För den som har Twitter så rekommenderar jag Riddarholmskyrkans konto. Idag lade det upp den den norske generalen Fredrik Wilhelm Stabells serafimersköld eftersom det är årsdagen för hans död den 2 juni 1836. Han hade då hunnit inneha orden i mindre än ett år.
1808 hade Stabell utmärkt sig på den danska sidan i kriget mot Sverige och då utnämnts till riddare av Dannebrogorden. Att han skulle sluta som serafimerriddare kunde han då knappast ha anat. Kort efter att Sverige och Norge gått i union blev han adjutant hos kronprins Karl (XIV) Johan och tillades så småningom Svärdsorden. Trots att han avancerade så högt som till generalsgraden var det inte aktuellt med adelskap – det var avskaffat i Norge.
När han så utnämndes till serafimeriddare 1835 hade han alltså inget adligt vapen att anmäla till orden. Istället konstruerades en fyrdelad sköld med det norska lejonet, beväpnad med sabel i stället för yxa, i två fält, och två ordenstecken i de båda andra. Trots att det inte är naturtrogna avbildningar så är det lätt att se på formen att det är Svärdsorden och Dannebrogorden som avses. Att de båda hänger i korsade svärd ska nog tolkas som att han tilldelats värdigheterna för militära bedrifter.
— Riddarholmskyrkan (@Riddarholmskyrk) June 2, 2017
Ordenstecken brukar annars inte förekomma i själva skölden utan omkring den. Det finns dock fler exempel på att det förekommer, vilket jag ska återkomma till.
Måndagen den 29 maj 2017 deltog kungen och prins Carl Philip vid veteranceremonin på Djurgården i Stockholm. Samtidig närvarade prins Joachim vid en kransnedläggning vid Kastellet i Köpenhamn med anledning av internationella fredssoldatdagen. Gemensamt för kungligheterna är att de bar uniform med utmärkelser. Detta ska vi kika närmare på:
Kungen bar daglig dräkt m/87 …
… och prins Joachim bar garnisonsuniform m/69.
Kungen bar svenska arméns uniform modell 1987 och prins Joachim bar danska arméns uniform modell 1969. Dessa båda uniformsmodeller kan användas som högtidsdräkt motsvarande frack, då med paradskärp och annan utrustning, eller som daglig dräkt (i Danmark garnisonsuniform) motsvarande mörk kostym. Vid detta tillfälle bar båda den sistnämnda och uniformerna var således likställda i både snitt och formell nivå. I fråga om vilka utmärkelser som kan bäras skiljer de sig emellertid mycket.
Kungen och prins Carl Philip bar endast utmärkelser som bärs i band på bröstet. Mer än så är inte tillåtet till daglig dräkt enligt de svenska uniformsreglementet. I Danmark däremot ska samtliga utmärkelser (förutom storkorsband) bäras till garnisonsuniform vid kransnedläggning eller liknade ceremonier. Prins Joachim bar följaktligen Elefantordens kraschan, samt kraschan och halstecken för en storkommendör av Dannebrogorden.
Föga överraskande så hade jag önskat att de svenska reglerna sett ut som de danska. Det är en gammal militär tradition att alltid bära sina utmärkelser på uniformen i någon form, i original eller släpspännen. Därför uppstår en märklig inkonsekvens när välkända ordensinnehavare som de kungliga bara bär bröstmedaljer och ordnarna lyser med sin frånvaro. Hur blev det så här?
En historisk tillbakablick
När ordnar och medaljer i band infördes i Sverige under 1700-talet så bar innehavarna dem dagligen. Ordensstadgarna krävde att riddare ”intill sin dödsstund bära uppå sina kläder de hederstekn, som thenna Orden tillhöra”. Detta var ingen tom bokstav. Kraschanen broderades på kappan och var en permanent del av vardagsklädseln. Det finns dessutom ögonvittnesskildringar som berättar hur svenska soldater gick i strid med För tapperhet i fält på bröstet. Vid denna tid var man inte riddare av mer än en orden, och att förlänas så många som två-tre medaljer var ovanligt.
Gustaf VI Adolfs släpspännen.
Under 1800-talet ökade antalet utdelade utmärkelser och att bära alla till vardags började ses som opraktiskt. Inom det militära anpassade man bärandet till olika uniformsnivåer: till stor paraddräkt bars så många ordnar och medaljer som fick plats på uniformen, till liten paraddräkt bar innehavare av högre ordensgrader endast sin kraschan utan tillhörande axel- eller halstecken (detta fick en motsvarighet i det civila med klädkoden ”högtidsdräkt utan band”), och till daglig dräkt bars endast band i form av släpspänne. Till fältdräkt upphörde kravet på att bära utmärkelser, men i övrigt var principen att alla utmärkelser skulle finnas representerade.
Gustaf V i vapenrock m/39.
Under 1900-talet blev systemet inte lika enkelt. Med införandet av uniform m/1952 inom svenska armén hade man inte längre samma uniformsmodell till både fält och parad. De olika plymer m. m. som gjort skillnad mellan stor och liten parad fanns inte heller kvar. Efter ordensreformens ikraftträdande 1975 har dessutom svenska innehavare av axelband, halstecken och kraschaner stadigt krympt. 1986 infördes mässdräkt i armén till vilka man bar miniatyrer. Idag gäller att till vapenrock m/87 så bärs samtliga utmärkelser när den används som högtidsdräkt och endast släpspännen när den används som daglig dräkt.
I början på 2000-talet inträffade ett uppsving för militära utmärkelser och ceremonier. Vid vissa tillfällen tyckte man att utmärkelser kunde vara lämpliga att bära, även utan att högtidsdräkt var anbefallen. 2003 beslutades att vid vissa särskilda tillfällen så kunde utmärkelser bäras till daglig dräkt. I praktiken har detta tolkats som att det endast gäller utmärkelser i band på bröstet – och där är vi idag. Man kan tycka att det är en petitess, men jag tycker att man borde tillåtit kraschaner och halstecken vid sådana tillfällen i likhet man vad som brukade gälla för liten parad. Det gäller inte bara i Danmark utan i många andra länder också.
Vissa menar att daglig dräkt är en för låg nivå, men man måste tänka på att den inte är särskilt ”daglig” längre. När nivån infördes skulle den motsvara den civila kostymen som var det vanliga arbetsplagget. Går vi tillbaka 20 år så bars grå skjorta och virkad slips till daglig dräkt m/87. Den vita skjorta och svarta sidenslips som bärs idag skulle man då bara ta på sig om man bar uniformen på smokingkalas. Jag vill mena att dagens dagliga dräkt snarare ligger på nivån liten parad.
Andra menar att ordnar och medaljer inte ser bra ut på moderna uniformer. Det må vara en smaksak, men jag håller definitivt inte med:
Gustaf VI Adolf i arméns uniform m/60 (stor högtidsdräkt).
Igår anordnades den tionde veterandagen i Sverige. Högtidlighållandet av våra civila och militära utlandsveteraner har vuxit sig allt större. Från och med nästa år kommer dagen t. o. m. att vara allmän flaggdag. Beslutet fattades av regeringen i onsdags och motiverades såhär:
Ett högtidlighållande av veterandagen som allmän flaggdag innebär att de svenska veteranerna återkommande uppmärksammas och synliggörs för den bredare allmänheten.
Det är ägnat att öka kunskapen hos befolkningen om veteranernas viktiga insatser och tjäna som en påminnelse om att militära och civila veteraner och deras insatser för fred och säkerhet är av särskild betydelse för Sverige som nation.
Märkligt nog har det gått snabbare för regeringen att hedra veteranerna med en ny flaggdag (något inte hänt sedan flaggdagarna började regleras 1982) än att genomföra det beslut som tagits både 1994 och 2010: att instifta en medalj för berömvärda insatser vid internationella uppdrag. Trots att färdiga förslag framlagts har någon medalj inte fastställts.
Nu tycker jag inte nödvändigtvis att en sådan medalj är nödvändig när det redan finns flera regeringsmedaljer; Illis quorum meruere labores, För berömliga gärningar, För medborgerlig förtjänst, m. fl., men det är talande att medaljförslag behandlas med en sådan tafatthet.
Att medaljer är uppskattade råder det dock inga tvivlet om. Kungens överlämnande av Försvarsmaktens medaljer utgör veterandagens höjdpunkt. Igår var mottagarna fyra: korpral Inge Haraldsson och menige Alexander Sjödin fick ta emot För sårade i strid för strid på Cypern 1967 respektive Afghanistan 2010. Fanjunkare Mats Svensson mottog För förtjänstfull insats i guld för att med stort personligt mod och fara för eget liv ingripit vid en olycka i Karlskrona, och kapten Staffan Bartholdson mottog samma medalj i silver för att med stor sinnesnärvaro och handlingskraft landat en helikopter efter en luftkollision i Sveg.
Jubileumsjetong för UNEF 1
För att särskilt uppmärksamma att det är 50 år sedan den första insatsen i Gaza (UNEF 1) inleddes fick veteranerna som deltog i denna fått en särskild inbjudan till ceremonin på Djurgården. Gensvaret var stort och över 750 har anmälde sig. De har tilldelades en särskild jubileumsjetong (se bild). Lämpligare hade kanske varit att dela ut Försvarsmaktens bärbara medalj För internationella insatser, som numera tillfaller alla deltagare i en internationell insats som tjänstgjort mer än 30 dagar under en tolvmånadersperiod.
Flera medaljer delas ut retroaktivt, bl. a. För sårade i strid (så långt tillbaka som till 1957) och Grundutbildningsmedaljen/Värnpliktsmedaljen (ända från 1901), men FMintBM har av någon anledning endast delats ut för insatser som ägt rum efter 1991 då den instiftades. Kanske skulle det vara för arbetskrävande att avgöra vilka av veteranerna som uppfyller de formella kraven.
Som under tidigare år bar militär personal daglig dräkt och civila deltagare kavaj. Utmärkelser i band på bröstet uppmuntrades, men alltså inte halstecken m. m.. Det får bli ämnet för ett senare inlägg.
Med en högtidlig ceremoni i Sankt Paulskatedralen i London firades igår Imperieordens hundra år. Det var under första världskriget som George V fann att de brittiska ordnarna inte räckte till för att belöna civila. Den 4 juni instiftades därför The Most Excellent Order of the British Empire med friare kriterier än de andra ordnarna. Det var också den första att kunna tilldelas kvinnor. Idag är det den flitigast utdelade orden i Storbritannien. Drottning Elizabeth och prins Philip, som är ordens stormästare, deltog tillsammans med 2 000 britter som mottagit orden för insatser inom alla delar av samhället.
Drottning Elizabeth och prins Philip vid ceremonin. Foto: Reuters.
Orden har fem grader:
Knight/Dame Grand Cross (GBE)
Knight/Dame Commander (KBE/DBE)
Commander (CBE)
Officer (OBE)
Member (MBE)
Till storkorsgraden hör en särskild ordensdräkt och kejda som prins Philip ses bära ovan. Kommendörstecken är emaljerade medan de lägsta graderna är av guld respektive silver. Mittgloben bär George V:s och drottning Marys krönta porträtt.
Imperieordens kapell.
Sedan 1960 finns ett särskilt kapell för orden i Sankt Paulskatedralens krypta. Där hålls en särskild gudstjänst vart fjärde år under vilken den sällsynta storkorsgraden delas ut. Domprosten i Sankt Paulskatedralen, David Ison, är dessutom ordens dekan. I sin predikan under gårdagen noterade han den stora bredd av insatser som orden belönar:
Hedgehog conservation, chocolate making, sport and health, industry and the arts, charity and volunteering – we celebrate an amazing hundred years of honourable service.
Detta ändamål till trots så har orden fått kritik för sitt namn. Något brittiskt imperium existerar som bekant inte längre och i de forna kolonierna är inte alla roade av att ta emot en utmärkelse som bär dess namn. Poeten Benjamin Zephaniah är en av dem som avböjt att ta emot orden. 2004 föreslog en parlamentarisk utredning ett namnbyte till The Order of British Excellence. På så vis kunde de välkända förkortningarna MBE, OBE et. c. behållas.
Enligt en bok som kom ut 2015 ska prins Charles vara positiv till en sådan förändring. Detta dementerades dock snabbt av hans stab. Möjligtvis blir det Charles som får ta över stormästarskapet efter sin far efter att det offentliggjorts att denne kommer att dra sig tillbaka från sina offentliga åtaganden. Charles är idag Bathordens stormästare. Oppositionsledaren Jeremy Corbyn vill gå ännu längre och har utlovat en radikal omdaning av belöningsväsendet om han kommer till makten.
Idag begravdes Finlands förre president Mauno Koivisto i Helsingfors domkyrka. Framför kistan, som var svept i den finska presidentflaggan, var hans ordnar och medaljer placerade: storkorset med kedja av Finlands Vita Ros orden, storkorset av Frihetskorsets orden samt storkorset av Finlands Lejons orden. Presidenten är dessa ordnars stormästare.
Koivistos serafimersköld.
Koivisto innehade även flera utländska ordnar, bl. a. svenska Serafimerorden som han tilldelades vid ett statsbesök i Sverige 16 april 1982. När kung Carl Gustaf besökte Finland 1983 tilldelades han även kedjan. Som serafimerriddare fick Koivisto sitt vapen målat på en särskild vapenplåt. Efter hans död har dödsdatumet tillförts och idag på begravningsdagen fördes den med grenadjärvakt från Stockholms slott till Riddarholmskyrkan där serafimerklockan inledde sin timslånga serafimerringning för den avlidne riddaren.
Hans valspråk Valtakunnan parhaaksi betyder ”För rikets bästa”.
Polisen har den 12 maj instiftat nya medaljer för medborgare och anställda. Därmed får den nya Polismyndigheten ett enhetligt medaljsystem som ersätter Rikspolisstyrelsens och länspolismyndigheternas tidigare medaljer. Så här skrev rikspolischef Dan Eliasson i sitt nyhetsbrev:
Inom svensk statsförvaltning har vi ända sedan 1700-talet en tradition att belöna förtjänstfulla insatser. Det är också en gammal polisiär tradition. De tidigare länspolismyndigheterna hade medaljer som tilldelades både anställda och medborgare. Den möjligheten upphörde vid bildandet av den nya Polismyndigheten. Därför har vi nu fattat beslut om att instifta tre olika medaljer.
De tre medaljerna är Medborgarmedaljen, Förtjänstmedaljen och Utlandsmedaljen. Alla har formen av polisvapnet inom en ring med inskription. Ringens diameter motsvarar åttonde storleken.
Medborgarmedaljen har inskriptionen För rådigt ingripande och finns i guld och silver. Den kan tilldelas personer som inte är anställda vid polisen som antingen skadats vid ett rådigt ingripande eller som rådigt avvärjt fara för liv hälsa eller egendom. Regionpolischef beslutar om silvermedalj och rikspolischefen om guldmedalj. Bandet är ”polisblått” och ”polisgult”.
Kriterierna överlappar delvis de för regeringsmedaljen För berömliga gärningar som ska gå till den som rådigt räddat en människa i livsfara. Man får hoppas att polisen i förekommande fall nominerar till den medaljen istället, men med det sagt är Medborgarmedaljen ett gott komplement. Utdelning ska följa principerna i förordningen (1988:842) om ersättning och belöning åt den som hjälper polisen.
Förtjänstmedaljen har inskriptionen För förtjänstfulla insatser och finns i guld och silver. Den kan tilldelas polisanställda för personligt mod, förtjänstfull insats av betydelse för polisens verksamhet, eller förtjänstfull ledning av personal under svåra förhållanden. Inspiration har tydligen hämtats från Försvarsmaktens förtjänstmedalj. Rikspolischefen beslutar om tilldelning.
Bandet ska vara ”polisblått” med ”polisgula” ränder och belagt med ett eklöv (här stämmer alltså inte bild och text överens). Eklövet ska bäras på uniformer till vilka utmärkelser eller släpspännen inte bärs. En roligt detalj.
Utlandsmedaljen har inskriptionen För internationella insatser och finns i brons. Den tilldelas polisanställda efter tre månaders tjänstgöring i utlandsstyrkan. Beslut om tilldelning fattas av chefen för Nationella operativa avdelningen. Även här tycks man har tittat på försvarsmaktens medalj med samma inskription som även den är i brons.
Gemensamt för de tre medaljerna är att den som tilldelas fler av samma valör får en siffra i samma metall att fästa på släpspännet.
Tidigare har det funnits två medaljer på nationell nivå: I fredens tjänst (instiftad 2000) och För förtjänstfulla insatser (instiftad 2007 efter Tsunamikatastrofen) som både främst hade bäring på insatser utomlands. Båda i guld och silver i formen av en oval med en Europa-karta med polisvapnet. Olika länspolismyndigheter hade egna medaljer, flera med texten ”Tack för god insats!” och med ett band unikt för länet. Dessa upphör nu.
Bestämmelserna för de nya medaljerna är väl genomarbetade och uttömmande. Man har uppenbarligen tagit till sig erfarenheter där de funnits och fått till ett bra system. Ett problem är att banden är att medborgarmedaljens band är mycket likt den svenska tapperhetsmedaljens, och förtjänstmedaljens (så som den är beskriven) med regeringens medaljers. Här finns en konkret förväxlingsrisk. Här borde man ha behållit de äldre medaljernas band.
Polismyndigheten letar nu efter en leverantör och siktar på att kunna dela ut medaljerna fr. o. m. nästa år. De kommer att kunna delas ut retroaktivt t. o. m. datumet för myndighetens grundande den 1 januari 2015. De poliser som får ta emot dem kan bära dem antingen till högtidsuniform II, som liknar den militära mässdräkten, eller i särskilda fall även till högtidsuniform I, som liknar den militära paraddräkten.
Ordinarie ordenskapitel under Kungens ordförandeskap. Foto: Kungahuset.se
Ordenskapitel kallas det möte där beslut om det svenska ordnarna fattas. Det sammanträder under kungens ordförandeskap i slutet av april och brukar vanligtvis gå obemärkt förbi. I år har emellertid hovet uppmärksammat det med en notis på sin hemsidan vilket är roligt att se.
Organisationen som förvaltar de svenska ordnarna heter Kungl. Maj:ts orden (KMO) och grundades 1748. Den kan liknas vid en stiftelse med kapitlet som sitt årsmöte. Efter 1975 delas ordnar inte längre ut till svenska medborgare och KMO har följaktligen krympt, men ännu finns en handfull ämbets- och tjänstemän i lokalerna bakom ordenssalarna på Stockholms slott. De handlägger bl. a. alla ärenden rörande de utmärkelser som kungen delar ut.
Sedan några år hålls ordenskapitlet återigen i Serafimersalen på Stockholms slott som inreddes just för detta ändamål. Bordet och stolarnas klädsel är mönstrad med patriarkalkors vilket är ett av Serafimerordens emblem. Kapitlet tar upp sedvanliga årsmötesfrågor som ekonomi och ansvarsfrihet, men även ovanligare ärenden såsom nya serafimersköldar som här presenteras för kungen och sedan ställs ut för allmän beskådan.
KMO står under ledning av ordenskanslern Ingemar Eliasson, med vice ordenskansler tillika ordenssekreterare Staffan Rosén.
Stormmolnen hopar sig inför Suveräna Malteserordens stormästarval som ska äga rum i Rom på lördag. Från ordens högkvarter har utgått en uppmaning till valförsamlingens medlemmar att de ska utse en tillfällig ledare för ett år. Under denna tid ska författningen ses över. Detta går i linje med påve Franciskus uttalade ambition att reformera orden som stöds av flera i dess ledande skikt. Ärkebiskop Angelo Becciu är påvens särskilde delegat i denna fråga.
Alla håller dock inte med om att det finns ett förändringsbehov och avsatte stormästaren Matthew Festing är alltjämt populär bland många medlemmar. Han ställt sig till förfogande för att bli återvald och påven ska ha sagt till honom att han inte motsäger sig detta. Det skulle dock innebära allt annat än förändring och i ett brev har Becciu skrivit att påven önskar att Festing håller sig borta från valet på lördag eftersom det ”skulle riva upp sår som just har läkt”.
Nu ser det ut som att Festing ämnar att trotsa denna uppmaning. Reuters rapporterar att han planerar att infinna sig i Rom och delta i valet. En oväntad utveckling. Därmed ser konflikten inom Malteserorden inte ut att vara över än.
Uppdatering
Enligt uppgift ska påven inte längre motsätta sig Festings närvaro. Bland annat eftersom hans röst behövs för att valet ska bli giltigt.
Kungl. Krigsakademiens distinktionstecken är en riktig raritet bland svenska utmärkelser. Det instiftades 1794 och utdelade till och med 1820 till kadetter av de högre klasserna. Det är ett bra exempel på 1700-talets skaparglädje när det kommer till utmärkelser. Idag är så gott som alla nya medaljer runda, men detta har formen av ett harnesk av silver med texten För påliteligt upförande och bars på bröstet i ett rött vattrat sidenband. Idag finns endast tre exemplar bevarade.
Krigsakademien grundandes 1792, kort efter Gustaf III:s död, av Gustaf VI Adolfs förmyndarregering för utbildning av officerare. Den förlades till Karlbergs slott utanför Stockholm där officersutbildning kontinuerligt bedrivits sedan dess. Året därpå instiftades jetonger (en mindre icke-bärbar medalj) i guld, silver och brons att utdelas av styresmannen till kadetter För framsteg i wetenskaperne. Ännu ett år senare kom distinktionstecknet som var en särskild kunglig belöning, och kallades rentav för ”en slags orden”. Det delades inte ut för studieflit utan för ”påliteligt och dygdigt uppförande”. Med det följde ett visst ansvar för kamraterna samt ett antal privilegier, bl. a. rätten att bära käpp och klocka, att gå till staden samt kontroll över de egna fickpengarna.
Karlbergs slott.
Sedan kung Gustaf Adolf blivit myndig 1796 tillträdde han själv som styresman och överlämnade tecknet personligen vid flera tillfällen. Så gjorde även Karl XIV Johan. Med tiden gick det dock inflation i utdelningen. Den kom att bli ett tröstpris till den kadett som inte utsågs till korpral, och till slut blev det anmärkningsvärt om man inte tilldelades det. I juni 1820 delade kronprins Oscar (I) ut de sista distinktionstecknen till tjugo kadetter.
Tillverkningsstans. Foto: Armémuseum.
Tillverkningsstansen finns idag bevarad på Armémuseum, och man kan väl leka med tanken på att denna stiliga utmärkelse skulle kunna återupplivas. Priser och stipendier delas ju alltjämt ut på Karlberg vid examensceremonier. Nog skulle de nya officerarna uppskatta en bärbar belöning?
Läs Lars O. Lagerqvists utmärkta artikel om tecknet i Svensk Numismatisk Tidskrift (nr 3/2010).
Friherre Niclas Silfverschiöld avled idag efter en tids sjukdom. Han var make till prinsessan Désirée. De gifte sig den 5 juni 1964 i Storkyrkan i Stockholm och fick tre barn tillsammans. Niclas Silfverschiöld blev 82 år gammal.
Niclas Silfverschiöld var dessutom huvudman för den friherrliga ätten Silfverschiöld (nr 283) och en av få kvarvarande kommendörer av Vasaorden. Han utnämndes den 15 maj 1966 av Gustaf VI Adolf.
Nyligen skrev jag om hans namne och förfader Niclas Sahlgren som var en av de allra första Vasa-kommendörerna. Han instiftade fideikommissen Gåsevadholm i Halland och Koberg i Västergötland och stadgade att om hans ättlingar skulle dö ut så skulle de överlåtas till Vasaorden. Eftersom han fick många ättlingar blev detta aldrig aktuellt och egendomarna gick 1776 genom dotterdottern Anna Margareta Alströmer till ätten Silfverschiöld. Niclas Silfverschiöld själv bodde och bedrev jordbruk på Kobergs slott.
Niclas Silfverschiölds utmärkelser
Gustaf VI Adolfs minnesmedalj (1967)
Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken III (2016)
Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken II (2013)
Carl XVI Gustafs jubileumsminnestecken I (1996)
Kronprinsessans och prins Daniels bröllopsminnesmedalj (2010)
H. M. Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band (1992)
Kommendör av Vasaorden (1966)
Storofficer av luxemburgska Adolf av Nassaus civil- och militärförtjänstorden
Phaleristica 