Etikettarkiv: Bärande

Justering av För nit och redlighet

NOR

Medaljen För nit och redlighet.

Medaljen För nit och redlighet i rikets tjänst, som tilldelas statsanställda efter 30 års anställning, får sitt utseende aningen justerat efter att Arbetsgivarverket tecknat ett nytt tillverkningsavtal med Svenska medalj AB. Tidigare har medaljen tillverkats av Sporrong. Bland annat kommer eklövsornamentet på frånsidan, som infördes vid Gustaf VI Adolfs trontillträde 1950, att återinföras. Den belönade får också sitt namn på etuiet vilket är en snygg och personlig detalj.

För nit och redlighet har den något ovanliga 6:e storleken (27,5 mm.) vilket kommer av att riksdagen 1946 bad regeringen att demokratisera utdelningen och inte göra skillnad på tjänstemän av olika lönegrad genom att dela ut 8:e eller 5:e storleken av guld eller silver. Resultatet blev att alla fick en ”mellanstorlek” av guld. Efter 1975 är För nit och redlighet den enda medalj som delas ut för statlig tjänst.

Lite överkurs:

På medalj.nu pågår en intressant diskussion om hur För nit och redlighet borde kategoriseras, vilket avgör hur den ska bäras i förhållande till andra medaljer. Före 1975 delades medaljen ut efter beslut av Konungen i statsrådet (Kungl. Maj:t) och därefter av regeringen. De medaljerna räknas idag till kategori G. Regeringsmedaljer. Eftersom utdelandet För nit och redlighet vid samma tid delegerades till myndigheterna har det ansetts medaljen numera hör till kategori I. (medaljer som instiftats av regeringen (Kungl. Maj:t) men som delas ut av myndigheter, samt medaljer de kungl. akademiernas medaljer).

I sin bok Svenska ordnar och medaljer (1987 och 1998) listar vice ordenskansler Fredrik Löwenhielm För nit och redlighet i kategori G. vilket fortfarande är Kungl. Maj:ts ordens ståndpunkt. Det finns dock ett antal felaktigheter i Löwenhielms lista, ex. placeras regeringsmedaljen För omsorgsfull renvård i kategori I. och på flera ställen frångår han anciennitetsprincipen och placerar nyare medaljer före äldre i samma kategori.

Sett till vad de andra kategorierna innehåller så är det logiskt att medaljen flyttas. Kategori G. innehåller sådana medaljer som regeringen själv delar ut efter beslut på regeringssammanträde, medan kategori I. innehåller sådana som regeringen (Kungl. Maj:t) fastställt men inte själv delar ut, ex. Uppsala universitets medalj För trohet och nit från 1928. Frågan är då om en medalj som instiftats i en kategori bör förbli där även om utdelningen förändras.

Oavsett vad man har för åsikter om denna faleristiska exkurs är det en fin medalj.

Lämna en kommentar

Under Bärande, Belöningsmedaljer

Bärande och straff

Den 1 oktober pensionerades den norska strafflagen från 1902 och en ny trädde ikraft. I och med detta slopas en hittills gällande regel gällande olovligt bärande av utmärkelsetecken:

§ 328. Med bøter eller med fengsel inntil 3 måneder straffes den […] som uhjemlet offentlig eller i rettsstridig øyemed tillegger seg eller bærer noen norsk eller utenlandsk titel eller ærestegn.

Istället för kriminalisering sätter man sin tilltro till ”sociala sanktioner” för att lösa sådana situationer där någon ex. köpt franska hederslegionen och bär den offentligt. Norge är ett land där utmärkelser utdelas restriktivt och tas på allvar, så kanske är det fullt tillräckligt.

Den som gör så gör dock bäst att hålla sig borta från Frankrike. Där kan olovligt bärande av statens utmärkelser fortfarande kan ge ett års fängelse.

1 kommentar

Under Bärande

Riksmötets öppnande

Idag inledde riksdagen sitt verksamhetsår med en ceremoni i Riksdagshuset. Ceremonin har förändrats många gånger sedan det första riksmötet i Arboga 1435. När det hände senaste gången 1975 försvann bl. a. ordens- och medaljprakten.

Numera finns dock alternativ för mindre formella tillfällen. Flera, däribland Veronica Palm (S), noterade till att kungen och prinsarna bar ett märke på rockslaget. Detta är Serafimerordens knapp, en s. k. bouton. Kungen bar en äldre versionen med en miniatyrkraschan på en ljusblå bandrosett. De båda prinsarna bar den nygamla versionen med guldseraf som Jonas Arnell skrivit om.

Kungafamiljen på riksmötets öppnande.

Kungafamiljen på riksmötets öppnande.

Medaljer då? Jo, de kommer ofta tillsammans med en lite rosett i samma band. Idag kunde riksmarskalken Svante Lindqvist samt ett par landshövdingar ses med sådana. Samtliga tre är innehavare av Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band.

Landshövingen i Uppsala, Peter Egardt med medaljrosett. Per Westerberg har en finare medalj, men den bärs i kedja och saknar därför rosett.

T. h: Landshövdingen i Uppsala, Peter Egardt med medaljrosett. T. v: Förre talmannen Per Westerberg har en finare medalj, men den bärs i kedja och saknar därför rosett.

En annan innehavare av samma medalj som bar den i original är hovstallmästaren Mertil Melin som ridit i den kungliga kortegen i tretton år och idag gjorde det för sista gången. På hovstallets paraduniform bärs utmärkelser alltjämt i original och Melin har samlat på sig en del under sina år som arméchef och hovstallmästare.

Mertil Melin vid ett statsbesök 2011.

Mertil Melin vid ett statsbesök 2011.

Men!? Var det inga kvinnor som bar utmärkelser idag? Jo, en dam på läktarens tredje rad bar en liten medalj. Av bandet av döma en av regeringens medaljer. Strikt sett inte helt korrekt, men tanken är helt rätt. Har du medalj – då bär du den. Hoppas att både kvinnor och män såg den och kommer ihåg att plocka fram de egna utmärkelserna till nästa tillfälle.

1 kommentar

Under Ceremonier

Recension: Perspectives on the Honours Systems

RÄTTELSE: Artikeln om Karl XII är skriven av Antti Matikkala och ingen annan.

20150621-1

Som tidigare utlovat kommer här en recension av Perspectives on the Honours Systems – en antologi om ordensväsendet i norden och Ryssland, utgiven 2015 av Kungl. Vitterhetsakademin med Antti Matikkala och Staffan Rosén som redaktörer. Det är roligt att ordensväsendet ägnas uppmärksamhet från svenskt håll, trots den istid de inhemska ordnarna just ni genomlider.

De femton experter som lånat sina pennor till boken kan sitt ämne. Ofta blir det riktigt på djupet. Antti Matikkala redogör t. ex. för hur Sverige under Karl XII närmade sig Frankrike kulturellt, och hur detta senare ger upphov till tre svenska ordnar 1748 med franska förlagor. En tidigare obelyst del av de svenska ordnarnas historiska bakgrund.

Flera artiklar behandlar ordensväxlingar mellan länder, såväl historiska som nutida. Ordnar som diplomatiskt redskap får sin fulla belysning. Som vänskapligt medel, vid statsbesök och ambassadörsavtack, men också när ordensutdelningar dragits tillbaka som en markering mot ett lands politik. Mycket att förkovra sig i för den intresserade.

Det finns även mer lättillgängliga artiklar för den mer allmänt intresserade. En artikel beskriver marskalk Mannerheims sätt att förhålla sig till sitt stora ordensinnehav, även den av Bergroth. Mannerheim var mycket mån om att välja rätt utmärkelser för varje tillfälle, vilket ger upphov till flera lustiga anekdoter.

Boken är mycket väl illustrerad med bilder på ex. Mannerheims ordnar. För första gången fick jag se hur storkorsband klippts av och fäst på frackbröstet med knappar, vilket förklarar varför det i vissa fall verkar gå från höft till armhåla.

För första gången har jag t. ex. fått förklaringen varför storkorsbandet verkar gå från höft till armhåla på vissa äldre fotografier. Tydligen var det vanligt att klippa av bandet och fästa det på magen med knappar (se bilden) och därav det ibland märkliga intrycket.

Perspectives

Slutligen finns några översiktliga redogörelser för de svenska, finska och ryska ordensväsendena idag för den som vill orientera sig. Perspectives on the Honours Systems är nog en bok som bara den riktigt entusiastiske läser från pärm till pärm, men viss finns där artiklar för alla grader av ordensintresserade. Såväl expert som nybörjare rekommenderas att läsa den. Boken går att köpa här.

Lämna en kommentar

Under Litteratur, Ordnar