Det kan vara knepigt att hitta en bra bröllopsdagspresent. Särskilt om det är till någon som ”har allt”. I går när drottning Elizabeth och prins Philip firade 70 år som äkta makar fick prinsen den perfekta gåvan av sin hustru: Victoriaordens storkors.
Någon kanske undrar varför han efter 70 år inte redan innehar samtliga brittiska utmärkelser. Svaret är att Storbritannien skiljer sig från andra monarkier på så vis att ordnarnas högsta grader inte med automatik tillfaller kungahusets medlemmar. Även om prins Philip har de allra flesta.
Det är upp till drottningen att besluta när någon får en orden. Hertiginnan Kate har t. ex. ännu inte någon, och prins Harry blev kommendör av Victoriaorden så sent som 2015 (tack Olle för rättelsen!). Det är inget negativt. Den dag en orden väl förlänas betyder den så mycket mer än man fått ta emot den som barn, vilket är fallet i andra europeiska kungahus.
Louis Mountbatten, den senaste britten med fyra inhemska kraschaner.
Victoriaorden instiftades 1896 av drottning Victoria och utdelas i fem grader till dem som varit i monarkens personliga tjänst. Någon med värdig mottagare av ordens högsta grad än maken som sått vid hennes sida har drottning Elizabeth knappast kunnat hitta. Att som prins Philip vara berättigad till att bära fyra brittiska kraschaner på bröstet är en ära som ingen brittisk medborgare haft sedan prinsens morbror lord Louis Mountbatten (1900-1979) och han var vicekung av Indien (!).
De tre prinsen redan innehar är: Strumpebandsorden, Tistelorden och Imperieorden.
I ett tidigare inlägg har jag skrivit om hur drottning Louise tog initiativet till att öppna de svenska ordnarna för kvinnor, vilket skedde 1952. Efter det kunde många förtjänta kvinnor tilldelas ordnar som ett kvitto på deras allt större roll i samhällslivet under 1900-talet. Idag på Internationella kvinnodagen är det värt att uppmärksamma flera av de kvinnor som från belöningsväsendets uppkomst på 1700-talet förärats en medalj eller en orden.
Slaget vid Svensksund.
Vi börjar redan under slutet av 1700-talet. Gustaf III förde krig mot Ryssland och hade 1789 instiftat medaljerna För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss för att belöna underofficerare och manskap. Minst två kvinnor tilldelades den senare: Brita Hagberg, som tagit värvning utklädd till man och blev upptäckt först när hon sårats i slaget om Svensksund, och pigan Anna Maria Engsten som trots fientlig beskjutning styrde ett skepp genom det Viborgska gatloppet sedan dess besättning övergivit det.
Lea Ahlborn.
Under 1800-talet blev det vanligare att kvinnor belönades med medalj, inte sällan för sitt arbete med välgörenhet. Dessutom var många av dessa medaljer skapade av en kvinna – Lea Ahlborn – som från 1855 var gravör på Kungl. Myntverket och därmed Sveriges första kvinnliga statsanställda. Fram till sin död 1897 formgav hon nästan alla mynt och medaljer som gavs ut i Sverige och fick dessutom själv ta emot medaljerna Litteris et Artibus och Illis quorum meruere labores av 12:e storleken.
Selma Lagerlöf.
Om Selma Lagerlöfs medaljer, de hittills enda av sitt slag att utdelas i Serafimerordens band, har jag redan skrivit. Kerstin Hesselgren mottog 1918 Illis quorum för sitt arbete som Sveriges första yrkesinspektris. Hon blev 1922 riksdagens första kvinnliga ledamot och mottog 1932 medaljen För medborgerlig förtjänst av 12:e storleken.
Så öppnades äntligen ordnarna för kvinnor 1952. Serafimerorden och Svärdsorden han aldrig utdelas förlänas några kvinnor utanför Kungahuset innan de stängdes för svenskar 1974. Nordstjärneorden och Vasaorden hann dock få ett antal framstående kvinnor som innehavare.
Nordstjärneorden.
Inom Nordstjärneorden, som tillföll statliga ämbets- och tjänstemän, märks kommendörerna av 1. klass Nanna Svartz, överläkare och den första kvinnliga professorn i medicin (1959), Ingrid Gärde Widemar, det första kvinnliga justitierådet (1970), och Cecilia Nettelbrandt, den första kvinnan på en talmanspost i riksdagen (1974). De enda kommendörerna med stora korset var överhovmästarinnorna Louise Rålamb (1952) och Astrid Rudebeck (1958).
Vasaorden.
Vasaorden tillföll bl. a. kommunala förtroendevalda, representanter för näringslivet samt konstnärer och författare. Bland Vasaordens kommendörer av 1. klass finner vi operasångerska Birgit Nilsson, och bland kommendörerna Eva Remens, den första kvinnan i Stockholms stadsfullmäktiges presidium (1974), Helen Adèle Heilborn, VD för Sverige-Amerikastiftelsen (1963) och skulptören Ebba Hedqvist (1974). Bland ledamöterna finns advokaten Stina Peyron (1964), professorn Vivi Laurent-Täckholm (1957) och Astrid Lindgren (1968).
Birgit Nilsson.
Birgit Nilsson tilldelades 1981 Illis quorum av 18:e storleken (den allra finaste) strax innan den reserverades för politiker. Hon bar den gärna när hon uppträde och konstaterade nöjt i en intervju att hon var den enda kvinnliga innehavaren. Både Astrid Lindgren och Greta Garbo tilldelats den 12:e storleken 1985. Greta Garbo hade ett par år tidigare hedrats med Nordstjärneordens kommendörstecken, vilket hon som amerikansk medborgare kunde tilldelas.
Alice Trolle-Wachtmeister.
En av de allra sista att tilldelas Vasaorden 1974 var dåvarande Rikslottachefen Alice Trolle-Wachtmeister. Hon blev senare statsfru hos Drottning Silvia och överhovmästarinna 1994-2015. Under sin långa tid vid hovet har hon tilldelats inte mindre än 23 storkors (!) av utländska statsöverhuvuden, och dessutom tilldelas H.M. Konungens medalj av 12:e storleken i kedja.
Kronprinsessan Louise 1925 med sina brittiska och franska utmärkelser.
1923 gifte sig Louise Mountbatten med den svenske kronprinsen Gustaf (VI) Adolf och Sverige fick därmed en chosefri, demokratisk och praktiskt lagt kronprinsessa. Vid denna tid kunde kvinnor inte förlänas någon av de svenska kungliga ordnarna, med det enda undantaget att drottningen bar Serafimerorden. Det gick dock ingen nöd på Louise. Som sjuksköterska i Frankrike under första världskriget hade hon mottagit brittiska War Medal och Victory Medal, samt franska Médaille de la Reconnaissance. Hon utnämndes även till associerad ledamot av brittiska Royal Red Cross, en utmärkelse instiftad av drottning Victoria år 1883 och vars högre grad (ledamot) först tillföll Florence Nightingale.
Ledamotstecknet av brittiska Royal Red Cross.
För kronprinsessan Louise var jämställdhet mellan könen en självklarhet. Hon uttalade bland annat att:
Kvinnorna äro fullt ut lika intelligenta som männen och, förutsatt att de erhållit en ordentlig utbildning, kunna i lika hög grad ha anspråk på aktning och beundran som männen, om de ägna sig häråt.
När Louise blev Sveriges drottning 1950 gjorde hon upp med många äldre sedvänjor. Hovpresentationerna för societetsdamer upphörde och ersattes av luncher för yrkesverksamma kvinnor.
Det var också drottning Louise som tog initiativet till att kvinnor skulle tilldelas ordnar. Hon lyfte frågan med sin make och statsminister Tage Erlander redan 1951 men blev sjuk varpå frågan blev vilande. Samtidigt hade samma tanke väckts i Danmark av justitieminister Helga Pedersen (Venstre). Efter en lång debatt (som bland annat rörde hur ordenstecken skulle fästas på klänningar) beslutade Frederik IX den 10 oktober 1951 att Dannebrogorden skulle kunna tilldelas kvinnor. Senare samma år utnämndes Pedersen till ordens första kvinnliga kommendör. I Sverige konstaterade Erlander i sin dagbok att Sverige blivit omsprungen av dansken.
Först den 22 mars 1952 fastställdes nya ordensstatuter som öppnade de fyra kungliga svenska ordnarna för kvinnor. I likhet med präster skulle de bli ledamöter istället för riddare. Själva tecknen var desamma, men skulle bäras i rosett i ett smalare band.
Bland de första 37 kvinnor som utnämndes den 6 juni 1952 finns professor Nanna Svartz (kommendör av Nordstjärneorden), ordföranden i Rädda Barnen Margit Levinson (kommendör av Vasaorden), överläkaren Greta Muhl, riksdagsledamoten Ebon Andersson och skådespelerskan Tora Teje (samtliga ledamöter av Nordstjärneorden) samt advokat Sigrid Beckman och godsägaren Brita Bonde (ledamöter av Vasaorden).
Bemärkta kvinnor som utmärkts senare var bland annat den stridbara samiska lärarinnan Karin Stenberg (ledamot av Vasaorden 1956) och Astrid Lindgren (ledamot av Vasaorden 1968). Serafimerorden och Svärdsorden hann aldrig förlänas en icke-kunglig svensk kvinna före 1975 då ordensförläningarna till svenska medborgare upphörde. Förhoppningsvis kan detta detta komma till stånd i framtiden.
Phaleristica 