Gårdagens Nobelfest var som vanligt en strålande tillställning med stor ordens- och medaljprakt! Det var glädjande att inte bara de kungliga tog bärandet av utmärkelser på allvar. Många representanter för riksdag, regering och andra institutioner bar sina dekorationer snyggt och korrekt. Tidigare har man i dessa kretsar tenderat att ta emot ordnar och medaljer för att sedan lägga dem i byrålådan. Kanske är det Förtjänstutredningens arbete som gjort kunskapen mera spridd.
Nobelstiftelsens ordförande professor Astrid Söderbergh Widding bar H. M. Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band, isländska Falkordens kommendörstecken och franska Hederslegionens riddartecken. Bland pristagarna sågs Jon Fosse med norska Sankt Olavs ordens kommendörstecken och franska Nationalförtjänstordens riddartecken.
Bland gästerna var talmannen Andreas Norlén och riksmarskalken Fredrik Wersäll de mest dekorerade och bar i det närmaste identiska uppsättningar ordnar. Båda tillträdde i september 2018 och har mottagit storkors av de utländska statschefer som avlagt statsbesök i Sverige: italienska Förtjänstorden, tyska Förtjänstorden, spanska Isabella den katolskas orden, Finlands Vita Ros’ orden och nederländska Oranien-Nassauorden. Som brukligt är bars det finska storkorset på hedersplatsen. Endast valet av kraschaner och ordningen på miniatyrspännet skilde de båda herrarna åt, samt givetvis att riksmarskalken bar H. M. Konungens medalj av 12:e storleken i kedja.
Statsminister Ulf Kristersson bar kungens jubileumsminnestecken IV på bröstet. Det gjorde även Ebba Busch och utbildningsminister Johan Pehrson. Utrikesminister Tobias Billström bar därutöver estniska Terra Mariana-korsets ordens storkors, bulgariska Stara Planina-orden om halsen, samt kraschanerna för portugisiska Henrik Sjöfararens orden och jordanska Självständighetsorden. Oppositionens partiledare bar inte dekorationer. Det gjorde däremot riksdagens ålderspresident S-ledamoten Tomas Eneroth som sågs med tyska Förtjänstordens storkors och nederländska Oranien-Nassauordens kommendörstecken.
I övrigt syntes ett antal kungliga medaljer, samt medaljer från Kungl. Patriotiska Sällskapet och olika akademier, samt givetvis utländska ordnar. Ukrainas ambassadör Andrii Plakhotniuk bar svenska Nordstjärneordens kommendörstecken och kraschan i det blå-gula bandet. Han utnämndes till kommendör av första klassen i juli 2022 innan bandet ändrades tillbaka till svart.
Särskilt roligt var att SVT bjudit in ordensintendenten Christian Thorén att berätta om ordnar och svara på tittarnas frågor. Det inslaget hade kunnat få vara mycket längre. Särskilt som andra inslag om klädsel, etikett behandlades på ett betydligt mindre kvalificerat sätt.
Klädkoden på Nobelbanketten är civil högtidsdräkt vilket innebär frack eller långklänning. Även folkdräkt, prästrock med mera är tillåtna, dock inte uniform. De kungliga adjutanterna utgör dock ett undantag och får numera bära mässdräkt. Tidigare var regeln att adjutanternas klädsel skulle matcha den kungliga personens, men av praktiska och ekonomiska skäl bär de numera mässdräkt.
En fråga som alltid dyker upp i samband med Nobelfesten är om man ska bära sina utmärkelser i originalstorlek eller i miniatyr. Svaret är att båda är tillåtna. Svenska kungliga ordnar och medaljer har traditionellt förlänats endast i originalstorlek och det har därför alltid varit tillåtet att bära dem. Ett elegant alternativ är att istället bära miniatyrer, vilket de kungliga alltid gjort. Till skillnad mot vad som ibland påstås är detta helt korrekt.
Om jag har någon kritik så får den nog riktas mot arrangören. Vissa klassiska, och i min mening omistliga, delar av firandet har på senare år avskaffats. När prisceremonin återupptogs 2022 efter två års uppehåll valde man till exempel att ta bort de svenska och norska flaggorna ovanför Konserthusets scen. Redan 2019 ersattes det vackra N:et på mattan med texten The Nobel Prize i versaler. Den stora fanborg med fanor från olika studentkårer som brukade inledda banketten i Blå hallen har inte heller återkommit efter pandemin.
Lars O. Lagerqvist har avlidit i en ålder av 94 år. Han var under lång tid den ledande gestalten inom svensk numismatik och lämnade ett antal mycket värdefulla bidrag till den svenska faleristiken.
Jag fick aldrig möjligheten att träffa Lars men jag har haft stor glädje av hans artiklar i olika ämnen, bland annat i Svensk Numismatisk Tidskrift. En som jag ofta återkommit till är den mycket omfattande och grundliga Fredrikshamns- och Svensksundsmedaljerna 1790. Två av Gustav III:s belöningar från ryska kriget 1788–1790 (nr 2006:2). Jag har även citerat In sui memoriam -även med briljanter (nr 2000:6).
Ur hans långa meritlista kan nämnas uppdraget som Konungens medaljbevarare som han innehade mellan 1985 och 2012. I den egenskapen ansvarade han för kungens privata medaljsamling, ett arbete som han beskrivit här.
2006 belönades han med H. M. Konungens medalj av 8:e storleken i serafimerordens band.
Den amerikanske försvarsattachén överste Ryan Sweeney har utnämnts till kommendör av Kungl. Svärdsorden. Enligt den amerikanska ambassadens inlägg på sociala medier är detta den första utnämningen sedan 1974.
När en ordensutmärkelse ges till en utländsk diplomat stationerad i Sverige sker det som en vänskapsgest och tack för gott samarbete. Vanligtvis har diplomaten då tjänstgjort tre eller fyra år i Sverige. Ordensgrad utgår från mottagarens diplomatiska eller militära grad.
Från och med 1975 kunde ordnar inte längre förlänas svenskar. Svärdsorden och Vasaorden lades vilande, men Serafimerorden och Nordstjärneorden behölls för att kunna delas ut till utlänningar inom ramen för protokollär ordensutväxling. Till exempel i samband med statsbesök, eller som i detta fall till diplomater. Fram till nu har det dock varit Nordstjärneorden som delats ut i ett blått band med gula kanter. Från och med i år kan dock även Svärdsorden delas ut till militär personal och Nordstjärneorden har återfått sitt svarta band.
För att även svenska medborgare ska kunna motta Svärdsorden krävs att förslag lämnas till Kungl. Maj:ts Orden varefter det behandlas i ordensrådet och skickas till regeringen för godkännande varefter kungen kan fatta beslut om förläning. Eftersom denna ordning är ny har någon förläning ännu inte kunnat ske. När det gäller ordensutmärkelser för protokollära syften räcker det dock med Regeringskansliet lämnar förord. Därför har utländska medborgare ett litet försprång att motta ordnar inom det nya systemet.
Förhoppningsvis dröjer det inte länge förrän vi får se Svärdsorden förlänas även svenskar.
Congratulations, Colonel Ryan Sweeney, on receiving the prestigious 🇸🇪 Royal Order of the Sword, the first since 1974, for bridging our nations in defense & camaraderie. Your recognition by 🇸🇪 is well-deserved! 🇺🇸🇸🇪 pic.twitter.com/BYgiR5rSnZ
UPPDATERING (1 oktober): Under statsbesöket i Estland 2–4 maj 2023 fick fyra estniska medborgare Svärdsorden: en kommendör, två riddare av första klassen, en riddare. Dessutom utdelades ett Svärdstecken.
Miniatyrspänne med officiella och halvofficiella medaljer utställt i Ordenssalarna på Stockholms slott.
Titt som tätt är det någon som frågar hur medaljer med och utan krona ska bäras i förhållande till varandra. Vanligtvis är det någon som mottagit den officiella medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst efter 30 års anställning inom staten, en halvofficiell medalj med kungens porträtt och kunglig krona från en icke-statlig organisation, samt Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj (tidigare värnpliktsmedaljen) som saknar kunglig bild och krona.
Den traditionella ordningen är att medaljer med krona alltid bärs före de som saknar krona, oavsett valör eller storlek. En mindre silvermedalj med krona bärs alltså före en större guldmedalj utan krona. Medaljer med kronor delas idag ut av kungen, regeringen, vissa statliga myndigheter och kungliga akademier samt av ett antal enskilda organisationer som fått särskilt tillstånd. Enligt denna ordning ska i exemplet ovan För nit och redlighet bäras främst, därefter den halvofficiella medaljen och sist Försvarsmaktens medalj.
2012 ändrade dock Försvarsmakten sitt reglemente om bärande av utmärkelser så att statliga myndigheters medaljer som Försvarsmaktens egna ska bäras före halvofficiella medaljer. Även om de saknar kungligt porträtt och kunglig krona. Enligt denna ordning bärs Försvarsmaktens medalj mellan de båda krönta medaljerna i exemplet. Jag har förståelse för denna förändring. Det är naturligt att Försarsmakten vill ha sina egna medaljer framför icke-statliga organisationers.
Jag är dock av uppfattningen att Försvarsmaktens ordning utgör ett undantag från en alltjämt gällande huvudregel att: krönta medaljer ska bäras framför okrönta. Jag utvecklar mina argument nedan.
Historisk bakgrund
Före 1975
Enligt historisk och internationell praxis är statschefen den högsta bestämmande myndigheten över utmärkelser som får bäras offentligt. I Sverige har statens egna utmärkelser länge kännetecknats av att de är krönta med en kunglig krona, till exempel de kungliga ordnarnas tecken. De kungliga belöningsmedaljerna visar den regerande kungens porträtt.
Sedan tidigt 1800-tal har vissa organisationer fått tillstånd att dela ut medaljer med kunglig krona och kungligt porträtt. Mest känt är nog Kungl. Patriotiska Sällskapet som erhöll detta tillstånd redan 1802 och vars medaljer delas ut än idag. Dessa utmärkelser har en särskild status.
Alla krönta utmärkelser kan härleda sin status till ett kungligt beslut som fattats i någon av dessa tre organ:
Konungen i statsrådet (regeringen)
Konungen i ordenskapitel
Konungen i hovprotokoll
I fråga om nådevedermälen som adelskap, ordnar och andra utmärkelser har kungens personliga medverkan ansetts central. Sådana beslut kunde i regel inte fattas av en tillfällig regent. Denna princip har varit viktigt även i republiker. När Finlands president Urho Kekkonen blev sjuk 1981 innebar det att inga finska ordnar kunde delas ut. Utmärkelser ska i regel ha tillkommit med någon medverkan av statschefen för att anses officiella.
I de tre ovannämnda organen fattades även beslut om hur utmärkelser skulle ordnas och bäras. I statsrådet fattades beslut om militärt bärande, i ordenskapitlet fastställdes ordnarnas inbördes ordning samt generella anvisningar för civilt bärande, och i hovprotokollet utfärdades hovstadgan som reglerade hovets bärande. Tack vare centraliseringen av dessa beslut hos kungens person stämde dessa bärandeordningar alltid överens.
Efter 1975
Genom 1974 års regeringsform upphörde kungen att delta i regeringens arbete. De utmärkelser som tidigare delats ut av Konungen i statsrådet delas sedan detta år ut av regeringen, till exempel medaljen Illis quorum meruere labores. Den nya regeringsformen innebar dock inte att regeringen fick förfoga över kungens porträtt. För att få använda detta på sina medaljer måste även regeringen ansöka om kungens tillstånd.
Med den nya ordningen förlorade kungen sin roll som central beslutsfattare i alla frågor rörande statens officiella utmärkelser. Konsekvenserna av detta har utretts av Fredrik Löwenhielm som var vice kansler tillika sekreterare vid Kungl. Maj:ts Orden i hans bok Svenska ordnar och medaljer som kom ut 1987 och 1998. Utifrån sina slutsatser delade han in svenska utmärkelser i tolv grupper från A till L. Denna indelning används alltjämt.
I grupp A till F placerade Löwenhielm de utmärkelser som fortfarande utdelas av kungen i ordenskapitel eller i hovprotokoll, till exempel de kungliga ordnarna. I grupp G placerade han de kungliga medaljer som tidigare delats ut av kungen i statsrådet men som nu övergått till regeringen. Hovmedaljer av engångskaraktär placerades i grupp H.
Intressantast i denna indelning är grupp I ”Övriga officiella medaljer”. Där har Löwenhielm placerat sådana bärbara medaljer som delas ut av statliga myndigheter och kungliga akademier och som erhållit nådigt tillstånd från kungen att förses med kungligt porträtt och krona. I denna grupp finner vi dels Uppsala universitets förtjänstmedalj och Kungl. Musikaliska akademiens medalj För tonkonstens främjande. Dessa båda medaljer instiftades efter beslut av Konungen i statsrådet 1928 respektive 1944. I gruppen finner vi även Kungl. Vitterhetsakademiens och Kungl. Krigsvetenskapsakademiens förtjänstmedaljer. Dessa instiftades efter nådigt tillstånd av Konungen i hovprotokollet 1967 respektive 1995.
Löwenhielm fäster alltså inget avseende vid om utmärkelserna fått porträtt och kunglig krona genom beslut i statsrådet eller i hovprotokollet. Inte heller gör han någon skillnad av om beslutet fattats före eller efter 1974. Det centrala för att ingå i grupp I är om den utdelade organisationen är en statlig myndighet eller en kunglig akademi vars utmärkelse erhållit kungligt tillstånd i någon form. Löwenhielm utelämnar sådana äldre akademimedaljer som på senare år försetts med band utan att först ansöka om tillstånd hos kungen.
Det är uppenbart att Löwenhielm inte anser att det räcker att en statlig myndighet delar ut en medalj för att denna ska räknas till grupp I. Han går nämligen vidare till Halvofficiella utmärkelser med grupp J ”Halvofficiell orden” (Johanniterorden), grupp K ”Ett antal halvofficiella medaljer (flertalet med Konungens bild och kungl krona)” för att först i grupp L ”Några övriga medaljer och förtjänsttecken, som inte har Konungens bild och kungl krona” lista Försvarsmaktens medaljer. Med det sagt innebär det inte att grupp L är helt inofficiella. Jag tolkar Löwenhielm som att denna grupp innehåller sådana tecken som regeringen efter 1974 gett tillstånd att bäras på militär uniform.
Löwenhielms ordning är inte uppställd efter vad han själv tyckte var lämpligt utan utifrån vilka beslut som fattats av kung och regering. Av detta skäl menar jag att ordningen och principerna bakom den fortfarande gäller.
Efter 2012
Löwenhielms användes i princip oförändrad inom Försvarsmakten fram till år 2012 då ovannämnda förändring trädde ikraft. Jag har som sagt förståelse för beslutet att flytta upp de egna medaljerna. Förtjänstutredningens förslag till återuppväckt statlig belöningssystem låg alltjämt långt i framtiden och Försvarsmakten fick laga efter läge och ett stort antal medaljer instiftades på olika nivåer i organisationen. Ur ett internt perspektiv är det naturligt att dessa får en relativt framskjuten plats i bärandeordningen. Överbefälhavaren har enligt regeringsbeslut 1983 rätt att bestämma hur utmärkelser bärs inom myndigheten.
Jag har hört två argument för varför Försvarsmaktens nya ordning med statliga medaljer ska anses tillhöra grupp I även för civila.
Det första argumentet är att det finns en PM utarbetad inom Regeringskansliet (SB PM 2006:1) där Försvarsmaktens medaljer står med under rubriken Statliga medaljer vid sidan av regeringsmedaljerna. Det är dock ingen som ifrågasatt att myndighetens medaljer i någon mån är statliga. Det innebär inte att de har samma status som övriga utmärkelse i grupp I. För övrigt är denna PM skriven av rättschefen och utgör inte ett regeringsbeslut.
Det andra argumentet är att förändringen är en nödvändighet eftersom 1974 års regeringsform i princip gör det omöjligt för nya medaljer att läggas in i grupp I. Detta bygger på antagandet att ett regeringsbeslut krävs för att en utmärkelse ska läggas till gruppen och att regeringen efter 1974 inte längre fattar sådana beslut. Som jag visat ovan har Fredrik Löwenhielm emellertid placerat medaljer i grupp I som inte instiftats av Konungen i hovprotokoll både före efter att 1974 års regeringsform trätt i kraft.
Det finns alltså inget formellt hinder för Försvarsmakten att ansöka hos kungen om nådigt tillstånd att placera sina medaljer i grupp I. Exempel på statliga myndigheter som gjort det är Skogsstyrelsen (2009) och Sveriges lantbruksuniversitet (2011). Kungl. Maj:ts Orden lyfter fram denna möjlighet i sina anvisningar:
Under lång tid har den underliggande principen för medaljers bärande på bröstet varit, att utmärkelser med kunglig krona grupperas närmast hjärtat, och utmärkelser utan kungl. krona och/eller porträtt grupperas därefter. Detta för att understryka att medaljer som genom nådigt tillstånd sanktionerats av statschefen har större dignitet. Myndigheter, lärosäten, akademier m.m. vilka efter 1975 instiftat medaljer tillhöriga grupp I Övriga officiella medaljer och som därför saknar kungl. krona och/eller porträtt kan, precis som för grupp K, ansöka om detsamma hos riksmarskalksämbetet.
Därför menar jag att den traditionella ordningen fortfarande gäller för den som inte bär Försvarsmaktens uniform och att medaljer med krona ska baras framför de som inte har det, även om de senare delats ut av en statlig myndighet.
Framtiden
De senaste åren har inneburit ett antal mycket stora förändringar inom det svenska belöningssystemet. Viktigast är förstås att de svenska riddarordnarna snart kommer att delas ut igen. Därutöver har riksdagen 2022 instiftat ett eget belöningssystem i form av en medalj i olika storlekar. Kungen och regeringen kommer alltjämt att fortsätta dela ut egna medaljer. Inom myndighetsvärden intar Försvarsmaktens medalj För sårade i strid en särställning i och med att den tillkommit genom regeringsbeslut.
Det svenska belöningssystemet är brokigare än någonsin och inom kort lär frågorna om utmärkelsernas inbördes ordning bli fler och fler. Fredrik Löwenhielms arbete har tjänat oss väl, men nu finns ytterligare faktorer som måste vägas in. Vi behöver en ny bärandeordning!
Min uppfattning är att det inte räcker att en ny bärandeordning publiceras i myndighetsföreskrifter eller i en bok utgiven på förlag. Den tidigare ordningen bygger på kungliga beslut och det bör den nya ordningen också göra. Förslagsvis i ett officiellt dokument fastställt av kungen. På så vis kan framtidens mottagare av svenska utmärkelser vara trygga med vad som gäller och bära sina utmärkelser med stolthet.
Idag firar kung Carl XVI Gustaf 50 år på den svenska tronen. Som vid tidigare kungliga jubileer och högtidsdagar har ett särskilt jubileumsminnestecken tagits fram. När gästerna anlände till Te Deum i Slottskyrkan bar de flesta det nya tecknet på bröstet. Tecknet har delats ut till kungafamiljens medlemmar, anställda vid hovet samt svenska och utländska gäster vid firandet.
Redan i onsdags kunde tidningen Travronden rapportera om en stolt hovslagare som mottagit sitt tecken. I sociala medier har andra mottagare förtjust lagt upp bilder. Till och med Vänsterpartiets partiledare bar sitt tecken i kyrkan.
Jubileumsminnestecknet har en ovanlig form med fem hörn som symboliserar kungens fem decennier på tronen. Det pryds på åtsidan av det porträtt som togs fram till kungens 25-årsjubileum av Ernst Nordin. Ovanför syns fem stjärnor, också de för de fem decennierna, och därunder ett par korslagda grankvistar. Frånsidan visar kungens monogram ritat av Karl-Erik Forsberg, årtalen 1973–2023 samt de fem stjärnorna. En snygg detalj är att monogrammet inte är krönt eftersom själva tecknet är det. Bandet är serafimerblått med fem ränder av guldtråd.
Kungl. Maj:ts Orden har publicerat en beskrivning av tecknet. Där framhålls särskilt de hantverksmässigt utförda detaljerna, till exempel kronans korsglob som filats med hand. Bandet är rakt för herrar och i rosett för damer med snedklippta ändar enligt gammal svensk tradition. Tecknet är tillverkat i förgyllt finsilver av Svenska Medalj AB i Eskilstuna.
Bärbara minnestecken är ett återkommande inslag i kungliga firanden sedan Oscar II delade ut det första vid sitt 25-årsjubileum 1897. Sedan dess har svenska kungar instiftat mellan ett och två tecken. Bland upphovsmännen återfinns framstående formgivare som arkitekten Ivar Tengbom, silversmeden Erik Fleming och skulptören Ernst Nordin.
Kung Carl XVI Gustaf är den förste svenske monark som regerat i 50 år och den förste att dela ut fyra jubileumsminnestecken. Vid en jämförelse mellan dem träder ett mönster fram. De båda som delats ut vid födelsedagar, 50-årsdagen (1996) och 70-årsdagen (2016), är ovala och prydda med det spegelmonogram som togs fram Lennart Askwall 1973. De minnestecken som markerar regeringsjubileer, 40 år (2013) och 50 år (2023), visar kungens porträtt av Ernst Nordin med bladornamentik. De fyra tecknen bärs i olika band.
Kungliga minnestecken är inte bara ett trevligt inslag i festligheterna. De kommer att bäras under lång tid och utgöra en synlig länk till Carl XVI Gustaf. Främst på kungens eget medaljspänne finns Gustaf V:s jubileumsminnestecken II som han tog emot som 2-åring när hans farfars far firade sin 90-årsdag 1948. På samma sätt kommer Carl XVI Gustafs barn och barnbarn att bära hans jubileumsminnestecken och illustrera den kontinuitet mellan generationerna som är monarkins kärna.
Sedan 2011 har veterandagen den 29 maj varit det tillfälle som Försvarsmaktens högsta utmärkelser, förtjänstmedaljen För förtjänstfulla insatser och medaljen För sårade i strid, högtidligen överlämnats. Från 2013 har det varit kungen som personligen fäst dessa utmärkelser på mottagarnas bröst. Medaljceremonin är en del av Försvarsmaktens officiella firande vid Sjöhistoriska museet på Gärdet i Stockholm.
I år fick fem personer motta medaljen För förtjänstfulla insatser i silver med svärd:
en person ”för att professionellt och på förtjänstfullt sätt lett både sitt team och afghanska kollegor under en längre period med svåra förhållanden i Afghanistan 2010.”
tre personer ”för att med stort personligt mod förtjänstfullt lett sin ytterst skickliga besättning under unika och svåra förhållanden vid evakueringen från Kabul, Afghanistan augusti 2021.”
en person ”för att på ytterst professionellt sätt under svåra förhållanden förtjänstfull tjänstgjort vid försvarsavdelningen på svenska ambassaden i Kiev, Ukraina 2022–2023.”
Bristfällig information
Tyvärr har Försvarsmakten ännu inte publicerat mottagarnas namn och motiveringar i text, vilket begränsar möjligheten för informationen att nå ut. Jag hade gärna skrivit ut namnen om jag visste hur de stavades. För den som inte har tillgång till Försvarsmaktens interna kanaler finns informationen endast i webbsändningen från ceremonin.
Tidigare har Försvarsmakten gått ut med pressmeddelanden flera veckor i förväg med information om vilka som ska få medalj på veterandagen och varför. Detta genererade uppmärksamhet kring de medaljerade och deras insatser, inte minst i lokalpress och sociala medier. I förlängningen bidrog detta till att skapa ett intresse kring veterandagen och Försvarsmaktens verksamhet. Att man inte längre informerar om medaljeringen i god tid är för mig obegripligt.
Den som delar ut en utmärkelse har ett ansvar att informera om den. Det handlar dels om att förvalta dess värde och inte låta den vara okänd. Det handlar dessutom om respekt mot mottagarna. De ska inte själva behöva förklara för vänner och kollegor vad för slags utmärkelse de fått, vad motiveringen är eller när överlämning ska ske. Det är överlämnarens ansvar att denna information görs tillgänglig.
Ordnar i framtiden
I bjärt kontrast står kungens medaljer som alltid offentliggörs med motiveringar på Karldagen den 28 januari och Gustavsdagen den 6 juni i god tid före överlämningstillfället. Detta är förhoppningsvis något som kommer att fortsätta nu när de kungliga riddarordnarna åter ska delas ut.
Som tidigare meddelats var detta sista året som Försvarsmakten delade ut sin egen förtjänstmedalj. I framtiden kommer myndigheten istället att nominera till utmärkelser inom det nya officiella belöningssystemet: Svärdsorden (för militärer) och Nordstjärneorden (för civila) med tillhörande tecken och medaljer. Svärdsordens militärkors i guld, silver och brons blir Sveriges högsta tapperhetsutmärkelse.
När och var dessa utmärkelser ska överlämnas är ännu inte klart men det är inte uteslutet att vissa kommer att överlämnas av kungen på veterandagen.
Veterandagen 2023
För att säga något om årets veterandagsfirande så är det mycket roligt att se är att antalet civilklädda veteraner som bär sina utmärkelser snyggt monterade växer för varje år. I aktiva veterankretsar har det blivit ett etablerat bruk att lämna in sina medaljer för montering. Det finns idag ett stort antal firmor som erbjuder montering till ett rimligt pris och de ska ha stor tack för att ha möjliggjort denna utveckling.
Ett par höga företrädare för civila myndigheter visade dock att de inte har kunskaper om hur utmärkelser ska bäras eller hur man uppträder i uniform under en statsceremoni. Detta är synd eftersom det ofta är genom föregångsmannaskap som goda vanor sprids. På samma sätt är jag lite förvånad att Veteranförbundets ordförande inte bar medaljer utan endast en medaljrosett, vilket inte är korrekt denna dag.
”Vi lever i en ny tid”
Slutligen så höll överbefälhavare Micael Bydén ett mycket bra tal där han reflekterade över de stora säkerhetspolitiska förändringar som Sverige just nu går igenom. Han betonade att Försvarsmaktens verksamhet är i förändring och att begreppet veteran håller på att få en ny betydelse.
En tanke som slog mig är att denna förändring sammanfaller med det nya belöningssystemet och att veteranernas utmärkelser kan komma att utgöra en visuell skiljelinje. Redan idag särskiljer sig olika generationer av utlandsveteraner genom sina kläder och medaljer.
Inte heller ÖB:s tal finns publicerat av Försvarsmakten så jag återger här ett utdrag. Hela talet samt veterandagsceremonin kan ses här.
Vi lever i en ny tid. I mitten av april då landade de sista delarna av det svenska bidraget till FN-insatsen MINUSMA i Mali på Västerås flygplats. För första gången på 67 år deltar Sverige inte i någon internationell truppinsats. En epok som inleddes i Suez och Gaza 1956 är nu bruten.
[…]
Under överskådlig tid kommer vi inte att skapa någon större mängd nya veteraner såsom vi känner dem.
[…]
Vi lever i en ny tid. En tid där Sverige är på väg in i Nato. En tid när vi snabbt måste skicka soldater för att evakuera våra egna och andras medborgare från ett land på randen till inbördeskrig. En tid med ett pågående krig i Europa.
Var så säkra. Den här nya tiden den kommer att skapa sina egna veteraner. Som övar tillsammans med våra internationella partners. Som med risk för eget liv för ut civila ur Sudan. Som tränar ukrainska soldater inför kampen för sin egen och Europas frihet i striden mot en brutal och hänsynslös angripare.
Idag är det 150 år sedan kung Oscar II och drottning Sophia kröntes i Storkyrkan i Stockholm den 12 maj 1873. Ceremonin förrättades av ärkebiskop Anton Niklas Sundberg som satte kronorna på kungaparets huvuden. Detta skulle bli den sista i raden av svenska kröningar som inleddes redan på 1200-talet.
En tradition som går tillbaka ändra till Gustav Vasas kröning i Uppsala 1528 var att prägla särskilda kröningsmynt av silver som kastades ut bland allmänheten. Denna tradition ägde rum vid Karl XIV Johans kröning 1818 och sista gången vid hans begravning 1844. Därefter beslutade riksdagen att kastpenningarna skulle delas ut under ordnade former och inte kastas ut till folkmassorna. De kallades dock fortfarande för kastpenningar.
Oscar II lät prägla sin kastpenning i 3 500 exemplar. Åtsidan visar kungen med krona, hermelinsmantel och de fyra riddarordnarnas kedjor. Frånsidan visade kungens valspråk. Kastpenningen delades ut till deltagarna vid ceremonin och till olika organisationer, bland annat till riksdagen. Dessa var inte bärbara. Traditionen med bärbara minnestecken skulle inledas först vid Oscar II:s 25-årsregeringsjubileum 1897.
Den 14 maj, två dagar efter kröningen, kom ett så kallat ordensregn med inte mindre än 337 ordensförläningar. Bland de som denna dag mottog utmärkelser kan nämnas skalden Gunnar Wennerberg som blev kommendör med stora korset av Nordstjärneorden, fysikern Anders Ångström som blev kommendör av Vasaorden, oboisten Bror Fredrik Knorring vid Svea livgarde som blev svärdsman, samt August Dahlerus som mottog Serafimermedaljen för sitt arbete som sekreterare i Sällskapet till dygdigt och troget Tjenestefolks belönande.
Överbefälhavaren har fastställt Försvarsmaktens instruktion för utmärkelser som reglerar beslut om nominering till utmärkelser inom det offentliga belöningssystemet och utdelning av myndighetens egna medaljer. Med denna instruktion anpassas Försvarsmakten för det nya systemet, med möjlighet att nominera till t.ex. Svärdsorden, och bestämmelserna om myndighetens egna utmärkelser samlas i ett dokument.
Utmärkelser
Försvarsmaktens förtjänstmedalj med svärd instiftades 2008 som belöning för insatser i strid eller under krigsliknande situationer. I praktiken har den utgjort Sveriges främsta tapperhetsdekoration eftersom regeringsmedaljerna För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss inte utdelats. Förtjänstmedaljen med svärd har delats ut till ett 20-tal personer i guld och ett 70-tal personer i silver, bland annat för insatser i Afghanistan och Mali. Den har vanligtvis överlämnats av kungen på veterandagen.
Inom det nya belöningssystemet har Svärdsordens krigskors (instiftat 1952 men aldrig utdelat) bytt namn till Svärdsordens militärkors och utgör numera Sveriges främsta utmärkelse för tapperhet. Det ska delas ut i valörerna guld, silver och brons efter beslut av kungen i ordenskapitlet efter förord av regeringen. Med anledning av detta har Försvarsmakten beslutat att lägga sin förtjänsmedalj med svärd vilande och istället nominera till militärkorset.
Försvarsmaktens medalj för sårade i strid instiftades 2011 och kommer likt tidigare att delas ut av överbefälhavaren. Instruktionen innehåller detaljerade anvisningar om vilka skador och situationer som kvalificerar för medalj och vilka som inte gör det.
Försvarsmaktens förtjänstmedalj har även kunnat delas ut utan svärd för förtjänstfulla insatser. Myndigheten bedömer nu att den kan ersättas med nomineringar till utmärkelser inom Kungl. Svärdsorden (militär personal) eller Kungl. Nordstjärneorden (civil personal), alternativt H. M. Konungens medalj eller någon av regeringens medaljer. Därför läggs även Försvarsmaktens förtjänstmedalj vilande, förutom vid dödsfall i tjänsten då den delas ut i guld.
Försvarsmaktens medalj för internationella insatser med krans delas för särskilda förtjänster under insats.
Organisationsenheternas medaljer kvarstår som utmärkelser för lokala förtjänster, men instruktionen understryker att de inte får konkurrera med det officiella belöningssystemet och att alla gärningar ska prövas för eventuell nominering till Svärdsorden, Nordstjärneorden eller regeringens medaljer. Instruktionen innehåller bestämmelser för hur organisationsenheternas medaljer får utformas och utdelas.
Försvarsmaktens reservofficersmedalj instiftades 2003 och förändras på så vis att den från och med nu endast kommer att delas ut i guld efter 30 års anställning som reservofficer. Silvermedaljen läggs därmed vilande. Medaljen har tidigare delats ut vid anställningens upphörande i guld, för 20 års anställning eller mer, eller i silver, för kortare tids anställning.
Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj (instiftad 2002 som värnpliktsmedaljen), Försvarsmaktens medalj för rikets försvar (instiftad 2015), Försvarsmaktens medalj för internationella insatser (instiftad 1991) och Hemvärnets tjänstgöringsmedalj (instiftad 2018) påverkas inte av beslutet.
Beredning och beslut
Vid varje organisationsenhet ska finnas en medaljberedning som behandlar förslag till belöningar. Det kan röra sig om allt från militärkorset till förbandsmedaljen. Alla anställda har lika rätt att nominera. Från de lokala medaljberedningarna skickas förslag till respektive försvarsgrensstab eller stridskraftsavdelning för ytterligare beredning och rangordning, varefter de skickas till överbefälhavarens medaljberedning.
ÖB:s medaljberedning består av tio ledamöter som företräder olika delar av myndigheten. Som ordförande fungerar en företrädare för Försvarsstabens HR-avdelning som utses av ÖB. Medaljberedningen går igenom inkomna nomineringar och lämnar ett förslag till ÖB som sedan fattar beslut om att antingen hemställa om en förläning inom det offentliga belöningssystemet eller att dela ut en av myndighetens egna medaljer.
Slutligen så tydliggör instruktionen att bärandetillstånd att bära utmärkelser till uniform kan meddelas både generellt samt personligen för vissa individer att bära en utmärkelse. Försvarsmaktens uniformsbestämmelser har ännu inte uppdaterats efter förändringarna i belöningssystemet.
En kröningsmedalj kommer att delas ut med anledning av kung Charles III:s och drottning Camillas kröning imorgon i Westminster Abbey. I enlighet med den brittiska traditionen kommer den att delas ut till ett stort antal mottagare, bland annat de som tjänstgjort fem år inom försvaret, polisen eller andra uniformerade kårer
Traditionen att prägla minnesmedaljer över brittiska kröningar har månghundraårig historia. Den första som delades ut att bäras i band instiftades 1902 vid Edvard II:s kröning. Denna kröningsmedalj delades endast ut till de som deltagit vid ceremonin, men vid Georg V:s kröning år 1911 präglades hela 15 000 medaljer som delades ut till utvalda mottagare över hela det brittiska imperiet. Sedan dess har brittiska krönings- och jubileumsmedaljer haft många mottagare.
Vid drottning Elizabeth II:s kröning 1953 delades 130 000 kröningsmedaljer ut. Vid hennes 25-årsregeringsjubileum år 1977 instiftades en jubileumsmedalj som delades ut i 68 000 exemplar. Under 2000-talet firades hennes 50-, 60- och 70-årsregerinsjubiléer med medaljer som samtliga hade över 400 000 mottagare. Britterna är mycket restriktiva med att dela ut och ge bärandetillstånd för medaljer till uniform, så kröningsmedaljen var en brännande het angelägenhet för många britter som tjänstgör i uniform.
Bruket att dela ut medaljer vid regeringsjubileer, kröningar, bröllop med mera var utbrett bland de europeiska furstehusen under 1900-talet. Minnesmedaljerna hade en fördel framför ordnar i det att de enkelt kunde läggas till i medaljspännet och på en kunglig persons uniformsbröst kunde man utläsa vilka firanden han deltagit vid och indirekt vilka band som fanns mellan olika stater och furstehus.
Traditionen fortlever till viss del än idag. Kung Carl XVI Gustaf bär fem jubileumsmedaljer över kungar varav två är svenska (Gustaf V och Gustaf VI Adolf) och tre är norska (Håkon VII, Olav V och Harald V). Detta visar de täta banden mellan länderna. På samma sätt illustreras relationerna mellan Sverige och Storbritannien av att samtliga brittiska kröningsmedaljer burits av svenska kungar och prinsar. Mer om detta nedan.
Brittiska kröningsmedaljer
Den första brittiska kröningsmedaljen delades ut till de som deltagit vid Edvard VII:s kröning 1902. En av dem var den svenske kronprinsen Gustaf (V) som vid sin egen tronbestigning fem år senare skulle välja att inte låta kröna sig. Han bar kung Edvards kröningsmedalj på sitt stora paradspänne med uppåt tjugo kungliga medaljer.
Vid kröningen deltog även kung Edvards brorsdotter prinsessan Margaret av Connaught. Tre år senare skulle hon gifta sig med den svenske tronföljaren prins Gustaf (VI) Adolf och bli känd i Sverige som prinsessan Margareta. 1906 föddes deras förste son prins Gustaf Adolf. Under kröningen bar Margareta en särskild brittisk prinsesskrona som idag finns utställd på Livrustkammaren.
Gustaf Adolf och Margareta, som 1907 blivit kronprins och kronprinsessa, närvarade när kronprinsessans kusin Georg V kröntes 1911. Av allt att döma var det endast de manliga deltagarna som mottog hans kröningsmedalj, däribland kronprins Gustaf Adolf. Det gjorde även hans kammartjänare Oscar Stråhle. Under sina 47 år i kungahusets tjänst, varav 20 som kammartjänare, följde han med på ett stort antal utlandsresor och mottog inte mindre än elva utländska minnesmedaljer som idag förvaras på Livrustkammaren.
En av gästerna vid kröningen var prinsessan Louise av Battenberg. Efter att kronprinsessan Margareta avlidit 1920 gifte Gustaf Adolf om sig med Louise 1923. Vid kröningen av Georg VI 1937 bestod den svenska delegationen av kronprins Gustaf Adolf med kronprinsessan Louise och prins Gustaf Adolf med prinsessan Sibylla. En annan deltagare var kungaparets 11-åriga dotter Elizabeth, sedermera drottning Elizabeth II. Vid de tillfällen hon bar uniform fanns föräldrarnas kröningsmedalj alltid med.
När Elizabeth II själv kröntes 1953 representerades Sverige av prins Bertil. Han mottog kröningsmedaljen och det gjorde även den 4-årige prins Charles. Gustaf VI Adolfs och prins Bertils utmärkelser kan idag beskådas i Ordenssalarna på Stockholms slott. De brittiska kröningsmedaljerna monterades både i original och miniatyr på deras medaljspännen.
På lördagens kröning närvarar kungen och kronprinsessan Victoria och upprätthåller på så vis de mycket gamla och starka banden mellan kungahusen.
Idag valdes John Dunlap till ny stormästare i Suveräna Malteserorden. Han är den 81:e stormästaren sedan ordens grundande på 1100-talet och den förste att väljas under ordens nya konstitution som fastställdes av påve Fransiskus i september 2022.
John Dunlap är kanadensare och jurist. Han är den förste icke-europeiske stormästaren och dessutom den förste som inte är adlig vilket tidigare varit ett krav. Till skillnad från sina företrädare är den nye stormästaren inte vald på livstid utan för en period om tio år efter vilken han kan väljas om en gång. Vid 85 års ålder måste han frånträda ämbetet. Detta är ett resultat av de reformer som beslutats av påven.
Med valet av Dunlap hoppas många att den sista pusselbiten fallit på plats efter många år av förändringsarbete. 2017 ledde en konflikt till att påven krävde dåvarande stormästaren Matthew Festings avgång. Han efterträddes året därpå av Giacomo dalla Torres som dock avled 2020. Sedan dess har stormästarskapet varit vakant medan man arbetat på den nya konstitutionen.
Malteserorden får sitt namn från Malta som orden styrde fram till 1798 då ön invaderades av Napoleon. Sedan dess har orden haft sitt säte i Rom och utvecklats till en internationell hjälporganisation med nära 14 000 medlemmar världen över. Orden anser sig vara ett internationellt rättssubjekt (”en stat utan territorium”) och har diplomatiska förbindelser med ett hundratal länder. I utbytet med dessa länder behandlas stormästaren protokollärt som statschef.
Att Malteserorden i praktiken är underställd katolska kyrkan och påveämbetet har blivit tydligt under senare år när påven på egen hand fattat flera viktiga beslut gällande orden. Med valet av John Dunlap är förhoppningen att detta kapitel i ordens historia är avslutat och att Malteserorden och dess nya stormästare nu ska kunna fokusera helt på sina humanitära uppgifter.
Phaleristica 