Kategoriarkiv: Medaljer

Ny hemvärnsmedalj

ladda ned

Ekenbergmedaljen i silver.

Rikshemvärnschefen Roland Ekenberg, som fyllde 60 år häromveckan, fick idag ta emot något som är få förunnat – en medalj med hans namn och bild. Ekenbergmedaljen är instiftad av Rikshemvärnsrådet till sin chefs ära. Brigadgeneral Ekenberg har kallats det moderna hemvärnets skapare och har haft sin post sedan 2005. Bara en tidigare rikshemvärnschef har suttit längre.

Medaljen är av åttonde storleken och bärs i lila band med kantränder av guld om halsen. Frånsidan bär Ekenbergs porträtt i profil. Den har tillverkats i 51 numrerade exemplar. Det i guld har Ekenberg själv fått ta emot, och de övriga 50 i silver kommer delas ut efter hittills okända kriterier.

Denna särskilda hedersbetygelse får man förmoda är inspirerad av Gustav Petri-medaljen som instiftades för hemvärnets förste chef Gustav Petri till dennes 60-årsdag 1945. Den var av 18:e storleken och bars inte, utan överlämnades i ett etui. Gustav Petri fick den i guld och andra fick den i silver eller brons. 1996 gjordes medaljen bärbar och är nu av 8:e storleken med grönt band på bröstet. Den är hemvärnets äldsta utmärkelse och delas ut för förtjänstfulla insatser.

Bland hemvärnet övriga utmärkelser finns dess Hemvärnets kungliga förtjänstmedalj (instiftad 1947 i guld, sedan 2006 även i silver) samt Hemvärnet silver- och bronsmedaljer (instiftade 1951, sedan 2009 även med krans). Ekenbergmedaljen är den enda som bärs om halsen, vilket är ovanligt för en medalj av 8:e storleken.

Uppdatering 10 april 

Hittills har inga bestämmelser utfärdats för medaljen. Inte heller av Försvarsmaktens Högkvarter fått någon begäran om bärandetillstånd till uniform. Hur medaljen ska delas ut och bäras är alltså fortfarande oklart. Till skillnad från vad många tror så rör det sig dock inte om ett april-skämt utan om en verklig medalj.

Lämna en kommentar

Under Medaljer

H. M. Konungens medalj

sdr

Konungens medalj, och några andra.

I tisdags var det medaljutdelning på kungliga slottet. I Lovisa Ulrikas matsal samlades mottagarna som skulle belönas för sina insatser på skilda områden. Medan fotoblixtarna smattrade fick de ta emot en medalj av kungen och ett diplom av drottningen. De flesta hade tilldelats H. M. Konungens medalj. Denna medalj finns i olika band och storlekar och delas ut till dem som utmärkt sig på olika sätt inom samhället. Idag ska jag gå igenom medaljens historia.

Medaljen, som länge kallade Hovmedaljen, instiftades under tidigt 1800-tal av Karl XIII som belöning för trotjänare som arbetat vid hovet i 30 år eller längre. Medaljen bar kungens bild och på frånsidan mottagarens namn och tjänstetid. Detta var den första svenska medalj som regelbundet kom att bära mottagarens namn. Även Karl XIV Johan och Oscar I delade ut medaljen. Vid sitt silverbröllop sänkte Oscar I kvalifikationstiden till 25 år, men ändå kom medaljen inte att delas ut så ofta. Något strikt regelverk fanns heller inte.

Under Karl XV kom medaljen vid några tillfällen även att ges till personer utanför hovet samt till utlänningar, t. ex. en tysk professor på besök i Stockholm. Redan som kronprins hade han inrättat konstnärsmedaljen Litteris et Artibus som vid trontillträdet kom att bli den andra av kungens enskilda medaljer, d. v. s. som han själv beslutade om och betalade för.

oscar-ii

Oscar II.

Med Oscar II fick medaljen fasta former och började utdelas flitigt. Den 13 november 1876 utfärdades ett regelverk för ”H. M. Konungens medalj”. Bandet ändrades till högblått för att skilja den från regeringsmedaljerna. 20 års anställning vid hovstaterna skulle krävas för att få en av medaljens fem klasser:

  1. I guld av 8:e storleken med krona
  2. I guld av 5:e storleken med krona
  3. I guld av 5:e storleken
  4. I silver av 8:e storleken med krona
  5. I silver av 8:e storleken

Åldfruar och hovfurirer hörde till den finaste personalkategorin och fick den högsta klassen. Slottets vedbärare utgjorde tillsammans den lägsta, men kunde efter ett ytterligare antal år få sin medalj försedd med krona. Också här bröt hovmedaljen ny mark. Inom en orden var det vanligt att avancera till en högre grad, men att få en finare variant av en medalj man redan fått var mycket ovanligt.

Utöver dessa delade Oscar II även ut ett antal unika varianter vid särskilda tillfällen inom och utanför hovet: 12:e och 8:e storlekarna i kedja, 8:e storleken i högblått band om halsen, samt i Serafimerordens band på bröstet. Samtliga i guld.

Gustaf V förenklade faderns system så att medaljen kom i tre standardutföranden, samtliga i guld med krona. För 20 års hovtjänst fick man 5:e storleken, efter 30 år 8:e storleken, och efter 40 år 8:e storleken om halsen i smalt band. Dessa regler gällde dock endast vid hovstaterna. När kungen var på resa var han mycket generös med sin medalj till betjänter, chaufförer och andra. Medaljen fick nästan dubbelt så många utländska mottagare som svenska. De fick den dock endast i förgyllt silver.

800px-sodersjukhuset_1944

Gustaf V och Torsten Nothin (mitten).

För insatser utanför hovet delade Gustaf V ut ett fåtal specialvarianter: 12:e och 8:e storlekarna i kedja, samt ett antal i Serafimerordens band. Av de sistnämnda delades en ut med briljanterad krona till överståthållare Torsten Nothin. Denne socialdemokrat kunde av politiska skäl inte ta emot ordnar, även om han gärna velat. Därav specialmedaljen. Först vid pensioneringen kunde han ta emot Serafimerorden. En specialmedalj i andra änden av skalan var 8:e storleken i silver som 1942 tilldelades hovillusionisten Max Hofzinser.

Gustaf VI Adolf började dela ut 8:e storleken i guld till framgångsrika idrottare. Under hans sista år påbörjade riksdagen processen att Sverige helt skulle sluta att förläna ordnar till de egna medborgarna. Då delades cirka 1 300 ordnar ut varje år. Genom ordenskanslersämbetet lämnade kungen ett kompromissförslag. Inga ordnar skulle förlänas för statlig anställning, men tre grader av Vasaorden skulle behållas för att delas ut till förtjänta svenskar efter en fri prövning. Förslagsvis runt 200 om året. Det välavvägda förslaget fick kalla handen från riksdagen. Från politiskt håll sågs inget behov av att fylla det tomrum ordensväsendet skulle lämna efter sig.

2007_mottager_kungens_medalj

Medaljutdelning 2007.

Den gamla ordensväsendet hann leva kvar ett drygt år under Carl XVI Gustaf innan det slutligen upphörde med utgången av 1974. Den 14 februari 1975 beslutade kungen om nya bestämmelser för Konungens medalj som nu skulle ta ordnarnas plats och regelbundet delas ut för insatser för det svenska samhället. Tre äldre varianter återinfördes:

  • I guld av 12:e storleken med kedja
  • I guld av 12:e storleken med Serafimerordens band
  • I guld av 8:e storleken med Serafimerordens band

Sedan 1975 delas medaljen ut till omkring 5o personer årligen, hovstaternas personal medräknad. Bland mottagarna kan nämnas Ingvar Kamprad (12:e storleken i Serafimerordens band 2004), Anne Ramberg (12:e storleken i högblått band 2006), Helge Skoog (8:e storleken i Serafimerordens band 2008) och Alice Bah Kuhnke (8:e storleken i högblått band 2013).

Vissa likheter med ordnarna kan anas. De som får 12:e storleken i kedja är nästan uteslutande de som tidigare skulle ha fått Serafimerorden, och de som får 12:e storleken i Serafimerordens band hade nog före 1975 kunnat bli kommendörer med stora korset av Nordstjärneorden. Detta till trots är medaljen mycket uppskattad. Socialdemokratiska statsministrar, som tidigare kategoriskt avböjt ordnar, infinner sig nu mangrant för att ta emot den. Detsamma gäller liberaler, miljöpartister och t. o. m. vänsterpartister.

Några mindre justeringar ägt rum. Sedan 1981 delas 8:e storleken i högblått band om halsen inte längre ut. Samtidigt fasades 5:e storleken ut för att senare återkomma under 2000-talet, och 1997 infördes 12:e storleken i högblått band. Tidigare gjordes åtskillnad mellan medaljen ”av guld” och ”gyllene” (alltså förgyllt finsilver). Idag är alla medaljer utom den i kedja förgyllda. En enda gång har medaljen delats ut med briljanterad krona. Till prins Bertil på hans 75-årsdag 1987.

Med Konungens medalj har kung Carl Gustaf visat hur en gammal utmärkelse, tvärtemot vad man trodde på 70-talet, kan fylla en uppskattad funktion även idag. Som jag tidigare skrivit har jag förslag på hur ett ännu bättre belöningssystem kunde se ut, men det får bli ett annat inlägg.

 

1 kommentar

Under Medaljer

Ett måttligt medaljregn

hmks-medaljer-390-262

Konungens medalj. Foto: Kungahuset.se

Idag är det kungens namnsdag med det traditionella tillkännagivandet av namnen på dem som tilldelas Konungens medalj och Litteris et Artibus. Volvos VD Martin Lundstedt och Husgerådskammarens chef Margareta Nisser-Dalman får 12:e storleken i Serafimerordens band, SVT:s förra chef Eva Hamilton och Stockholms förre finansborgarråd Sten Nordin får samma storlek i högblått band. 8:e storleken i Serafimerordens band tilldelas professor Barbro Klein, och samma storlek i högblått band går till de båda guldmedaljörerna från OS i Rio Sarah Sjöström och Jenny Rissveds. För att nämna några.

En storlek som introducerats först de senaste åren är femte storleken i högblått band. Den har delats ut för specifika och lite smalare insatser. Nu går den till den uppmärksammade ICA-handlaren Jonas Berg som engagerat sig för nyanlända, samt till innehavarna av friserföretaget Björn Axén: Johan Hellström och Peter Hägelstam som även är kungahusets frisörer. Litteris et Artibus tilldelas operasångerska Ann Hallenberg, skådespelaren Elin Klinga, samt sångerskan och kompositören Lisa Nilsson.

Samtliga mottagare är förstås välförtjänta, men urvalet belyser den inte helt optimala lösningen att Konungens medalj är både svensk förtjänstmedalj och belöningsmedalj för arbete inom hovstaterna. När den instiftades av Carl XIII var det som kungens privata belöning för hovpersonalen, men efter att ordensväsendet avskaffats 1975 utdelas den även för samhällsförtjänster. Genom att använda medaljen på det sättet har kung Carl Gustaf visat hur bra att dekorera ett antal svenskar varje år, en tanke som avfärdades under ordensreformen.

Det är hög tid att riksdagen ger honom rätt och återupplivar ex. Vasaorden som belöning för samhällsinsatser, så att Konungens medalj kan återgå till att bli hovmedalj.

Medaljerna delas ut den 7 februari kl. 14.00 på Kungl. Slottet. Hela listan finns här.

3 kommentarer

Under Medaljer

Obamas sista frihetsmedaljer

Frihetsmedaljen set

Amerikanska presidentens frihetsmedalj. Halstecken, miniatyr, släpspänne och clip.

I sluttampen av sitt presidentskap har Barack Obama utnämnt 21 mottagare av Frihetsmedaljen. USA:s högsta civila utmärkelse. Bland dem finns flera kända kulturpersonligheter som Bill och Melinda Gates, Tom Hanks, Robert de Niro, Ellen DeGeneres, samt inte minst Bruce Springsteen. Två av utdelningarna sker postumt. I pressmeddelandet citeras presidenten:

The Presidential Medal of Freedom is not just our nation’s highest civilian honor – it’s a tribute to the idea that all of us, no matter where we come from, have the opportunity to change this country for the better.  From scientists, philanthropists, and public servants to activists, athletes, and artists, these 21 individuals have helped push America forward, inspiring millions of people around the world along the way.

Medaljen instiftades 1963 av John F. Kennedy att delas ut för särskilt förtjänstfulla insatser för USA:s säkerhet och nationella intressen, för världsfreden, eller för kulturella eller andra allmänna eller enskilda gärningar. Den tilldelas drygt tio personer om året. Obama delar ut sina sista medaljer vid en ceremoni i Vita huset den 22 november.

Läs hela pressmeddelandet här.

Lämna en kommentar

Under Medaljer, Okategoriserade

Värnpliktsmedaljen återuppstår

Försvarsmaktens värnpliktsmedalj (FMvplSM) instiftades den 16 augusti 2002 som belöning för genomförd värnplikt, och lades vilande den 30 juni 2010 efter att värnplikten avskaffats. I och med att Försvarsmakten vid årsskiftet infört en längre och mer sammanhållen grundutbildning på 9-12 månader har överbefälhavaren beslutat att medaljen ska återuppstå som Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj (FMGUSM).

Värnpliktsmedaljen

Försvarsmaktens värnpliktsmedalj.

Den första kullen som nu muckar från GU NY kommer att bli de första att tilldelas den nya medaljen. De som genomförde frivillig grundutbildning fram till 2011 får skaffa medaljen på egen bekostnad. Därefter genomförd GMU berättigar inte till den. Tidigare utdelade eller införskaffade värnpliktsmedaljer räknas nu retroaktivt som FMGUSM, vilket bildar en fin kontinuitet.  Till det yttre sker inga förändringar. Medaljen är även fortsättningsvis av 8:e storleken i silver prydd med Försvarsmaktens heraldiska vapen.

Att värnplikt och grundutbildning belönas med samma medalj, trots att de skiljer sig i fråga om plikt och frivillighet motiveras på detta sätt i beslutet:

Försvarsmakten införde FMvplSM som ett synligt bevis för delaktighet i det samhällskontrakt som upprättats mellan stat och medborgare för rikets försvar. Oavsett om militär grundutbildning sker med pliktuttagning eller på frivillig väg så är det Försvarsmaktens uppfattning att utbildningen och den därpå följande plikten att tjänstgöra upp till 47 års ålder, i sig är tillräcklig för att staten tydligt ska visa erkänsla för individens insats för rikets militära försvar.

Sedan en tid tillbaka delar Försvarsmakten in sina utmärkelser i tre kategorier: Krigsdekorationer, Förtjänstmedaljer och Tjänstgöringsmedaljer. FMGUSM tillhör den tredje kategorin tillsammans med reservofficersmedaljen och den drygt ett år gamla GSS-medaljen. De tre bär devisen För rikets försvar.

6 kommentarer

Under Medaljer

Besök på ordenssalarna

Ska man rekommendera ett enda besöksmål för den som är intresserad av svenska utmärkelser så blir det utan tvekan Ordenssalarna på Stockholms slott. Dessa fyra salar, som är inredda med de kungliga ordnarnas emblem, rymmer en imponerande utställning över svenska ordnar, medaljer och tillhörande föremål från mitten av 1700-talet och framåt. En perfekt utflykt för den som semestrar i huvudstaden.

dav

Prins Bertils ordnar.

Här finns ordnar och medaljer som delats ut till och tagits emot av svenskar. T.ex. en imponerande samling storkors som prins Bertil tilldelades under sina år som representant för Sverige i utlandet. Ordenstecknen ska vanligtvis återsändas till sina hemländer när mottagaren avlider men i detta fall har de utländska statscheferna generöst tillåtit samlingen att förbli komplett. De svenska ordnarna: Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna blir utförligt beskrivna, inklusive deras tillhörande dräkter.

dav

Prins Bertils ordnar.

Något jag själv uppskattar något oerhört är de små tillfälliga miniutställningarna som ordnas när det händer något särskilt. Just nu finns t.ex. en liten utställning om tillverkningen av ordenstecken i och med att en ny hov- och ordensjuvelerare Henrik Ingemansson utsågs 2014. Här kan man se tecken i olika faser av tillverkningen. Ett alldeles nytt tillskott är en monter som visar hur det gick till när kung Carl Gustafs tredje jubileumsminnestecken blev till inför 70-årsdagen i år.

sdr

Prins Oscars vapenplåt och Serafimerbaneret i Serafimersalen.

När man kommer till den fjärde och sista salen är det inte bara historia längre. I detta rum sammanträder fortfarande ordenskapitlet under kungens ordförandeskap och väggarna pryds av ett urval vapensköldar tillhörande Serafimerordens levande riddare och ledamöter. Särskilt framställd var den senaste skölden, prins Oscars som inom kort kommer att få sällskap av prinsessan Sofias som just nu färdigställs hos vapenmålaren.

Lämna en kommentar

Under Medaljer, Ordnar

För sårade i strid – nu och då

I år är det 60 år sedan Sverige för första gången ställde militär trupp till FN:s förfogande för internationella insatser. Från de insatser som Sverige deltagit i sedan dess finns ett stort antal krigsveteraner. Flera bär med sig synliga och osynliga sår från sin tjänstgöring. Trots det kunde de inte vänta sig vare sig stöd eller erkänsla efter hemkomsten. Så sent som 2007 utreddes på allvar statens ansvar för personal före, under och efter internationella insatser. Efter det har veteranernas situation blivit bättre.

Veterandagen 2013

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Ett förslag som lämnades av utredningen var instiftandet av en medalj för de som skadats eller avlidit till följd av en fientlig stridshandling. Sådana utmärkelser blev vanliga efter första världskriget och amerikanska Purpurhjärtat är förmodligen det mest kända. 2011 instiftades så Försvarsmaktens medalj För sårade i strid som delades ut för första gången av kung Carl Gustaf på Veterandagen samma år. Hittills har 68 medaljer delats ut. När veteransoldaterna tillfrågades 2014 om vilka symboliska åtgärder som de uppskattade mest hamnade medaljen allra högst upp.

Stralsundsmedaljer

Medaljer har uppskattats av soldater i alla tider, så man kan tycka att en medalj för sårade borde ha kommit tidigare. Svenska belöningsmedaljer för olika ändamål började instiftas i mitten av 1700-talet. Medaljer för soldater skulle dock dröja. Under det Pommerska kriget 1757-1762 tog några officerare inom arméns frimurarloge privat initiativ till medaljer för sårade soldater. De graverades av en G. Liungberger i Stralsund med inskriptioner som Ärefulla sår, Den sårade men ej öfwerwunde och Hederlige sår, och med bilder på skadade soldater, gravstenar, vapen och patriotiska motiv. Med medaljen följde en liten penningsumma.

Tapperhet i fält

För tapperhet i fält.

Med Gustav III:s ryska krig 1789 kom de första officiella soldatmedaljerna: För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss. Enligt statuterna kunde medaljerna förtjänas på flera olika sätt, men i praktiken var det nästan uteslutande sårade soldater och sjömän som tilldelades den. Under Sveriges fyra sista krig var medaljen mycket flitigt utdelad. Karl XIV Johan införde dessutom en medaljfond som skulle dela ut pensioner till de äldsta medaljinnehavarna. 1805 föreslog Vitterhetsakademien en särskild medalj ”för blesserade krigsmän” med inskriptionen Ob patriam pugnando vulnera passis (”den som spillt blod i strid för fäderneslandet”), men kungen antog inte förslaget.

Sedan 1814 har Sverige formellt inte varit i krig, så behovet av krigsdekorationer var obefintligt. Svenskar tjänstgjorde dock i utländska flottor och arméer, och när de utmärkte sig i strid var kutymen att de föreslogs för en medalj i sitt hemland. På så vis kom den svenska tapperhetsmedaljen att delas ut för insatser under bl. a. det amerikanska inbördeskriget. Den senaste tilldelningen skedde för strax över hundra år sedan till fältveterinären Konrad Hill som tjänstgjorde i Persien.

Swedish_military_during_the_Congo_Crises_1961

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Sedan Sverige börjat delta i FN-insatser till krigshärdar dröjde det inte länge förrän svenska soldater sårades. 1957 under den första insatsen i Suez åkte en svensk jeep på en stridsvagnsmina och soldaten Göte Enquist blev av med ett ben. Han fick ett brev från kungens adjutant, men mer än så blev det inte. Fyra år senare skickades svenska soldater till Kongokrisen. En insats som skulle kräva 19 stupade svenskar, och ett 40-tal sårade. Bland de sårade fanns Torsten Stålnacke som blev känd över hela landet efter att han 1961 avvärjt ett angrepp mot ett flyktingläger, fått sina kamrater i trygghet och skadats svårt i käken.

Stålnacke nominerades faktiskt till För tapperhet i fält, men hemma Sverige tyckte man inte att det passade med en medalj vars statuter talade om ”strid mot rikets fiender”. När krigsdekorationerna hade utretts 1944 och 1951 hade man inte en tanke på att svenska soldater skulle uppleva krigssituationer utan att riket formellt låg i krig. Resultatet blev Stålnacke och tio andra militärer som visat mod fick Vasamedaljen, en utmärkelse för allmänna förtjänster. De som ”bara” sårats fick inget. Det ansågs inte ligga i tiden att offentligt hedra sådan uppoffringar. Ordensväsendet, med bl. a. Vasamedaljen, skulle snart avskaffas helt.

Swedish_soldier_in_Bosnia-Herzegovina_1996

Svensk soldat i Bosnien 1996.

Trots att svenska soldater fortsatte att komma hem med stridsskador från Bosnien och Libanon togs inget initiativ till att hitta eller skapa nya utmärkelser. Någon enstaka För berömliga gärningar delades ut, men annars höll regeringen hårt i sina medaljer. Först på 80-talet fylldes tomrummet av Försvarsmaktens egna medaljer, men dessa var myndighetsmedaljer och hamnade långt ned i bärandeordningen. Befogenheten att dela ut eller instifta en regelrätt krigsdekoration vilade hos regeringen, vars intresse för saken var obefintligt.

För sårade i strid

Medaljen För sårade i strid (guld delas endast ut postumt) instiftad 2011.

Först 2008 när Veteransoldatutredningen landat på regeringens bord beslutade man att uppdra åt Försvarsmakten instifta medaljen För sårade i strid. Fortfarande som myndighetsmedalj, men upphöjd till samma kategori som krigsdekorationerna. Inskriptionerna ”För Sverige” och ”Med livet som insats” betonade att det var insatser för hela Sverige som belönades, och allvaret i uppoffringen underströks av bilden av ett brutet svärd och ett rött-svart band som erinrade om blod och sorg. Utdelningen förlades till Veterandagen den 29 maj, som fick statsceremoniell status, och utförs i regel av Kungen, försvarsministern eller ÖB.

2012 fick Torsten Stålnacke och Göte Enquist ta emot För sårade i strid. Mer än 50 år hade det tagit att utföra den enkla handlingen att överräcka en medalj, trots att traditionen redan fanns. Vi får inte vara lika långsamma i framtiden.

3 kommentarer

Under Medaljer

Medaljtillverkaren Sporrong 350 år

Den 6 februari 1666 bildades gördelmakareämbetet (”skrået”) i Stockholm av fyra metallhantverkare. Den främste av dem, Henrik Grau, startade upp en verkstad för metallarbeten som efter många namn- och ägarbyten 1842 övertogs av gesällen Carl Claes Sporrong. Denne lyckades expandera verksamheten markant genom att bli leverantör av knappar till de nya statliga verken. Sporrong började då även tillverka medaljer och fick hedersuppdraget att göra medaljerna för OS i Stockholm 1912.

Olympisk medalj

Sporrongs medalj till de olympiska spelen i Stockholm 1912.

Idag är Sporrong hovleverantör och levererar bl. a. medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst som delas ut efter 30 års statlig anställning, samt Norges främsta utmärkelse, Krigskorset med svärd. Dessutom har man, femtio år efter att verkstäderna flyttade från Stockholm, fortfarande uppdraget att gjuta Stockholms S:t Eriksmedalj. Även Norrköpings S:t Olofsmedalj tillverkas av Sporrong.

Under 1900-talet var Sporrong ledande inom medaljtillverkningen i Sverige vid sidan av Myntverket. Idag sker själva tillverkningen i Finland och Estland. Sporrong har förtroendet från många länder, kommuner och privata sammanslutningar att tillverka deras utmärkelser. Det finns mycket att fira på AB Sporrong som idag firar 350 år.

 

Lämna en kommentar

Under Medaljer

Fredrik Reinfeldt m.fl. får Konungens medalj

Idag på Konungens namnsdag har man traditionsenligt tillkännagivit namnen på de som kommer att tilldelas Konungens medalj och medaljen Litteris et Artibus. Konungens medalj instiftades omkring 1814 som belöning för hovpersonalen. Efter ordensreformen 1975 utökades den till att bli en allmän belöningsmedalj. Konungen beslutar vem som tilldelas den och bekostar medaljerna själv. Litteris et Artibus instiftades 1853 som belöning för framstående konstnärliga insatser.

Denna gång har 27 personer tilldelats Konungens medalj, 18 män och 9 kvinnor. Vad jag kan se fördelar sig deras samhällsinsatser ungefär såhär: 7 inom statsförvaltningen, 7 inom kultur/idrott, 5 inom akademi/forskning, 3 inom näringsliv, 3 inom hovet och 2 övriga. Litteris er Artibus tilldelas 2 män och 2 kvinnor, de senare är operasångare och de förra dirigent och balettchef. Slutligen får 3 hovanställda motta gåva för lång och trogen tjänst.

Främst bland namnen är fv statsminister Fredrik Reinfeldt och fv överbefälhavare Sverker Göranson som båda får motta Konungens medalj av 12:e storleken med kedja – den högsta graden. Den tilldelas normalt avgående från rikets högsta ämbeten, inte olikt Serafimerorden. För Reinfeldt är det ett tag sedan han avgick. Kanske har han haft förhinder vid tidigare utdelningar.

För andra året i rad delas medaljen ut även i 5:e storleken, vilket annars inte hänt sedan 80-talet. Den verkar användas för betydelsefylla insatser på mindre områden eller över kortare perioder.

Den högtidliga överlämningen äger rum på Stockholms slott den 4 februari. Hela listan över medaljerna finns här.

UPPDATERING:

Fredrik Reinfeldt har förhinder. Till Dagens Industri säger han: ”Det känns mycket hedrande att få ta emot medaljen. Jag kan tyvärr inte ta emot den i nästa vecka på grund av jag sedan tidigare har ett inbokat framträdande i Skåne.”

3 kommentarer

Under Medaljer

Jubileum på norska tronen

Kongepar i 25 år (2)

Jubileumsmonogrammet.

Den 17 januari firar kung Harald och drottning Sonja 25 år tillsammans på den norska tronen. Det kommer att firas, bland annat med en vinterfest utanför slottet i Oslo och med en jubileumsresa längst kusten upp till Trondheim. Den brännande frågan är förstås om det blir en jubileumsmedalj.

Oskar IIs norska jubileumsminnestecken 1897

Jubileumsmonogrammet.

Traditionen med kungliga jubileumsminnestecken inleddes av den svensk-norske kungen Oscar II som 1897 instiftade ett till minne av sin 25-åriga regering. 549 exemplar delades ut: 232 med serafimerblått band till familjemedlemmar och gäster, 268 i högblått band till den svenska hovpersonalen, och 49 i rött band till den norska hovpersonalen.

Carl XVI Gustaf

Kung Carl Gustaf med Haakon VII:s och Olav V:s minnesmedaljer.

Medaljtraditionen förblev stark i Norge. Haakon VII hann instifta jubileumsmedaljer för både 25 och 50 år som norsk kung, och även Olav V instiftade en 25-årsjubileumsmedalj. Båda kungarna hedrades efter sin död med minnesmedaljer, de som kung Carl Gustaf brukar bära. Alla i enkelt rött band som Oscar II:s tecken.

Harald V

Kung Harald V med Sankt Olavs ordens kejda och Förtjänstordens axelband.

Harald V är inte främmande för att instifta nya ordnar och medaljer. Han tog aktiv del i skapandet av norska Förtjänstorden 1995 för insatser utanför Norge eller av utländska medborgare. Detta för att inte urvattna värdet av Sankt Olavs orden. Det sägs att dess blå band var hans val. Till de som hävdade att det var onorsk lär han ha svarat ”Det er jeg som er Kongen”.

Krigskorset

Krigskorset med svärd i original och miniatyr.

Allra mest lovvärd är dock reformen för ett par år sedan då utmärkelserna från andra världskriget – Krigskorset med svärd, Sankt Olavsmedaljen med ekgren och Krigsmedaljen – återuppväcktes för att belöna tapperhet och förtjänster i krig och väpnade konflikter.

Den svenska regeringen har mycket att lära av kung Haralds tid på tronen. Hoppas att han unnar sig en väl förtjänt jubileumsmedalj.

UPPDATERING:

Visst blev det en jubileumsmedalj. Den delades ut och bars av gästerna vid jubileumsgudstjänsten den 17 januari.

Jubileumsmedalj (2)

2 kommentarer

Under Medaljer, Ordnar