Etikettarkiv: Statskalendern

Lustigheter i listorna

Internet blir allt mer rikt på ordenshistoria! Förra veckan gjordes de danska ordensvapenböckerna läsbara på nätet, och bara några dagar senare skedde samma sak med de svenska ordensmatriklarna. Alltså de handskrivna listor som förts sedan 1748 över dem som fått en svensk statsorden. Det är Riksarkivet som fått i uppdrag av Kungl. Maj:ts orden att digitalisera dem och göra dem tillgängliga för alla.

Totalt är det 14 böcker för perioden 1748 till 1979. Det är talande för det svenska ordensväsendets utveckling att den första räckte i 53 år, den andra i 27, den tredje i 20 och från mitten av 1800-talet är det en matrikel per decennium som gäller. Antalet ordensutmärkelser ökade allteftersom statsapparaten växte.

e0000836_00005
Den äldsta serafimerlistan med Fredrik I som nr 1/2 a.

I den äldsta matrikeln finner vi de första 24 serafimerriddarna med födelse- och utnämningsdatum, valspråk samt nummer skrivna i sirlig stil. Listan har dock fått justeras flera gånger i efterhand. T.ex. har man ångrat att greve Gustaf Bond fått stå som nr 1, och velat ge den äran till orden grundare Fredrik I. Därför han man klämt in tre kungliga riddare högst upp och skrivit in en ny nummerföljd i vänstermarginalen. Den gamla följden står dock kvar med kungen som nr 1/2 a. Detta är inte det enda man velat ändra. På vissa sidor har pilar dragits kors och tvärs där matrikelns ordning inte överensstämt med protokollens. Det är charmen med handskrivna listor.

Vill man hitta en särskild person så behöver man veta dennes ordensvärdighet och år för utnämningen. En riddare av Nordstjärneorden som utnämnts 1960 hittar man i matrikeln för 1960-1969 under rubriken ”Riddare av Nordstjärneorden” där mottagarna är sorterade efter utnämning. Där finner man titeln, namn, utnämningsdatum samt eventuellt dödsdatum (något som förts in en bit in på 90-talet). Ibland finner man en notering om att något avböjt, återlämnat eller fråndömts sin orden.

armfelt
De strukna riddarna Armfelt och Munch.

Ett känt exempel på det senare finner vi i den äldsta matrikeln – greve Gustaf Armfelt. Han blev serafimerriddare 1790 men blev fyra år senare landsförvisad och förlorade orden. Förvisningen lyftes dock 1797 och han återfick då sin värdighet. I matrikeln anges han som struken för perioden 1794–1797. Han kom att landsförvisas igen (!) och räknades därefter som utländsk riddare. Adolf Fredrik Munch, utnämnd samma år som Armfelt, hade inte samma tur. Han landsförvisades till Italien efter misstankar om inblandning i mordet på Gustav III. I matrikeln anges han ”fkl: ovärdig”.

Ett behov att konsultera listorna fick jag snabbt. Jag fick nämligen frågan på Twitter om Stig Wennerström förlorat Svärdsorden respektive Vasaorden efter att han dömts för spioneri. Svaret fanns förstås där men först var jag tvungen att lista ut vilka år Wennerström fått sina ordnar. Detta gick att hitta i Statskalenderns bihang (ett urval är tillgängliga på Projekt Runeberg). Därefter kunde jag se i listorna att han avförts som riddare i extra ordenskapitel den 21 september 1964.

Att matriklarna nu är offentliga kommer vara till stor glädje för såväl släktforskare som ordensintresserade. Initiativet kan inte berömmas nog! Läs matriklarna här.

1 kommentar

Under Ordnar

Att förkorta, eller inte förkorta

Ett bra sätt att lära sig om svenskt belöningsväsende är att plöja statskalendrar. Dessa årliga kataloger över statliga ämbetsmän innehöll in på 60-talet var och ens utmärkelser. För att få plats med allt användes ett system med förkortningar, R = riddare, K = kommendör, GM = guldmedalj o. s. v. På de högsta ämbetsinnehavarna kunde det ändå bli långt:

Nathan

Här kan vi bl. a. utläsa att ärkebiskop Nathan Söderblom var Filosofie Doktor (Fil. D.), Riddare av Franska HedersLegionen (RFrHL) och Ledamot av Musikaliska Akademien (LMA). Statskalenderns system för att ordna och förkorta utmärkelser är mycket belysande och jag kommer att återkomma till det flera gånger.

I Nathan Söderbloms fall finns en märklighet. ”En av de 18 i Sv. akad.” avviker från mallen. De sju andra medlemskapen i akademier och lärda samfund är mer förkortade (LVA, LMA et. c.) och kommer dessutom långt efter. Varför denna inkonsekvens?

Jo, i Svenska akademiens stadgar som skrevs 1786 av Gustav III själv finns en bestämmelse om hur ledamöterna ska benämnas då de ”sina öfriga Titlar föra”, nämligen:

XVIII. §. Under alla arbeten som utgifvas af Academiens Ledamöter, uti Fullmagter och Afhandlingar, samt vid alla tilfällen, tå Ledamöterne sina öfriga Titlar föra, mage the äiven skrifva och kalla sig med then Academiske, nämligen: en ibland the Aderton af Svenska Academien, eller ock en af Svenska Academien.

Så sent som 2008 var en akademiledamot, Sten Rudholm, upptagen i Hovkalendern där utmärkelser alltjämt redovisas enligt de gamla principerna. Även han stod som ”En av de 18”.

 

2 kommentarer

Under Ordnar