Etikettarkiv: Bengt Olof Kälde

Kungliga medaljen till gagn för Uppsala slott

Rikssalsstiftelsens kungliga medalj Till gagn för ett levande slott.

Ett förslag om att utveckla området kring Uppsala slott har väckt starka känslor. Det har kritiserats för att vara ett alltför stort ingrepp i den historiska miljön. Slottet grundlades av Gustav Vasa 1549 och har spelat en skådeplats får många viktiga händelser i svensk historia. Det finns faktiskt en särskild medalj som kan tilldelas den som på olika sätt aktivt stött ”tillvaratagandet av Uppsala slotts kulturhistoriska värde i sig själv och som en del av stadens, slottslänets och rikets historiska arv”. Medaljen instiftades 1992 med kungligt tillstånd, är försedd med kunglig krona och har halvofficiell status.

Medaljen är utformad av uppsalakonstnären Bengt Olof Kälde. Åtsidan visar slottet och en vase med texten UPPSALA SLOTT – VASABORGEN. Frånsidan visar Bengt Erlands Fogelbergs byst av Gustav Vasa som står på borggården med årtalet 1549. Under bysten finns plats för mottagarens namn och runt kanten löper texten: FÖR GAGN OM ETT LEVANDE SLOTT. Bandet är rött, guld och svart – landskapet Upplands och ätten Vasas färger.

Medaljen delas idag ut av Rikssalsstiftelsen (eller Stiftelsen för omhänderhavande av Rikssalen å Uppsala slott). Den bildades i samband med att rikssalen, i vilken sju kröningsfester och drottning Kristinas abdikation ägt rum, renoverades på 1930-talet. 1943 fastställde Kungl. Maj:t stiftelsens stadgar enligt vilken landshövdingen skulle vara självskriven ordförande med Uppsala universitets rektor samt ordföranden i stadsfullmäktige som ledamöter. Än idag bestämmer stiftelsen vem som får hyra salen.

Bengt Olof Käldes ritning till medaljen.

Inför Uppsalas 700-årsjubileum 1985 inledde stiftelsen ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt med fyra experter (Kommitterade för Uppsala slotts historia) under ledning av slottsarkitekten Hans Matell. Projektet fick aktivt stöd av landshövdingeparet Hans och Karin Alsén och resulterade in ett bokverk och flera viktiga upprustningar av slottet och dess omgivningar. Tanken på en medalj väcktes 1992 inför parets avflyttning från landshövdingebostaden på slottet då Hans Alsén skulle avgå. Hans Montell vände sig till Bengt Olof Kälde, då vapenmålare vid Kungl. Maj:s Orden, för att få hjälp med utformningen, statuter och ansökan om kungligt tillstånd.

Den 10 april meddelade Riksmarskalksämbetet att kungen medgivit att den föreslagna medaljen skulle få förses med kunglig krona och samma dag fastställdes medaljens statuter av de fyra kommitterade samt de båda ledamöterna i stiftelsen utöver Hans Alsén. Den 13 maj överlämnade prinsessan Christina medaljen till det överraskade landshövdingeparet i samband med en invigning av Vasarummet på slottet. Enligt statuterna skulle medaljen delas ut av de kommitterade men övergå till Rikssalsstiftelsen när de upplöstes. Så tycks ha skett redan samma år. Den 18 december överlämnade den nye landshövdingen Jan-Erik Wikström medaljen till de fyra ledamöterna.

Denna ”Uppsala slottsmedalj” förtjänar att lyftas fram som exempel på en väl projekterad utmärkelse. Själva utformningen är både originell och stilfull. Det går bra att söka tillstånd att få använda den kungliga kronan utan att samtidigt be att få pryda medaljen med kungens porträtt. Medaljen beställdes från HB Triller i Tobo utanför Uppsala som även tog fram en miniatyrmedalj. Samtidigt beställdes en särskild matrikel för medaljörerna från Lundequistska bokhandeln (LundeQ) även den i Uppsala.

Mottagare

(Se medaljBloggs kommentar nedan för en fullständig lista.)

1992

Överlämnade den 13 maj av prinsessan Christina:

  • Hans Alsén
  • Karin Alsén

Överlämnade den 18 december av landshövding Jan-Erik Wikström:

  • Lars-Otto Berg, landsantikvarie
  • Bernt Douhan, fil. dr
  • Lars Gezelius, arkivarie
  • Hans Matell, slottsarkitekt

1997

Överlämnade den 17 juni av H. M. Konungen:

  • Jan-Erik Wikström, landshövding
  • Stig Strömholm, rector magnificus
  • Erik Nilsson, kommunfullmäktiges ordförande
  • Anders Wall, direktör

1999

Överlämnad den 15 januari av landshövding Ann-Cathrine Haglund:

  • Gunvor Andersson, restauratör
  • Lars Söderström, restauratör

2014

Överlämnad den 12 december av landshövding Peter Egardt:

  • Lars Bäcklund, kommunfullmäktiges ordförande

Statuter

STATUTER

för medaljen till gagn för Uppsala slott

§ 1

Medaljen är instiftad av kommitterade efter nådigt tillstånd av H M Konungen den 10 april 1992.

§ 2

Medaljen, som är rund, präglas i förgyllt silver i 8:e storleken (33 mm) och är ovan försedd med kunglig krona. Framsidan prydes med en bild av slottet, nedan åtföljd av en vase och omgiven av texten ”UPPSALA SLOTT – VASABORGEN”. Baksidan prydes med Konung Gustaf I:s byst (efter B E Fogelbergs byst från borggården) åtföljd av årtalet för slottets grundande ”1549” fördelat på ömse sidor av huvudet. Under bysten skall den tilldelades namn graveras samt datum för överlämnandet. Runt kanten anbringas texten ”TILL GAGN FÖR ETT LEVANDE SLOTT”. Enligt ovanstående ritning.

§ 3

Medaljen bäres på väster sida av bröstet i ett 35 mm brett vattrat gult sidenband med en bred röd rand på mitten och en svart rand på vardera sidan (4+4+4+11+4+4+4 mm).

§ 4

Medaljen kan som belöning tilldelas person som på olika sätt aktivt sött kommitterades syften, nämligen tillvaratagandet av Uppsala slotts kulturhistoriska värde i sig själv och som en del av stadens, slottslänets och rikets historiska arv.

§ 5

Kommitterade utdelar medaljen i samråd med Uppsala slotts rikssalsstiftelse och fattar beslut därom när så är påkallat.

§ 6

Förslag till utdelning kan förutom av kommitterade och rikssalsstiftelsen även ställas till kommitterade av annan person eller institution.

§ 7

Som bevis på tilldelningen erhåller medaljören ett diplom samt ett exemplar att kommitterades publikation Uppsala slott – Vasaborgen.

§ 8

En matrikel över tilldelade medaljer förs av kommitterade och förvaras av rikssalsstiftelsens kansli på Länsstyrelsen.

§ 9

Miniatyr av medaljen och miniatyrband skall kunna bäras av den tilldelade.

§ 10

Upplöses kommitterade, utan att någon annan organisation e d tar över dess verksamhet, övergår förvaltning och utdelande till Rikssalsstiftelsen

Statuterna fastställda vid möte den 19 april 1992 med omedelbart ikraftträdande.

2 kommentarer

Under Halvofficiella medaljer

Stefansmedaljen

Stefansmedaljen 2

Stefansmedaljen i rosett.

Den 3-6 oktober är det kyrkomöte i Uppsala. Den kyrkligt engagerade undrar vilka teologiska frågor som de nyvalda ledamöterna ska besluta om, men själv undrar jag om ärkebiskop Antje Jackelén kommer ta tillfället i akt att dela ut Stefansmedaljen, vilket ofta skett när kyrkofolket varit samlat i ärkestiftsstaden.

Stefansmedaljen är den enda bärbara utmärkelse som delas ut av Svenska kyrkan centralt. Den instiftades 1990 av ärkebiskop Bertil Werkström och fick sina stadgar fastställda av kungen i hovprotokoll. Konstnären Bengt Olof Kälde gav medaljen en tydlig kyrklig prägel med formen av Uppsalas förste ärkebiskops sigill, fästanordning i form av en mitra, samt band i den lila biskopsfärgen. Det sistnämnda ska ha varit kungens personliga förslag.

Av de 30 exemplar som färdigställts av silversmeden Olof Sundqvist skänktes tre till museer och 23 har delats ut till förtjänta medlemmar av kyrkan. Senast den delades ut var 2013 till avgående kyrkomötesordföranden Gunnar Sibbmark och missionsdirektorn Hilda Lind. Antje Jackelén har ännu inte delat ut någon medalj, men har alltså fyra på lager om någon förtjänt skulle dyka upp.

UPPDATERING 2018-10-05

Det skulle dröja till nästa kyrkomöte, men den 2 oktober 2018 överlämnade ärkebiskop Antje Jackelén sina både första Stefansmedaljer till kyrkohistorikern Ragnar Norrman och till Johannes Söderberg som är präst och TV-producent.

Stefansmedaljens statuter

1 §

Stefansmedaljen är instiftad av Ärkebiskopen och stadgarna fastställda av Hans Majestät Konungen (Riksmarskalksämbetet) den 1 oktober 1900. Ärkebiskopen utdelas medaljen till företrädare för och medlemmar av Svenska kyrkan för förtjänstfulla insatser i kyrka och samhälle.

§ 2

Stefansmedaljen är en medalj av förgyllt silver i form av en spetsoval. Medaljen är uppkallad efter förste ärkebiskopen av Uppsala, Stefan (1164-1185). Åtsidan är belagd med ärkebiskop Stefans sigillbild, visande honom iförd tunika, mässhake, pallium, manipel och mitra, i högra handen hållande en uppslagen evangeliebok och i den vänstra en balkvis ställd kräkla, åtföljd av den upptill från ett manutanskt kors utgående omskriften SIGILLV’ I D’I GR’A VPSALENSIS ARCHIEP’L.* Frånsidan är belagd med Svenska kyrkans vapenbild, visande ett genomgående kors, i korsmitten belagt med en öppen krona. Spetsovalen är upptill försedd med en förgylld mitra, vid vilkens övre spets medaljbandet fästes genom en i en ögla fästad förgylld ring. Medaljen bäres i ett purpurfärgat band på vänstra bröstet, för dam monterat i rosett.

§ 3

Stefansmedaljen utdelas i ett antal som bestäms av Ärkebiskopen, dock högst tre per år.

§ 4

Stefansmedaljen bör överlämnas under högtidliga former.

§ 5

Stefansmedaljen beskostas av medel som står till Ärkebiskopens förfogande.

§ 6

Förteckning över tilldelade medaljer förs vid ärkebiskopsämbetet.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Carl Henrik Martling 1925-2017

UB022183

Carl Henrik Martling 1963. Foto: Digitalt Museum

Förre överhovpredikanten Carl Henrik Martling har gått bort vid en ålder av 92 år. Den 4 december 1974 utnämndes han till ledamot av andliga ståndet av Nordstjärneorden. Detta var det sista tillfället då ordnar delades ut till svenska medborgare. Det var Gustaf III som 1783 gjorde det möjligt för präster att ta emot Nordstjärneorden genom att inrätta det andliga ståndet och inrätta graden ”ledamot” (eftersom präster inte ansågs kunna kallas ”riddare”).

Martling var en beläst och stridbar präst inom högkyrkligheten. Hans motstånd mot prästvigning av kvinnor ledde till att han aldrig utnämndes till biskop, men han fick andra höga poster som direktor för Lekmannaskolan och senare kyrkosekreterare. 1988 utnämndes han till överhovpredikant av kung Carl Gustaf och blev därigenom räknad som ”biskops vederlike”. Detta är även titeln på hans memoarer.

Lars-Göran Lönnermark in 2013

Överhovpredikantens kors.

Sedan 1805 är de svenska biskoparnas ämbetstecken ett pektoralkors av guld som de bär i kedja. Under Martlings tid tillkom ett liknande ämbetstecken för överhovpredikanten. Det ritades av konstnären Bengt Olof Kälde och utfördes av silversmeden Olof Sundqvist. Utsmyckningen baserades på Hovkonsistoriets vapen och formen på ordensbiskopens kors.

dav

Ordensbiskopens mitra och kåpa.

Ordensbiskopen, en av Serafimerordens ämbeten, inrättades samtidigt som det andliga ståndet 1783. Överhovpredikanten Carl Edvard Taube var den förste. Han skulle tillsammans med två kaplaner leda ordens gudstjänster. Ingen ny ordensbiskop vigdes efter 1883 och 1952 avskaffades ämbetet. Kaplanerna blev kvar till 1974. Antalet gudstjänster i anknytning till ordnarna hade då sedan länge upphört.

Carl Henrik Martling såg till att verka i ordensprästernas anda när han 1995 planerade tacksägelsegudstjänsten i samband med kronprinsessan Victorias myndighetsdag. Denna ägde rum före den tv-sända ceremonin i Rikssalen och leddes av ärkebiskop Gunnar Weman som dagen till ära iklätt sig ordensbiskopens skrud. Martling och Carl-Åke Söderberg som assisterade bar ordenskaplanernas dräkter. Ordensbiskopens mitra och kåpa är idag utställda i Ordenssalarna på Stockholms slott.

När Martling 1995 klev av som överhovpredikant lämnade hans sitt ämbetstecken vidare, men tilldelades ett likadant som gåva från kungen och drottningen. Året innan hade han tilldelats Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band.

Lämna en kommentar

Under Personer