Äntligen! Kungl. Maj:ts Orden har tillkännagivit att tretton exceptionella svenskar blir de första att få ta emot kungliga riddarordnar vid en ceremoni på slottet den 31 maj.
Svärdsorden
Kommendör med stora korset
Dennis Gyllensporre, generallöjtnant: för utomordentligt ledarskap under krigsliknande förhållanden i Mali.
Kommendör av första klassen
Ulf Henricsson, överste av 1. graden: För mycket föredömligt ledarskap under krigsliknande förhållanden i forna Jugoslavien.
Nordstjärneorden
Kommendör med stora korset
Svante Pääbo, professor, Nobelpristagare i medicin 2022: För utomordentliga forskningsinsatser.
Anne L’Huillier Wahlström, professor, Nobelpristagare i fysik 2023: För utomordentliga forskningsinsatser.
Riddare
Catarina Wingren, tredje ambassadsekreterare: För avgörande engagemang i samband med svenska internationella fredsinsatser i Mali.
Vasaorden
Kommendör med stora korset
Antonia Ax:son Johnson, direktör: För utomordentliga insatser inom näringsliv och andra samhällssektorer.
Kommendör av första klassen
Benny Andersson, artist: För mycket framstående insatser inom svenskt och internationellt musikliv.
Agneta Fältskog, artist: För mycket framstående insatser inom svenskt och internationellt musikliv.
Anni-Frid Reuss, artist: För mycket framstående insatser inom svenskt och internationellt musikliv.
Björn Ulvaeus, artist: För mycket framstående insatser inom svenskt och internationellt musikliv.
Kommendör
Eva Rydberg, skådespelare: För långt och framgångsrikt engagemang inom scenkonsten.
Riddare av första klassen
Bettan Byvald, socionom: För mångårigt betydande socialt arbete.
Riddare
Thomas Sjöström, affärsområdeschef: För stort personligt mod vid den svenska evakueringen från Kabul.
Nu på söndag den 14 januari lämnar drottning Margrethe II över den danska tronen till sin son kronprins Frederik. Kl. 15 kommer han att hyllas som kung Frederik X från Christiansborgs slott. Det sker på dagen 52 år efter drottningens trontillträde. Margrethe II:s abdikation meddelades i hennes traditionella nyårstal och var en överraskning för det danska folket. Drottningen är mycket populär och djupt respekterad både hemma och i utlandet.
Drottning Margrethe II
Drottningen föddes 1940 och är äldsta dotter till dåvarande kronprins Frederik och kronprinsessan Ingrid (dotter till kung Gustaf VI Adolf av Sverige). När fadern uppsteg på tronen som kung Frederik IX den 20 april 1947 utnämndes prinsessan Margrethe till riddare av danska Elefantorden, instiftad 1580 men med rötter tillbaka till 1400-talet. På myndighetsdagen den 16 april 1958 mottog hon även de högsta nordiska ordnarna: svenska Serafimerorden, norska Sankt Olavs orden, Finlands Vita Ros’ orden och isländska Falkorden.
Drottning Margrethe tillträdde tronen vid faderns död den 14 januari 1972. Sitt första statsbesök avlade hon 1973 hos morfadern Gustaf Adolf i Sverige. Inför detta utnämndes även prins Henrik till riddare av Serafimerorden. Gustaf VI Adolf hann inte göra något svarsbesök i Danmark. Han avled den 15 september samma år och efterträddes av Margrethes kusin, Carl XVI Gustaf, som avlade han statsbesök i Danmark den i april 1975. I samband med detta utnämndes han till storkommendör av Dannebrogorden – en mycket exklusiv utmärkelse.
Under sina 50 år på tronen har drottning Margrethe mottagit ett stort antal utländska ordnar. 1979 blev hon den sjunde kvinnan att motta brittiska Strumpebandsorden och 1985 mottog hon spanska Gyllene Skinnets orden. Som prinsessa mottog hon även två ordnar som endast förlänas kvinnor: kejserliga Haft Paykar-orden av shah Mohammad Reza Pahlavi av Iran 1959 och Sankta Olgas och Annas orden av drottning Frederika av Grekland.
Kung Frederik X
Kung Frederik X:s trontillträde på söndag medför ett antal förändringar. Hans födelsedag den 26 maj kommer nu att bli en av Elefantordens tre ordensdagar. Vid dessa dagar bärs ordenstecknet i kedja. De båda andra ordensdagarna är 1 januari och 28 juni (Valdemar Atterdags födelsedag).
Hans monogram kommer att målas på de elefanter som utgör Elefantordens ordentecken och även Dannebrogordens kors kommer att krönas av hans monogram. På de kungliga medaljerna Förtjänstmedaljen (instiftad 1792), Belöningsmedaljen (instiftad 1865) och Ingenio et arti (instiftad 1841) kommer att ha kung Frederiks porträtt på åtsidan.
Sannolikt kommer kung Frederik och drottning Mary inom ett par år avlägga statsbesök i de andra nordiska länderna. Det faktum att både Finland och Island väljer nya presidenter i år innebär att många statsbesök kommer att äga rum de närmsta åren.
SVT sänder tyvärr inte direkt från tronskiftet men ett sammandrag visas kl. 19 (länk).
Estlands president Alar Karis tillkännagav idag att Ukrainas soldater gemensamt förlänas Örnkorsets orden av 1:a graden med svärd. Detta är Estlands högsta militära utmärkelse och har aldrig tidigare delats ut. Förläningen undertecknades i samband med att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj besökte Tallinn. President Karis motiverade sitt beslut:
För att de beskyddar den fria världen och sitt land, som erkänsla för tapperheten hos de som kämpar mot den fiende som invaderat Ukraina.
Örnkorsets ordens orden instiftades 1928 av de estniska skyddskårerna för att fira republikens 10-årsjubileum. 1936 blev det en statsorden som förlänas av presidenten för förtjänster inom försvarsområdet. Orden har fem grader och delas ut med svärd till militärer och utan svärd till civila.
Idag fick Kungl. Maj:ts Orden besök av chefen för Försvarsmusiken kommendörkapten Roger Lodin och musikinspektör Leif Karlsson som överlämnade noter och partitur till den musik som ska användas vid ordensceremonielet. Det vill säga de ceremonier då de kungliga ordnarna ska överlämnas. Äldst av dessa musikstycken är de som komponerades för Serafimerorden av den tyska tonsättaren Georg Joseph Vogler för den stora ordensdagen 28 april 1795, däribland Serafimermarschen eller Marche des Chevaliers de l’Ordre des Seraphims en Suéde, som nu åter kommer att spelas.
Utöver marschen har man komponerat nya fanfarer för de olika ordnarna:
Svärdsordens fanfar av Leif Karlsson (arr. Magnus Hylander)
Nordstjärneordens fanfar av Emmy Lindström
Vasaordens fanfar av David Björkman
Dessutom har Paula af Malmborg Ward omponerat Kungl. Maj:ts Ordens processionsmusik (2023) som ska spelas som uttågsmusik.
Försvarsmusiken är en enhet inom Livgardet som tillgodoser Försvarsmaktens, Hovets och regeringens behov av musik vid olika högtidliga tillfällen och ceremonier i Sverige. Med överlämnandet av noterna till KMO hälsar Försvarsmusiken på Facebook att ”de musikaliska förberedelserna nu är fullbordade” inför att de kungliga riddarordnarna åter ska förlänas svenska medborgare.
Gårdagens Nobelfest var som vanligt en strålande tillställning med stor ordens- och medaljprakt! Det var glädjande att inte bara de kungliga tog bärandet av utmärkelser på allvar. Många representanter för riksdag, regering och andra institutioner bar sina dekorationer snyggt och korrekt. Tidigare har man i dessa kretsar tenderat att ta emot ordnar och medaljer för att sedan lägga dem i byrålådan. Kanske är det Förtjänstutredningens arbete som gjort kunskapen mera spridd.
Nobelstiftelsens ordförande professor Astrid Söderbergh Widding bar H. M. Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band, isländska Falkordens kommendörstecken och franska Hederslegionens riddartecken. Bland pristagarna sågs Jon Fosse med norska Sankt Olavs ordens kommendörstecken och franska Nationalförtjänstordens riddartecken.
Bland gästerna var talmannen Andreas Norlén och riksmarskalken Fredrik Wersäll de mest dekorerade och bar i det närmaste identiska uppsättningar ordnar. Båda tillträdde i september 2018 och har mottagit storkors av de utländska statschefer som avlagt statsbesök i Sverige: italienska Förtjänstorden, tyska Förtjänstorden, spanska Isabella den katolskas orden, Finlands Vita Ros’ orden och nederländska Oranien-Nassauorden. Som brukligt är bars det finska storkorset på hedersplatsen. Endast valet av kraschaner och ordningen på miniatyrspännet skilde de båda herrarna åt, samt givetvis att riksmarskalken bar H. M. Konungens medalj av 12:e storleken i kedja.
Statsminister Ulf Kristersson bar kungens jubileumsminnestecken IV på bröstet. Det gjorde även Ebba Busch och utbildningsminister Johan Pehrson. Utrikesminister Tobias Billström bar därutöver estniska Terra Mariana-korsets ordens storkors, bulgariska Stara Planina-orden om halsen, samt kraschanerna för portugisiska Henrik Sjöfararens orden och jordanska Självständighetsorden. Oppositionens partiledare bar inte dekorationer. Det gjorde däremot riksdagens ålderspresident S-ledamoten Tomas Eneroth som sågs med tyska Förtjänstordens storkors och nederländska Oranien-Nassauordens kommendörstecken.
I övrigt syntes ett antal kungliga medaljer, samt medaljer från Kungl. Patriotiska Sällskapet och olika akademier, samt givetvis utländska ordnar. Ukrainas ambassadör Andrii Plakhotniuk bar svenska Nordstjärneordens kommendörstecken och kraschan i det blå-gula bandet. Han utnämndes till kommendör av första klassen i juli 2022 innan bandet ändrades tillbaka till svart.
Särskilt roligt var att SVT bjudit in ordensintendenten Christian Thorén att berätta om ordnar och svara på tittarnas frågor. Det inslaget hade kunnat få vara mycket längre. Särskilt som andra inslag om klädsel, etikett behandlades på ett betydligt mindre kvalificerat sätt.
Klädkoden på Nobelbanketten är civil högtidsdräkt vilket innebär frack eller långklänning. Även folkdräkt, prästrock med mera är tillåtna, dock inte uniform. De kungliga adjutanterna utgör dock ett undantag och får numera bära mässdräkt. Tidigare var regeln att adjutanternas klädsel skulle matcha den kungliga personens, men av praktiska och ekonomiska skäl bär de numera mässdräkt.
En fråga som alltid dyker upp i samband med Nobelfesten är om man ska bära sina utmärkelser i originalstorlek eller i miniatyr. Svaret är att båda är tillåtna. Svenska kungliga ordnar och medaljer har traditionellt förlänats endast i originalstorlek och det har därför alltid varit tillåtet att bära dem. Ett elegant alternativ är att istället bära miniatyrer, vilket de kungliga alltid gjort. Till skillnad mot vad som ibland påstås är detta helt korrekt.
Om jag har någon kritik så får den nog riktas mot arrangören. Vissa klassiska, och i min mening omistliga, delar av firandet har på senare år avskaffats. När prisceremonin återupptogs 2022 efter två års uppehåll valde man till exempel att ta bort de svenska och norska flaggorna ovanför Konserthusets scen. Redan 2019 ersattes det vackra N:et på mattan med texten The Nobel Prize i versaler. Den stora fanborg med fanor från olika studentkårer som brukade inledda banketten i Blå hallen har inte heller återkommit efter pandemin.
Lars O. Lagerqvist har avlidit i en ålder av 94 år. Han var under lång tid den ledande gestalten inom svensk numismatik och lämnade ett antal mycket värdefulla bidrag till den svenska faleristiken.
Jag fick aldrig möjligheten att träffa Lars men jag har haft stor glädje av hans artiklar i olika ämnen, bland annat i Svensk Numismatisk Tidskrift. En som jag ofta återkommit till är den mycket omfattande och grundliga Fredrikshamns- och Svensksundsmedaljerna 1790. Två av Gustav III:s belöningar från ryska kriget 1788–1790 (nr 2006:2). Jag har även citerat In sui memoriam -även med briljanter (nr 2000:6).
Ur hans långa meritlista kan nämnas uppdraget som Konungens medaljbevarare som han innehade mellan 1985 och 2012. I den egenskapen ansvarade han för kungens privata medaljsamling, ett arbete som han beskrivit här.
2006 belönades han med H. M. Konungens medalj av 8:e storleken i serafimerordens band.
Den amerikanske försvarsattachén överste Ryan Sweeney har utnämnts till kommendör av Kungl. Svärdsorden. Enligt den amerikanska ambassadens inlägg på sociala medier är detta den första utnämningen sedan 1974.
När en ordensutmärkelse ges till en utländsk diplomat stationerad i Sverige sker det som en vänskapsgest och tack för gott samarbete. Vanligtvis har diplomaten då tjänstgjort tre eller fyra år i Sverige. Ordensgrad utgår från mottagarens diplomatiska eller militära grad.
Från och med 1975 kunde ordnar inte längre förlänas svenskar. Svärdsorden och Vasaorden lades vilande, men Serafimerorden och Nordstjärneorden behölls för att kunna delas ut till utlänningar inom ramen för protokollär ordensutväxling. Till exempel i samband med statsbesök, eller som i detta fall till diplomater. Fram till nu har det dock varit Nordstjärneorden som delats ut i ett blått band med gula kanter. Från och med i år kan dock även Svärdsorden delas ut till militär personal och Nordstjärneorden har återfått sitt svarta band.
För att även svenska medborgare ska kunna motta Svärdsorden krävs att förslag lämnas till Kungl. Maj:ts Orden varefter det behandlas i ordensrådet och skickas till regeringen för godkännande varefter kungen kan fatta beslut om förläning. Eftersom denna ordning är ny har någon förläning ännu inte kunnat ske. När det gäller ordensutmärkelser för protokollära syften räcker det dock med Regeringskansliet lämnar förord. Därför har utländska medborgare ett litet försprång att motta ordnar inom det nya systemet.
Förhoppningsvis dröjer det inte länge förrän vi får se Svärdsorden förlänas även svenskar.
Congratulations, Colonel Ryan Sweeney, on receiving the prestigious 🇸🇪 Royal Order of the Sword, the first since 1974, for bridging our nations in defense & camaraderie. Your recognition by 🇸🇪 is well-deserved! 🇺🇸🇸🇪 pic.twitter.com/BYgiR5rSnZ
UPPDATERING (1 oktober): Under statsbesöket i Estland 2–4 maj 2023 fick fyra estniska medborgare Svärdsorden: en kommendör, två riddare av första klassen, en riddare. Dessutom utdelades ett Svärdstecken.
Miniatyrspänne med officiella och halvofficiella medaljer utställt i Ordenssalarna på Stockholms slott.
Titt som tätt är det någon som frågar hur medaljer med och utan krona ska bäras i förhållande till varandra. Vanligtvis är det någon som mottagit den officiella medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst efter 30 års anställning inom staten, en halvofficiell medalj med kungens porträtt och kunglig krona från en icke-statlig organisation, samt Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj (tidigare värnpliktsmedaljen) som saknar kunglig bild och krona.
Den traditionella ordningen är att medaljer med krona alltid bärs före de som saknar krona, oavsett valör eller storlek. En mindre silvermedalj med krona bärs alltså före en större guldmedalj utan krona. Medaljer med kronor delas idag ut av kungen, regeringen, vissa statliga myndigheter och kungliga akademier samt av ett antal enskilda organisationer som fått särskilt tillstånd. Enligt denna ordning ska i exemplet ovan För nit och redlighet bäras främst, därefter den halvofficiella medaljen och sist Försvarsmaktens medalj.
2012 ändrade dock Försvarsmakten sitt reglemente om bärande av utmärkelser så att statliga myndigheters medaljer som Försvarsmaktens egna ska bäras före halvofficiella medaljer. Även om de saknar kungligt porträtt och kunglig krona. Enligt denna ordning bärs Försvarsmaktens medalj mellan de båda krönta medaljerna i exemplet. Jag har förståelse för denna förändring. Det är naturligt att Försarsmakten vill ha sina egna medaljer framför icke-statliga organisationers.
Jag är dock av uppfattningen att Försvarsmaktens ordning utgör ett undantag från en alltjämt gällande huvudregel att: krönta medaljer ska bäras framför okrönta. Jag utvecklar mina argument nedan.
Historisk bakgrund
Före 1975
Enligt historisk och internationell praxis är statschefen den högsta bestämmande myndigheten över utmärkelser som får bäras offentligt. I Sverige har statens egna utmärkelser länge kännetecknats av att de är krönta med en kunglig krona, till exempel de kungliga ordnarnas tecken. De kungliga belöningsmedaljerna visar den regerande kungens porträtt.
Sedan tidigt 1800-tal har vissa organisationer fått tillstånd att dela ut medaljer med kunglig krona och kungligt porträtt. Mest känt är nog Kungl. Patriotiska Sällskapet som erhöll detta tillstånd redan 1802 och vars medaljer delas ut än idag. Dessa utmärkelser har en särskild status.
Alla krönta utmärkelser kan härleda sin status till ett kungligt beslut som fattats i någon av dessa tre organ:
Konungen i statsrådet (regeringen)
Konungen i ordenskapitel
Konungen i hovprotokoll
I fråga om nådevedermälen som adelskap, ordnar och andra utmärkelser har kungens personliga medverkan ansetts central. Sådana beslut kunde i regel inte fattas av en tillfällig regent. Denna princip har varit viktigt även i republiker. När Finlands president Urho Kekkonen blev sjuk 1981 innebar det att inga finska ordnar kunde delas ut. Utmärkelser ska i regel ha tillkommit med någon medverkan av statschefen för att anses officiella.
I de tre ovannämnda organen fattades även beslut om hur utmärkelser skulle ordnas och bäras. I statsrådet fattades beslut om militärt bärande, i ordenskapitlet fastställdes ordnarnas inbördes ordning samt generella anvisningar för civilt bärande, och i hovprotokollet utfärdades hovstadgan som reglerade hovets bärande. Tack vare centraliseringen av dessa beslut hos kungens person stämde dessa bärandeordningar alltid överens.
Efter 1975
Genom 1974 års regeringsform upphörde kungen att delta i regeringens arbete. De utmärkelser som tidigare delats ut av Konungen i statsrådet delas sedan detta år ut av regeringen, till exempel medaljen Illis quorum meruere labores. Den nya regeringsformen innebar dock inte att regeringen fick förfoga över kungens porträtt. För att få använda detta på sina medaljer måste även regeringen ansöka om kungens tillstånd.
Med den nya ordningen förlorade kungen sin roll som central beslutsfattare i alla frågor rörande statens officiella utmärkelser. Konsekvenserna av detta har utretts av Fredrik Löwenhielm som var vice kansler tillika sekreterare vid Kungl. Maj:ts Orden i hans bok Svenska ordnar och medaljer som kom ut 1987 och 1998. Utifrån sina slutsatser delade han in svenska utmärkelser i tolv grupper från A till L. Denna indelning används alltjämt.
I grupp A till F placerade Löwenhielm de utmärkelser som fortfarande utdelas av kungen i ordenskapitel eller i hovprotokoll, till exempel de kungliga ordnarna. I grupp G placerade han de kungliga medaljer som tidigare delats ut av kungen i statsrådet men som nu övergått till regeringen. Hovmedaljer av engångskaraktär placerades i grupp H.
Intressantast i denna indelning är grupp I ”Övriga officiella medaljer”. Där har Löwenhielm placerat sådana bärbara medaljer som delas ut av statliga myndigheter och kungliga akademier och som erhållit nådigt tillstånd från kungen att förses med kungligt porträtt och krona. I denna grupp finner vi dels Uppsala universitets förtjänstmedalj och Kungl. Musikaliska akademiens medalj För tonkonstens främjande. Dessa båda medaljer instiftades efter beslut av Konungen i statsrådet 1928 respektive 1944. I gruppen finner vi även Kungl. Vitterhetsakademiens och Kungl. Krigsvetenskapsakademiens förtjänstmedaljer. Dessa instiftades efter nådigt tillstånd av Konungen i hovprotokollet 1967 respektive 1995.
Löwenhielm fäster alltså inget avseende vid om utmärkelserna fått porträtt och kunglig krona genom beslut i statsrådet eller i hovprotokollet. Inte heller gör han någon skillnad av om beslutet fattats före eller efter 1974. Det centrala för att ingå i grupp I är om den utdelade organisationen är en statlig myndighet eller en kunglig akademi vars utmärkelse erhållit kungligt tillstånd i någon form. Löwenhielm utelämnar sådana äldre akademimedaljer som på senare år försetts med band utan att först ansöka om tillstånd hos kungen.
Det är uppenbart att Löwenhielm inte anser att det räcker att en statlig myndighet delar ut en medalj för att denna ska räknas till grupp I. Han går nämligen vidare till Halvofficiella utmärkelser med grupp J ”Halvofficiell orden” (Johanniterorden), grupp K ”Ett antal halvofficiella medaljer (flertalet med Konungens bild och kungl krona)” för att först i grupp L ”Några övriga medaljer och förtjänsttecken, som inte har Konungens bild och kungl krona” lista Försvarsmaktens medaljer. Med det sagt innebär det inte att grupp L är helt inofficiella. Jag tolkar Löwenhielm som att denna grupp innehåller sådana tecken som regeringen efter 1974 gett tillstånd att bäras på militär uniform.
Löwenhielms ordning är inte uppställd efter vad han själv tyckte var lämpligt utan utifrån vilka beslut som fattats av kung och regering. Av detta skäl menar jag att ordningen och principerna bakom den fortfarande gäller.
Efter 2012
Löwenhielms användes i princip oförändrad inom Försvarsmakten fram till år 2012 då ovannämnda förändring trädde ikraft. Jag har som sagt förståelse för beslutet att flytta upp de egna medaljerna. Förtjänstutredningens förslag till återuppväckt statlig belöningssystem låg alltjämt långt i framtiden och Försvarsmakten fick laga efter läge och ett stort antal medaljer instiftades på olika nivåer i organisationen. Ur ett internt perspektiv är det naturligt att dessa får en relativt framskjuten plats i bärandeordningen. Överbefälhavaren har enligt regeringsbeslut 1983 rätt att bestämma hur utmärkelser bärs inom myndigheten.
Jag har hört två argument för varför Försvarsmaktens nya ordning med statliga medaljer ska anses tillhöra grupp I även för civila.
Det första argumentet är att det finns en PM utarbetad inom Regeringskansliet (SB PM 2006:1) där Försvarsmaktens medaljer står med under rubriken Statliga medaljer vid sidan av regeringsmedaljerna. Det är dock ingen som ifrågasatt att myndighetens medaljer i någon mån är statliga. Det innebär inte att de har samma status som övriga utmärkelse i grupp I. För övrigt är denna PM skriven av rättschefen och utgör inte ett regeringsbeslut.
Det andra argumentet är att förändringen är en nödvändighet eftersom 1974 års regeringsform i princip gör det omöjligt för nya medaljer att läggas in i grupp I. Detta bygger på antagandet att ett regeringsbeslut krävs för att en utmärkelse ska läggas till gruppen och att regeringen efter 1974 inte längre fattar sådana beslut. Som jag visat ovan har Fredrik Löwenhielm emellertid placerat medaljer i grupp I som inte instiftats av Konungen i hovprotokoll både före efter att 1974 års regeringsform trätt i kraft.
Det finns alltså inget formellt hinder för Försvarsmakten att ansöka hos kungen om nådigt tillstånd att placera sina medaljer i grupp I. Exempel på statliga myndigheter som gjort det är Skogsstyrelsen (2009) och Sveriges lantbruksuniversitet (2011). Kungl. Maj:ts Orden lyfter fram denna möjlighet i sina anvisningar:
Under lång tid har den underliggande principen för medaljers bärande på bröstet varit, att utmärkelser med kunglig krona grupperas närmast hjärtat, och utmärkelser utan kungl. krona och/eller porträtt grupperas därefter. Detta för att understryka att medaljer som genom nådigt tillstånd sanktionerats av statschefen har större dignitet. Myndigheter, lärosäten, akademier m.m. vilka efter 1975 instiftat medaljer tillhöriga grupp I Övriga officiella medaljer och som därför saknar kungl. krona och/eller porträtt kan, precis som för grupp K, ansöka om detsamma hos riksmarskalksämbetet.
Därför menar jag att den traditionella ordningen fortfarande gäller för den som inte bär Försvarsmaktens uniform och att medaljer med krona ska baras framför de som inte har det, även om de senare delats ut av en statlig myndighet.
Framtiden
De senaste åren har inneburit ett antal mycket stora förändringar inom det svenska belöningssystemet. Viktigast är förstås att de svenska riddarordnarna snart kommer att delas ut igen. Därutöver har riksdagen 2022 instiftat ett eget belöningssystem i form av en medalj i olika storlekar. Kungen och regeringen kommer alltjämt att fortsätta dela ut egna medaljer. Inom myndighetsvärden intar Försvarsmaktens medalj För sårade i strid en särställning i och med att den tillkommit genom regeringsbeslut.
Det svenska belöningssystemet är brokigare än någonsin och inom kort lär frågorna om utmärkelsernas inbördes ordning bli fler och fler. Fredrik Löwenhielms arbete har tjänat oss väl, men nu finns ytterligare faktorer som måste vägas in. Vi behöver en ny bärandeordning!
Min uppfattning är att det inte räcker att en ny bärandeordning publiceras i myndighetsföreskrifter eller i en bok utgiven på förlag. Den tidigare ordningen bygger på kungliga beslut och det bör den nya ordningen också göra. Förslagsvis i ett officiellt dokument fastställt av kungen. På så vis kan framtidens mottagare av svenska utmärkelser vara trygga med vad som gäller och bära sina utmärkelser med stolthet.
Idag firar kung Carl XVI Gustaf 50 år på den svenska tronen. Som vid tidigare kungliga jubileer och högtidsdagar har ett särskilt jubileumsminnestecken tagits fram. När gästerna anlände till Te Deum i Slottskyrkan bar de flesta det nya tecknet på bröstet. Tecknet har delats ut till kungafamiljens medlemmar, anställda vid hovet samt svenska och utländska gäster vid firandet.
Redan i onsdags kunde tidningen Travronden rapportera om en stolt hovslagare som mottagit sitt tecken. I sociala medier har andra mottagare förtjust lagt upp bilder. Till och med Vänsterpartiets partiledare bar sitt tecken i kyrkan.
Jubileumsminnestecknet har en ovanlig form med fem hörn som symboliserar kungens fem decennier på tronen. Det pryds på åtsidan av det porträtt som togs fram till kungens 25-årsjubileum av Ernst Nordin. Ovanför syns fem stjärnor, också de för de fem decennierna, och därunder ett par korslagda grankvistar. Frånsidan visar kungens monogram ritat av Karl-Erik Forsberg, årtalen 1973–2023 samt de fem stjärnorna. En snygg detalj är att monogrammet inte är krönt eftersom själva tecknet är det. Bandet är serafimerblått med fem ränder av guldtråd.
Kungl. Maj:ts Orden har publicerat en beskrivning av tecknet. Där framhålls särskilt de hantverksmässigt utförda detaljerna, till exempel kronans korsglob som filats med hand. Bandet är rakt för herrar och i rosett för damer med snedklippta ändar enligt gammal svensk tradition. Tecknet är tillverkat i förgyllt finsilver av Svenska Medalj AB i Eskilstuna.
Bärbara minnestecken är ett återkommande inslag i kungliga firanden sedan Oscar II delade ut det första vid sitt 25-årsjubileum 1897. Sedan dess har svenska kungar instiftat mellan ett och två tecken. Bland upphovsmännen återfinns framstående formgivare som arkitekten Ivar Tengbom, silversmeden Erik Fleming och skulptören Ernst Nordin.
Kung Carl XVI Gustaf är den förste svenske monark som regerat i 50 år och den förste att dela ut fyra jubileumsminnestecken. Vid en jämförelse mellan dem träder ett mönster fram. De båda som delats ut vid födelsedagar, 50-årsdagen (1996) och 70-årsdagen (2016), är ovala och prydda med det spegelmonogram som togs fram Lennart Askwall 1973. De minnestecken som markerar regeringsjubileer, 40 år (2013) och 50 år (2023), visar kungens porträtt av Ernst Nordin med bladornamentik. De fyra tecknen bärs i olika band.
Kungliga minnestecken är inte bara ett trevligt inslag i festligheterna. De kommer att bäras under lång tid och utgöra en synlig länk till Carl XVI Gustaf. Främst på kungens eget medaljspänne finns Gustaf V:s jubileumsminnestecken II som han tog emot som 2-åring när hans farfars far firade sin 90-årsdag 1948. På samma sätt kommer Carl XVI Gustafs barn och barnbarn att bära hans jubileumsminnestecken och illustrera den kontinuitet mellan generationerna som är monarkins kärna.
Sedan 2011 har veterandagen den 29 maj varit det tillfälle som Försvarsmaktens högsta utmärkelser, förtjänstmedaljen För förtjänstfulla insatser och medaljen För sårade i strid, högtidligen överlämnats. Från 2013 har det varit kungen som personligen fäst dessa utmärkelser på mottagarnas bröst. Medaljceremonin är en del av Försvarsmaktens officiella firande vid Sjöhistoriska museet på Gärdet i Stockholm.
I år fick fem personer motta medaljen För förtjänstfulla insatser i silver med svärd:
en person ”för att professionellt och på förtjänstfullt sätt lett både sitt team och afghanska kollegor under en längre period med svåra förhållanden i Afghanistan 2010.”
tre personer ”för att med stort personligt mod förtjänstfullt lett sin ytterst skickliga besättning under unika och svåra förhållanden vid evakueringen från Kabul, Afghanistan augusti 2021.”
en person ”för att på ytterst professionellt sätt under svåra förhållanden förtjänstfull tjänstgjort vid försvarsavdelningen på svenska ambassaden i Kiev, Ukraina 2022–2023.”
Bristfällig information
Tyvärr har Försvarsmakten ännu inte publicerat mottagarnas namn och motiveringar i text, vilket begränsar möjligheten för informationen att nå ut. Jag hade gärna skrivit ut namnen om jag visste hur de stavades. För den som inte har tillgång till Försvarsmaktens interna kanaler finns informationen endast i webbsändningen från ceremonin.
Tidigare har Försvarsmakten gått ut med pressmeddelanden flera veckor i förväg med information om vilka som ska få medalj på veterandagen och varför. Detta genererade uppmärksamhet kring de medaljerade och deras insatser, inte minst i lokalpress och sociala medier. I förlängningen bidrog detta till att skapa ett intresse kring veterandagen och Försvarsmaktens verksamhet. Att man inte längre informerar om medaljeringen i god tid är för mig obegripligt.
Den som delar ut en utmärkelse har ett ansvar att informera om den. Det handlar dels om att förvalta dess värde och inte låta den vara okänd. Det handlar dessutom om respekt mot mottagarna. De ska inte själva behöva förklara för vänner och kollegor vad för slags utmärkelse de fått, vad motiveringen är eller när överlämning ska ske. Det är överlämnarens ansvar att denna information görs tillgänglig.
Ordnar i framtiden
I bjärt kontrast står kungens medaljer som alltid offentliggörs med motiveringar på Karldagen den 28 januari och Gustavsdagen den 6 juni i god tid före överlämningstillfället. Detta är förhoppningsvis något som kommer att fortsätta nu när de kungliga riddarordnarna åter ska delas ut.
Som tidigare meddelats var detta sista året som Försvarsmakten delade ut sin egen förtjänstmedalj. I framtiden kommer myndigheten istället att nominera till utmärkelser inom det nya officiella belöningssystemet: Svärdsorden (för militärer) och Nordstjärneorden (för civila) med tillhörande tecken och medaljer. Svärdsordens militärkors i guld, silver och brons blir Sveriges högsta tapperhetsutmärkelse.
När och var dessa utmärkelser ska överlämnas är ännu inte klart men det är inte uteslutet att vissa kommer att överlämnas av kungen på veterandagen.
Veterandagen 2023
För att säga något om årets veterandagsfirande så är det mycket roligt att se är att antalet civilklädda veteraner som bär sina utmärkelser snyggt monterade växer för varje år. I aktiva veterankretsar har det blivit ett etablerat bruk att lämna in sina medaljer för montering. Det finns idag ett stort antal firmor som erbjuder montering till ett rimligt pris och de ska ha stor tack för att ha möjliggjort denna utveckling.
Ett par höga företrädare för civila myndigheter visade dock att de inte har kunskaper om hur utmärkelser ska bäras eller hur man uppträder i uniform under en statsceremoni. Detta är synd eftersom det ofta är genom föregångsmannaskap som goda vanor sprids. På samma sätt är jag lite förvånad att Veteranförbundets ordförande inte bar medaljer utan endast en medaljrosett, vilket inte är korrekt denna dag.
”Vi lever i en ny tid”
Slutligen så höll överbefälhavare Micael Bydén ett mycket bra tal där han reflekterade över de stora säkerhetspolitiska förändringar som Sverige just nu går igenom. Han betonade att Försvarsmaktens verksamhet är i förändring och att begreppet veteran håller på att få en ny betydelse.
En tanke som slog mig är att denna förändring sammanfaller med det nya belöningssystemet och att veteranernas utmärkelser kan komma att utgöra en visuell skiljelinje. Redan idag särskiljer sig olika generationer av utlandsveteraner genom sina kläder och medaljer.
Inte heller ÖB:s tal finns publicerat av Försvarsmakten så jag återger här ett utdrag. Hela talet samt veterandagsceremonin kan ses här.
Vi lever i en ny tid. I mitten av april då landade de sista delarna av det svenska bidraget till FN-insatsen MINUSMA i Mali på Västerås flygplats. För första gången på 67 år deltar Sverige inte i någon internationell truppinsats. En epok som inleddes i Suez och Gaza 1956 är nu bruten.
[…]
Under överskådlig tid kommer vi inte att skapa någon större mängd nya veteraner såsom vi känner dem.
[…]
Vi lever i en ny tid. En tid där Sverige är på väg in i Nato. En tid när vi snabbt måste skicka soldater för att evakuera våra egna och andras medborgare från ett land på randen till inbördeskrig. En tid med ett pågående krig i Europa.
Var så säkra. Den här nya tiden den kommer att skapa sina egna veteraner. Som övar tillsammans med våra internationella partners. Som med risk för eget liv för ut civila ur Sudan. Som tränar ukrainska soldater inför kampen för sin egen och Europas frihet i striden mot en brutal och hänsynslös angripare.
Phaleristica 