Låt även Serafimerorden delas ut för förtjänstfulla insatser!

I dagarna har vi kunnat glädja oss åt det förslag som lagts på riksdagens bord om att de svenska kungliga riddarordnarna åter ska kunna delas ut. Samtliga endast för förtjänstfulla insatser och utan inslag av automatik. Svärdsorden inom militär verksamhet, Nordstjärneorden inom offentlig verksamhet, och Vasaorden för privat verksamhet. Serafimerorden, landets högsta utmärkelse sedan 1748, ingår dock inte i förslaget. Något som jag hoppas att riksdagen rättar till.

Enligt förslaget ska ordnarna i första hand delas ut för förtjänstfulla insatser enligt de principer som arbetats fram inom den parlamentariska Förtjänstutredningen under Björn von Sydows ordförandeskap. Inga ordnar ska delas ut per automatik och förläningar till politiker ska ske mycket restriktivt. Däremot ska ordnarna kunde delas ut till utländska medborgare som en vänskapsgest vid till exempel statsbesök. Enligt förslaget blir Serafimerorden en anomali inom belöningssystemet eftersom den endast kommer att förlänas av protokollära skäl och aldrig för förtjänstfulla insatser. Är det lämpligt att de övergripande principer om förtjänst som ska vägleda ordensväsendet i övrigt inte ska gälla Sveriges högsta utmärkelse?

Serafimerorden har endast en grad – riddare (eller ledamot) och kommendör av Kungl. Maj:ts orden – eller bara riddare/ledamot. Vid ordens instiftande var den endast avsedd för kungligheter och höga ämbetsmän. Sedan 1975 delas den endast ut till utländska statschefer och därmed jämställda, samt efter 1995 även till medlemmar av det svenska kungahuset. Orden har dock mycket goda förutsättningar att fungera som belöning även till ”vanliga medborgare” i exceptionella fall.

Inom Serafimerorden har det alltid funnits en stark humanitär tradition. I de äldsta ordensstadgarna stod att: ”Riddares plikt ware, at sielfmante åtaga sig öfwerinseende wid Siuk- och Fattighus”. Redan 1748 understödde riddarna projektet att anlägga Sveriges första sjukhus som fick namnet Serafimerlasarettet. Från 1773 till 1888 utövades överstyrelsen av rikets sjukvård av serafimerriddare. Om detta har jag skrivit i inlägget Serafimerorden och sjukvården.

Denna tradition lever vidare genom Serafimermedaljen (instiftad 1748) som idag delas ut till den som genom ”humanitär eller allmänt samhällsgagnande gärning gjort sig synnerligen förtjänt”. Medaljen har alltid delas ut utan hänsyn till rang eller ställning. 1919 gavs den till den 31-åriga sjuksköterskan Elsa Brändström, och jämt hundra år senare till den 95-åriga författaren, psykologen och förintelseöverlevanden Hédi Fried. Medaljen har idag endast fyra levande innehavare.

Det är rimligt att ett modernt belöningssystem innehåller en utmärkelse för extraordinära humanitära insatser, och vad passar bättre än att använda rikets främsta orden som har just en sådan tradition? Det skulle bli en oerhört sällsynt utmärkelse och på hundra år kanske antalet belönades svenska och utländska medborgare bli färre än tio. Men i de fallen lär inga andra utmärkelser kunna komma ifråga.

Danska Elefantorden som på många sätt liknar Serafimerorden har under 1900-talet endast förlänats fem danskar och tre utlänningar som inte varit kungligheter eller statschefer. Bland dem den danske fysikern och nobelpristagaren Niels Bohr (1947) och den brittiske premiärministern Winston Churchill (1950). Även från Norge finns inspiration att hämta. Sankt Olavs orden ska nämligen förlänas som belöning för ”utmerkede fortjenester for Norge og menneskeheten”. Att innefatta förtjänstfulla insatser för mänskligheten i belöningssystemet är onekligen beundransvärt och ett bra ändamål för rikets högsta utmärkelse.

I sin proposition resonerar regeringen kortfattat Serafimerorden mot bakgrund av att flera remissinstanser föreslagit att Serafimerorden åter skulle komma i bruk. Regeringen skriver bland annat att orden inte ska kopplas till samhällsställning, vilket det torde finnas fullständig enighet kring, men också att man inte vill ändra Serafimerordens nuvarande tillämpningsområde eftersom ordnarna i belöningssystemet ska vara likvärdiga. Detta är ett märkligt argument eftersom ordnarna är indelade i olika ”fina” grader och Förtjänstutredningen har rentav föreslagit att antalet grader ska blir fler. En hierarki existerar alltså redan inom systemet.

Jag föreslår därför att riksdagen beslutar att rikets högsta utmärkelse Serafimerorden ska ingå i det nya belöningssystemet som en utmärkelse för extraordinära insatser för Sverige och mänskligheten och att hela systemet därmed genomsyras av principerna om belöning för förtjänstfulla insatser.