Etikettarkiv: Nederländska militära Wilhelmsorden

Militära Wilhelmsordens siste mottagare från andra världskriget avliden

Idag den 14 maj 2021 avled den brittiske krigsveteranen Kenneth Mayhew i en ålder av 104 år. Han var den äldste levande innehavaren av Militära Wilhelmsorden, Nederländernas högsta utmärkelse för tapperhet. Dessutom var han den siste av de som mottagit orden för insatser under andra världskriget.

Kenneth Mayhew föddes i Suffolk den 18 januari 1917. Vid andra världskrigets utbrott blev han inkallad och utbildades till arméofficer vid Sandhurst. Han tjänstgjorde i landstigningen i Nordmandie som kompanichef och deltog senare i befrielsen av det ockuperade Nederländerna där han sårades vid två tillfällen. Den 24 april 1946 utnämndes han av drottning Vilhelmina till riddare av 4 klass av Wilhelmsorden.

Det nederländska försvarsdepartementet har lagt ut en minnesvideo här.

Ordens historia

Militära Wilhelmsorden (ibland Wilhelms militärorden) är Nederländernas äldsta och främsta orden. Den instiftades 1815 av kung Vilhelm I som belöning förtjänstfulla insatser i krig och förlänades första gången efter slagen vid Quatre Bras och Waterloo under Napoleonkrigen. Därefter har den delats ut under Nederländernas olika krig, särskilt efter stridigheter i Nederländska Ostindien (i nuvarande Indonesien). I några fall har den delats ut under fredstid eller till civila.

Under andra världskriget, när Nederländerna var ockuperat av Tyskland, förlänades orden av drottningen och exil-regeringen i London bland annat till medlemmar av motståndsrörelsen. För att behålla utmärkelsens exklusivitet instiftades även ett antal andra krigsdekorationer som Motståndskorset och Bronslejonet. För insatser under kriget förlänades knappt 200 värdigheter inom Wilhelmsorden. Därefter förlänades orden fyra gånger under Koreakriget. Drottning Vilhelmina och motståndsrörelsens Jos Gemmeke är de enda kvinnor som mottagit orden.

Från vänster: Marco Kroon, Gijs Tuinman och Roy de Ruiter (2018).

Från 1955 ägde inga nya förläningar rum fram till 2009 då kapten Marco Kroon blev den förste på 50 år att dekoreras efter insatser i Afghanistan. Därefter har även majorerna Gijs Tuinman (2014) och Roy de Ruiter (2018) mottagit orden, även de för tjänstgöring i Afghanistan.

Insignier och grader

Ordenstecknet består av ett vitemaljerats malteserkors lagd på på två gröna kvistade grenar (ett burgundiskt kors) och med ett gyllene eldstål på korsmitten. Dessa två symboler erinrar om huset Burgund som styrde Nederländerna under 1400-talet. Eldstålet förekommer även i kedjan för Gyllene skinnets orden som grundades 1430 av Filip den gode av Burgund. Korsarmarna pryds av orden VOOR MOED BELEID TROUW vilket betyder ”För mod, ledarskap och trohet”. Bandet är orange (för huset Orange) med blå kantränder (för Nassau). Utformningen av både ordenstecknet och bandet ändrades år 2000 för att bättre följa de ursprungliga intentionerna.

Orden är indelad i fyra grader: riddare av 1 klass (storkors) som endast förlänas statschefer, fältherrar och motsvarande; riddare av 2 klass (kommendör) som förlänas segerrika befälhavare; riddare av 3 klass som förlänas framgångsrika högre officerare; riddare av 4 klass som förlänas för tapperhet. Även om indelningen kan tyckas hierarkisk så var den demokratisk för sin tid. De tre högre graderna förlänades för militära framgångar, medan en personlig insats belönades med 4 klassen oberoende av grad. Orden kan även förlänas militära förband.

Ceremoni

Wilhelmsorden har en särskild utdelningsceremoni som äger rum utanför Binnenhof i Haag där parlamentet har sitt säte. Den nye riddaren får först svära en ed som förestavas av monarken. Därefter fäster monarken ordenstecknet på riddarens bröst och ger denne ett slag på axeln (en variant av riddarslaget). Riddaren går sedan fram till de äldre riddarna och får motta ett slag på axeln från var och en av dem. Därmed bildas en obruten kedja mellan riddarna som sträcker sig ända tillbaka till ordens grundande.

Från vänster: Kenneth Mayhew, Marco Kroon och Gijs Tuinman (2014).

Vid ceremonin 2009 kunde sex äldre riddare delta. Kenneth Mayhew var inte en av dem. Ordenskansliet hade nämligen tappat kontakten med honom efter en flytt och antagit att han var avliden. Vid en minnesceremoni 2011 fick dock en nederländsk faleristiker Mayhews ordenstecken och lyckades återetablera kontakten mellan honom och orden. Upptäckten av en åttonde Wilhelmsriddare sågs som en mindre sensation och fick stor uppmärksamhet. 2012 togs Mayhew emot av drottning Beatrix och 2014 var han en av dem som gav major Tuinman riddarslaget.

Han deltog även 2016 då specialförbandet Korps Commandotroepen blev det första förbandet i modern tid att dekoreras med Wilhelmsorden och kung Willem-Alexander fäste riddartecknet på dess fälttecken. Närmaste svenska motsvarighet till denna heder är det båda hedersstandaren med Svärdsordens stora kors.

Nederländska militära Wilhelmsorden är ett fantastiskt exempel på att en utmärkelse kan vara så mycket mer än överlämnandet av en medalj. Den historiska kopplingen, den värdiga ceremonin och inte minst deltagandet av de äldre riddarna och det symboliska upptagandet i deras krets visar att en orden är en dekoration med många dimensioner.

Det nederländska försvarsdepartementet har lagt ut små filmklipp från ceremonierna 2009, 2014, 2016 och 2018.

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer, Riddarordnar

Med Svärdsorden i standaret

Ett av Mörnerska husarregementets hedersstandar från 1815.

Internationellt förlänas ordnar inte bara till individer. Under vissa förutsättningar kan även organisationer motta en orden. Ett exempel är militära förband som utmärkt sig på slagfältet. Detta markeras med att ordenstecknet på något sätt infogas i förbandets fana eller standar.

Exempel på detta är franska regementen som fått ta emot Hederslegionen, eller nederländska förband som förlänats militära Wilhelmsorden. Det sistnämnda inträffade så sent som 2016 då specialförbandet Korps Commandotroepen belönades för sin tjänstgöring i Afghanistan. Kung Willem-Alexander fäste själv ordenstecknet på förbandets fana vid en högtidlig ceremoni.

I Sverige finns ingen motsvarande tradition med kollektiva ordensförläningar. Däremot har det vid ett tillfälle hänt att ett regemente fått motta hedersstandar prytt med insignierna för riddare med Stora korset av Svärdsorden.

Det var den 7 december 1813 under andra napoleonkriget då svenskt kavalleri vann en överraskande seger mot Danmark vid Bornhöft (idag Bornhöved i Schleswig-Holstein). Det skulle bli den sista gången som svenska och danska trupper drabbade samman på slagfältet. Bland de svenska förband som deltog i drabbningen utmärkte sig det Mörnerska husarregementet under befäl av överste Bror Cederström. Han blev själv sårad i armen och fick omhändertas av sin 13-årige ordonnans Karl Annerstedt.

Husarerna blev rikligt belönade efter slaget. Cederström dubbades till riddare av Svärdsordens stora kors av 2:a klass. Till husarerna förlänades två riddartecken av Svärdsorden, sju guldmedaljer och 85 silvermedaljer För tapperhet i fält. En av mottagarna var Annerstedt som därigenom blev tapperhetsmedaljens genom tiderna yngste mottagare. Från det allierade Ryssland förlänades Sankt Georgskors av 5:e klass.

Genom generalorder den 28 mars 1815 fick husarerna sin främsta honnör: två hedersstandar broderade med texten ”Bornhöft 7 december 1813” och de till värdigheten riddare av stora korset av Svärdsorden hörande halstecknet och bröstdekorationen. Ena sidan av duken visade halstecknets åtsida, den andra dess frånsida. 1845 tillverkades nya likadana standar för att ersätta de gamla. Idag finns de på Armémuseum.

Regementet bytte senare namn till Kronprinsens husarregemente och fanns kvar till 1927. Den 7 december var regementets högtidsdag. Vid 100-årsminnet 1913 ägde firandet rum på det gamla slagfältet vid Bornhöft. Det sades då om Bror Cederström och hans husarer:

Truppens skicklighet är öfverstens heder. Båda fingo till minne af dagen Svärdsordens stora kors; truppen på sina standar, översten på sitt bröst.

1 kommentar

Under Övrigt