Category Archives: Belöningsmedaljer

Försvarsmakten belönar insatser i Mali, Boden och Uganda

medaljer

Försvarsmaktens medaljer. Foto: Försvarsmakten.

Överbefälhavaren har beslutat om utdelning av Försvarsmaktens medaljer till tretton mottagare, varav merparten kommer att överlämnas vid medaljceremonin på Veterandagen den 29 maj.

Fem personer medaljeras för insatser i Mali under 2017. Tre tilldelas medaljen För förtjänstfull insats (Försvarsmaktens förtjänstmedalj) i silver med svärd. Svärdet anger att insatsen skett under strid eller under krigsliknande situationer. Det rör sig om en som ”under pågående strid bistått civila att sätta sig i säkerhet”, en som ”snabbt och rådigt genomfört livräddande åtgärder på liberiansk kollega samt bekämpat och begränsat en eldsvåda under pågående beskjutning”, samt en för ”sitt förtjänstfulla ledarskap vid svåra förhållanden”. Ytterligare en som bidragit till att rädda liv och materiel vid en brand på ett fältsjukhus tilldelas medaljen utan svärd, och en annan tilldelas medaljen För sårade i strid.

Försvarsmaktens_förtjänstmedalj_i_silver_med_svärd

Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver med svärd.

I mars 2017 ägde en bandvagnsolycka rum i Boden som krävde en soldats liv. Denne tilldelas nu medaljen För förtjänstfull insats i guld (postumt) för dödsfall i tjänsten. Två personer som ”med stort personligt mod samt med fara för eget liv kämpat i det iskalla vattnet under trettio minuter i den gemensamma ansträngningen att försöka rädda liv” tilldelas samma medalj. Tre andra som också kämpat i vattnet samt en som ”med stor sinnesnärvaro tagit ett ledande ansvar” tilldelas medaljen i silver.

Slutligen tillfaller För förtjänstfull insats i silver en person för ”stort personligt mod, med fara för eget liv samt för mycket förtjänstfull insats under svåra förhållanden” 2012 i Uganda.

Det är bra att Försvarsmakten inte dröjt med att belöna dessa viktiga insatser!

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer, Krigsdekorationer

Morsdagmedaljer

SVR-M-I-kr

Medalj av I klass med guldkors av Finlands Vita Ros orden.

Igår var det Mors dag i Finland vilket firades med den nationella morsdagsfesten i Helsingfors anordnad av Mannerheims barnskyddsförbund i samarbete Social- och hälsovårdsministeriet. En av höjdpunkterna var när 30 mödrar fick ta emot en medalj av president Sauli Niinistö under en ceremoni i Ständerhuset.

Morsdagsmedaljerna som de kallas är inte en särskild medalj utan medaljen av I klass med guldkors av Finlands Vita Ros orden som vid detta tillfälle delas ut till särskilt förtjänta mödrar. Om medaljen kan man läsa på ministeriets hemsida att den:

tilldelas för meriter som en exemplarisk fostrare av barn och ungdomar och främjare av familjeliv och föräldraskap samt i en vidare betydelse för verksamhet som på ett solidariskt sätt tryggat omsorg om andra. Även andra allmännare meriter kan beaktas vid sidan av föräldraskapet.

Medaljkandidaten ska ha fyllt 40 år. Syftet är att de som får morsdagsmedaljen representerar så många olika grupper som möjligt, till exempel förvärvsarbetande mammor, ensamförsörjare, lantbrukarhustrur osv. samt olika minoritetsgrupper, såsom romer och samer.

Traditionen att hedra Finlands mödrar går tillbaka till fortsättningskriget. På Mors dag 1942 beslutade fältmarskalk Gustaf Mannerheim att tilldela Finlands alla mödrar Frihetskorset. Det lämnades över till riksdagens talman med hela riksdagen närvarande och hängdes sedan upp i rikssalen. Den av Mannerheim utfärdade dagordern sattes även den upp i Riksdagen samt i alla kyrkor i landet. I den tackade marskalken alla mödrar för deras uppoffringar under kriget, och särskilt de som förlorat en käresta.

Efter kriget blev det aktuellt att belöna de individuella mödrar som ensamma skött om stora familjer under kriget. Antalet barn var inledningsvis en faktor som vägdes in, inte olikt svenska Patriotiska Sällskapets silverkors. Snart blev det tradition att dessa medaljer skulle lämnas över på Mors dag och kriterierna anpassades efterhand.

KOMPLETTERING

Antti Matikkala har vänligt bistått med rättelse och kompletterande information:

Traditionen att hedra Finlands mödrar med utmärkelsetecken av Finlands Vita Ros’ orden började år 1946. Först förlänade man Finlands Vita Ros’ tecken (24 juni 1946), medalj av I klass med guldkors (6 december 1946) eller medalj av I klass (6 december 1947). Sedan blev det kutym att medaljer av I klass med guldkors förlänades till mödrar på självständighetsdagen, men överlämnades först på morsdagen följande år. Först år 1992 förlänades dessa på morsdagen.

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

För mod och rådighet till sjöss i farofull tid

Mod och rådighet - kopia

Medaljen För mod och rådighet till sjöss i farofull tid.

För mod och rådighet är det föreslagna namnet på den medalj för berömvärda internationella insatser som riksdagen uppmanat regeringen att införa. För den som är bevandrad i svensk medaljhistoria klingar det bekant, det har nämligen funnits en regeringsmedalj med ett snarlikt namn. Den sällsynta För mod och rådighet till sjöss i farofull tid.

I maj 1940 hade andra världskriget ännu inte pågått ett helt år. Ändå hade 49 svenska handelsfartyg hunnit gå förlorade och med dem 321 sjömän. Sjömännens viktiga och riskfyllda arbete var viktigt för Sverige. Därför vände sig Sveriges allmänna sjöfartsförening till regeringen med ett förslag om en särskild medalj till förtjänta sjömän. ”Hjältemod och pliktuppfyllelse karaktäriserar sjömannens gärning av idag” anförde föreningen.

Man hade flera gånger haft fall där en medalj som erkännande för mod till sjöss hade varit lämpligt, men där den befintliga medaljen För berömliga gärningar inte varit aktuell. Praxis krävde att man räddat en människa i omedelbar livsfara. Sjömännens situation krävde en medalj med mer anpassningsbara kriterier. Medaljen föreslogs även kunna delas ut till förolyckade sjömäns mödrar och änkor. För ovanlighetens skull förordade Handelsdepartementet idén och i augusti 1940 gav Kungl. Maj:t år Riksheraldikerämbetet att utforma medaljen.

Allan Widman

Riksheraldikerämbetets förslag.

Ämbetets förslag var en traditionell kunglig medalj med Gustaf V:s porträtt med samma band som övriga regeringsmedaljer; blått med gula ränder. För att utmärka medaljens särart dekorerade man bandet med ett guldankare och en bård i den nedre kanten i form av ett guldrep. På frånsidan syntes inskriptionen inom en tross istället för den traditionella kransen och ett band på vilket mottagarens namn och årtalet skulle graveras.

Mod och rådighet 2

Erik Lindbergs frånsida.

Myntverkets gravör, professorn vid Konstakademien Erik Lindberg (mest känd för att ha utfört Nobelmedaljerna), såg skissen i tidningen och tyckte både att den var ”tämligen tafatt som komposition”. Han såg till att Myntverket fick förslaget på remiss och skickade in fyra motförslag. Själv ville han att frånsidan skulle prydas av ett figurativt motiv: en viking vid rodret på ett drakskepp under blixtrande moln, men det ansågs vara ett för radikalt avsteg från traditionen. Lindberg fick igenom några av sina synpukter nämligen att inskriptionen skulle löpa längs medaljens kant. Han bytte också hållarens ornament från ett rep till våglinjer.

Ordens- och medaljexperten Karl Löfström kritiserade bandet som han tyckte skulle skilja sig från de andra regeringsmedaljerna. Han föreslog tapperhetsmedaljernas gul-blå band, dock utan att få gehör för sina synpunkter.

Medaljen För mod och rådighet till sjöss i farofull tid fastställdes av Kungl. Maj:t den 10 januari 1941. Beslutet löd:

Kungl. Maj:t finner gott instifta ett utmärkelsetecken i form av medalj i guld av femte storleken att utdelas som belöning åt sjömän, vilka – utan att sådana särskilda förhållanden förelegat, som enligt hittills tillämpad praxis motiverar tilldelande av medaljen »För berömliga gärningar» – genom ådagalagt synnerligt mod i allmänhet i sin tjänsteutövning eller eljest genom hedrande pliktuppfyllelse under särskilt riskfyllda omständigheter eller genom någon behjärtad och rådig handling verksamt bidragit till räddande av svenskt fartyg och last samt därigenom i framträdande grad gjort sig förtjänta om allmänna intressen.

Kriterierna lämnades avsiktligt vaga för omfatta så många typer av bragder som möjligt. Ändå delades endast sexton medaljer ut vid åtta tillfällen från juni 1941 till februari 1945. Samtliga mottagare tillhörde modiga och rådiga sjömän och befäl inom handelsflottan. Tom Bergroth och Torbjörn Dalnäs har gjort en sammanställning av dem och deras bragder som kan läsas här. Den nya medaljen ersatte inte För berömliga gärningar som fortsattes att delas ut jämte medaljen Sui memores alios fecere merendo till utlänningar för motsvarande gärningar.

Trots att inget i bestämmelserna, annat än namnet ”i farofylld tid”, angav att medaljen endast skulle delas ut i krigstid blev medaljen i praktiken vilande efter krigsslutet. För mod och rådighet till sjöss i farofull tid var en av de medaljer vars utseende fastställdes vid Gustaf VI Adolfs trontillträde 1951. Medan de andra medaljerna fick ett delvis nytt utseende behölls Lindbergs modell. På 60-talet utreddes huruvida medaljen skulle utdelas även i fredstid vilket dock inte ledde till något resultat.

4 kommentarer

Filed under Belöningsmedaljer

Riksdagen föreslår medalj för internationella insatser

Allan Widman

Allan Widman visar upp 2010 års medaljförslag i debatten.

Allan Widman stod i riksdagens kammare den 21 mars med en skiss på en officiell medalj avsedd för svenskar som utmärkt sig i internationell tjänst. En sådan medalj har planerats sedan 2010 utan att regeringen fattat beslut. Nu kunde Widman berätta att ett enigt försvarsutskott vill föreslå att regeringen kommer till skott. Han anförde bland annat:

Det är inget mindre än vad jag menar att vi är skyldiga de veteraner – både militära och civila – som än i dag gör hjältemodiga insatser på svenska statens uppdrag, långt borta från sina hem och ofta under mycket riskabla omständigheter.

Jag hoppas, fru talman, att jag ska vara närvarande i politiken den dag då ett antal i mitt tycke viktiga personer kan komma att tilldelas denna medalj. Om jag börjar på den militära sidan hade jag gärna sett att översten av första graden Ulf Henricsson, chef för BA01, hade fått den. På den civila sidan anser jag att det finns flera värdiga företrädare, till exempel Zaida Catalán och Anders Kompass, som har gjort hjältemodiga insatser på det civila området.

Dagen därpå beslutade riksdagen att anta utskottets förslag och ett tillkännagivande skickades till regeringen med en uppmaning att nu införa medaljen.

Redan 1994 hade regeringen Bildt planer på en medalj till svenskar som har gjort berömvärda insatser vid internationella fredsbevarande eller humanitära uppdrag. Ett förslag, medaljen Mod och vilja, togs fram av Statens försvarshistoriska museer (SFHM) men det skrinlades efter valet av regeringen Carlsson. Försvarsmakten fick istället instifta egna belöningsmedaljer.

2008 föreslog Veteransoldatutredningen återigen att en medalj skulle införas och 2010 tillkännagav regeringen Reinfeldt att man ämnade följa utredningens rekommendation. Ännu än gång fick SFHM ta fram ett förslag. Denna gång som en fortsättning på Gustav III:s tapperhetsmedaljer från 1789. Dessutom föreslogs en särskild medaljberedning inom Regeringskansliet. Förslaget fick stöd bland annat av Försvarsmakten men ledde ändå inte till beslut.

Nu återstår att se vad regeringen vidtar för åtgärder efter riksdagens beslut.

1 kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Oscar II:s franska räddningsmedalj

Oscar_II_of_Sweden_painted_by_Oscar_Björck_in_1893

Oscar II målad av Oscar Björck 1893.

På så gott som alla porträtt och fotografier av Oscar II i uniform kan man se en liten guldmedalj med de franska färgerna. Den är inte en av de utmärkelser vi vanligen ser på svenska kungligheter. Faktum är att det inte är en medalj kungen erhållit på grund av sin ställning, utan som belöning för en modig gärning. Det rör sig nämligen om den franska livräddningsmedaljen.

Historien om hur Oscar gjorde sig förtjänt av medaljen finns i flera olika versioner. Som alltid när det kommer till kungligheter får man se upp för överdrifter och skrönor. I det här fallet skiljer sig de olika versionerna inte så mycket från den som återgavs i en fransk tidning kort efter händelsen 1862 och som senare refererades i svenska tidningar:

Det var den 23 mars då en vagn med tre passagerare färdades på landsvägen från Ventimiglia i Italien mot Nice i södra Frankrike. På väg upp för berget Mont Gros sluttning brast tömmen, varpå hästen skenade och kusken slängdes av. Vagnen störtade ned i ett tre meter djupt dike där den förskräckta hästen började sparka vilt omkring sig. Då störtade en främmande herre fram och ryckte åt sig tyglarna, lugnade hästen och hjälpte sedan passagerarna, en mor och två barn, att sätta sig i säkerhet. Mannen försvann sedan lika snabbt som han kommit.

Médaille_d_honneur_pour_acte_de_courage_et_de_dévouement

Franska räddningsmedaljen i guld.

En tidning i Nice kunde kort därefter avslöja att hjälten inte var någon mindre än prins Oscar av Sverige som befunnit sig på resa i området. Tidningen skrev att han borde tilldelas medalj för sitt ingripande, vilket skedde senare samma år. Prinsen utnämndes dessutom till hederspresident i den franska livräddarföreningen Société des Sauveteurs de France.

Medaljen ifråga var Médaille d’honneur pour actes de Dévouement et faits de Sauvetage, ‘hedersmedaljen för hängivna handlingar och räddningsgärningar’, vanligtvis endast kallad Médaille de Sauvetage, ‘räddningsmedaljen’. Den instiftades av Ludvig XVIII 1820, först som en icke-bärbar räddningsmedalj i guld och silver främst avsedd för sjömän, men av Ludvig Filip I försedd med trikolorens band år 1831. Prins Oscar blev alltså en av de allra första att får bära denna medalj.

Det påstås ofta att Oscar II ansåg att medaljen var den enda han verkligen förtjänat. Om han verkligen tyckt och sagt så är svårt att veta. Däremot är det mycket tydligt att han värdesatte medaljen högt. Det framgår dels av att han alltid bar den tillsammans med sina ordnar, och när han bar fler brösttecken fick räddningsmedaljen oftast hedersplatsen närmas hjärtat.

GM_18188_4

Oscar II:s bouton.

På en bouton (ordensknapp) som tillhört Oscar II finns de fem svenska ordnarnas band och den franska livräddningsmedaljen. Denna bar kungen för att i informella sammanhang visa delar sitt ordensinnehav. Rent protokollärt borde medaljen hamnat långt ner i rangordning efter kungens olika utländska ordnar, men har här hamnat bredvid Serafimerorden.

Anders Zorn-727878

Porträtt målat av Anders Zorn.

Det finns dessutom ett porträtt målat av Anders Zorn där kungen sitter i en länsstol iklädd frack och endast Serafimerordens axelband. På frackens vänstra sida som är vänd bortåt skymtar man räddningsmedaljens blå-vit-röda band. Bakgrunden till målningen har ofta skildrats som en dragkamp mellan kungen som ville porträtteras med uniform och ordnar och Zorn som föredrog att måla kungen i en enklare klädsel. Att kungen bar endast denna medalj har ofta beskrivits som ett estetiskt val av Zorn, exempelvis i filmen Zorn från 1994, men för den som känner till kungens förhållande till sin räddningsmedalj är det självklart vem som tog beslutet.

Medaljen ingår idag i kung Carl Gustafs privata samling.

6 kommentarer

Filed under Belöningsmedaljer

På auktion: bägare med tapperhetsmedalj

Supkalk 2

Medaljbägaren.

Linköpings Mynt & Antikhandel har en ståtlig pjäs ute till försäljning på Tradera – en bägare med medaljen För tapperhet till sjöss i silver infogad i foten (!). Vem som infogat medaljen i ”supkalken” och när vet jag inte, men det rör sig om en mycket gammal och prestigefull utmärkelse.

Gustav III instiftade medaljen 1789 ”till Heder och Uppmuntran” för underofficerare och sjömän i arméns flotta som utmärkt sig under det pågående kriget mot Ryssland. För arméns soldater fanns motsvarande För tapperhet i fält. Dessa medaljer var de första som var ämnade för och i högre utsträckning utdelades till ”vanligt folk”. Flera tusen kom att delas ut under de kommande krigsåren.

1791 bestämde kungen att medaljerna skulle återbördas efter mottagaren död så att de kunde delas ut igen. Under krigsåren rådde närmast konstant medaljbrist. Denna bestämmelse var i kraft ända till 1982 då en slutligen upphävde. Det var dock inte ovanligt att den belönades familj sa att den var förkommen och betalade en liten avgift för att kunna behålla medaljen.

Supkalk 1

För tapperhet till siös.

Gustav III:s porträtt pryder medaljens åtsida, och frånsidan av en lagerkrans belagd med sex antika båtstävar med ramm (en romersk skeppskrona). Detta utseende hade medaljen fram till 1806 då Gustav IV Adolf bytte ut sin fars bild mot sitt eget monogram.

Den siste att tilldelad För tapperhet till sjöss var löjtnanten, sedermera amiralen Gustaf Dyrssen, 1885. I teorin finns medaljen fortfarande kvar och kan delas ut igen om Sverige skulle hamna i krig.

Auktionen på Tradera finns här.

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Justering av För nit och redlighet

NOR

Medaljen För nit och redlighet.

Medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst, som tilldelas statsanställda efter 30 års anställning, får sitt utseende aningen justerat efter att Arbetsgivarverket tecknat ett nytt tillverkningsavtal med Svenska medalj AB. Tidigare har medaljen tillverkats av Sporrong. Bland annat kommer eklövsornamentet på frånsidan, som infördes vid Gustaf VI Adolfs trontillträde 1950, att återinföras. Den belönade får också sitt namn på etuiet vilket är en snygg och personlig detalj.

För nit och redlighet har den något ovanliga 6:e storleken (27,5 mm.) vilket kommer av att riksdagen 1946 bad regeringen att demokratisera utdelningen och inte göra skillnad på tjänstemän av olika lönegrad genom att dela ut 8:e eller 5:e storleken av guld eller silver. Resultatet blev att alla fick en ”mellanstorlek” av guld. Efter 1975 är För nit och redlighet den enda medalj som delas ut för statlig tjänst.

Lite överkurs:

På medalj.nu pågår en intressant diskussion om hur För nit och redlighet borde kategoriseras, vilket avgör hur den ska bäras i förhållande till andra medaljer. Före 1975 delades medaljen ut efter beslut av Konungen i statsrådet (Kungl. Maj:t) och därefter av regeringen. De medaljerna räknas idag till kategori G. Regeringsmedaljer. Eftersom utdelandet För nit och redlighet vid samma tid delegerades till myndigheterna har det ansetts medaljen numera hör till kategori I. (medaljer som instiftats av regeringen (Kungl. Maj:t) men som delas ut av myndigheter, samt medaljer de kungl. akademiernas medaljer).

I sin bok Svenska ordnar och medaljer (1987 och 1998) listar vice ordenskansler Fredrik Löwenhielm För nit och redlighet i kategori G. vilket fortfarande är Kungl. Maj:ts ordens ståndpunkt. Det finns dock ett antal felaktigheter i Löwenhielms lista, ex. placeras regeringsmedaljen För omsorgsfull renvård i kategori I. och på flera ställen frångår han anciennitetsprincipen och placerar nyare medaljer före äldre i samma kategori.

Sett till vad de andra kategorierna innehåller så är det logiskt att medaljen flyttas. Kategori G. innehåller sådana medaljer som regeringen själv delar ut efter beslut på regeringssammanträde, medan kategori I. innehåller sådana som regeringen (Kungl. Maj:t) fastställt men inte själv delar ut, ex. Uppsala universitets medalj För trohet och nit från 1928. Frågan är då om en medalj som instiftats i en kategori bör förbli där även om utdelningen förändras.

Oavsett vad man har för åsikter om denna faleristiska exkurs är det en fin medalj.

Lämna en kommentar

Filed under Bärande, Belöningsmedaljer

”Det är ju absurt kan man säga”

carljohan-jpg.jpg

Medaljen Illis quorum meruere labores.

En utmärkelse lämnar sällan mottagaren oberörd. Det vet alla som fått vara med om att dela ut dem, oavsett om det är Konungens medalj eller ett förtjänsttecken från en lokal förening. Jag har tidigare skrivit om när Statarmuseets chef Barbro Franckié tilldelades medaljen Illis quorum meruere labores av regeringen som beskrev sina känslor såhär:

Det här känns som pricken över i:et. Om familjen och barnen är kronan på mitt liv så är den här medaljen pricken över i för mitt arbetsliv.

Nästan uteslutande är en medaljförläning om mycket positiv överraskning, men det finns förstås undantag.

Konstnären Carl Johan De Geers är ett sådant. För 50 år sedan dömdes han för att ha skändat den svenska flaggan genom sitt (lämpligt namngivna) verk ”Skända flaggan”. Hans förvåning blev stor när han för någon vecka sedan tilldelades Illis quorum av 12:e storleken för ”ett enastående konstnärskap som förnyat och berikat den svenska konstscenen”.

Först blir man gripen av polisen och förhörd som landsförrädare och sen får man femtio år senare medalj av rikets hjältar – det är ju absurt kan man säga.

I en öppenhjärtig intervju med SVT:s Kulturnyheterna berättade han att han omedelbart frågat om det var en kunglig medalj, och tackat ja först efter att han blivit försäkrad om att den inte var det. När han i efterhand fått veta att medaljen bär kungens bild och instiftades av Gustaf III kände han som republikan viss ånger.

Lite vanvördigt talade han om att slipa bort kungens ansikte från medaljen eller försöka betala med den på restaurang – risker som regeringen knappast kan ha varit omedveten om när den valde att lägga medaljen i Carl Johan De Geers händer. Men det är inget att bli upprörd över. Lika lite som svenska flaggan tog skada för 50 år sedan kommer värdet av Illis quorum förändras av lite respektlös konst.

Tillsammans med Sven Wollter, som grävde ned Konungens medalj i sin mors grav eftersom hon hade uppskattat den mer, utgör Carl Johan De Geer en liten majoritet som inte blir ser en officiell utmärkelse som rörande och hedrande. Reaktioner som Barbro Franckiés är de starkaste argument för att inte låta ordnar och medaljer ligga oanvända.

Det ska också tilläggas att Carl Johan De Geer ändå verkade lite glad, om det så bara var av uppmärksamheten som medaljen medförde. Alltid något.

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer

Motioner om belöningar

Riksdagen

Sveriges riksdag.

Av 3 948 motioner som lämnats in till riksmötet 2017/18 föreslår en handfull att offentliga belöningar ska användas bättre. Jag har redan nämnt Liberalernas motion om ett återupprättat ordensväsende och Carl Schlyters motion om medaljer, men även andra har inkommit med konstruktiva förslag.

Annicka Engblom

Annicka Engblom (M).

Annicka Engblom (M) föreslår i motionen Ett modernt offentligt belöningssystem ett sammanhållet belöningssystem innefattande ordnar och medaljer ska utredas.

Det brukar ibland påpekas att belöningar av detta slag är mycket kostnadseffektiva för staten – de kostar nästan ingenting, men värdesätts ändå högt av mottagarna. Ett trevligare sätt att beskriva samma iakttagelse är kanske att konstatera att de flesta människor sätter stort värde på andras uppskattning och att då få en belöning å hela Sveriges och svenska folkets vägnar för en berömvärd insats innebär för de flesta att man hedras på ett sätt som inte kan mätas i pengar.

Engblom framhåller särskilt det inkonsekventa i att Nordstjärneorden, som numera utdelas för tjänster för Sverige internationellt, bara kan utdelas utländska medborgare. Flera ambassadörer citeras som berättar hur det förtar värdet av utmärkelsen när flera borde belönas för sitt arbete för Sverige, men hur några diskvalificeras eftersom de har svenskt medborgarskap. T. ex. honorärkonsuler som av olika skäl har dubbelt medborgarskap.

Allan Widman

Allan Widman (L).

Vad försvarsutskottets ordförande Allan Widman (L) föreslår i motionen Medalj för särskilt berömvärda internationella insatser kräver ingen närmare förklaring. Han har motionerat i frågan sedan 2006, och trots att regeringen Reinfeldt 2010 förklarade det som in avsikt att instifta en dylik medalj, och trots att Statens försvarshistoriska museer lämnade in ett utkast till bestämmelser till försvarsdepartementet 2011, så har ingenting hänt.

Man kan förstås fråga sig om det inte vore bättre att ta i bruk en redan existerande medalj istället för att instifta en ny, men motiveringen är det inget fel på:

En officiell medalj uttrycker i flertalet av världens länder statens direkta och officiella erkännande för berömliga gärningar i skarp, militär verksamhet.

Slutligen tar ett par sverigedemokratiska motioner kort upp frågan om ordensväsendet. Motiveringarna är ytliga med hänvisningar till ”stolt tradition”. De bidrar inte med något mer än än att kasta en skugga över frågan.

Någon kanske tycker att detta är tradig läsning. Motioner om ordnar och medaljer lämnas ju närmast rutinmässigt in sedan 1987 utan att något händer. Är det någon skillnad i år? Ja, det är det faktiskt. Ovanligt tunga namn från båda blocken har uttalat sig positivt. Det verkar finnas förutsättningar för en bra diskussion och kanske t. o. m. resultat.

Lämna en kommentar

Filed under Belöningsmedaljer, Ordnar

Gärna hög lön och bonus men först en rejäl medalj!

0954072997110_max

Carl Schlyter (MP).

Idag lämnade riksdagsledamoten Carl Schlyter (MP) in en motion med titeln Gärna hög lön och bonus men först en rejäl medalj! I den föreslår han att det utreds huruvida medaljer kan spela en större roll i samhällsbygget. Man kan nästan ana att han hör till Phaleristicas läsare eftersom det kom direkt efter en uppmaning i detta forum till politikerna att se över belöningsväsendet.

I sin motion beskriver Schlyter bland annat löneutvecklingen i större företag och skriver att:

Staten skulle kunna bidra till att söka andra mål som kan ge prestige, status och nya sätt att mäta framgång. Eftersom det alltid kommer finnas behov av att markera framgång hos både elit och befolkning vore det värt att utreda mer resurseffektiva belöningsformer än ständigt högre inkomster.

Hur ett belöningsväsende kan ha effekten av att hålla t. ex. VD-löner nere beskrevs i en studie av nationalekonomen Linus Siming 2012: Orders of Merit and CEO Compensation: Evidence from a Natural Experiment. Han visar hur Vasaorden delvis tjänade som en prestigefull ersättning för högre lön, vilket innebar att VD-lönerna gick upp efter 1975 då inga direktörer längre tilldelades Vasaorden.

Schlyters förslag är:

att regeringen i samarbete med talmannen utarbetar ett regelverk för att dela ut nya medaljer som skulle kunna tjäna som alternativa sätt att mäta framgång och status. Även statschefens roll i detta bör diskuteras. Då skulle även mer hållbara målsättningar än personlig vinning kunna belönas och incitament att tjäna mer allmänna mål uppvärderas.

Förespråkare av fler medaljer avfärdas ofta slentrianmässigt som högerspöken med bristfällig verklighetsförankring. Den anklagelsen kan svårligen  appliceras på Carl Schlyter som kraftigt kritiserat sitt partis regeringspolitik. Därför har hans förslag större chanser att tas på allvar och leda till något konstruktivt. Vi får hoppas!

Jag uppmuntrar alla att läsa den välavvägda motionen Gärna hög lön och bonus men först en rejäl medalj!

1 kommentar

Filed under Belöningsmedaljer, Okategoriserade