Om man under slutet av 1700-talet befann på Stockholms slott den första måndagen före advent så kunde man bli först med att få veta vilka som utnämnts till riddare av Serafimerorden. Denna dag var lilla ordensdagen då ordenskapitlet sammanträdde under kungens ordförandeskap. När han berättat vilka de nya serafimerriddarna var slogs dörrarna upp och en härold förkunnade deras namn för allmänheten.
Måndagen före advent hade valts:
”till en vördnadsfull åtanka, att trohet mot Sions konung, om vars ankomst i församlingarna då predikat varder, är grundvalen och tecknet av den rätta trohet emot en världslig överhet, som av Gud förordnad är.”
En ordenshögtid i november-december fick praktiska konsekvenser. Bland annat ansågs den stora serafimerdräkten inte vara tillräckligt varm för årstiden. Gustaf III införde därför en mindre och varmare serafimerdräkt att användas på lilla ordensdagen.
De nya riddarna kunde bära Serafimerorden kraschan direkt efter utnämningen. Själva ordenstecknet, i kedja eller band, fick de dock bära först efter dubbningen som ägde rum på den stora ordensdagen den 28 april. Dubbningen avskaffades i mitten av 1860-talet, men än idag hålls ordenskapitel i anslutning till detta datum, som är ordnarnas instiftare Fredrik I:s födelsedag.
Från och med tidigt 1800-tal blev det vanligare med utnämningar i extra ordenskapitel som kunde äga rum när det passade. Vanligen med bara ordenskanslern och ordenssekreteraren närvarande. Flest utnämningar kom i samband med kungens namnsdag, en tradition som kung Carl Gustaf för vidare när han varje år på Karldagen den 28 januari delar ut Konungens medalj, som i vissa avseenden ersatt ordensväsendet.
Måndagen före advent fortsatte dock vara sammanträdesdag för ordenskapitlet och var det tillfälle då ordnarnas ekonomi gicks igenom. Lilla ordensdagen avskaffades slutligen 1919.
Phaleristica 
Ping: Glad ordensdag! | Phaleristica
Hej! Tack för en intressant artikel. Har det någonsin funnits eller funnits tankar på att man skulle införa en Serafimerdräkt för det andliga ståndet? Nordstjärnan hade en dylik men hur var det med Serafimerorden? Var det kanske otänkbart för Gustav III att någon medlem av det andliga ståndet någonsin skulle uppnå denna mest prestigefyllda orden?
GillaGilla
Hej Christian!
Roligt att du gillar texten. Gustav III ville gärna att prästerskapet skulle omfattas av ordensväsendet. Han hade t.o.m. planer på en särskild Jehovaorden för dem. Prästerna vid den tiden var dock skeptiska till att låta behänga sig med ordensprakt så kungen fick nöja sig med att öppna upp Nordstjärneorden för dem 1783. Varför han inte samtidigt öppnade Serafimerorden vet vi inte, men har sannolikt att göra med prästernas motstånd.
Redan från första början fanns det inom Serafimerorden en ordenspredikant (senare ordensbiskop) och ett par ordenskaplaner med egna dräkter. Mer om dem här.
Den förste ledamoten av andliga ståndet av Serafimerorden var ärkebiskop Lindblom som utnämndes vid Karl XIV Johans kröning 1818. Då hade ordensdräkter hunnit bli omoderna.
GillaGilla