Etikettarkiv: Gustav Vasa

Gustav III:s medalj åt ättlingarna till bonden som räddade Gustav Vasa

Gustaf Wasa hos Sven Elfsson i Isala by år 1520. Målning från 1831 av Johan Gustaf Sandberg.

Det är nu 500 år sedan den unge Gustav Vasa återvände till Sverige för att göra uppror mot Kristian Tyrann. Generationer av svenska skolbarn har fått läsa om den blivande kungens öden och äventyr i Dalarna. Även om sanningshalten i berättelserna får betvivlas så går det inte att förneka att de varit inflytelserika. Redan Gustav III slukade alla historier om sin namne och 1787 gav han en medalj åt ättlingarna till ett bondepar som ska ha räddat den unge Gustav undan danskarna år 1520.

Enligt berättelsen, som var välkänd redan under 1700-talet, befann sig Gustav Vasa på bonden Svens gård i Isala i Svärdsjö socken när den danske kungens män kom och letade efter honom. Han utgav sig då för att vara dräng. För att skingra alla misstankar gav bondens hustru honom ett slag med brödspaden och skickade ut honom i ladan för att tröska hö.

Lada i Isala som alltjämt står kvar.

Bonden Sven i Isala har funnits på riktigt. Han nämns flera gånger i Gustav Vasas brevväxling och kallas långt senare för Sven Elfsson. Huruvida det ligger någon sanning i berättelsen om brödspaden är omöjligt att avgöra. Den bygger på en muntlig tradition som nedtecknades av den lokala prosten först 1667. Då levde Svens sonsons son Anders Hansson. På gården i Isala finns en lada som sägs vara den som den blivande kungen en gång tröskade i. Timret har daterats till sent 1400-tal, så vem vet. Ladan upphöjdes tidigt till historiskt minnesmärke och besöktes av Karl XI redan 1684.

Gustav III vurmade för vasatiden och var mycket stolt över att härstamma från Gustav Vasa och dela hans namn. När han fick veta att den gamla ladan i Isala förfallit skred han omedelbart till verket. Den 16 januari 1787 utfärdade kungen ett brev varigenom bonden Svens ättling i åttonde led Hans Jansson (1728–1808) skulle få medel till att rusta upp den betydelsefulla ladan. Dessutom skulle han få ta emot den unik utmärkelse: en medalj med Gustav Vasas bild som skulle bäras av honom och hans ättlingar så länge gården var i deras ägo. Frånsidan visade texten:

Till
Sven Elfssons heder
som frälste
Gamle K. GUSTAF
Bär dess afkomma
i Isala by
Denna penning
Gifven af
GUSTAF III
1787

För Gustav Vasas bild användes en äldre medaljstamp av Johann Carl Hedlinger. Medaljen präglades i tio exemplar varav en skulle överlämnas till Hans Jansson tillsammans med en avskrift av det kungliga brevet och de övriga nio skickas till olika samlingar. Några bestämmelser om hur medaljen skulle bäras utfärdades inte. Det hela har beskrivits som ett impulsivt beslut typiskt för Gustav III.

På 1820-talet inspekterads ladan av Vitterhetsakademien som till sin förvåning fick veta att vare sig Hans Jansson eller hans son Jan Hansson (1765–1823) fått ta emot eller bära den utlovande medaljen. Den dåvarande ägaren, sonsonen Saras Hans Jansson (1802–1847), kände inte ens till den. Akademien ansökte då om att han skulle få ett av de övriga nio exemplaren. Detta beviljades av Kungl. Maj:t den 29 oktober 1831 och den 22 december samma år bestämdes att medaljen skulle bäras i blått band. Landshövdingen i Kopparbergs län uppdrogs att hålla reda på medaljens framtida innehavare.

1847 övergick gården till Saras Jan Hansson vars rätt att bära medaljen bekräftades Kungl. Maj:t på landshövdingens begäran 1850. Året därpå övergick gården till den yngre brodern Saras Hans Hansson. Denne sålde gården 1885 och därmed upphörde också rätten att bära medaljen. Eftersom Saras Hans Hansson var barnlös testamenterade han medaljen och brevet till Svartsjö kommun. Vid hans död 1906 ansåg sig kommunen inte kunna ta emot dessa familjeklenoder utan lämnade dem till brorsonen Mattis Johan Svensson i Boda som 1917 tog namnet Elfsson.

Inom familjen Elfsson i Boda kom medaljen och kungabrevet att förvaras bakom glas och ram. Från Mattis Johan (1865–1949) till sonen Sven (1901–1983) till sonsonen Sven Erik (1935–) som fortfarande har den.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Gustav Vasa, riddare av Mikaelsorden

Porträtt av Gustav Vasa med franska Sankt Mikaelsordens kedja.

Idag den 29 september är Den helige Mikaels dag eller Mickelsmäss som den kallades i det gamla bondesamhället. Denna gamla helgdag som avslutade skördetiden och inledde vinterhalvåret har nästan helt fallit bort ur vårt moderna medvetande. På sina håll firas ärkeängeln Mikael på detta datum, inte minst av de ordnar som bär hans namn.

En sådan orden var franska Sankt Mikaelsorden (Ordre de Saint-Michel) som instiftades 1469 av kung Ludvig XI. Han behövde en motvikt till Gyllene skinnets orden som grundats 1429 av Filip den gode av Burgund. Denna lär i sin tur ha uppstått som reaktion mot engelska Strumpebandsorden som Edvard III lät bilda år 1348. Dessa exklusiva riddarordnar var ett sätt för Europas kungar att knyta viktiga vänskapsband med höga adelsmän både inom och utanför det egna rikets gränser, samt med andra monarker.

Medlemskapet i en sådan orden var inte bara symboliskt. Att acceptera en ordensförläning var att ingå en form av allians. De årliga ordenskapitlen där riddarna samlades och avhandlade världsliga frågor har beskrivits som medeltida motsvarigheter till G7-möten. En egen orden var nödvändig för alla monarker med storpolitiska ambitioner.

Änglar håller upp Sankt Mikaelsordens kedja runt det franska kungavapnet. Bild från medeltida manuskript.

Allt detta hade kung Ludvig i åtanke när han den 1 augusti 1469 grundade Sankt Mikaelsorden. Ordenstecknet utgjordes av ärkeängeln Mikael i strid mot en drake vilket bars i en kedja prydd med snäckor (ett attribut för Sankt Jakob). Senare bars ordenstecknet i svart band.

Mont-Saint-Michel.

Ludvigs tanke var att de 31 riddarna skulle samlas till kapitel varje år den 29 september i det spektakulärt belägna kapellet på ön Mont-Saint-Michel där ärkeängeln Mikael lär ha uppenbarat sig år 708. Mikaelsordens motto Immensi tremor oceani betyder ungefär ‘det enorma havets skälvning’ och skulle frammana bilden av Mikael stående på öns klippor vänd mot Atlanten. I praktiken låg Mont-Saint-Michel för avsides för att ordenskapitlet skulle kunna samlas där.

Så till Gustav Vasa. Runt 1540 reste det franska sändebudet Christophe Richer till Sverige för att inleda förhandlingar om bland annat handel. I Kalmar träffade Richer kung Gustav som beslutade att 1542 skicka sin rikskansler Conrad von Pyhy med en stor beskickning till Frans I. I Regny förhandlade von Pyhy fram ett handelsavtal med den franske kungen och vid avresan fick han bland annat med sig Sankt Mikaelsordens kedja till kungen. Hemma i Sverige 1543 lämnades kedjan till Richer som under högtidliga former överlämnade den till Gustav Vasa som en bekräftelse på de goda relationerna mellan Frankrike och Sverige.

Vad vi vet var detta första gången som en svensk kung mottog en riddarorden. Än idag utväxlas ordnar som artighetstecken mellan länder. De franska presidenterna Mitterrand, Chirac och Hollande har mottagit svenska Serafimerorden och kung Carl XVI Gustaf har i sin tur mottagit den högsta graden av franska Hederslegionen. Kungen bär den bland annat när en ny fransk ambassadör till Sverige mottas vid en högtidlig audiens. Även denna tradition går tillbaka till Gustav Vasa. I ett brev till drottning Margaretha bad kungen henne skicka Mikaelsordens kedja så att han kunde bära den när han tog emot det franska sändebudet på Gripsholm.

I ett porträttgalleri på slottet Beauregard har Gustav Vasa avbildats med ordenskedjan. Det är dock en sentida målning vilket avslöjas bland annat av att kungen bär en krona av den slutna typen som infördes först under Erik XIV. Även Tobias Sergel har avbildat kungen med ordenstecknet på en byst beställd av Ludvig XVI. Den verkliga ordenskedjan verkar dessvärre inte vara bevarad.

Gustav Vasa instiftade själv ingen riddarorden men hans sönder Erik XIV, Johan III och Karl IX gjorde alla försök att införa en svensk orden. När ett svenskt ordensväsende infördes 1748 så var det starkt inspirerat av det franska och en av förebilderna för Nordstjärneordens svarta band var franska Sankt Mikaelsorden.

Lämna en kommentar

Under Riddarordnar