Etikettarkiv: Kryssband

”Hovmontering” och andra sätt att montera medaljer

Svärdsordens riddartecken i så kallad svensk hovmontering.

En montering är det sätt på vilket en eller flera utmärkelser sätts samman med sitt band för att bäras. När man tilldelas en medalj som ska bäras på bröstet är den numera oftast färdigmonterad med nål. Tilldelas man fler så får man själv se till att de monteras ihop på ett spänne så att de sitter jämnt och snyggt tillsammans. Av historiska och praktiska skäl monteras banden på olika sätt världen över. Även i Sverige finns flera bandmonteringar att välja mellan.

När ordnar och medaljer blev vanliga på 1700-talet bars dessa med bandet hängande från ett av livrockens stora knapphål. På gamla porträtt kan man se hur bandet inte nödvändigtvis hängde spikrakt utan formades till en lös knut. Under det tidiga 1800-talet ändrades modet och i frånvaron av knapphål fick banden fästas direkt på livplaggets tyg. Dessutom blev det nu vanligt att man bar flera utmärkelser på bröstet bredvid varandra. Detta gav upphov till olika monteringstekniker och olika nationella traditioner som fortfarande lever vidare.

Enkla monteringar

Äldst och numera vanligast är så kallad lodrät montering eller raka band. Utmärkelserna hänger ett rakt och dubbelvikt band och denna variant har historiskt varit vanlig i Västeuropa och inom det brittiska samväldet där den kallas swing mount.

Danska Erindringsmedaljen for Krigen 1864 i kryssband.

I Danmark använder man kryssband (danska: krydsbånd) där bandet vikts till femkantig form. Även det är en mycket gammal montering och jag skulle gissa att det är en efterhärmning av 1700-talets lösa knutar som med tiden fått allt skarpare hörn. Det används inte bara till bröstdekorationer utan även kommendörskors och motsvarande som inte får plats runt halsen. Av någon anledning kallas det ofta ”trekantigt”. Monteringen är standard i Ryssland och Centralasien och har även används i Sverige.

Kejsar Frans Josef med utmärkelser i trekantsband.

Det österrikiska trekantsbandet (tyska: Dreiecksband) där bandet vikts till en triangel ska ha införts på 1840-talet och är alltjämt standard i de länder som då ingick i Österrike-Ungern.

Slutligen ska rosetten nämnas. Idag är det en variant som används till klänning men på 1700-talet bar även riddare gärna sina ordenstecken i rosett. Precis som andra monteringar bör rosetter monteras ihop på ett spänne om de är många.

I ovannämnda monteringar är bandet vikt på ett visst sätt medan själva utmärkelserna hänger fritt nedanför, därav beteckningen ”enkla monteringar”.

Avancerade monteringar

Risken med fritt hängande utmärkelser är att de slås mot varandra, skadas eller rentav faller av. Detta har många hovmän, kavalleriofficerare och paraderande soldater bittert fått erfara. Därför har det uppstått ett antal avancerade monteringar där utmärkelserna vilar på bandet och är stadigt surrade.

Brittisk hovmontering.

I Storbritannien finns en tradition att drottning Victoria irriterade sig på skramlande ordnar och beordrade alla vid hovet att låta montera dem ordentligt, därav benämningen court mount (‘hovmontering’). Om det är sant vet vi inte, men under drottningens långa regeringsperiod 1837 till 1901 som det blev vanligt att man bar flera utmärkelser på bröstet så behöver lär ha uppstått då. Med brittisk hovmontering dras bandet bakom hela utmärkelsen så att det kan sys fast. Det används idag inom det brittiska samväldet och har de senaste åren börjat användas inom Sverige under beteckningen ryttarmontering.

Drottning Victorias av Sverige uniform med utmärkelser i tysk stil.

I Tyskland uppstod under 1800-talet olika former av så kallade veckade band. Banden lades i U-form med utmärkelsen vilande på den veckade nedre delen. Det fanns en preussisk variant, en bayersk variant, med flera. Dessa kan beskådas på Ordensmanufaktur.net. Dessa används fortfarande inom den tyska försvarsmakten samt i Nederländerna.

Svensk montering

Så äntligen till den typ av montering som länge var vanlig i Sverige och som nu fått en renässans under benämningen ”svensk hovmontering”. Den började användas av officerare under andra halvan 1800-talet och var fortsatt vanlig till strax efter mitten av 1900-talet. Bandet viks först dubbelt och formas till ett ”U”. Därefter viks ett mindre ”U” som sys ihop med det större. Trots att banden är vikta ser det ut som att det är ett helt band. Själva medaljen kan antingen vila helt på bandet eller hänga ned en bit.

Gustaf VI Adolf var en av de sista att använda monteringen vilket han gjorde till både original och miniatyrer. Idag finns de utställda på Ordenssalarna på Kungliga slottet i Stockholm.

Mycket litet är skrivet om denna typ av montering. I en källa från 40-talet kallas den preussisk montering. Monteringen verkar ursprungligen ha varit en variant av de tyska veckade banden, men jag har inte kunnat hitta några tyska exempel som är helt identiska med de svenska. Idag är den som sagt känd som hovmontering men någon stark historisk koppling till hovet finns inte.

”Hovmonteringen” är en av tre godkända monteringar till Försvarsmaktens uniformer tillsammans med raka band eller ”ryttarmontering” (endast beridna förband). Det är ett stiligt och historiskt värdefullt sätt att bära sina utmärkelser på. Rekommenderas!

Leverantörer

Idag finns det flera leverantörer som kan montera medaljer i Sverige. Ett par av dem erbjuder hovmontering. Jag har inte själv anlitat någon av dem och kan inte gå i god för kvaliteten.

3 kommentarer

Under Montering

Robert Wållgren – den krigsdekorerade stinsen

Foto: Järnvägsmuseet.

Svenska museer har fotograferat stora delar av sina samlingar och publicerat dem på portaler som DigitaltMuseum. Tur är det, för vem hade kommit på tanken att leta på Järnvägsmuseet efter ordnar och medaljer? Av en händelse fick jag syn på flera foton och porträtt av stinsen Robert Wållgren (1840–1930) som bär såväl Vasaorden som en dansk fälttågsmedalj och ett tyskt riddartecken. Dessutom finns etuiet med hans dekorationer bevarat. Vem var han?

Robert Wållgren växte upp under en tid då skandinavismens vindar blåste starka och enighet mellan de nordiska folken hölls högt. Inför en stundande konflikt mellan Danmark och de tyska rikena om det omtvistade hertigdömet Slesvig hade Karl XV lovat danskarna sitt stöd, men när kriget väl bröt ut 1864 hade kungen inte regeringen med sig och det svenska stödet uteblev. 434 svenskar beslutade då att delta frivilligt i kriget på danskarnas sida. En av dem var Wållgren som 24 år gammal tog värvning i Femte infanteriregementet. Han deltog i flera av de viktigaste drabbningarna, däribland det avgörande slaget vid Als den 29 juni där han sårades i benet och togs tillfånga. Wållgrens tid i fångenskap blev dock kort. Efter nederlaget vid Als såg Danmark kriget förlorat och fredsförhandlingar inleddes.

Dannebrogmännens hederstecken. Fotograf: Nilsson, Emil / Järnvägsmuseet.

Den 26 september 1864 förlänades Robert Wållgren Dannebrogmännens hederstecken, den lägsta graden inom Dannebrogorden. Den har kallats värdens mest demokratiska ordensgrad eftersom den kunde tilldelas alla ”från kungen ner till den enklaste undersåte”. Endast sex svenskar som deltog i det dansk-tyska kriget 1864 fick ta emot hederstecknet som idag benämns Dannebrogordens hederstecken.

Erindringsmedaljen for Krigen 1864. Fotograf: Nilsson, Emil / Järnvägsmuseet.

Vid hemkomsten till Sverige började Wållgren arbeta vid Statens Järnvägar och blev så småningom stationsinspektör (stins) i den viktiga järnvägsknytpunkten Falköping. När det instiftades en särskild fälttågsmedalj för de som deltagit i kriget (Erindringsmedaljen for Krigen 1864) ansökte Wållgren om den och mottog den 1877. Det måste varit anmärkningsvärt att en ung järnvägstjänsteman kunde stoltsera med danska ordenstecken och krigsutmärkelser på SJ:s paraduniform med det bevingade hjulet.

Mecklenburgska Griporden. Fotograf: Nilsson, Emil / Järnvägsmuseet.

Wållgrens tyska ordensutmärkelse, riddartecknet av Mecklenburgska Griporden, är svårare att förklara. Har den också att göra med kriget? Svaret är ett annat. Enligt en tidningsnotis från 1895 förlänade storhertig Fredrik Frans III av Mecklenburg-Schwerin Griporden till två tjänstemän vid statsbanorna med anledning av änkehertiginnans besök i Sverige. En av dem var Wållgren. Kanske hade änkehertiginnan passerat genom Falköping på sin resa och övernattat där som de svenska kungarna brukade göra?

Robert Wållgren i SJ:s paraduniform med utmärkelser i originalmontering. Fotograf: Nilsson, Emil / Järnvägsmuseet.

Slutligen utnämndes Wållgren på Oscarsdagen den 1 december 1899 till riddare av Vasaorden för sina många år vid järnvägarna och därmed var hans samling dekorationer komplett. Men faleristik är inte bära vilka utmärkelser som tilldelats vem, det handlar också om hur de bärs.

Robert Wållgren i stinsuniform med utmärkelserna i preussisk montering.

För det första kan det noteras att Wållgren bar sina utmärkelser på olika sätt. I ett tidigt porträtt (bild X.) bär han sina båda danska utmärkelser såsom han tilldelats dem. Hederstecknet i dansk kryssband och fälttågsmedaljen i rakt band (bild Y.). På ett senare fotografi har han låtit montera dem båda i U-formad så kallad preussisk montering som var den rådande i Sverige. Slutligen är han porträtterad i civil klädsel med sina fyra utmärkelser i kryssband. Det är i denna montering som de bevarats. Kanske var den danska monteringen ett sätt att hedra de danska kamrater han ofta träffade på minnesfester. Kanske tyckte han bara att det såg snyggt ut.

Wållgren hade dessutom två uppsättningar miniatyrer för de tillfällen då originalen inte skulle bäras. En med utmärkelserna i raka band och en hängande på en guldkedja. Dessa båda är likställda i formalitetsgrad och det finns egentligen inget skäl att ha båda, såvida man inte vill variera sig.

Bandrosetter. Fotograf: Nilsson, Emil / Järnvägsmuseet.

Dessutom ägde Wållgren flera små bandrosetter som kunde bäras på rockslaget vid informella tillfällen. Två stycken med Danneborgordens band, och två med alla de fyra utmärkelsernas band. På den ena är Vasaordens band på hedersplatsen i mitten, vilket är korrekt eftersom man bär det egna landets ordnar främst, men på den andra har Gripordens gula band satts i första rummet. Hade Wållberg vid något tillfälle anledning att lyfta fram Mecklenburg särskilt?

Robert Wållgrens ordensetui. Fotograf: Nilsson, Emil / Järnvägsmuseet.

Slutligen får man rikta ett par uppskattande ord till själva etuiet som bär initialerna R.W. på utsidan av locket och på insidan har ett broderat vapen med SJ:s bevingade hjul, ett posthorn och en blixtrande stjärna. Under finns Dannebrogsmännens hederstecken och mottot: Des charges unies. Bakgrunden är oklar men Wållgren var medlem i bland annat Frimurarorden.

3 kommentarer

Under Personer