Etikettarkiv: Andra världskriget

14 maj, 2021 · 09:26

Militära Wilhelmsordens siste mottagare från andra världskriget avliden

Idag den 14 maj 2021 avled den brittiske krigsveteranen Kenneth Mayhew i en ålder av 104 år. Han var den äldste levande innehavaren av Militära Wilhelmsorden, Nederländernas högsta utmärkelse för tapperhet. Dessutom var han den siste av de som mottagit orden för insatser under andra världskriget.

Kenneth Mayhew föddes i Suffolk den 18 januari 1917. Vid andra världskrigets utbrott blev han inkallad och utbildades till arméofficer vid Sandhurst. Han tjänstgjorde i landstigningen i Nordmandie som kompanichef och deltog senare i befrielsen av det ockuperade Nederländerna där han sårades vid två tillfällen. Den 24 april 1946 utnämndes han av drottning Vilhelmina till riddare av 4 klass av Wilhelmsorden.

Det nederländska försvarsdepartementet har lagt ut en minnesvideo här.

Ordens historia

Militära Wilhelmsorden (ibland Wilhelms militärorden) är Nederländernas äldsta och främsta orden. Den instiftades 1815 av kung Vilhelm I som belöning förtjänstfulla insatser i krig och förlänades första gången efter slagen vid Quatre Bras och Waterloo under Napoleonkrigen. Därefter har den delats ut under Nederländernas olika krig, särskilt efter stridigheter i Nederländska Ostindien (i nuvarande Indonesien). I några fall har den delats ut under fredstid eller till civila.

Under andra världskriget, när Nederländerna var ockuperat av Tyskland, förlänades orden av drottningen och exil-regeringen i London bland annat till medlemmar av motståndsrörelsen. För att behålla utmärkelsens exklusivitet instiftades även ett antal andra krigsdekorationer som Motståndskorset och Bronslejonet. För insatser under kriget förlänades knappt 200 värdigheter inom Wilhelmsorden. Därefter förlänades orden fyra gånger under Koreakriget. Drottning Vilhelmina och motståndsrörelsens Jos Gemmeke är de enda kvinnor som mottagit orden.

Från vänster: Marco Kroon, Gijs Tuinman och Roy de Ruiter (2018).

Från 1955 ägde inga nya förläningar rum fram till 2009 då kapten Marco Kroon blev den förste på 50 år att dekoreras efter insatser i Afghanistan. Därefter har även majorerna Gijs Tuinman (2014) och Roy de Ruiter (2018) mottagit orden, även de för tjänstgöring i Afghanistan.

Insignier och grader

Ordenstecknet består av ett vitemaljerats malteserkors lagd på på två gröna kvistade grenar (ett burgundiskt kors) och med ett gyllene eldstål på korsmitten. Dessa två symboler erinrar om huset Burgund som styrde Nederländerna under 1400-talet. Eldstålet förekommer även i kedjan för Gyllene skinnets orden som grundades 1430 av Filip den gode av Burgund. Korsarmarna pryds av orden VOOR MOED BELEID TROUW vilket betyder ”För mod, ledarskap och trohet”. Bandet är orange (för huset Orange) med blå kantränder (för Nassau). Utformningen av både ordenstecknet och bandet ändrades år 2000 för att bättre följa de ursprungliga intentionerna.

Orden är indelad i fyra grader: riddare av 1 klass (storkors) som endast förlänas statschefer, fältherrar och motsvarande; riddare av 2 klass (kommendör) som förlänas segerrika befälhavare; riddare av 3 klass som förlänas framgångsrika högre officerare; riddare av 4 klass som förlänas för tapperhet. Även om indelningen kan tyckas hierarkisk så var den demokratisk för sin tid. De tre högre graderna förlänades för militära framgångar, medan en personlig insats belönades med 4 klassen oberoende av grad. Orden kan även förlänas militära förband.

Ceremoni

Wilhelmsorden har en särskild utdelningsceremoni som äger rum utanför Binnenhof i Haag där parlamentet har sitt säte. Den nye riddaren får först svära en ed som förestavas av monarken. Därefter fäster monarken ordenstecknet på riddarens bröst och ger denne ett slag på axeln (en variant av riddarslaget). Riddaren går sedan fram till de äldre riddarna och får motta ett slag på axeln från var och en av dem. Därmed bildas en obruten kedja mellan riddarna som sträcker sig ända tillbaka till ordens grundande.

Från vänster: Kenneth Mayhew, Marco Kroon och Gijs Tuinman (2014).

Vid ceremonin 2009 kunde sex äldre riddare delta. Kenneth Mayhew var inte en av dem. Ordenskansliet hade nämligen tappat kontakten med honom efter en flytt och antagit att han var avliden. Vid en minnesceremoni 2011 fick dock en nederländsk faleristiker Mayhews ordenstecken och lyckades återetablera kontakten mellan honom och orden. Upptäckten av en åttonde Wilhelmsriddare sågs som en mindre sensation och fick stor uppmärksamhet. 2012 togs Mayhew emot av drottning Beatrix och 2014 var han en av dem som gav major Tuinman riddarslaget.

Han deltog även 2016 då specialförbandet Korps Commandotroepen blev det första förbandet i modern tid att dekoreras med Wilhelmsorden och kung Willem-Alexander fäste riddartecknet på dess fälttecken. Närmaste svenska motsvarighet till denna heder är det båda hedersstandaren med Svärdsordens stora kors.

Nederländska militära Wilhelmsorden är ett fantastiskt exempel på att en utmärkelse kan vara så mycket mer än överlämnandet av en medalj. Den historiska kopplingen, den värdiga ceremonin och inte minst deltagandet av de äldre riddarna och det symboliska upptagandet i deras krets visar att en orden är en dekoration med många dimensioner.

Det nederländska försvarsdepartementet har lagt ut små filmklipp från ceremonierna 2009, 2014, 2016 och 2018.

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer, Riddarordnar

Taggat som , , , , , , , , , , , , , , ,

26 april, 2018 · 12:39

För mod och rådighet till sjöss i farofull tid

Mod och rådighet - kopia
Medaljen För mod och rådighet till sjöss i farofull tid.

För mod och rådighet är det föreslagna namnet på den medalj för berömvärda internationella insatser som riksdagen uppmanat regeringen att införa. För den som är bevandrad i svensk medaljhistoria klingar det bekant, det har nämligen funnits en regeringsmedalj med ett snarlikt namn. Den sällsynta För mod och rådighet till sjöss i farofull tid.

I maj 1940 hade andra världskriget ännu inte pågått ett helt år. Ändå hade 49 svenska handelsfartyg hunnit gå förlorade och med dem 321 sjömän. Sjömännens viktiga och riskfyllda arbete var viktigt för Sverige. Därför vände sig Sveriges allmänna sjöfartsförening till regeringen med ett förslag om en särskild medalj till förtjänta sjömän. ”Hjältemod och pliktuppfyllelse karaktäriserar sjömannens gärning av idag” anförde föreningen.

Man hade flera gånger haft fall där en medalj som erkännande för mod till sjöss hade varit lämpligt, men där den befintliga medaljen För berömliga gärningar inte varit aktuell. Praxis krävde att man räddat en människa i omedelbar livsfara. Sjömännens situation krävde en medalj med mer anpassningsbara kriterier. Medaljen föreslogs även kunna delas ut till förolyckade sjömäns mödrar och änkor. För ovanlighetens skull förordade Handelsdepartementet idén och i augusti 1940 gav Kungl. Maj:t år Riksheraldikerämbetet att utforma medaljen.

Allan Widman
Riksheraldikerämbetets förslag.

Ämbetets förslag var en traditionell kunglig medalj med Gustaf V:s porträtt med samma band som övriga regeringsmedaljer; blått med gula ränder. För att utmärka medaljens särart dekorerade man bandet med ett guldankare och en bård i den nedre kanten i form av ett guldrep. På frånsidan syntes inskriptionen inom en tross istället för den traditionella kransen och ett band på vilket mottagarens namn och årtalet skulle graveras.

Mod och rådighet 2
Erik Lindbergs frånsida.

Myntverkets gravör, professorn vid Konstakademien Erik Lindberg (mest känd för att ha utfört Nobelmedaljerna), såg skissen i tidningen och tyckte både att den var ”tämligen tafatt som komposition”. Han såg till att Myntverket fick förslaget på remiss och skickade in fyra motförslag. Själv ville han att frånsidan skulle prydas av ett figurativt motiv: en viking vid rodret på ett drakskepp under blixtrande moln, men det ansågs vara ett för radikalt avsteg från traditionen. Lindberg fick igenom några av sina synpukter nämligen att inskriptionen skulle löpa längs medaljens kant. Han bytte också hållarens ornament från ett rep till våglinjer.

Ordens- och medaljexperten Karl Löfström kritiserade bandet som han tyckte skulle skilja sig från de andra regeringsmedaljerna. Han föreslog tapperhetsmedaljernas gul-blå band, dock utan att få gehör för sina synpunkter.

Medaljen För mod och rådighet till sjöss i farofull tid fastställdes av Kungl. Maj:t den 10 januari 1941. Beslutet löd:

Kungl. Maj:t finner gott instifta ett utmärkelsetecken i form av medalj i guld av femte storleken att utdelas som belöning åt sjömän, vilka – utan att sådana särskilda förhållanden förelegat, som enligt hittills tillämpad praxis motiverar tilldelande av medaljen »För berömliga gärningar» – genom ådagalagt synnerligt mod i allmänhet i sin tjänsteutövning eller eljest genom hedrande pliktuppfyllelse under särskilt riskfyllda omständigheter eller genom någon behjärtad och rådig handling verksamt bidragit till räddande av svenskt fartyg och last samt därigenom i framträdande grad gjort sig förtjänta om allmänna intressen.

Kriterierna lämnades avsiktligt vaga för omfatta så många typer av bragder som möjligt. Ändå delades endast sexton medaljer ut vid åtta tillfällen från juni 1941 till februari 1945. Samtliga mottagare tillhörde modiga och rådiga sjömän och befäl inom handelsflottan. Tom Bergroth och Torbjörn Dalnäs har gjort en sammanställning av dem och deras bragder som kan läsas här. Den nya medaljen ersatte inte För berömliga gärningar som fortsattes att delas ut jämte medaljen Sui memores alios fecere merendo till utlänningar för motsvarande gärningar.

Trots att inget i bestämmelserna, annat än namnet ”i farofylld tid”, angav att medaljen endast skulle delas ut i krigstid blev medaljen i praktiken vilande efter krigsslutet. För mod och rådighet till sjöss i farofull tid var en av de medaljer vars utseende fastställdes vid Gustaf VI Adolfs trontillträde 1951. Medan de andra medaljerna fick ett delvis nytt utseende behölls Lindbergs modell. På 60-talet utreddes huruvida medaljen skulle utdelas även i fredstid vilket dock inte ledde till något resultat.

4 kommentarer

Under Belöningsmedaljer

Taggat som , , , , , ,

22 februari, 2018 · 03:44

Sankt Olavs orden och kvinnorna

Star_Norwegian_Order_of_St._Olav

Sankt Olavs ordens storkorskraschan.

I Norge har man till skillnad från de andra nordiska länderna inga särskilda dagar då medaljer och ordnar förlänas. Istället sprids dessa ut jämt över året. Igår meddelades att professorerna May-Britt Moser och Edvard Moser tilldelas Sankt Olavs ordens storkors för deras särskilt framstående insatser inom neurovetenskaplig forskning. För sin forskning belönades de med Nobelpriset i medicin 2014 tillsammans med John O’Keefe.

Sankt Olavs orden instiftades 1847 av unionskungen Oscar I efter att norrmännen länge krävt en egen orden istället för att belönas med de svenska Svärds- och Nordstjärneordnarna. Det krönta O-et i korsarmarna syftade ursprungligen på kung Oscar och inte på det norska helgonet. Idag utdelas orden mycket sparsamt och endast 30 till 50 norrmän om året som får den höga utmärkelsen. Storkorset är mycket ovanligt och kan förlänas med en ännu ovanligare kedja som extra utmärkelse.

May-Britt Moser blir den tionde norska kvinnan någonsin att ta emot storkorset, och bara den fjärde om man räknar bort kungafamiljen. Orden delades för första gången ut till en kvinna 1915, vilket är tidigt om man jämför med Sverige och Danmark. Det första kvinnliga storkorset dröjde dock till 1942.

Efter invasionen av Norge 1940 befann sig kung Haakon VII i London tillsammans med kronprins Olav (V) och regeringen. Kronprinsessan Märtha hade tagit tillflykt till USA med sina barn och verkade där flitigt för Norges sak. Till kungens 70-årsdag 1942 tog hon sig i hemlighet till London för att delta i firandet och fick av sin svärfar Sankt Olavs ordens storkors med kedja för ”innsats for Norges sak under krigen”. Kungen lämnade över utmärkelsen med orden ”ikke fordi du er kronprinsesse, men fordi du har fortjent det”.

Författarinnan Sigrid Undset blev den andra kvinnliga mottagaren av storkorset. Även hon hade gått i exil under kriget eftersom hon tagit tydlig ställning mot nazismen och kom att kallas Norges röst i världen. Hon tilldelades storkorset för ”fremragende litterært virke og fortjenester av fedrelandet” 1947. Samma år blev Johanne Dybwad för ”fremragende fortjeneste av norsk skuespillkunst”. Hon hade då verkat som skådespelare i 60 år. Både Undset och Dybwad fick utmärkelsen utan kedja. Nästa kvinnliga icke-kungliga storkors skulle 65 år.

Kronprinsessan Märtha avled 1954 i cancer. Hennes dotter prinsessan Astrid tog då på sig många av hennes representativa uppdrag som ”rikets första dam”. Gamle kung Haakon blev så imponerad över hennes arbete att han överraskade den unga prinsessan genom att tilldela henne storkorset med kedja. Hennes äldre syster prinsessan Ragnhild som gift sig och flyttat till Brasilien några år tidigare, och därför utförde få kungliga uppdrag, fick storkorset först 1982. Att vara prinsessa innebar inte automatiskt att man fick en orden av kung Haakon.

Olav V, som besteg den norska tronen 1957, var inte lika restriktiv som sin far. Sonja Haraldsen fick storkorset med kedja när hon gifte sig med kronprins Harald (V) 1968, och deras äldsta dotter prinsessan Märtha Louise fick även hon storkorset och kedjan på sin 18-årsdag 1989. Mette-Marit fick storkorset vid giftermålet med kronprins Haakon 2001, men kedjan först 2016 som särskild utmärkelse för ”fortjenstfullt virke av Norge”. Det ska tilläggas att de kungliga damerna mycket sällan bär kedjan. Drottning Sonja har bara burit den en enda gång vid en ceremoni i Nidaros katedral vid makens trontillträde.

Först 2012 gick storkorset ännu en gång till en norska utanför kungafamiljen. Det var Berit Tversland som efter 35 år vid det norska hovet, varav tolv som kabinettssekreterare, belönades med den ovanliga utmärkelsen.

Lämna en kommentar

Under Ordnar

Taggat som , , , , , , , , , , , ,

4 april, 2016 · 09:11

Storkorset från Hitler

Den 7 oktober 1940, samma år som Danmark och Norge ockuperats av Nazityskland, mottog den svenske överbefälhavaren Olof Thörnell storkorset av tyska Örnens orden vid en ceremoni i Stockholm. Ordensbrevet var undertecknat av Adolf Hitler själv. Kritiken kom omedelbart och det antydes att Thörnell belönades för tyskvänlighet. I själva verket låg det ett diplomatiskt spel bakom utnämningen, som långt senare belystes av en artikel av Arvid Cronenberg.

GL_X_7974 002

Olof Thörnell 1942.

Ordnar har fungerat som smörjmedel inom diplomatin sedan 1700-talet. En ordensutnämning var och är ett billigt sätt att visa vänskap mot andra länder. Det finns flera fall där ordnar reserverats enkom för utlänningar, vilket sedan 70-talet är fallet med svenska Nordstjärneorden. Trots att motståndet mot ordnarna var stort ville man behålla detta diplomatiska verktyg. Idag mottar ungefär 100 utländska medborgare Nordstjärneorden varje år.

Service_Cross_of_the_German_Eagle

Tyska Örnens orden.

Tyska Örnens orden skulle fylla samma funktion när den instiftades av Hitler den 1 maj 1937. Dess syfte var att främja Nazitysklands intressen i utlandet, och en uppgift på Wikipedia gör gällande att den tilldelas 254 svenskar innan den upphörde. I vissa fall rent protokollära utnämningar, i andra till nazistiska sympatisörer.

I Thörnells fall hade han själv mycket lite kontroll över händelseförloppet som ledde fram till utnämningen. Ett förfluget skämt av en av hans underordnade ledde oväntat till ett möte på en tågvagn i det ockuperade Norge mellan Thörnell och hans tyske motsvarighet. Resultatet blev en militär avspänning vid gränsen, med en diplomatisk ordensutväxling som följd. Någon möjlighet för Thörnell att avböja fanns inte. Läs hela historien i Krigsvetenskapsakademiens Handlingar & Tidskrift här.

Olof Thörnell blev även kommendör med stora korset av Svärdsorden 1937, riddare av Serafimerorden 1942, samt riddare av Vasaorden 1945. Hans utmärkelser finns idag i Armémuseums samlingar.

Lämna en kommentar

Under Ordnar, Personer

Taggat som , , , , ,