Etikettarkiv: Kraschan

Krona eller kraschan? En spännande faleristisk gåta

Sankt Sanislausordens kraschan.

Faleristiska gåtor är spännande! Särskilt när lösningen är svår att hitta. Man hittar så mycket intressant i jakten på svaret.

När bloggen Silvermedaljen skrev ett inlägg om Kustartilleriets chefer och deras utmärkelser dök det upp en fråga om hur förkortningen RRS:tSt2klmkr skulle tolkas. Sådana förkortningar är vanliga i biografiska artiklar, i det här fallet den Herman Wrangel (1859–1938), och rymmer information om land, grad och utmärkelse. I detta fall riddare (R) av ryska (R) Sankt Stanislausorden (S:tSt) av andra klassen (2kl). Det sista ledet (mkr) vållade dock huvudbry. Det kan nämligen tolkas på två sätt: med krona eller med kraschan.

Vid första anblicken borde kraschan kunna uteslutas. Det är osannolikt att en sådan skulle ingå för en riddare av andra klassen. Krona vore mer sannolikt. Ett tidningsurklipp från 1909 i samband med att orden förlänades angav dock att riddartecknet faktiskt kom med en kraschan. Rörde det sig möjligtvis om ett missförstånd?

Sankt Stanislausorden instiftades den 7 maj 1765 av kung Stanisław (Stanislaus) II August av Polen till minne av nationalhelgonet Stanislaus av Kraków (och till minne av kungen själv får man anta). Efter att Polen misslyckats med att slå sig fria från ryskt övervälde genom Novemberupproret 1830–31 blev Stanislausorden en rysk kejserlig orden med fyra grader. Den andra graden bars om halsen och borde kanske kallas kommendör på svenska. 1921 instiftade republiken Polen den nya orden Polonia Restituta inspirerad av den äldre orden.

Ur Staats- und Adreß-Handbuch des Herzogthums Nassau (1866).

På stående fot kunde jag inte hitta något tryckta referensverk om de ryska kejserliga ordnarna på 1800-talet. Enligt ett verk, Staats- und Adreß-Handbuch des Herzogthums Nassau (1866), kunde dock Stanislausordens andra klass förlänas både med krona och med kraschan. Mäkta förvirrande för en svensk! Enligt ryska Wikipedia har dock alla ordenstecken krona sedan 1874.

Ytterligare en ledtråd fann jag i Anton Tjechovs novell ”Sjuksalen N:o 6” från 1892 i översättning av Walborg Hedberg. En av sjuksalens patienter, den f. d. posttjänstemannen, är nämligen mycket intresserad av ordnar:

”Gratulera mig,” säger han ofta till Ivan Dmititsch, ”Jag har blifvit föreslagen till Stanislaus-ordens andra klass med kraschan. Andra klassen med kraschan ges endast åt utlänningar, men af något skäl vill man göra ett undantag för mig,” småler han, i det han tviflande rycker på axlarna. ”Jag får bekänna, att det väntade jag mig inte!”

”Jag förstår ingenting af sådana där saker,” svarar Ivan Dmitritsch dystert.

Nu är inte denne romanfigur någon trovärdig källa, inte minst för att han inlagd på mentalsjukhus med vanföreställningar. Men om det stämmer kan det förklara en del. Tjechovs posttjänsteman fäller även några uppskattande ord om svenska Nordstjärneorden:

”Det är en orden, som lönar mödan att göra sig besvär för. Hvit stjärna och svart band. Det är utmärkt vackert.”

Och det har han ju alldeles rätt i. Tjechov skulle själv få ta emot Stanislausordens tredje klass av tsar Nikolaj II år 1899.

Herman Wrangel (1859–1938).

Åter till Herman Wrangel. Via Krigsarkivets porträttsamlingar går det att hitta foton på svenska officerare från 1800- och 1900-talen och där finns flera på Wrangel. På bilden ovan bär han många utmärkelser varav två kraschaner. Även om den nedre delvis täcks av hans signatur tycker jag att den är mycket lik Sankt Stanislausordens. Jämför med bilden överst.

Någon läsare med större kunskaper om de ryska ordnarna kan ge en mycket bättre bild av Herman Wrangels utmärkelse än den jag pusslat ihop. Jag ville dock visa allt vad man kan hitta när man gräver efter svaret på en faleristisk gåta: tidningsurklipp, porträttfotografier, polska helgon, ryska noveller och mycket mer!

2 kommentarer

Under Övrigt, Riddarordnar

Utmärkelser till uniform

I måndags deltog kungen och prins Carl Philip vid veteranceremonin på Djurgården. Samtidig närvarade prins Joachim vid en kransnedläggning vid Kastellet i Köpenhamn med anledning av internationella fredssoldatdagen. Gemensamt för kungligheterna är att de bar uniform med utmärkelser. Detta ska vi kika närmare på:

Carl Gustaf

Kungen bar daglig dräkt m/87…

The International Day of UN Peacekeepers', Prins Joachim

… och prins Joachim bar garnisonsuniform m/69.

Kungen och prins Joachim bar båda arméuniform bestående av en vapenrock av modernt snitt. Samma modell används även som högtids- eller paraddräkt, fast då med paradskärp och annan utrustning. De båda uniformerna, daglig dräkt och garnisonsuniform, är alltså på en nivå under högtidsdräkt. De motsvarar varandra både i stil och formell nivå. I fråga om vilka utmärkelser som kan bäras skiljer de sig emellertid mycket.

Kungen och prins Carl Philip bar endast utmärkelser som bärs i band på bröstet. Mer än så är inte tillåtet till daglig dräkt enligt de svenska reglerna. I Danmark däremot ska samtliga utmärkelser (förutom storkorsband) bäras till garnisonsuniform vid kransnedläggning eller liknade ceremonier. Prins Joachim bar följaktligen Elefantordens kraschan, samt kraschan och halstecken för en storkommendör av Dannebrogorden.

Föga överraskande så hade jag önskat att de svenska reglerna sett ut som de danska. Det är en gammal militär tradition att alltid bära sina utmärkelser på uniformen i någon form, i original eller släpspännen. Därför uppstår en märklig inkonsekvens när välkända ordensinnehavare som de kungliga bara bär bröstmedaljer och ordnarna lyser med sin frånvaro. Hur blev det så här?

En historisk tillbakablick

När ordnar och medaljer i band infördes i Sverige under 1700-talet så bar innehavarna dem dagligen. Ordensstadgarna krävde att riddare ”intill sin dödsstund bära uppå sina kläder de hederstekn, som thenna Orden tillhöra”. Detta var ingen tom bokstav. Kraschanen broderades på kappan och var en permanent del av vardagsklädseln. Det finns dessutom ögonvittnesskildringar som berättar hur svenska soldater gick i strid med För tapperhet i fält på bröstet. Vid denna tid var man inte riddare av mer än en orden, och att förlänas så många som två-tre medaljer var ovanligt.

Gustaf_VI_Adolf_släpspänne

Gustaf VI Adolfs släpspännen.

Under 1800-talet ökade antalet utdelade utmärkelser och att bära alla till vardags började ses som opraktiskt. Inom det militära anpassade man bärandet till olika uniformsnivåer. Vid högtider (”stor parad”) bars så många ordnar och medaljer som fick plats på uniformen. Vid mindre högtidliga tillfällen (”liten parad”) bar innehavare av högre ordensgrader endast sin kraschan utan tillhörande axel- eller halstecken. Detta fick en motsvarighet i det civila med klädkoden ”högtidsdräkt utan band”. Till vardagslag (”daglig dräkt”) bars endast band, vilket utvecklades till våra tiders släpspännen. I fält upphörde kravet på att bära utmärkelser, men i övrigt var principen att alla utmärkelser skulle finnas representerade.

Gustaf V

Gustaf V i vapenrock m/39.

Under 1900-talet blev systemet inte lika enkelt. Med införandet av uniform m/1952 inom svenska armén hade man inte längre samma grunduniform till både fält och parad. De olika plymer m. m. som gjort skillnad mellan stor och liten parad fanns inte heller kvar. Efter ordensreformens ikraftträdande 1975 har dessutom svenska innehavare av axelband, halstecken och kraschaner stadigt krympt. 1986 infördes frackliknande mässdräkter till vilka man bar miniatyrer. Idag gäller att till vapenrock m/87 så bärs samtliga utmärkelser när den används som högtidsdräkt, och endast släpspännen när den används som daglig dräkt.

I början på 2000-talet inträffade ett uppsving för militära utmärkelser och ceremonier. Vid vissa tillfällen tyckte man att utmärkelser kunde vara lämpliga att bära, även utan att högtidsdräkt var anbefallen. 2003 beslutades att vid vissa särskilda tillfällen så kunde utmärkelser bäras till daglig dräkt. I praktiken har detta tolkats som att det endast gäller utmärkelser i band på bröstet – och där är vi idag. Man kan tycka att det är en petitess, men jag tycker att man borde tillåtit kraschaner och halstecken vid sådana tillfällen i likhet man vad som brukade gälla för ”liten parad”. Det gäller inte bara i Danmark utan i många andra länder också.

Vissa menar att daglig dräkt är en för låg nivå, men man måste tänka på att den inte är särskilt ”daglig” längre. När nivån infördes skulle den motsvara den civila kostymen som var det vanliga arbetsplagget. Går vi tillbaka 20 år så bars grå skjorta och virkad slips till daglig dräkt m/87. Den vita skjorta och svarta sidenslips som bärs idag skulle man då bara ta på sig om man bar uniformen på smokingkalas. Jag vill mena att dagens dagliga dräkt snarare ligger på nivån ”liten parad”.

Andra menar att ordnar och medaljer inte ser bra ut på moderna uniformer. Det må vara en smaksak, men jag håller definitivt inte med:

Gustaf VI Adolf

Gustaf VI Adolf i vapenrock m/60.

3 kommentarer

Under Bärande

Adventstid och ordensdagar

Inv.nr: ##om det finns.##
Gustaf III iförd den mindre serafimerdräkten.

Om man under slutet av 1700-talet befann på Stockholms slott den första måndagen före advent så kunde man bli först med att få veta vilka som utnämnts till riddare av Serafimerorden. Denna dag var lilla ordensdagen då ordenskapitlet sammanträdde under kungens ordförandeskap. När han berättat vilka de nya serafimerriddarna var slogs dörrarna upp och en härold förkunnade deras namn för allmänheten.

Måndagen före advent hade valts:

”till en vördnadsfull åtanka, att trohet mot Sions konung, om vars ankomst i församlingarna då predikat varder,  är grundvalen  och tecknet av den rätta trohet emot en världslig överhet, som av Gud förordnad är.”

En ordenshögtid i november-december fick praktiska konsekvenser. Bland annat ansågs den stora serafimerdräkten inte vara tillräckligt varm för årstiden. Gustaf III införde därför en mindre och varmare serafimerdräkt att användas på lilla ordensdagen.

Serafimerkrachan
Broderad serafimerkraschan från 1700-talets slut.

De nya riddarna kunde bära Serafimerorden kraschan direkt efter utnämningen. Själva ordenstecknet, i kedja eller band, fick de dock bära först efter dubbningen som ägde rum på den stora ordensdagen den 28 april. Dubbningen avskaffades i mitten av 1860-talet, men än idag hålls ordenskapitel i anslutning till detta datum, som är ordnarnas instiftare Fredrik I:s födelsedag.

Från och med tidigt 1800-tal blev det vanligare med utnämningar i extra ordenskapitel som kunde äga rum när det passade. Vanligen med bara ordenskanslern och ordenssekreteraren närvarande. Flest utnämningar kom i samband med kungens namnsdag, en tradition som kung Carl Gustaf för vidare när han varje år på Karldagen den 28 januari delar ut Konungens medalj, som i vissa avseenden ersatt ordensväsendet.

763px-Stockholms_slott_Serafimerordens_sal
Serafimerordens sal som togs i bruk för ordenskapitel den 24 november 1755.

Måndagen före advent fortsatte dock vara sammanträdesdag för ordenskapitlet och var det tillfälle då ordnarnas ekonomi gicks igenom. Lilla ordensdagen avskaffades slutligen 1919.

3 kommentarer

Under Ordnar