Sveriges riksdag.
Av 3 948 motioner som lämnats in till riksmötet 2017/18 föreslår en handfull att offentliga belöningar ska användas bättre. Jag har redan nämnt Liberalernas motion om ett återupprättat ordensväsende och Carl Schlyters motion om medaljer, men även andra har inkommit med konstruktiva förslag.
Annicka Engblom (M).
Annicka Engblom (M) föreslår i motionen Ett modernt offentligt belöningssystem ett sammanhållet belöningssystem innefattande ordnar och medaljer ska utredas.
Det brukar ibland påpekas att belöningar av detta slag är mycket kostnadseffektiva för staten – de kostar nästan ingenting, men värdesätts ändå högt av mottagarna. Ett trevligare sätt att beskriva samma iakttagelse är kanske att konstatera att de flesta människor sätter stort värde på andras uppskattning och att då få en belöning å hela Sveriges och svenska folkets vägnar för en berömvärd insats innebär för de flesta att man hedras på ett sätt som inte kan mätas i pengar.
Engblom framhåller särskilt det inkonsekventa i att Nordstjärneorden, som numera utdelas för tjänster för Sverige internationellt, bara kan utdelas utländska medborgare. Flera ambassadörer citeras som berättar hur det förtar värdet av utmärkelsen när flera borde belönas för sitt arbete för Sverige, men hur några diskvalificeras eftersom de har svenskt medborgarskap. T. ex. honorärkonsuler som av olika skäl har dubbelt medborgarskap.
Allan Widman (L).
Vad försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) föreslår i motionen Medalj för särskilt berömvärda internationella insatser kräver ingen närmare förklaring. Han har motionerat i frågan sedan 2006, och trots att regeringen Reinfeldt 2010 förklarade det som in avsikt att instifta en dylik medalj, och trots att Statens försvarshistoriska museer lämnade in ett utkast till bestämmelser till försvarsdepartementet 2011, så har ingenting hänt.
Man kan förstås fråga sig om det inte vore bättre att ta i bruk en redan existerande medalj istället för att instifta en ny, men motiveringen är det inget fel på:
En officiell medalj uttrycker i flertalet av världens länder statens direkta och officiella erkännande för berömliga gärningar i skarp, militär verksamhet.
Slutligen tar ett par sverigedemokratiska motioner kort upp frågan om ordensväsendet. Motiveringarna är ytliga med hänvisningar till ”stolt tradition”. De bidrar inte med något mer än än att kasta en skugga över frågan.
Någon kanske tycker att detta är tradig läsning. Motioner om ordnar och medaljer lämnas ju närmast rutinmässigt in sedan 1987 utan att något händer. Är det någon skillnad i år? Ja, det är det faktiskt. Ovanligt tunga namn från båda blocken har uttalat sig positivt. Det verkar finnas förutsättningar för en bra diskussion och kanske t. o. m. resultat.
Phaleristica 