
Armémuseum har lagt upp ett fotografi på en medaljerad präst på sin Facebooksida. På baksidan finns texten:
Carl Johan Holm, född 1781, var krigspräst i 18 år, först vid Savolax jägare, sedan vid Hälsinge regemente. Bevistat 2 krig och varit med i 11 drabbningar. Var i 1808 års krig tillika kompanidisponent för Läppävirda kompani som bestod av 150 man, varav vid krigets slut återstod endast 3 man. Utgivit tryckta berättelser om nämnda fälttåg.
Jag har fått frågan vilka hans båda utmärkelser är, och om de säger något om hans insatser under dessa båda krig.
Tecknet kring halsen är Vasaorden i dess äldre ovala form som skämtsamt kallades för ”vasatrissan”. Ordens instiftare Gustav III ville markera ordens status genom att innehavarna av den lägsta graden, riddarna, bar sitt tecken om halsen och inte på bröstet. På gamla porträtt är det därför lätt att missta en riddare av Vasaorden för kommendör. I början av Karl XV:s regeringstid ändrades Vasaorden så att den skulle likna övriga ordnar.

Vasaorden delades inte ut för förtjänster i krig, utan för”förtjänster inom jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag”. Vanliga mottagare var författare. Sannolikt var det för de ovannämnda tryckta berättelserna Anteckningar öfver fälttågen mot Ryssland åren 1808 och 1809 som Carl Johan Holm utsågs till ledamot i andliga ståndet den 4 juli 1836. Vissa påstår att Johan Luvig Runeberg ska ha baserat Fänrik Ståls sägner delvis på detta verk.

Medaljen på bröstet är Karl Johansmedaljen, en krigsdekoration avsedd för de officerare och vederlikar som deltagit i kronprins Karl (XIV) Johans fälttåg 1813-1814. Den instiftades av Oscar I 1854 och delades ut till de fälttågsdeltagare man kunde få tag på. Medaljen bars i ett gult band med två blå ränder. Carl Johan Holm, som tjänstgjort vid Hälsinge regemente i Dalsland under fälttåget mot Norge, tilldelades medaljen 1856. Till skillnad kriget i Finland slapp han vara med om blodiga slag. Tvärtom slutade tjänstgöringen lyckligt för honom. I familjen han var inkvarterad hos träffade han sin blivande fru.