Etikettarkiv: För nit och redlighet

”En stor förbistring synes råda” – boutoner och rosetter

Vid tillfällen då ordnar och medaljer inte bärs kan man istället bära en liten bouton eller rosett i utmärkelsens band. Vid vid riksmötets öppnande bar till exempel kungen och prinsarna Serafimerordens ljusblå bouton på kavajen för att markera att det var en särskild händelse.

Bouton med norska Lejonordens kraschan i mitten som tillhört en svensk kunglighet. Tidigt 1900-tal.

Under 1800-talet, och en bra bit in på 1900-talet, var boutonerna och rosetterna inte officiella utan något man beställde privat. I regel markerade bouton kommendörsgrad inom en orden medan rosett visade riddargrad, minnestecken eller medalj. Inom dessa ramar kunde de konstrueras tämligen fritt och kunde sättas ihop av banden från flera olika utmärkelser. En kraschan eller ett ordenstecken i miniatyrformat kunde fästas på dem för att visa vilken som var den högsta ordensgraden.

Robert Wållgrens medaljrosetter, läs mer om dem här.

1943 skrev Ernst Areen och Sten Lewenhaupt ett förslag om systematisering ”[e]när en stor förbistring synes råda med avseende å dessa knappars utseende och färgsammansättning” i andra upplagan av deras bok När och hur böra ordnar bäras. Ett reviderat förslag presenterades i den tredje upplagan från 1953. Inget av dem slog igenom helt. Under andra halvan av 1900-talet upphörde bruket med sammansatta boutoner och rosetter.

Bouton med silvervingar för kommendör av rumänska Kronorden, läs mer här.

Efter 1975 började Nordstjärneorden förlänas med tillhörande bouton enligt ett internationellt system. Kommendör med stora korset får en bouton med två underliggande tvärband (”vingar”) av guld, kommendör av 1. klass en bouton med en guld- och en silvervinge, kommendör en bouton med silvervingar, riddare av 1. klass en enkel bouton och riddare ett ”clips” (se bild nedan).

2,35 millimeter brett band, ”clips”, för riddare av franska Hederslegionen.

För riddare av Serafimerorden användes tidigare en bouton motsvarande den för kommendör med stora korset, men 2015 övergick man till en äldre större modell utan vingar och med ett gyllene serafhuvud. Riddare av Carl XIII:s orden har haft olika slags boutoner, bland annat en med silvervingar. Ordens insignier är halskors och bröstkors så den kan sägas motsvara kommendör av 1. klass. Samma typ av insignier har svenska Johanniterorden vars rättsriddare bär bouton med silvervingar medan riddaren bär en enkel bouton.

H. M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken med Serafimerordens band med tillhörande (enkel) rosett.

Med H. M. Konungens medalj följer en liten rosett i antingen serafimerblått eller högblått band. Jag tycker mig ha sett en särskild rosett med de bakre bandändarna kluvna och utstickande för medalj av 12:e storleken om halsen, till skillnad från den enkla rosett som hör till medaljerna av 8:e och 5:e storlekarna som bärs på bröstet. Även med Prins Carl- och Prins Eugen-medaljerna följer en enkel rosett i medaljbandet.

Med de kungliga utmärkelserna som förebild hade man kunnat tro att ett system stabiliserat sig för alla svenska utmärkelser: boutoner för ordnar (clips för riddargraden) och rosetter för medaljer. I verkligheten råder dock det omvända:

Den som innehar medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst kan köpa en en bouton hos Svenska Medalj eller en butong (sic!) av Sporrong. Även innehavarna av Försvarets materielverks förtjänstmedalj kan bära bouton, medan de som fått Säkerhetspolisens förtjänstmedalj får bära clips. Kungl. Patriotiska sällskapets medaljer har även de clips som man kan läsa mer om i Jonar242:s inlägg här.

1 kommentar

Under Bärande

Justering av För nit och redlighet

NOR

Medaljen För nit och redlighet.

Medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst, som tilldelas statsanställda efter 30 års anställning, får sitt utseende aningen justerat efter att Arbetsgivarverket tecknat ett nytt tillverkningsavtal med Svenska medalj AB. Tidigare har medaljen tillverkats av Sporrong. Bland annat kommer eklövsornamentet på frånsidan, som infördes vid Gustaf VI Adolfs trontillträde 1950, att återinföras. Den belönade får också sitt namn på etuiet vilket är en snygg och personlig detalj.

För nit och redlighet har den något ovanliga 6:e storleken (27,5 mm.) vilket kommer av att riksdagen 1946 bad regeringen att demokratisera utdelningen och inte göra skillnad på tjänstemän av olika lönegrad genom att dela ut 8:e eller 5:e storleken av guld eller silver. Resultatet blev att alla fick en ”mellanstorlek” av guld. Efter 1975 är För nit och redlighet den enda medalj som delas ut för statlig tjänst.

Lite överkurs:

På medalj.nu pågår en intressant diskussion om hur För nit och redlighet borde kategoriseras, vilket avgör hur den ska bäras i förhållande till andra medaljer. Före 1975 delades medaljen ut efter beslut av Konungen i statsrådet (Kungl. Maj:t) och därefter av regeringen. De medaljerna räknas idag till kategori G. Regeringsmedaljer. Eftersom utdelandet För nit och redlighet vid samma tid delegerades till myndigheterna har det ansetts medaljen numera hör till kategori I. (medaljer som instiftats av regeringen (Kungl. Maj:t) men som delas ut av myndigheter, samt medaljer de kungl. akademiernas medaljer).

I sin bok Svenska ordnar och medaljer (1987 och 1998) listar vice ordenskansler Fredrik Löwenhielm För nit och redlighet i kategori G. vilket fortfarande är Kungl. Maj:ts ordens ståndpunkt. Det finns dock ett antal felaktigheter i Löwenhielms lista, ex. placeras regeringsmedaljen För omsorgsfull renvård i kategori I. och på flera ställen frångår han anciennitetsprincipen och placerar nyare medaljer före äldre i samma kategori.

Sett till vad de andra kategorierna innehåller så är det logiskt att medaljen flyttas. Kategori G. innehåller sådana medaljer som regeringen själv delar ut efter beslut på regeringssammanträde, medan kategori I. innehåller sådana som regeringen (Kungl. Maj:t) fastställt men inte själv delar ut, ex. Uppsala universitets medalj För trohet och nit från 1928. Frågan är då om en medalj som instiftats i en kategori bör förbli där även om utdelningen förändras.

Oavsett vad man har för åsikter om denna faleristiska exkurs är det en fin medalj.

Lämna en kommentar

Under Bärande, Belöningsmedaljer

Snåla inte med medaljerna

380207179

Uppsala kommuns medalj.

Sedan 1947 håller Uppsala kommun en gång om året en middag på Uppsala slott där medaljer och armbandsur delas ut för 25 års anställning. Medaljen instiftades samma år och bär inskriften För gagnelig gärning. Sedan 2015 går det även att välja ett värdebevis som kan lösas in mot konst, konsthantverk, smycken eller en cykel. För att gåvorna skulle vara likvärdiga angavs att värdet skulle motsvara armbandsurets. För närvarande ligger det på 6 000 kr.

Tanken om likvärdighet gällde tydligen inte medaljen. Tvärtom. Sedan 2015 tillverkas den inte längre i guld utan av förgyllt silver. Guldlagret på en förgylld medalj slits så den kan se rätt trist ut efter ett par år. Kommunen sänkte dock sin kostnad från 4 000 till 900 kr. Det kan jämföras med Kungl. Patriotiska sällskapets medaljer som kostar 7 500 – 9 000 kr.

kjerstin_dellert_theater_jubilee_2016

Kerstin Dellert med en förgylld medalj (vänster) och en av guld (höger).

Till Upsala Nya Tidning säger en av de ansvariga för beslutet att man ville spara pengar vilket denne ”i efterhand skäms litet för”. När det uppdagades hur mycket man sparat på de trotjänare som valt medalj var det fler som skämdes och kompensation erbjöds i form av ett gåvokort på 4 000. Flera av mottagarna tog illa vid sig. En socialsekreterare säger till UNT att hon helst tagit emot guldmedaljen från första början.

Att hedra långvarig och trogen tjänst med en medalj eller gåva är en gammal tradition i Sverige. Jag har själv sett stoltheten och tacksamheten hos dem som hedrats på det sättet. En positiv känsla som sprider sig även till kollegor och familj. I det här fallets utbyttes det dock mot sårade känslor och dessutom högre kostnader.

Många arbetsgivare är måna om att det finns något för alla. Det hedrar dem. Redan på 1700-talet erbjöd Patriotiska sällskapet vid sidan av sina medaljer även hattkedjor och snusdosor av silver. Men man får inte glömma bort att det fortfarande finns många som värdesätter en medalj – själva sinnebilden för uppskattning. Den statliga medaljen För nit och redlighet är t. ex. mer populär idag än den var för 40 år sedan. Då valde 2 % den istället för armbandsur. Idag finns ännu fler alternativ men ändå väljer 18 % medaljen.

Uppsala kommun ska nu se över metallen i sina medaljer, och andra arbetsgivare bör ha i åtanke att inte underskatta guldmedaljen – den klassiska hedersbevisningen för långvarig och trogen tjänst.

2 kommentarer

Under Kommunmedaljer

50 års trogen tjänst

SVT har uppmärksammat en brandman som arbetat 50 år vid brandförsvaret i Järlåsa. Det påminde mig om en mycket sällsynt statlig medalj, som förr i tiden kunde delas ut till de som nått en imponerande lång tid i statlig tjänst: För långvarig och trogen tjänst.

Den ska inte blandas ihop med medaljen med samma inskription som Kungl. Patriotiska Sällskapet delade ut. Den heter idag För uppskattad arbetsinsats, bärs i gul-grönt band och en av Sveriges allra vanligaste medaljer. Den statliga medaljen bars i högblått band med gula kanter, förlänades av Kungl. Maj:t (regeringen) och var en av Sveriges allra sällsyntaste.

dav

Jonas Waxlund med medaljen För långvarig och trogen tjänst samt en medalj för 25 års tjänst.

Det är inte lätt att hitta information om För långvarig och trogen tjänst. I böcker och tidskrifter nämns den bara i förbigående. Söker man på nätet så drunknar man i träffar på Patriotiska sällskapet.

En källa anger att medaljen har gemensamt ursprung med Konungens medalj, vars historia jag nyligen avhandlat. Instiftansåret anges dock till 1884. Samma källa anger att den först utdelats i silver av 8:e storleken, men efter 1893 i guld av 5:e storleken, och endast tolv gånger.

Av dessa tolv har jag med hjälp av tidningar hittat namnen på elva:

  1. Vaktmästare Jonas Waxlund ”för långvarig och trogen tjenst vid Upsala universitet”, 1893
  2. Vaktmästare C. J. Lejdström ”för långvarig och trogen tjänst vid Kungl. Myntverket” (50 års tjänst), 1901
  3. Vaktmästare C. J. Johansson ”för långvarig och trogen tjänst vid Västerås allmänna läroverk” (50 års tjänst), 1901
  4. Vaktmästare F. A. Malmström ”för långvarig och trogen tjänst vid Örebro länsstyrelse”, 1903
  5. Okänd, 1906
  6. Fodermarsk A. G. T. Johansson ”för långvarig och trogen tjänst vid Veterinärhögskolan”, 1926
  7. Skogvaktare Per Mårtensson vid Orsa besparingsskog, 1941
  8. Skogvaktare Anders Dahl vid Orsa besparingsskog, 1941
  9. Skogvaktare Carl Ferdinand Hellström vid Östre Rekarne häradsallmänning, 1941
  10. Expeditionsvaktmästare Nils Larson vid Kommunikationsdepartementet (47 års tjänst), 1959
  11. E. o. kanslibiträdet Jenny Bergström vid Handelsdepartementet, 1961
  12. E. o. kanslibiträdet Helga Englund vid Handelsdepartementet, 1961

Som synes är detta personer som arbetat nära ett halvsekel i statlig tjänst. De har sannolikt redan mottagit en medalj, ex. För nit och redlighet i rikets tjänst. Att mottagarna är så få kan ha att göra med att 50-åriga anställningar var ovanliga, eller mer sannolikt att man glömt bort att medaljen fanns. De tre skogvaktarna som fick medaljen 1941 sticker ut eftersom de var privat anställda. Övriga var statliga trotjänare.

De äldre medaljerna har försetts med inskription som anger var mottagaren arbetat. Det antyder att medaljens frånsida var slät så att allt detta kunnat graveras in. Den enda andra medaljen som hade slät frånsida vid denna tid var Konungens medalj, så kanske har de en gemensam historia. Denna var ursprungligen en statlig och sparsamt utdelad medalj. Först 1876 blev den kungens enskilda. Det är möjligt att man 1884 fortsatte med en statliga versionen som därefter räknas som en separat medalj. Efter 1941 präglades medaljen med inskriptionen.

Sedan 1975 är För nit och redlighet av 6:e storleken i guld den enda medalj som utdelas för statlig anställning (30 år). Antalet mottagare av För långvarig och trogen tjänst lär därför stanna vid tolv.

Bilder på medaljen finns på medalj.nu

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Medaljtillverkaren Sporrong 350 år

Den 6 februari 1666 bildades gördelmakareämbetet (”skrået”) i Stockholm av fyra metallhantverkare. Den främste av dem, Henrik Grau, startade upp en verkstad för metallarbeten som efter många namn- och ägarbyten 1842 övertogs av gesällen Carl Claes Sporrong. Denne lyckades expandera verksamheten markant genom att bli leverantör av knappar till de nya statliga verken. Sporrong började då även tillverka medaljer och fick hedersuppdraget att göra medaljerna för OS i Stockholm 1912.

Olympisk medalj

Sporrongs medalj till de olympiska spelen i Stockholm 1912.

Idag är Sporrong hovleverantör och levererar bl. a. medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst som delas ut efter 30 års statlig anställning, samt Norges främsta utmärkelse, Krigskorset med svärd. Dessutom har man, femtio år efter att verkstäderna flyttade från Stockholm, fortfarande uppdraget att gjuta Stockholms S:t Eriksmedalj. Även Norrköpings S:t Olofsmedalj tillverkas av Sporrong.

Under 1900-talet var Sporrong ledande inom medaljtillverkningen i Sverige vid sidan av Myntverket. Idag sker själva tillverkningen i Finland och Estland. Sporrong har förtroendet från många länder, kommuner och privata sammanslutningar att tillverka deras utmärkelser. Det finns mycket att fira på AB Sporrong som idag firar 350 år.

 

Lämna en kommentar

Under Medaljer

Försvarets utmärkelser – ett förslag

Sverige har länge varit en krigförande nation med långa militära traditioner. Många ordnar och medaljer har instiftats sedan 1700-talet för att belöna allt från tapperhet till långvarig tjänst. Även efter freden 1814 tog kungen och senare regeringen beslut att dela ut krigsdekorationer om det gällde krigsliknande situationer.

Sedan kom 60-talet. Regeringen beslutade att reservera krigsdekorationerna för ”riktiga krig”. När svenska FN-soldater skulle belönas för sin tapperhet fick det bli den civila Vasamedaljen. Kort därefter inledes processen att avskaffa ordensväsendet. Vid denna tid var ordensväsendets huvudsakliga uppgift att ösa riddartecken över de militära och civila tjänstemän över viss lönegrad som tjänstgjort i 20 år. Högre ämbetsmän fick högre ordensgrader. Lägre anställda som ex. soldater fick bara medalj.

Systemet ansågs odemokratiskt och hade så skamfilat rykte bland allmänheten att utdelningen till svenska medborgare helt upphörde. Bara en liten majoritet i riksdagen förordade ett reformerat system (utan automatisk tilldelning). Alla i statens tjänst skulle få medalj För nit och redlighet efter 30 år, och så fick det vara bra. Svärdsordens alla utmärkelser, däribland dess krigsdekorationer, lades vilande.

I det militära finns dock en stark tradition av bärbara utmärkelser och avsaknaden blev påtaglig. På 90-talet började Försvarsmakten att ta fram egna medaljer för insatser inom den egna myndigheten, och steg för steg instiftades nya belöningar med samma syfte som de äldre men efter mer demokratiska principer. Dagens system omfattar fem medaljer och den sjätte är som bekant på väg.

Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver med svärd.

Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver med svärd.

Den finaste utmärkelsen är Försvarsmaktens förtjänstmedalj. Den finns i guld och silver varav båda kan tilldelas med svärd. Svärdet förutsätter ”strid eller under krigsliknande situation”. Medaljen täcker in ett brett spektrum av insatser och det är omöjligt att veta om ex. guldmedaljen utan svärd tilldelats för mod i fältet eller god projektledning. Andra medaljer tilldelas för mer specifika fall som sårade eller internationella insatser.

Internationellt och historiskt är systemet som helhet klent. Internationellt är ordenstecken den högre formen av belöning och medaljen den lägre. En utmärkelse har dessutom högre status när den tilldelas av en statschef och bär dennes porträtt eller emblem (krona), och inte som i detta fall rent myndighetsintern med den egna symbolen. Någon anknytning till de anrika och hävdvunna utmärkelserna finns överhuvudtaget inte.

Bloggaren Holmamiralen har med inlägget Väck Svärdsorden! argumenterat mot det historielösa och lägger flera konkreta förslag om hur de äldre utmärkelserna kan tas i bruk. Mycket läsvärt och grundinställningen håller jag givetvis med om. Jag vill inte gå så långt som att återgå till äldre tiders grad- och tjänstetidsbundna system som blev ordensväsendets undergång. Inte heller är jag övertygad om att Försvarsmakten behöver belöna mer än det nuvarande systemet redan omfattar.

Däremot är jag övertygad om att belöningarna får högre status och större effekt om man istället för Försvarsmaktens medaljen använder kungliga ordnar och medaljer. I förslaget vill jag visa hur man kan ersätta förtjänstmedaljen helt med redan befintliga ordnar och medaljer som instiftats för samma syfte. Motiveringarna inom citationstecken är tagna direkt från förtjänstmedaljens statuter.

Riddare av Svärdsorden 1 kl.

Riddare av Svärdsorden 1 kl.

Svärdsorden

Svärdsorden instiftades 1748 som en allmän belöning för officerare inom krigsmakten. Under 1800-talet blev det praxis att samtliga officerare fick riddartecknet (1 kl.) efter ett visst antal år. Överstar och generalspersoner fick kommendörstecken av olika grader.

Jag förslår att Svärdsorden tilldelas för förtjänstfull/a insats/er inom Försvarsmakten. Den ersätter då Förtjänstmedaljen utan svärd enligt följande:

  • Kommendör med stora korset – ”mycket förtjänstfull insats som gagnat Försvarsmakten”
  • Kommendör 1 kl. – ”förtjänstfulla insatser som gagnat Försvarsmakten”
  • Riddare 1 kl. – ”förtjänstfull insats som gagnat Försvarsmakten”

Svärdsordens ordinarie grader blir en militär förtjänstorden utan avseende på grad eller tjänstetid. Hög grad och lång tjänstetid kan förstås antas påverka möjligheten att göra gagnande insatser. Riddare och kommendör (ej 1 kl.) tilldelas utlänningar för motsvarande insatser.

Bröstdekoration för riddare med stora korset.

Bröstdekoration för riddare med stora korset.

Riddare med stora korset av Svärdsorden

Instiftades 1788 av Gustaf III för högre officerare vilkas dåd betydligt inverkat på krigets förlopp. Delades 1814 i en 1 kl.  (för generalspersoner) och en 2 kl. (för övriga officerare, dock minst bataljonsbefäl).

Jag föreslår att värdigheten ersätter Förtjänstmedaljen med svärd enligt följande:

  • Riddare med stora korset 1 kl. – ”mycket förtjänstfull ledning av förband under svåra förhållanden, eller mycket förtjänstfull insats under svåra förhållanden”
  • Riddare med stora korset – ”förtjänstfull insats under svåra förhållanden”

”Ledning av förband” förutsätter förstås hög grad och befattning.

För tapperhet i fält.

För tapperhet i fält.

För tapperhet

Medaljerna För tapperhet i fält respektive För tapperhet till sjöss i silver instiftades av Gustaf III 1789 som belöning för underofficerare och manskap. 1804 tillkom en medalj i guld för officerare. Senaste utdelningen var 1915.

Jag föreslår att man slår ihop medaljerna till För tapperhet. Den ersätter Förtjänstmedaljen med svärd enligt följande:

  • Guld – ”stort personligt mod med fara för eget liv under strid eller stridsliknande situation”
  • Silver – ”stort personligt mod under strid eller stridsliknande situation”

För berömliga gärningar

Instiftad 1804 som livräddningsmedalj med den latinska devisen Sui memores alios fecere merendo. 1832 instiftades varianten med svensk inskription som räknas som en separat medalj. Medaljen tilldelas fortfarande, men ytterst sällan.

Jag föreslår att används för att ersätta Förtjänstmedaljen i guld respektive silver utan svärd enligt följande:

  • Guld – ”stort personligt mod med fara för eget liv”
  • Silver – ”stort personligt mod”

Utlänningar tilldelas motsvarande medaljen med den latinska devisen.

Övriga utmärkelser

Medaljen för sårade i strid, Medaljen för internationella insatser, Värnpliktsmedaljen, Reservofficersmedaljen och Tjänstgöringsmedaljen bibehålls oförändrade.

Svärdstecknet, Svärdsmedaljen samt Svärdsordens krigskors förblir vilande.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer, Ordnar