Tag Archives: Ordensväsende

Ordensväsendet ska utredas!

Serafimerorden 2

Serafimerorden.

Sex riksdagspartier (S, M, MP, C, L och KD) tillkännagav idag att en parlamentarisk utredning ska tillsättas för att ”analysera vissa frågor som berör kungahuset, de allmänna flaggdagarna och det offentliga belöningssystemet.”

Detta är många och stora frågor och mycket att smälta på en gång. Ambitionen tycks vara en varsam reform av monarkin och kungahuset, föranledd av att antalet yngre medlemmar vuxit så mycket och att flaggdagar inte längre ses som så moderna. Jag förutsätter att utspelet skett med kungens goda minne.

Något som är fantastiskt positivt är att partierna samtidigt är överens om att det offentliga belöningssystemet ska ses över! En mycket genomtänkt och ambitiös agenda har annonserats:

Översynen ska omfatta ordensväsendet, regeringens belöningsmedaljer, utmärkelsen Professors namn, utmärkelsen För nit och redlighet i rikets tjänst, Utrikesdepartementets medalj samt Försvarsmaktens och Polismyndighetens medaljer.

Därutöver är ställer man sig dessutom tydligt bakom ett återupptagande av ordnar till svenskar:

Några utgångspunkter är att svenska medborgare ska kunna belönas inom ordensväsendet och att tilldelningar av utmärkelser inom Vasaorden och Svärdsorden ska återupptas.

Serafimerorden, Svärdsorden och Nordstjärneorden instiftades 1748 och Vasaorden instiftades 1772. De utdelades tidigare för långvarig verksamhet inom olika samhällsområden. 1974 avskaffades utdelandet till svenskar helt, eftersom man ansåg att utmärkelserna speglade mottagarnas ställning och tjänsteår mer än något annat.

Sedan dess har många av oss hoppats att ett mindre omfattande men desto mer ändamålsenligt ordensväsende kan tas i bruk. För visst vore de hedrande för 2000-talets svenskar om de kunde hedras på samma sätt som historiska storheter. Serafimerorden förlänades t. ex. ärkebiskopen och fredspristagaren Nathan Söderblom, Svärdsorden mottogs av Axel von Fersen, Nordstjärneorden tilldelades Carl von Linné och Alfred Nobel, och Vasaorden tillföll Astrid Lindgren.

Partierna som står bakom utredningen representerar en betryggande riksdagsmajoritet. Man har till och med kommit överens om hur organisationen för det framtida belöningsväsendet ska se ut:

Beslut om utmärkelser inom ordnarna ska som tidigare meddelas av Kungl. Maj:ts Orden på förord av regeringen. Principer för tilldelning av belöningar ska inkludera jämställdhets- och mångfaldsaspekter. För att stärka den folkliga förankringen ska möjligheterna för enskilda medborgare att nominera någon för belöning utredas.

Nu följer vi utvecklingen med spänning! Läs hela debattartikeln på SvD Brännpunkt här.

1 kommentar

Filed under Ordnar

Björklund: Återinför ordensväsendet

0603490586517_max

Jan Björklund (L).

Ordensfrågan är het igen! I en motion undertecknad Jan Björklund, Allan Widman och Tina Acketoft att det svenska ordensväsendet ska tas i bruk för att belöna svenska medborgare. Motionärerna skriver:

Sverige behöver ett genomtänkt system för hur individer som utfört allmännyttiga insatser av särskilt slag skall uppmärksammas, oavsett medborgarskap. De officiella ordnar som i praktiken förklarades vilande 1975 bör åter tas i bruk och ska kunna tilldelas även svenska medborgare. Det är en viktig och grannlaga uppgift att anpassa ett officiellt belöningssystem till dagens och framtidens behov av att belöna människor som utfört särskilt betydelsefulla insatser inom samhällets olika områden.

Motioner om att riva upp ordensreformen har visserligen regelbundet lagts fram i riksdagen sedan 1986, men jag tror att detta är första gången en partiledare sätter sitt namn under en sådan motion.

I en intervju i Svenska Dagbladet tar Björklund säger att det finns två skäl till att återinföra ordnar:

– Det ena är att uppmärksamma dessa människor och deras insatser. Det andra är att de som uppmärksammas blir stolta och glada.

Läs hela motionen här. Jag återkommer inom kort med en analys av utvecklingen.

2 kommentarer

Filed under Ordnar

En glänsande jubeldoktor

Ibland får man höra att de bärbara utmärkelsernas storhetstid är över eftersom högtidsdräkten blivit en mindre utnyttjad klädnivå. Någon borde berätta det för Uppsala universitet som nyligen firade sin promotionshögtid i storslagen ordensprakt i en fullsatt domkyrka. Förre rektorn Stig Strömholm, som femtio år tidigare promoverades till juris doktor, blev hyllad som jubeldoktor. Hans väldekorerade frack vittnar om en sällsynt distingerad akademisk karriär.

Doktorspromotion

Rektor Eva Åkesson med Stig Strömholm. Foto. Mikael Wallerstedt

Vid åsynen av Strömholm iförd sina utmärkelser ligger det nära tillhands att tro att han är medlem av diverse dubiösa ordenssällskap, eller att han tagit medaljerna direkt från studentfracken. Då tar man verkligen miste! Samlingen av statsordnar och medaljer är förtjänade under ett långt liv i vetenskapens tjänst som professor, universitetsrektor och preses för Vitterhetsakademien för att nämna ett fåtal poster han innehaft. Bland utmärkelserna märks ordnar från de nordiska länderna, såväl som ett storkors från Vatikanen samt den exklusiva Serafimermedaljen i guldlänkar. Vissa ordnar har han fått för sina förtjänster och internationellt samarbete medan andra, som tyska orden Pour le Mérite, är organisationer med officiella bärbara tecken.

Strömholm3

Strömholm på sammanträde med Pour le Mérite.

Strömholm anses vara en av den svenska konservatismens intellektuella giganter. När han på 70-talet gav sig in i debatten om den nya regeringsformen förespråkade han att ordensväsendet skulle bevaras, men avfärdade tanken på att ordensgrad skulle fortsätta att avgöras av mottagarens tjänsteställning. Det säger något om dåtidens ordensväsende att inte ens en ledande konservativ ville stå bakom det helt.

Den 6 juni 1974 blev Strömholm en av de sista att utnämnas till riddare av Nordstjärneorden. Han hade precis de fem år som krävdes för att som professor kvalificera sig för orden. Detta var i början av hans akademiska bana. 2012 kunde den pensionerade Strömholm ta emot Serafimermedaljen ” för sina synnerligen förtjänstfulla insatser inom svenskt universitetsväsende och kulturliv”.

Jag dristar mig inte till att anmärka på den nyblivne jubeldoktorns bärande av sina utmärkelser, men konstaterar att reglerna om begränsning av antalet halstecken och kraschaner glädjande nog inte förlorat i aktualitet.

Stig Strömholms ordnar och medaljer (urval):

  • Serafimermedaljen (2012)
  • H.M. Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band (1986, 8:e storleken 1981)
  • Riddare av Nordstjärneorden (1973)
  • Illis quorum meruere labores av 12:e storleken (1997)
  • Vitterhetsakademiens stora medalj i guld
  • Riddare med stora korset av påvliga Gregoriusorden
  • Storofficer av tyska Förtjänstorden
  • Kommendör 1 kl. av danska Dannebrogorden
  • Kommendör 1 kl. av estländska Terra Mariana-korsets orden
  • Kommendör av Finlands Vita Ros’ orden
  • Kommendör av franska Hederslegionen
  • Tyska orden Pour le Mérite

Manteln? Inte den blekaste aning.

2 kommentarer

Filed under Bärande

Besök på ordenssalarna

Ska man rekommendera ett enda besöksmål för den som är intresserad av svenska utmärkelser så blir det utan tvekan Ordenssalarna på Stockholms slott. Dessa fyra salar, som är inredda med de kungliga ordnarnas emblem, rymmer en imponerande utställning över svenska ordnar, medaljer och tillhörande föremål från mitten av 1700-talet och framåt. En perfekt utflykt för den som semestrar i huvudstaden.

dav

Prins Bertils ordnar.

Här finns ordnar och medaljer som delats ut till och tagits emot av svenskar. T.ex. en imponerande samling storkors som prins Bertil tilldelades under sina år som representant för Sverige i utlandet. Ordenstecknen ska vanligtvis återsändas till sina hemländer när mottagaren avlider men i detta fall har de utländska statscheferna generöst tillåtit samlingen att förbli komplett. De svenska ordnarna: Serafimer-, Svärds-, Nordstjärne- och Vasaordnarna blir utförligt beskrivna, inklusive deras tillhörande dräkter.

dav

Prins Bertils ordnar.

Något jag själv uppskattar något oerhört är de små tillfälliga miniutställningarna som ordnas när det händer något särskilt. Just nu finns t.ex. en liten utställning om tillverkningen av ordenstecken i och med att en ny hov- och ordensjuvelerare Henrik Ingemansson utsågs 2014. Här kan man se tecken i olika faser av tillverkningen. Ett alldeles nytt tillskott är en monter som visar hur det gick till när kung Carl Gustafs tredje jubileumsminnestecken blev till inför 70-årsdagen i år.

sdr

Prins Oscars vapenplåt och Serafimerbaneret i Serafimersalen.

När man kommer till den fjärde och sista salen är det inte bara historia längre. I detta rum sammanträder fortfarande ordenskapitlet under kungens ordförandeskap och väggarna pryds av ett urval vapensköldar tillhörande Serafimerordens levande riddare och ledamöter. Särskilt framställd var den senaste skölden, prins Oscars som inom kort kommer att få sällskap av prinsessan Sofias som just nu färdigställs hos vapenmålaren.

Lämna en kommentar

Filed under Medaljer, Ordnar

Statsministrar och deras utmärkelser

Att Fredrik Reinfeldt nu får Konungens medalj ”för mångåriga och betydelsefulla insatser som statsminister” ger mig tillfälle att skriva om hur statsministrar genom tiderna belönats för sitt arbete. Inte oväntat handlar det om politik.

Dagens statsministerämbete räknar sitt instiftande till 1876. Då var det självklart att innehavaren skulle bli Serafimerriddare. Serafimerorden var ju instiftad:

”som belöning för dem, vilka genom sina tjänster till konung och fädernesland gjort sig högst förtjänta och således blivit värdiga att bekläda rikets högsta ämbeten.”

Det centrala kravet var just att bekläda ämbetet. Mångåriga eller betydelsefulla insatser behövdes inte. Så fick samtliga statsministrar från Louis De Geer d.ä. (1876-80) till Christian Lundeberg (1905) ta emot Serafimerorden. Det sista exemplet är belysande. Lundeberg tog emot orden dagen före sin avgång. Hans period som statsminister skulle inte sträcka sig över hundra dagar.

Louis De Geer 1884

Sveriges förste statsminister Louis De Geer 1884.

Samma utdelningsprinciper återfanns även bland de lägre och mer vanligt förekommande ordensgraderna. Ämbete, inte förtjänster, avgjorde om man fick en orden. Detta, tillsammans med att förläningarna sågs som ett uttryck för kungamakten, skapade ett motstånd mot ordnar bland liberaler och socialdemokrater som ofta nekade att ta emot dem.

Den förste liberale statsministern blev också den förste att avstå Serafimerorden, nämligen Karl Staaff (1905-06 och 1911-14). Staaff såg förtjänster med ordensväsendet och försvarade det t.o.m. inför riksdagen. Den pågående konflikten med Gustaf V om parlamentarismen gjorde det dock omöjligt får honom att ta bli Serafimerriddare. Ett så nära förbund kunde han inte ingå med kungen. Han blev istället kommendör med stora korset av Nordstjärneorden den 6 juni 1912.

Inga efterföljande liberala eller socialdemokratiska statsministrar tog emot ordnar. Det gjorde dock de som tillhörde högern eller bondeförbundet. Den opolitiske Louis De Geer d.y. (1920-21) blev sannolikt inte erbjuden någon då han fick avgå efter förödande kritik från sin egen expeditionsministär. Axel Pehrsson-Bramstorp blev den siste statsministern att bli Serafimerriddare. Dock först 1949 för sina många år i riksdagen, långt efter hans s.k. ”semesterregering” juni-september 1936.

Under 1900-talet dominerade socialdemokraterna politiken, och få av dem tog emot ordnar. När rörelsen på 60-talet kunde se tillbaka på över 40 år i regeringsställning tänkte man på sina håll att det ändå var synd att så många fick gå utan synliga hedersbevisningar. Planer på en ”socialdemokratisk Serafimerorden” tog form. Lyckligtvis förfogade regeringen redan över en belöningsmedalj, den av Gustav III instiftade Illis quorum meruere labores. Inte olikt ordensväsendet var medaljen uppdelad i fyra storlekar, varav den högsta bars i kedja om halsen och var särskilt exklusiv.

Rickard Sandler

Rickard Sandler (1925-26) tog emot Illis quorum.

1962 kunde Tage Erlander dela ut Illis quorum av 18:e storleken till sin ende företrädare som var i livet: Rickard Sandler (1925-26), samt till statsråden Axel Gjöres och Gustav Möller. Därtill var de mycket väl förtjänta efter många i poltiken. Den stora skillnaden mellan medaljen och de ordnar de avstått från var att medaljerna skulle de få behålla medan ordenstecknen hade varit till låns.

1984 blev det dags igen. Då skulle Tage Erlander själv belönas, denna gång med statsråden Gunnar Sträng och Torsten Nilsson. För att inte ge utmärkelsen en alltför socialdemokratisk prägel var även de borgerliga partiledarna Gunnar Hedlund och Jarl Hjalmarsson inbjudna. Det blev sammanlagt fem medaljer av 18:e storleken. Inför utdelningen hade man enats om att mottagarna skulle få samma rang som Serafimerriddare, vilket även gällde Konungens medalj av 12:e storleken med kedja.

Konungens medalj hade efter ordensreformen utökats från att vara en ren hovmedalj till att även belöna samhällsförtjänster. Sett till vilka den tilldelats har den högsta graden (12:e storleken med kedja) visat sig vara närmast identisk med Serafimerorden och tillfallit ärkebiskopar, överbefälhavare, samt givetvis statsministrar. Därför kan det tyckas märkligt att samtliga statsministrar efter Olof Palme tagit emot den: Thorbjörn Fälldin (1986), Ingvar Carlsson (1996), Carl Bildt (2003), Göran Persson (2009) och nu senast Fredrik Reinfeldt.

Till skillnad från ordensväsendet (som ursprungligen infördes av riksdagen) har Konungens medalj visat sig vara helt okontroversiell. För statsministrarnas del kan det delvis förklaras att de tilldelas den först när de lämnar riksdagen, och inte när de befinner sig i den politiska hetluften som var fallet med Serafimerorden. Bland mottagarna finns många andra socialdemokrater, liberaler och miljöpartister, t.o.m. vänsterpartister (!). Det verkar finnas en bred politisk uppslutning för utmärkelser som tilldelas restriktivt och efter individuell prövning.

Det bådar gott för framtiden.

3 kommentarer

Filed under Belöningsmedaljer, Ordnar

Recension: Perspectives on the Honours Systems

RÄTTELSE: Artikeln om Karl XII är skriven av Antti Matikkala och ingen annan.

20150621-1

Som tidigare utlovat kommer här en recension av Perspectives on the Honours Systems – en antologi om ordensväsendet i norden och Ryssland, utgiven 2015 av Kungl. Vitterhetsakademin med Antti Matikkala och Staffan Rosén som redaktörer. Det är roligt att ordensväsendet ägnas uppmärksamhet från svenskt håll, trots den istid de inhemska ordnarna just ni genomlider.

De femton experter som lånat sina pennor till boken kan sitt ämne. Ofta blir det riktigt på djupet. Antti Matikkala redogör t. ex. för hur Sverige under Karl XII närmade sig Frankrike kulturellt, och hur detta senare ger upphov till tre svenska ordnar 1748 med franska förlagor. En tidigare obelyst del av de svenska ordnarnas historiska bakgrund.

Flera artiklar behandlar ordensväxlingar mellan länder, såväl historiska som nutida. Ordnar som diplomatiskt redskap får sin fulla belysning. Som vänskapligt medel, vid statsbesök och ambassadörsavtack, men också när ordensutdelningar dragits tillbaka som en markering mot ett lands politik. Mycket att förkovra sig i för den intresserade.

Det finns även mer lättillgängliga artiklar för den mer allmänt intresserade. En artikel beskriver marskalk Mannerheims sätt att förhålla sig till sitt stora ordensinnehav, även den av Bergroth. Mannerheim var mycket mån om att välja rätt utmärkelser för varje tillfälle, vilket ger upphov till flera lustiga anekdoter.

Boken är mycket väl illustrerad med bilder på ex. Mannerheims ordnar. För första gången fick jag se hur storkorsband klippts av och fäst på frackbröstet med knappar, vilket förklarar varför det i vissa fall verkar gå från höft till armhåla.

För första gången har jag t. ex. fått förklaringen varför storkorsbandet verkar gå från höft till armhåla på vissa äldre fotografier. Tydligen var det vanligt att klippa av bandet och fästa det på magen med knappar (se bilden) och därav det ibland märkliga intrycket.

Perspectives

Slutligen finns några översiktliga redogörelser för de svenska, finska och ryska ordensväsendena idag för den som vill orientera sig. Perspectives on the Honours Systems är nog en bok som bara den riktigt entusiastiske läser från pärm till pärm, men viss finns där artiklar för alla grader av ordensintresserade. Såväl expert som nybörjare rekommenderas att läsa den. Boken går att köpa här.

Lämna en kommentar

Filed under Litteratur, Ordnar

Ny antologi om ordensväsendet

20150621-1

Saknar du spännande sommarläsning? Vitterhetsakademien har nyligen gett ut Perspectives on the Honours Systems, en antologi där diplomater, museifolk, ordensämbetsmän m. fl. ger sin syn på ordensväsendets uppkomst och uppgift inom politiken och diplomatin. Fokus ligger på nordiska och ryska ordnar.

Redaktörerna är historikern Antti Matikkala vid Helsingfors universitet och Staffan Rosén, vice ordenskansler och sekreterare vid Kungl. Maj:ts orden. Många välbekanta auktoriteter på området återfinns i författarlistan, däribland Tom C. Bergroth och Ronny Andersen.

Boken kan beställas här. Själv ser jag fram emot en rafflande läsning. Recension utlovas så fort jag läst klart.

Lämna en kommentar

Filed under Ordnar