Etikettarkiv: För tapperhet till sjöss

På auktion: bägare med tapperhetsmedalj

Supkalk 2

Medaljbägaren.

Linköpings Mynt & Antikhandel har en ståtlig pjäs ute till försäljning på Tradera – en bägare med medaljen För tapperhet till sjöss i silver infogad i foten (!). Vem som infogat medaljen i ”supkalken” och när vet jag inte, men det rör sig om en mycket gammal och prestigefull utmärkelse.

Gustav III instiftade medaljen 1789 ”till Heder och Uppmuntran” för underofficerare och sjömän i arméns flotta som utmärkt sig under det pågående kriget mot Ryssland. För arméns soldater fanns motsvarande För tapperhet i fält. Dessa medaljer var de första som var ämnade för och i högre utsträckning utdelades till ”vanligt folk”. Flera tusen kom att delas ut under de kommande krigsåren.

1791 bestämde kungen att medaljerna skulle återbördas efter mottagaren död så att de kunde delas ut igen. Under krigsåren rådde närmast konstant medaljbrist. Denna bestämmelse var i kraft ända till 1982 då en slutligen upphävde. Det var dock inte ovanligt att den belönades familj sa att den var förkommen och betalade en liten avgift för att kunna behålla medaljen.

Supkalk 1

För tapperhet till siös.

Gustav III:s porträtt pryder medaljens åtsida, och frånsidan av en lagerkrans belagd med sex antika båtstävar med ramm (en romersk skeppskrona). Detta utseende hade medaljen fram till 1806 då Gustav IV Adolf bytte ut sin fars bild mot sitt eget monogram.

Den siste att tilldelad För tapperhet till sjöss var löjtnanten, sedermera amiralen Gustaf Dyrssen, 1885. I teorin finns medaljen fortfarande kvar och kan delas ut igen om Sverige skulle hamna i krig.

Auktionen på Tradera finns här.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

För sårade i strid – nu och då

I år är det 60 år sedan Sverige för första gången ställde militär trupp till FN:s förfogande för internationella insatser. Från de insatser som Sverige deltagit i sedan dess finns ett stort antal krigsveteraner. Flera bär med sig synliga och osynliga sår från sin tjänstgöring. Trots det kunde de inte vänta sig vare sig stöd eller erkänsla efter hemkomsten. Så sent som 2007 utreddes på allvar statens ansvar för personal före, under och efter internationella insatser. Efter det har veteranernas situation blivit bättre.

Veterandagen 2013

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Ett förslag som lämnades av utredningen var instiftandet av en medalj för de som skadats eller avlidit till följd av en fientlig stridshandling. Sådana utmärkelser blev vanliga efter första världskriget och amerikanska Purpurhjärtat är förmodligen det mest kända. 2011 instiftades så Försvarsmaktens medalj För sårade i strid som delades ut för första gången av kung Carl Gustaf på Veterandagen samma år. Hittills har 68 medaljer delats ut. När veteransoldaterna tillfrågades 2014 om vilka symboliska åtgärder som de uppskattade mest hamnade medaljen allra högst upp.

Stralsundsmedaljer

Medaljer har uppskattats av soldater i alla tider, så man kan tycka att en medalj för sårade borde ha kommit tidigare. Svenska belöningsmedaljer för olika ändamål började instiftas i mitten av 1700-talet. Medaljer för soldater skulle dock dröja. Under det Pommerska kriget 1757-1762 tog några officerare inom arméns frimurarloge privat initiativ till medaljer för sårade soldater. De graverades av en G. Liungberger i Stralsund med inskriptioner som Ärefulla sår, Den sårade men ej öfwerwunde och Hederlige sår, och med bilder på skadade soldater, gravstenar, vapen och patriotiska motiv. Med medaljen följde en liten penningsumma.

Tapperhet i fält

För tapperhet i fält.

Med Gustav III:s ryska krig 1789 kom de första officiella soldatmedaljerna: För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss. Enligt statuterna kunde medaljerna förtjänas på flera olika sätt, men i praktiken var det nästan uteslutande sårade soldater och sjömän som tilldelades den. Under Sveriges fyra sista krig var medaljen mycket flitigt utdelad. Karl XIV Johan införde dessutom en medaljfond som skulle dela ut pensioner till de äldsta medaljinnehavarna. 1805 föreslog Vitterhetsakademien en särskild medalj ”för blesserade krigsmän” med inskriptionen Ob patriam pugnando vulnera passis (”den som spillt blod i strid för fäderneslandet”), men kungen antog inte förslaget.

Sedan 1814 har Sverige formellt inte varit i krig, så behovet av krigsdekorationer var obefintligt. Svenskar tjänstgjorde dock i utländska flottor och arméer, och när de utmärkte sig i strid var kutymen att de föreslogs för en medalj i sitt hemland. På så vis kom den svenska tapperhetsmedaljen att delas ut för insatser under bl. a. det amerikanska inbördeskriget. Den senaste tilldelningen skedde för strax över hundra år sedan till fältveterinären Konrad Hill som tjänstgjorde i Persien.

Swedish_military_during_the_Congo_Crises_1961

Kung Carl Gustaf medaljerar veteraner vid Veterandagen 2013.

Sedan Sverige börjat delta i FN-insatser till krigshärdar dröjde det inte länge förrän svenska soldater sårades. 1957 under den första insatsen i Suez åkte en svensk jeep på en stridsvagnsmina och soldaten Göte Enquist blev av med ett ben. Han fick ett brev från kungens adjutant, men mer än så blev det inte. Fyra år senare skickades svenska soldater till Kongokrisen. En insats som skulle kräva 19 stupade svenskar, och ett 40-tal sårade. Bland de sårade fanns Torsten Stålnacke som blev känd över hela landet efter att han 1961 avvärjt ett angrepp mot ett flyktingläger, fått sina kamrater i trygghet och skadats svårt i käken.

Stålnacke nominerades faktiskt till För tapperhet i fält, men hemma Sverige tyckte man inte att det passade med en medalj vars statuter talade om ”strid mot rikets fiender”. När krigsdekorationerna hade utretts 1944 och 1951 hade man inte en tanke på att svenska soldater skulle uppleva krigssituationer utan att riket formellt låg i krig. Resultatet blev Stålnacke och tio andra militärer som visat mod fick Vasamedaljen, en utmärkelse för allmänna förtjänster. De som ”bara” sårats fick inget. Det ansågs inte ligga i tiden att offentligt hedra sådan uppoffringar. Ordensväsendet, med bl. a. Vasamedaljen, skulle snart avskaffas helt.

Swedish_soldier_in_Bosnia-Herzegovina_1996

Svensk soldat i Bosnien 1996.

Trots att svenska soldater fortsatte att komma hem med stridsskador från Bosnien och Libanon togs inget initiativ till att hitta eller skapa nya utmärkelser. Någon enstaka För berömliga gärningar delades ut, men annars höll regeringen hårt i sina medaljer. Först på 80-talet fylldes tomrummet av Försvarsmaktens egna medaljer, men dessa var myndighetsmedaljer och hamnade långt ned i bärandeordningen. Befogenheten att dela ut eller instifta en regelrätt krigsdekoration vilade hos regeringen, vars intresse för saken var obefintligt.

För sårade i strid

Medaljen För sårade i strid (guld delas endast ut postumt) instiftad 2011.

Först 2008 när Veteransoldatutredningen landat på regeringens bord beslutade man att uppdra åt Försvarsmakten instifta medaljen För sårade i strid. Fortfarande som myndighetsmedalj, men upphöjd till samma kategori som krigsdekorationerna. Inskriptionerna ”För Sverige” och ”Med livet som insats” betonade att det var insatser för hela Sverige som belönades, och allvaret i uppoffringen underströks av bilden av ett brutet svärd och ett rött-svart band som erinrade om blod och sorg. Utdelningen förlades till Veterandagen den 29 maj, som fick statsceremoniell status, och utförs i regel av Kungen, försvarsministern eller ÖB.

2012 fick Torsten Stålnacke och Göte Enquist ta emot För sårade i strid. Mer än 50 år hade det tagit att utföra den enkla handlingen att överräcka en medalj, trots att traditionen redan fanns. Vi får inte vara lika långsamma i framtiden.

3 kommentarer

Under Medaljer

Kvinnliga ordens- och medaljmottagare

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur drottning Louise tog initiativet till att öppna de svenska ordnarna för kvinnor, vilket skedde 1952. Efter det kunde många förtjänta kvinnor tilldelas ordnar som ett kvitto på deras allt större roll i samhällslivet under 1900-talet. Idag på Internationella kvinnodagen är det värt att uppmärksamma flera av de kvinnor som från belöningsväsendets uppkomst på 1700-talet förärats en medalj eller en orden.

Slaget_vid_Svensksund

Slaget vid Svensksund.

Vi börjar redan under slutet av 1700-talet. Gustaf III förde krig mot Ryssland och hade 1789 instiftat medaljerna För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss för att belöna underofficerare och manskap. Minst två kvinnor tilldelades den senare: Brita Hagberg, som tagit värvning utklädd till man och blev upptäckt först när hon sårats i slaget om Svensksund, och pigan Anna Maria Engsten som trots fientlig beskjutning styrde ett skepp genom det Viborgska gatloppet sedan dess besättning övergivit det.

Lea Ahlborn (2)

Lea Ahlborn.

Under 1800-talet blev det vanligare att kvinnor belönades med medalj, inte sällan för sitt arbete med välgörenhet. Dessutom var många av dessa medaljer skapade av en kvinna – Lea Ahlborn – som från 1855 var gravör på Kungl. Myntverket och därmed Sveriges första kvinnliga statsanställda. Fram till sin död 1897 formgav  hon nästan alla mynt och medaljer som gavs ut i Sverige och fick dessutom själv ta emot medaljerna Litteris et Artibus och Illis quorum meruere labores av 12:e storleken.

0175.5 (2)

Selma Lagerlöf

Om Selma Lagerlöfs medaljer, de hittills enda av sitt slag att utdelas i Serafimerordens band, har jag redan skrivit. Kerstin Hesselgren mottog 1918 Illis quorum för sitt arbete som Sveriges första yrkesinspektris. Hon blev 1922 riksdagens första kvinnliga ledamot och mottog 1932 medaljen För medborgerlig förtjänst av 12:e storleken.

Så öppnades äntligen ordnarna för kvinnor 1952. Serafimerorden och Svärdsorden han aldrig utdelas förlänas några kvinnor utanför Kungahuset innan de stängdes för svenskar 1974. Nordstjärneorden och Vasaorden hann dock få ett antal framstående kvinnor som innehavare.

Nordstjärneorden

Nordstjärneorden.

Inom Nordstjärneorden, som tillföll statliga ämbets- och tjänstemän, märks kommendörerna av 1. klass Nanna Svartz, överläkare och den första kvinnliga professorn i medicin (1959), Ingrid Gärde Widemar, det första kvinnliga justitierådet (1970), och Cecilia Nettelbrandt, den första kvinnan på en talmanspost i riksdagen (1974). De enda kommendörerna med stora korset var överhovmästarinnorna Louise Rålamb (1952) och Astrid Rudebeck (1958).

Vasaorden

Vasaorden.

Vasaorden tillföll bl. a. kommunala förtroendevalda, representanter för näringslivet samt konstnärer och författare. Bland Vasaordens kommendörer av 1. klass finner vi operasångerska Birgit Nilsson, och bland kommendörerna Eva Remens, den första kvinnan i Stockholms stadsfullmäktiges presidium (1974), Helen Adèle Heilborn, VD för Sverige-Amerikastiftelsen (1963) och skulptören Ebba Hedqvist (1974). Bland ledamöterna finns advokaten Stina Peyron (1964), professorn Vivi Laurent-Täckholm (1957) och Astrid Lindgren (1968).

Birgit Nilsson (2)

Birgit Nilsson.

Birgit Nilsson tilldelades 1981 Illis quorum av 18:e storleken (den allra finaste) strax innan den reserverades för politiker. Hon bar den gärna när hon uppträde och konstaterade nöjt i en intervju att hon var den enda kvinnliga innehavaren. Både Astrid Lindgren och Greta Garbo tilldelats den 12:e storleken 1985. Greta Garbo hade ett par år tidigare hedrats med Nordstjärneordens kommendörstecken, vilket hon som amerikansk medborgare kunde tilldelas.

Alice Trolle-Wachtmeister

Alice Trolle-Wachtmeister.

En av de allra sista att tilldelas Vasaorden 1974 var dåvarande Rikslottachefen Alice Trolle-Wachtmeister. Hon blev senare statsfru hos Drottning Silvia och överhovmästarinna 1994-2015. Under sin långa tid vid hovet har hon tilldelats inte mindre än 23 storkors (!) av utländska statsöverhuvuden, och dessutom tilldelas H.M. Konungens medalj av 12:e storleken i kedja.

3 kommentarer

Under Belöningsmedaljer, Ordnar, Personer