brödspaden är omöjligt att avgöra. Den bygger på en muntlig tradition som nedtecknades av den lokala prosten först 1667. Då levde Svens sonsons son Anders Hansson. På gården i Isala finns en lada som sägs vara den som den blivande kungen en gång tröskade i. Timret har daterats till sent 1400-tal, så vem vet. Ladan upphöjdes tidigt till historiskt minnesmärke och besöktes av Karl XI redan 1684.

Gustav III vurmade för vasatiden och var mycket stolt över att härstamma från Gustav Vasa och dela hans namn. När han fick veta att den gamla ladan i Isala förfallit skred han omedelbart till verket. Den 16 januari 1787 utfärdade kungen ett brev varigenom bonden Svens ättling i åttonde led Hans Jansson (1728–1808) skulle få medel till att rusta upp den betydelsefulla ladan. Dessutom skulle han få ta emot den unik utmärkelse: en medalj med Gustav Vasas bild som skulle bäras av honom och hans ättlingar så länge gården var i deras ägo. Den kallas därför för Isalamedaljen. Frånsidan visade texten:

Till
Sven Elfssons heder
som frälste
Gamle K. GUSTAF
Bär dess afkomma
i Isala by
Denna penning
Gifven af
GUSTAF III
1787

För Gustav Vasas bild användes en äldre medaljstamp av Johann Carl Hedlinger. Medaljen präglades i tio exemplar varav en skulle överlämnas till Hans Jansson tillsammans med en avskrift av det kungliga brevet och de övriga nio skickas till olika samlingar. Några bestämmelser om hur medaljen skulle bäras utfärdades inte. Det hela har beskrivits som ett impulsivt beslut typiskt för Gustav III.

På 1820-talet inspekterads ladan av Vitterhetsakademien som till sin förvåning fick veta att vare sig Hans Jansson eller hans son Jan Hansson (1765–1823) fått ta emot eller bära den utlovande Isalamedaljen. Den dåvarande ägaren, sonsonen Saras Hans Jansson (1802–1847), kände inte ens till den. Akademien ansökte då om att han skulle få ett av de övriga nio exemplaren. Detta beviljades av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1831 och den 22 december samma år bestämdes att medaljen skulle bäras i blått band. Landshövdingen i Kopparbergs län uppdrogs att hålla reda på medaljens framtida innehavare.

1847 övergick gården till Saras Jan Hansson vars rätt att bära medaljen bekräftades Kungl. Maj:t på landshövdingens begäran 1850. Året därpå övergick gården till den yngre brodern Saras Hans Hansson. Denne sålde gården 1885 och därmed upphörde också rätten att bära medaljen. Eftersom Saras Hans Hansson var barnlös testamenterade han medaljen och brevet till Svartsjö kommun. Vid hans död 1906 ansåg sig kommunen inte kunna ta emot dessa familjeklenoder utan lämnade dem till brorsonen Mattis Johan Svensson i Boda som 1917 tog namnet Elfsson.

Inom familjen Elfsson i Boda kom medaljen och kungabrevet att förvaras bakom glas och ram. Från Mattis Johan (1865–1949) till sonen Sven (1901–1983) till sonsonen Sven Erik (1935–) som fortfarande har den.

UPPDATERING 2021-02-12

Under 2020 har medaljen lämnats in till Dalarnas museum som lagt upp ett par mycket vackra fotografier på medaljen och det tillhörande diplomet. Medaljbandet är monterat i preussisk montering eller ”svensk hovmontering” som det också kallas.

Roligt att denna mycket speciella medalj införlivats i museets samlingar där det kommer att bevaras för eftervärlden!

1 kommentar

Under Övrigt

I väntan på baler och banketter

Nobelbanketten 2019.

Klockan 16.30 idag äger en nerskalad nobelprisceremoni rum i Gyllene salen på Stockholms stadshus. Tal kommer att hållas av företrädare från de utdelande institutionerna och kungen, som inte missat en enda prisutdelning sedan 1973, kommer att skicka en digital hälsning. Pristagarna har redan fått ta emot sina medaljer på svenska ambassader runt om i världen.

Nobelfesten är vanligtvis ett tillfälle då mängder av utmärkelser plockas fram ur byrålådorna för att bäras. Klänningar och tiaror i all ära, men inget slår den rika floran av medaljer och ordenstecken från hela världen som kan beundras på Nobeldagen. Vi får hoppas på ett traditionsenligt firande nästa år.

Helt tomt på högtider har 2020 inte varit. Kungl. Krigsvetenskapsakademiens 24:e högtidssammankomst med bland annat medaljering hölls den 12 november och kan beskådas på YouTube. Den 18 december kommer Uppsala universitet att anordna ett högtidligt rektorsskifte som även det kan följas digitalt.

Vissa har förutspått att corona-pandemin kommer bli dödsstöten för denna typ av ceremoniella högtidligheter. Att vi efter alla inställda festligheter, möten på distans och informellt hemmaarbete vant oss av med sådant formellt umgänge och inte kommer att orka ta fram långklänningen och fracken ur garderoben igen.

Jag tror och hoppas på det motsatta. Att vi inte längre kommer att ta möjligheten att samlas till ett firande för given, och därmed kommer att vilja markera det högtidliga och det festliga ännu mer. Vem vet, tiden efter corona blir kanske de stora balernas och banketternas återintåg!

En sak är säker – det kommer en tid efter corona. Den som längtar efter det högtidliga kan passa på att förbereda sig redan nu.

Varför inte slå sig till ro under julhelgen med Fredrik Löwenhielms bok Svenska ordnar och medaljer? Det är en utmärkt och kortfattad introduktion till svenska utmärkelser och hur de ska bäras. Fler litteraturtips finns ovan under fliken Faleristik och dessutom är phaleristica@gmail.com alltid öppen för den som har frågor.

Den som har egna utmärkelser kan passa på att skicka in dem för montering. Det finns ett antal leverantörer att välja mellan under fliken Länkar som utför allt från klassiska raka band, till traditionell preussisk montering och rosetter. Det kan också vara läge att skaffa sig den miniatyr, bouton, rosett eller clips som man för tillfället saknar.

Även om man (än så länge) inte tagit emot någon utmärkelse kan man passa på att ägna lite tid åt sina högtidskläder för att se vad som behöver lagas eller bytas ut. För den som bär frack, smoking eller mässdräkt ska jag dela med mig av ett hett tips – lär dig att knyta rosetten (”flugan”) själv. Det kräver bara lite övning, och resultatet blir ett oerhört lyft!

Nästa år i Blå hallen!

Lämna en kommentar

Under Övrigt, Bärande

Med Svärdsorden i standaret

Ett av Mörnerska husarregementets hedersstandar från 1815.

Internationellt förlänas ordnar inte bara till individer. Under vissa förutsättningar kan även organisationer motta en orden. Ett exempel är militära förband som utmärkt sig på slagfältet. Detta markeras med att ordenstecknet på något sätt infogas i förbandets fana eller standar.

Exempel på detta är franska regementen som fått ta emot Hederslegionen, eller nederländska förband som förlänats militära Wilhelmsorden. Det sistnämnda inträffade så sent som 2016 då specialförbandet Korps Commandotroepen belönades för sin tjänstgöring i Afghanistan. Kung Willem-Alexander fäste själv ordenstecknet på förbandets fana vid en högtidlig ceremoni.

I Sverige finns ingen motsvarande tradition med kollektiva ordensförläningar. Däremot har det vid ett tillfälle hänt att ett regemente fått motta hedersstandar prytt med insignierna för riddare med Stora korset av Svärdsorden.

Det var den 7 december 1813 under andra napoleonkriget då svenskt kavalleri vann en överraskande seger mot Danmark vid Bornhöft (idag Bornhöved i Schleswig-Holstein). Det skulle bli den sista gången som svenska och danska trupper drabbade samman på slagfältet. Bland de svenska förband som deltog i drabbningen utmärkte sig det Mörnerska husarregementet under befäl av överste Bror Cederström. Han blev själv sårad i armen och fick omhändertas av sin 13-årige ordonnans Karl Annerstedt.

Husarerna blev rikligt belönade efter slaget. Cederström dubbades till riddare av Svärdsordens stora kors av 2:a klass. Till husarerna förlänades två riddartecken av Svärdsorden, sju guldmedaljer och 85 silvermedaljer För tapperhet i fält. En av mottagarna var Annerstedt som därigenom blev tapperhetsmedaljens genom tiderna yngste mottagare. Från det allierade Ryssland förlänades Sankt Georgskors av 5:e klass.

Genom generalorder den 28 mars 1815 fick husarerna sin främsta honnör: två hedersstandar broderade med texten ”Bornhöft 7 december 1813” och de till värdigheten riddare av stora korset av Svärdsorden hörande halstecknet och bröstdekorationen. Ena sidan av duken visade halstecknets åtsida, den andra dess frånsida. 1845 tillverkades nya likadana standar för att ersätta de gamla. Idag finns de på Armémuseum.

Regementet bytte senare namn till Kronprinsens husarregemente och fanns kvar till 1927. Den 7 december var regementets högtidsdag. Vid 100-årsminnet 1913 ägde firandet rum på det gamla slagfältet vid Bornhöft. Det sades då om Bror Cederström och hans husarer:

Truppens skicklighet är öfverstens heder. Båda fingo till minne af dagen Svärdsordens stora kors; truppen på sina standar, översten på sitt bröst.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Argt och läsvärt om historia

Drottning Kristina som barn. Porträtt på Nationalmuseum.

Får man tumma på fakta för att väcka intresse och förståelse för historia? Frågan har seglat upp till diskussion sedan TV4:s ”historiska dokumentärserie” Drottningarna fått hård kritik och anklagats för att ge en felaktig och snedvriden bild av historien, bland annat om Karin Månsdotter och drottning Kristina. Flera medier har tyvärr utmålat detta som ett gräl mellan historiker och produktionsbolaget utan att gå djupare in på problemen med dålig historieskrivning.

Därför vill jag slå ett slag för Den arga historikern som drivs kollektivt av en grupp forskare verksamma inom historia och ekonomisk historia. Tre historiker har i varsitt inlägg belyst de frågor som Drottningarna väcker:

I inlägget Därför är historia på TV så dålig (och hur den kan bli bra igen) lyfter Christopher Pihl fram både goda förebilder och avskräckande exempel inom historia på TV och avslutar med goda uppmaningar.

John Edman Ansell redogör för de historiska källor som berättar om 1500-talets Sverige, hur dessa kan tolkas och värderas, samt granskar både Drottningarnas och kritikernas påståenden i Hur många berättelser tål Karin Månsdotter?

Slutligen resonerar Brita Planck kring frågan Varför blir historiker alltid arga när det är historia på TV? och visar att vreden inte sällan är befogad när det historiska hantverket varken värderas eller respekteras.

Allt är mycket sakligt och välskrivet. Rekommenderas varmt!

1 kommentar

Under Övrigt

Joe Biden och Frihetsmedaljen

Amerikanska presidentens frihetsmedalj. Halstecken, miniatyr, släpspänne och clip.

Det är mindre än tre veckor kvar till det amerikanska presidentvalet. Om Joe Biden blir vald så skulle han bli den första sittande president som fått motta landets högsta civila utmärkelse: Frihetsmedaljen.

Eftersom USA inte har något ordensväsende är vi vana att se presidenten i slät frack vid till exempel statsbesök. President Biden skulle istället kunna uppträda med det axelband och den kraschan som hör till Frihetsmedaljens högre grad.

Amerikanska utmärkelser

USA har flera militära utmärkelser som bärs i band på bröstet. Purpurhjärtats medalj (Purple Heart) för sårade i strid är en av de mest kända. Under inbördeskriget instiftade kongressen 1861 det som fortfarande är USA:s främsta tapperhetsdekoration: Hedersmedaljen (Medal of Honor) som först utdelades av Abraham Lincoln. Det är den enda militära utmärkelsen som bärs om halsen.

Under andra världskriget instiftades Förtjänstlegionen (Legion of Merit) i fyra grader som kan liknas vid en militär orden. Den högsta graden bärs som kraschan och den näst högsta som halstecken, men amerikaner kan endast motta den lägsta graden.

Frihetsmedaljen

Först 1963 när John F. Kennedy instiftade Presidentens frihetsmedalj (Presidential Medal of Freedom) med två grader fick USA en utmärkelse som kan liknas vid en civil orden. Den skulle delas ut till:

any person who has made an especially meritorious contribution to the security or national interest of the United States, to world peace or to cultural or other significant public or private endeavors.

Medaljen, som till formen inte är en medalj utan ett tecken, består av en vit femuddig stjärna med gyllene örnar på röda postament i vinklarna samt med en blå mittglob prydd av 13 stjärnor. Enligt min egen åsikt är det en av världens vackraste republikanska utmärkelser.

Mottagarna av den lägre graden (Medal of Freedom) bär tecknet om halsen i ett blått band med vita kanter. För kvinnor finns även möjlighet att bära den i rosett invid axeln. Så mottogs den av Margaret Thatcher 1991. Idag är det dock vanligast att även kvinnor tar emot tecknet om halsen.

Illustration av hur medaljens högre grad bärs till frack.

Den högre graden (Medal of Freedom with Distinction) har ett större tecken som bärs som en kraschan på bröstet, samt ett bredare band över axeln med ett tecken liknande mittglobens på höften. Alltså som ett storkors. Förvirrande nog är medaljens högre grad monterad på samma sätt som den lägre vid själva överlämningen. Sannolikt för att presidenten själv velat hänga det kring halsen på mottagaren.

Till medaljen hör miniatyrtecken, släpspänne och clips prydda med en örn som är av guld för den högre graden och av silver för den lägre.

Joe Biden

En rörd Joe Biden tar emot Frihetsmedaljen 2017.

Det är den ovanliga högre graden som Joe Biden fick motta 2017 av Barack Obama ”for his lifetime of service on behalf of the United States of America” kort före att de båda lämnade Vita huset. Endast 26 personer har fått motta den högre graden och av de 123 medaljer som Obama delade ut var Bidens den enda.

Högtidsdräkt är ovanligt i USA, men förekommer vid t.ex. statsbesök. Om Biden blir president så kommer han då att kunna bära sin Frihetsmedalj. Miniatyren kan bäras till den desto mer vanligt förekommande smokingen.

Donald Trump

Donald Trump har hittills endast delat ut 16 frihetsmedaljer varav den första tillföll Elvis Presley postumt (!). Den 23 mars i år skulle den svenska golfspelaren Annika Sörenstam ha fått motta medaljen tillsammans med kollegan Gary J. Player men det har fått skjutas upp på grund av pandemin. I motiveringen stod: ”Annika is an athlete, philanthropist, and entrepreneur who has committed her life to winning.”

Valet i USA äger rum den 3 november.

1 kommentar

Under Övrigt

Kungl. Myntkabinettet blir Ekonomiska museet

Historiska museet i Stockholm.

2018 inleddes flytten av Kungl. Myntkabinettet från Slottbacken till Historiska museets lokaler på Narvavägen. Två år senare är museet redo att ta emot besökare igen och återlanserar sig med ett namnbyte. Kungliga myntkabinettet – Sveriges ekonomiska museum blir:

Ekonomiska museet – Kungliga myntkabinettet

Därmed betonar museet sitt ekonomiska fokus ytterligare. En stor basutställning om Sveriges ekonomiska historia väntas kunna öppna först mot slutet av 2022. Från och med den 20 november i år kommer besökarna att kunna se en utställning om hyperinflation. Ett ekonomiskt museum har givetvis sin självklara plats – jag hoppas bara att medaljkonsten inte glöms bort.

Kungl. Myntkabinettet leder sin historia tillbaka till åren kring 1572 då kung Johan III var i tvist med Danmark om vilket land som hade rätt att använda symbolen tre kronor. Det kungliga kansliet samlade in mynt som bevismaterial. Dessa blev de första i den svenska statens mynt- och medaljsamling som skulle komma att växa till dagens 650 000 föremål.

1786 bestämde Gustav III att Vitterhetsakademien skulle ta över myntkabinettet. Akademien fick även överinseende över alla nya medaljer som präglades vid Myntverket. 1793 blev myntsamlingen en del av det nya Kongl. Museum och akademiens sekreterare, som tillika var riksantikvarie, fick titeln garde des médailles (medaljvårdare). Som framgår av min text om medaljstorlekar var många riksantikvarier framstående mynt- och medaljkännare. 1846 såg Bror Emil Hildebrand till att samlingen visades för allmänheten för första gången. Efter att Nationalmuseums nya byggnad på Blasieholmen stod färdig 1866 fanns myntkabinettet där.

Medaljsalen 1942.

År 1930 beslutades att en ny byggnad skulle uppföras på Narvavägen för Statens historiska museum och myntkabinettet. Huset ritat av Bengt Romare och Georg Scherman stod färdigt 1940 men kunde inte tas i bruk på grund av kriget. Först den 12 maj 1942 invigdes den första permanenta utställningen i det nya huset: medaljsalen. Denna utställning bestod av 18 montrar: sju för medaljens konsthistoria i världen, sju för Sveriges medaljhistoria och fyra för svenska belöningsmedaljer. Denna utställning av Bengt Thordeman, Nils Ludvig Rasmussen och Carl Gösta Hesselblad gav en utmärkt översikt över det svenska medaljväsendet.

Museet samlingar växte stadigt och museet växte ur sina tre salar på Narvavägen. 1985 föddes tanken på ett ”ekonomiskt museum” i samarbete med sparbankerna och man började se sig om efter nya lokaler. 1997 invigdes de nya utställningarna på Slottsbacken och museet bytte namn från Kungl. Myntkabinettet – Statens museum för mynt-, medalj- och penninghistoria till Kungl. Myntkabinettet – Sveriges ekonomiska museum. Man glömde dock inte bort sina rötter. Från 1997 till 2016 visades den permanenta utställningen Medaljkonsten.

De senaste åren har myntkabinettet skakats dels av det kontroversiella beslutet att flytta från lokalerna på Slottsbacken, dels av de hårresande stölderna ur myntsamlingen som skildrats i den fenomenala SVT-dokumentären Guldfeber. Med nyinvigningen i november får museet en välbehövlig nystart.

Som konstaterades inledningsvis så visar namnbytet att museet kommer att fokusera ännu mer på den ekonomiska vetenskapen. Jag hoppas som sagt att även mynten och medaljerna får en framträdande plats i det nya museet. De är viktiga kulturbärande föremål som har fyllt en funktion i samhället i över 1 000 år. Få ämnen innehåller sådan glädje över skönheten i metallföremål som numismatiken och jag hoppas att Kungl. Myntkabinettet även i framtiden kommer att vara en samlingspunkt för oss intresserade.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Hur stor är en medalj?

Berchs ursprungliga skala från 1773.

När man säger att en medalj är av den och den ”storleken” så använder man en gammal svensk skala enligt vilken en medalj utifrån sin diameter placeras i en storlek mellan den 1:a (minst) och den 26:e (störst). Trots att skalan är till synes godtycklig har den använts från 1700-talet ända in i våra dagar.

I det här fördjupande inlägget ska jag skriva något om hur skalan skapades och hur den har använts dels deskriptivt inom den numismatiska litteraturen för att beskriva hur stor en medalj är, dels normativt i officiella handlingar för att fastställa hur stor en medalj ska vara. Avslutningsvis ska jag nämna ett par problem att se upp för när skalan används.

Medaljernas Linné

Det var riksantikvarien och numismatikern Carl Reinhold Berch (1706–1777) som lanserade skalan 1773 i sitt stora översiktsverk Beskrifning öfwer swenska mynt och kongl. skåde-penningar. Den kallas efter honom ofta för Berchs skala (uttalas berks). Själv betecknade han den Mensura magnitudinis Nummorum vilket är latin och kan uttydas ungefär ‘mätning av storleken på mynt’. I verket presenterades skalan helt enkelt av 26 numrerade cirklar utan tillhörande mått eller beskrivning. Kanske tänkte Berch att det var enklast läsaren själv placerade sina mynt och medaljer på boksidan för att bestämma storleken.

Vi vet inte hur han tog fram sin skala eller varför de olika storlekarna ser ut som de gör. På medaljBlogg finns en intressant teori, att Berch likt den samtide Linné helt enkelt systematiserade det material han kunde hitta och att de 26 storlekarna avspeglar de mynt och medaljer han beskrev i sitt verk. Oavsett så blev skalan snart etablerad inom den svenska numismatiken.

När Gustav III återupplivade Vitterhetsakademien 1786 gav han den i uppdrag att ha översyn över medaljerna som präglades vid Myntverket. 1791 gav akademin ut en instruktion för hur minnesmedaljer skulle utformas författad av dess sekreterare och Berchs efterträdare som riksantikvarie Gudmund Jöran Adlerbeth (1751–1818). I den angavs att en minnesmedalj borde vara mellan 11:e till 22:a storleken och att mindre storlekar skulle reserveras för räknepenningar och jetonger. Dock har långt ifrån alla svenska medaljer präglats utifrån en viss storlek i Berchs skala.

1860 var det dags för en ny riksantikvarie att fatta pennan. Denna gång Bror Emil Hildebrand (1806–1884) som detta år gav ut sitt nya översiktsverk Minnespenningar öfver enskilda svenska män och qvinnor. I förordet skrev författaren angående skalan:

Då denna godtyckliga måttstock är känd endast af dem, som kunna rådfråga Berchs omnämnda arbete, har författaren ansett ändamålsenligare att angifva minnespenningarnes diameter i Svenska decimal linier. Af undseende för samlare, som ännu hänga fast vid gamla vanor, anföres likväl, inom parenthes, storleken efter Berchs skala.

En decimallinje motsvarar 2,969 millimeter och Hildebrand angav måtten med angav diametern med en fjärdedels linjes exakthet. I vissa fall där en medalj befann sig mittemellan två storlekar använde han halvstorlekar t.ex. 7½ storleken. Ovala medaljer mättes på höjden.

Sonen (1842–1916) blev även han riksantikvarie och numismatiker. Efter samma principer som fadern gav han ut Sveriges och svenska konungahusets minnespenningar, praktmynt och belöningsmedaljer i två band mellan 1874 och 1875. Det omfattar bland annat de svenska kungliga belöningsmedaljerna från Fredrik I till Oscar II. Liksom sin far använde Hans decimallinjer (dock endast med en halv linjes exakthet) och angav Berchs storlek inom parentes. Han angav dock halvstorlekar betydligt oftare.

Man ska vara medveten om att medaljernas placering i storlekar i dessa båda verk inte nödvändigtvis anger att de tillverkats utifrån denna storlek. Snarare är placeringen en produkt av de båda författarnas egna mätningar och avrundningar samt deras tolkning av skalan. Medaljernas faktiska storlek varierar, och det är möjligt att andra metoder skulle ha resulterat i att vissa medaljer placerats i andra storleksgrupper. Vissa av de 26 storlekarna ligger bara ett par millimeter från varandra. Hans Hildebrands klassificering är dock mycket etablerad.

1892 fortsatte Bror Edvard Hyckert (1848–1910) på Hans Hildebrands arbete i Numismatiska meddelanden nr XIII. Han övergick dock till att ange diametern i millimeter och brydde sig inte om att försöka placera in medaljerna i Berchs olika storlekar. Under 1900-talet har medaljer mätts uteslutande i millimeter och hänvisningar till Berchs skala skett endast sporadiskt.

Måttstock för kungliga medaljer

1785 instiftade Gustav III den nya belöningsmedaljen Illis quorum meruere labores och bestämde att den skulle delas ut i 18:e och 12:e storlekarna, i dagligt tal den större och den mindre storleken. Redan innan Vitterhetsakademien återuppväckts kunde alltså Berchs skala användas för att bestämma storleken på nya medaljer.

Under 1800-talet genomfördes flera ändringar gällande Illis quorum: 1842 bestämde Karl XIV Johan att den endast skulle utdelas i 5:e storleken, 1850 införde Oscar I även den 8:e storleken, 1881 återinförde Oscar II den 12:e storleken samt 1883 även den 18:e. Det blev senare standard att alla officiella belöningsmedaljer präglades i någon av dessa fyra storlekar med tillhörande praxis för hur de skulle bäras:

  • 18:e storleken i kedja om halsen,
  • 12:e storleken i band om halsen,
  • 8:e storleken i band på bröstet,
  • 5:e storleken i band på bröstet.

Det finns undantag. 8:e storleken av H.M. Konungens medalj kunde länge delas ut att bäras om halsen och 12:e storleken av samma medalj kan numera delas ut i kedja (se tidigare inlägg). Medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst utdelas endast ut i 6:e storleken. 1947 bestämdes nämligen att medaljen skulle delas ut i samma storlek till samtliga mottagare, och då valdes en storlek mellan de tidigare 8:e och 5:e.

Sedan 1923 delar Kungl. Patriotiska sällskapet in sina medaljer i 1:a, 2:a och 3:e storleken. Detta har inget att göra med Berchs skala utan är ett sätt att beskriva medaljerna i fallande storleksordning. 1:a storleken är här störst, till skillnad från i Berchs skala där den är minst.

Några mätproblem

Jag har hittills undvikt att skriva ut vad varje storlek motsvarar för diamteter i millimeter. Skälet är att Berchs skala inte är utformad utifrån några exakta mått och har tolkats på lite olika sätt. Sedan tidigt 1900-tal finns dock millimetertabell för 1:a till 18:e storleken, publicerad i De nordiska ländernas officiella belöningsmedaljer (1938) av Ernst Areen (1882–1943). Man får dock använda den med viss försiktighet.

Ett försök att översätta Berchs skala till decimallinjer (vänster) och millimeter (höger).

När det gäller de storlekar som använts för de officiella belöningsmedaljerna så stämmer tabellen väl överens med den ”industristandard” som använts vid Myntverket:

  • 18:e storleken = 56 mm.
  • 12:e storleken = 43 mm.
  • 6:e storleken = 27,5 mm.
  • 5:e storleken = 24 mm.

8:e storleken är lite mer komplicerad. Den var ursprungligen 33 mm. men under 1800-talet minskades den till 32 mm. för att sedan tidigt 1900-tal präglas i 31 mm. vilket enligt Berch skala egentligen borde motsvara 7½ storleken. Numera anses dock 8:e storleken vara 31 mm. i diameter.

Gällande övriga storlekar är det mindre säkert att en hävdvunnen storlek alltid motsvarar måtten enligt Areens tabell. Patriotiska sällskapets och Pro Patrias största medaljer brukar t.ex. beskrivas som av 11:e storleken, det vill säga 41 mm. enligt Areens tabell. Under större delen av 1900-talet har dessa medaljer dock varit präglats med drygt 42 mm. i diameter, alltså snarare 11½ eller rentav 12:e storleken. Det finns olika skäl till denna variation.

När medaljgravören Erik Lindberg skulle utföra frånsidorna till Patriotiska sällskapets nya hantverksmedaljer utgick han från 11:e och 9:e storlekarna – de som sällskapets medaljer traditionellt haft. Frånsidorna blev följaktligen 41 respektive 35,5 mm. i diameter, vilket är de exakta måtten enligt Areens tabell. När de färdiga medaljerna kom från Myntverket var de dock 42 respektive 36 mm. Till frånsidan hade man nämligen använt Adolf Lindbergs något större porträtt av Gustaf V.

Det finns givetvis inget som hindrar att man fortsätter att beskriva äldre medaljer med de storlekar som traditionellt använts, så länge man är medveten om den inte nödvändigtvis säger något om deras exakta mått.

Sammanfattningsvis

Även om Berchs 1700-talsskala är både godtycklig och svåranvänd så är den en del av vår rika medaljtradition. Om man instiftar en ny medalj kan man med fördel fortsätta traditionen och välja en storlek ur skalan. Som metod för att klassificera medaljer i efterhand var den dock anakronistisk redan vid 1800-talets mitt och det finns ingen anledning att pressa in en medalj i skalan som inte hör hemma där. När man beskriver en medaljs mått så bör man göra det i millimeter.

1 kommentar

Under Övrigt