Etikettarkiv: Krigsveteraner

Utmärkelser till kavaj

Prins Harry med brittiska Victoriaordens kommendörstecken om halsen, tjänstgöringsmedaljen för Afghanistan samt drottning Elizabeths guld- och diamantjubileumsmedaljer på bröstet.

Kan man bära utmärkelser till mörk kostym och kavaj? Frågan har seglat upp de senaste dagarna och visar att det fortfarande finns osäkerhet kring ett något som är fullt tillåtet. En vanlig uppfattning är att utmärkelser endast bärs till uniform eller civil högtidsdräkt. I många länder är det dock sedan lång tid tillbaka vanligt att vid särskilda tillfällen bära utmärkelser till kavaj eller motsvarande kläder på samma nivå. Redan 1987 skrev vice ordenskansler Fredrik Löwenhielm i sin bok Svenska ordnar och medaljer att:

Även i Sverige förekommer det att dekorationer bärs till civil kavaj. Detta tillämpas vid sammankomster, jubiléer och liknande, då det är angeläget att erinra om t ex krigsdeltagande eller en FN-operation. Även vid militära kamratföreningars möten bärs ofta dekorationer till kavaj.

Vid vissa tillfällen kan det alltså vara mycket lämpligt att bära utmärkelser till kavaj. Det kommuniceras i så fall i inbjudan. Begreppet kavaj används här i dess äldre bredare betydelse som inbegriper dagens klädkoder mörk kostym och kavaj samt alla de kläder som omfattas av dem, till exempel klänning, byxdress, folkdräkt med mera.

Sverige hakade på den internationella utvecklingen något sent. Främst eftersom vi inte deltog i världskrigen och inte hade så många krigsveteraner. Efter att svenskar sedan många år deltar i internationella insatser har vi blivit bättre på att uppmärksamma våra utlandsveteraner med medaljer och minnesceremonier. Veterandagen den 29 maj är det bästa exemplet. Även inom föreningslivet upplever jag att det har blivit vanligare att mottagare av förtjänstmedaljer uppmuntras bära dessa till kavaj.

Prins Charles med brittiska Order of Merit om halsen och överiga utmärkelser på bröstet.

Till kavaj bärs utmärkelser i originalstorlek. Dessa placeras i en rad på bröstet ett par centimeter ovanför bröstfickans öppning eller på motsvarande plats. Har man många utmärkelser rekommenderas att de lämnas in för montering så att de sitter prydligt och sliter mindre på kläderna. En orden eller medalj kan bäras om halsen eller i rosett invid axeln. Miniatyrer eller släpspänne bärs inte till kavaj, men till vardags kan man bära en bouton, rosett eller clips i knapphålet. Mer om dessa här.

Dessa regler ansluter till internationell praxis även om detaljer skiljer sig mellan olika länder. I Finland är det till exempel även tillåtet med kraschan. Reglerna gäller i första hand vid offentliga tillställningar. I privata sammanhang kan man givetvis komma överens om att göra på annat sätt, även om det ändå kan finnas en poäng att hålla sig till de etablerade reglerna för att inte skapa förvirring i onödan.

Det finns de som avfärdar alla typer av bestämmelser som onödiga eller godtyckliga. Varför ska man inte få bära sina utmärkelser när man tycker att det passar och på det sätt man själv väljer? Jag menar att enkla, tydliga och gemensamma regler skapar en trygghet som gör att fler blir bekväma med att bära sina välförtjänta utmärkelser. Känner man att man utgör ett unikt specialfall om inte borde underkastas regelverkets begränsningar står det en givetvis fritt att göra precis som man vill utan att riskera åtal eller ens reprimander.

Avslutningsvis så är utmärkelser till kavaj en etablerad tradition. För att ta itu med den osäkerhet som som finns tycker jag att berörda myndigheter och organisationer kunde informera mer i samband med Veterandagen och liknande tillfällen. Veteranförbundets ordförande, tidigare överbefälhavaren Sverker Göranson, kunde kanske föregå med gott exempel och ta på sig medaljerna till kavajen? Dessutom skulle vi nog behöva en samordning och utökning vad gäller rosetter och clips för vanliga svenska medaljer. Sådana borde kunna användas mycket mer.

1 kommentar

Under Bärande

Den 9:e veterandagen

Igår den 29 maj högtidlighölls Försvarsmaktens veterandag för nionde gången. Ceremonin infördes som ett led i arbetet att stötta och hedra dem som återvänder från internationella eller nationella insatser i fredens tjänst. Under åren har dagen fått ökad status och räknas numera som statsceremoni. Tusentals människor samlades igår vid Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm. Bland dessa fanns kungen, talmannen, överbefälhavaren och, för första gången, statsministern.

Vid ceremonin på Djurgården var klädkoden kavaj eller, för uniformerad personal, daglig dräkt. Där fanns många förband representerade men även polis, räddningstjänst, frivilligorganisationer samt förstås Veteranförbundet Fredsbaskrarna med sina karaktäristiska ljusblå baskrar och halsdukar. Ursprungligen var släpspännen påbjudna, men sedan ett par år gäller att utmärkelser bärs i original på veterandagen – till uniform såväl som till kavaj.

Utomlands där veteranceremonier av förklarliga skäl är mer förekommande är detta vanligt, men i Sverige en efterlängtad nyhet. Utmärkelserna hör inte bara till högtidsdräkten eller paraduniformer och ska givetvis kunna tas med till sådana här tillfällen. Att bära sina utmärkelser hedrar inte bara en själv, utan även givaren och samtliga närvarande. Det hade den absoluta majoriteten tagit fasta på. Förhoppningsvis kan bruket att bära utmärkelser till kavaj sprida sig. Det är tillåtet sedan länge men har ännu inte blivit vanligt.

För sårade i strid

Försvarsmaktens medalj För sårade i strid.

En höjdpunkt under gårdagen var förstås överlämnandet av Försvarsmaktens medalj För sårade i strid – den symbolhandling som veteranerna själva värderat allra högst. Försvarsmakten haft som vana att särskilt lyfta fram mottagarna med porträtt och beskrivning på sin hemsida. 2016 var dessa:

  • Olle Wärnick för sina skador under strid i Gaza 1967.
  • Lenn Moberg för sina skador under strid i Makedonien 1993.
  • Per Sjöberg för sina skador under strid i Kosovo 2004.
  • Andreas Stenberg för sina skador under strid i Afghanistan 2011.

För en beskrivning av medaljen och dess tillkomst hänvisas till tidigare inlägg – För sårade i strid – nu och då.

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer

För sårade i strid – nu och då

I år är det 60 år sedan Sverige för första gången ställde militär trupp till FN:s förfogande för internationella insatser. Från de insatser som Sverige deltagit i sedan dess finns ett stort antal krigsveteraner. Flera bär med sig synliga och osynliga sår från sin tjänstgöring. Trots det kunde de inte vänta sig vare sig stöd eller erkänsla efter hemkomsten. Så sent som 2007 utreddes på allvar statens ansvar för personal före, under och efter internationella insatser. Efter det har veteranernas situation blivit bättre.

Veterandagen 2013

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Ett förslag som lämnades av utredningen var instiftandet av en medalj för de som skadats eller avlidit till följd av en fientlig stridshandling. Sådana utmärkelser blev vanliga efter första världskriget och amerikanska Purpurhjärtat är förmodligen det mest kända. 2011 instiftades så Försvarsmaktens medalj För sårade i strid som delades ut för första gången av kung Carl Gustaf på Veterandagen samma år. Hittills har 68 medaljer delats ut. När veteransoldaterna tillfrågades 2014 om vilka symboliska åtgärder som de uppskattade mest hamnade medaljen allra högst upp.

Stralsundsmedaljer

Medaljer har uppskattats av soldater i alla tider, så man kan tycka att en medalj för sårade borde ha kommit tidigare. Svenska belöningsmedaljer för olika ändamål började instiftas i mitten av 1700-talet. Medaljer för soldater skulle dock dröja. Under det Pommerska kriget 1757-1762 tog några officerare inom arméns frimurarloge privat initiativ till medaljer för sårade soldater. De graverades av en G. Liungberger i Stralsund med inskriptioner som Ärefulla sår, Den sårade men ej öfwerwunde och Hederlige sår, och med bilder på skadade soldater, gravstenar, vapen och patriotiska motiv. Med medaljen följde en liten penningsumma.

Tapperhet i fält

För tapperhet i fält.

Med Gustav III:s ryska krig 1789 kom de första officiella soldatmedaljerna: För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss. Enligt statuterna kunde medaljerna förtjänas på flera olika sätt, men i praktiken var det nästan uteslutande sårade soldater och sjömän som tilldelades den. Under Sveriges fyra sista krig var medaljen mycket flitigt utdelad. Karl XIV Johan införde dessutom en medaljfond som skulle dela ut pensioner till de äldsta medaljinnehavarna. 1805 föreslog Vitterhetsakademien en särskild medalj ”för blesserade krigsmän” med inskriptionen Ob patriam pugnando vulnera passis (”den som spillt blod i strid för fäderneslandet”), men kungen antog inte förslaget.

Sedan 1814 har Sverige formellt inte varit i krig, så behovet av krigsdekorationer var obefintligt. Svenskar tjänstgjorde dock i utländska flottor och arméer, och när de utmärkte sig i strid var kutymen att de föreslogs för en medalj i sitt hemland. På så vis kom den svenska tapperhetsmedaljen att delas ut för insatser under bl. a. det amerikanska inbördeskriget. Den senaste tilldelningen skedde för strax över hundra år sedan till fältveterinären Konrad Hill som tjänstgjorde i Persien.

Swedish_military_during_the_Congo_Crises_1961

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Sedan Sverige börjat delta i FN-insatser till krigshärdar dröjde det inte länge förrän svenska soldater sårades. 1957 under den första insatsen i Suez åkte en svensk jeep på en stridsvagnsmina och soldaten Göte Enquist blev av med ett ben. Han fick ett brev från kungens adjutant, men mer än så blev det inte. Fyra år senare skickades svenska soldater till Kongokrisen. En insats som skulle kräva 19 stupade svenskar, och ett 40-tal sårade. Bland de sårade fanns Torsten Stålnacke som blev känd över hela landet efter att han 1961 avvärjt ett angrepp mot ett flyktingläger, fått sina kamrater i trygghet och skadats svårt i käken.

Stålnacke nominerades faktiskt till För tapperhet i fält, men hemma Sverige tyckte man inte att det passade med en medalj vars statuter talade om ”strid mot rikets fiender”. När krigsdekorationerna hade utretts 1944 och 1951 hade man inte en tanke på att svenska soldater skulle uppleva krigssituationer utan att riket formellt låg i krig. Resultatet blev Stålnacke och tio andra militärer som visat mod fick Vasamedaljen, en utmärkelse för allmänna förtjänster. De som ”bara” sårats fick inget. Det ansågs inte ligga i tiden att offentligt hedra sådan uppoffringar. Ordensväsendet, med bl. a. Vasamedaljen, skulle snart avskaffas helt.

Swedish_soldier_in_Bosnia-Herzegovina_1996

Svensk soldat i Bosnien 1996.

Trots att svenska soldater fortsatte att komma hem med stridsskador från Bosnien och Libanon togs inget initiativ till att hitta eller skapa nya utmärkelser. Någon enstaka För berömliga gärningar delades ut, men annars höll regeringen hårt i sina medaljer. Först på 80-talet fylldes tomrummet av Försvarsmaktens egna medaljer, men dessa var myndighetsmedaljer och hamnade långt ned i bärandeordningen. Befogenheten att dela ut eller instifta en regelrätt krigsdekoration vilade hos regeringen, vars intresse för saken var obefintligt.

För sårade i strid

Medaljen För sårade i strid (guld delas endast ut postumt) instiftad 2011.

Först 2008 när Veteransoldatutredningen landat på regeringens bord beslutade man att uppdra åt Försvarsmakten instifta medaljen För sårade i strid. Fortfarande som myndighetsmedalj, men upphöjd till samma kategori som krigsdekorationerna. Inskriptionerna ”För Sverige” och ”Med livet som insats” betonade att det var insatser för hela Sverige som belönades, och allvaret i uppoffringen underströks av bilden av ett brutet svärd och ett rött-svart band som erinrade om blod och sorg. Utdelningen förlades till Veterandagen den 29 maj, som fick statsceremoniell status, och utförs i regel av Kungen, försvarsministern eller ÖB.

2012 fick Torsten Stålnacke och Göte Enquist ta emot För sårade i strid. Mer än 50 år hade det tagit att utföra den enkla handlingen att överräcka en medalj, trots att traditionen redan fanns. Vi får inte vara lika långsamma i framtiden.

3 kommentarer

Under Medaljer