Det är nu 500 år sedan den unge Gustav Vasa återvände till Sverige för att göra uppror mot Kristian Tyrann. Generationer av svenska skolbarn har fått läsa om den blivande kungens öden och äventyr i Dalarna. Även om sanningshalten i berättelserna får betvivlas så går det inte att förneka att de varit inflytelserika. Redan Gustav III slukade alla historier om sin namne och 1787 gav han en medalj åt ättlingarna till ett bondepar som ska ha räddat den unge Gustav undan danskarna år 1520.
Enligt berättelsen, som var välkänd redan under 1700-talet, befann sig Gustav Vasa på bonden Svens gård i Isala i Svärdsjö socken när den danske kungens män kom och letade efter honom. Han utgav sig då för att vara dräng. För att skingra alla misstankar gav bondens hustru honom ett slag med brödspaden och skickade ut honom i ladan för att tröska hö.
Bonden Sven i Isala har funnits på riktigt. Han nämns flera gånger i Gustav Vasas brevväxling och kallas långt senare för Sven Elfsson. Huruvida det ligger någon sanning i berättelsen om brödspaden är omöjligt att avgöra. Den bygger på en muntlig tradition som nedtecknades av den lokala prosten först 1667. Då levde Svens sonsons son Anders Hansson. På gården i Isala finns en lada som sägs vara den som den blivande kungen en gång tröskade i. Timret har daterats till sent 1400-tal, så vem vet. Ladan upphöjdes tidigt till historiskt minnesmärke och besöktes av Karl XI redan 1684.
Gustav III vurmade för vasatiden och var mycket stolt över att härstamma från Gustav Vasa och dela hans namn. När han fick veta att den gamla ladan i Isala förfallit skred han omedelbart till verket. Den 16 januari 1787 utfärdade kungen ett brev varigenom bonden Svens ättling i åttonde led Hans Jansson (1728–1808) skulle få medel till att rusta upp den betydelsefulla ladan. Dessutom skulle han få ta emot den unik utmärkelse: en medalj med Gustav Vasas bild som skulle bäras av honom och hans ättlingar så länge gården var i deras ägo. Den kallas därför för Isalamedaljen. Frånsidan visade texten:
Till
Sven Elfssons heder
som frälste
Gamle K. GUSTAF
Bär dess afkomma
i Isala by
Denna penning
Gifven af
GUSTAF III
1787
För Gustav Vasas bild användes en äldre medaljstamp av Johann Carl Hedlinger. Medaljen präglades i tio exemplar varav en skulle överlämnas till Hans Jansson tillsammans med en avskrift av det kungliga brevet och de övriga nio skickas till olika samlingar. Några bestämmelser om hur medaljen skulle bäras utfärdades inte. Det hela har beskrivits som ett impulsivt beslut typiskt för Gustav III.
På 1820-talet inspekterads ladan av Vitterhetsakademien som till sin förvåning fick veta att vare sig Hans Jansson eller hans son Jan Hansson (1765–1823) fått ta emot eller bära den utlovande Isalamedaljen. Den dåvarande ägaren, sonsonen Saras Hans Jansson (1802–1847), kände inte ens till den. Akademien ansökte då om att han skulle få ett av de övriga nio exemplaren. Detta beviljades av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1831 och den 22 december samma år bestämdes att medaljen skulle bäras i blått band. Landshövdingen i Kopparbergs län uppdrogs att hålla reda på medaljens framtida innehavare.
1847 övergick gården till Saras Jan Hansson vars rätt att bära medaljen bekräftades Kungl. Maj:t på landshövdingens begäran 1850. Året därpå övergick gården till den yngre brodern Saras Hans Hansson. Denne sålde gården 1885 och därmed upphörde också rätten att bära medaljen. Eftersom Saras Hans Hansson var barnlös testamenterade han medaljen och brevet till Svartsjö kommun. Vid hans död 1906 ansåg sig kommunen inte kunna ta emot dessa familjeklenoder utan lämnade dem till brorsonen Mattis Johan Svensson i Boda som 1917 tog namnet Elfsson.
Inom familjen Elfsson i Boda kom medaljen och kungabrevet att förvaras bakom glas och ram. Från Mattis Johan (1865–1949) till sonen Sven (1901–1983) till sonsonen Sven Erik (1935–) som fortfarande har den.
UPPDATERING 2021-02-12
Under 2020 har medaljen lämnats in till Dalarnas museum som lagt upp ett par mycket vackra fotografier på medaljen och det tillhörande diplomet. Medaljbandet är monterat i preussisk montering eller ”svensk hovmontering” som det också kallas.
Roligt att denna mycket speciella medalj införlivats i museets samlingar där det kommer att bevaras för eftervärlden!
Phaleristica 
Ping: Isalamedaljen nu på Dalarnas museum! | Phaleristica