Etikettarkiv: Sui memores alios fecere merendo

Sui memores alios fecere merendo – räddningsmedaljen för utlänningar

En av Sveriges mindre kända medaljer är Sui memores alios fecere merendo, vilket är latin och betyder ”åt dem som genom välgärningar befästat sitt minne hos andra”. Denna medalj instiftades 1805 som en belöning för goda gärningar, särskild till de som räddat människoliv. 1832 översattes devisen till För berömliga gärningar, men den äldre latinska medaljen behölls och kom att ges till utlänningar. Formellt så ingår Sui memores fortfarande i regeringens belöningsmedaljer. Den delades senast ut 1973.

I februari 1805 gav Gustav IV Adolf i uppgift åt Vitthetsakademien att ta fram förslag på nya belöningsmedaljer då ”tjenlige Medailler icke finnas för att därmed kunna hugna och upmuntra dem, hvilka utmärka sig på hvarjehanda sätt”. Formuleringen är lite märklig. Vid denna tid fanns ett stort antal kungliga belöningsmedaljer. Både sådana med ett mycket specifikt syfte, till exempel medaljen Till heder för den qvinna som fint och snält kan spinna, och mer generella användningsområden som Illis quorum meruere labores vars latinska devis är hämtad från Propertius elegier och betyder ”åt dem vilkas verksamhet gjort dem därav förtjänta”.

Akademin lämnade den 21 maj en redogörelse över det befintliga medaljväsendet och gav förslag på ett antal nya medaljer, bland annat medaljen för berömliga gärningar med inskriften Sui memores alios fecere merendo inom en eklövskrans. Devisen var hämtad ur Aeneiden av Vergilius. Som jag beskrivit i ett tidigare inlägg användes eklövskransen under antiken som belöning till den som räddat liv. Medaljen godkändes av kungen den 30 maj 1805 och präglades i 12:e storleken avsedd att bäras på bröstet i kedja eller band.

Medaljens första tid

Den förste att få motta den nya medaljen var skeppsgossen Johan Emanuel Wissberg i Karlskrona. Han fick medaljen i silver den 1 oktober 1805 efter att han ”med fara för eget liv räddat ett i sjön fallet tre års gammalt barn från att drunkna”. Wissberg var född 1788 och borde alltså inte varit äldre än 18 år gammal. Just räddningsinsatser för människor i drunkningsfara eller sjönöd kom att löpa som en röd tråd i medaljens historia.

Nästa förläning skedde 1806 till skepparen Olof Hammarsten. Om denne skrev Karl Löfström att han medaljerats för att ha ”överfört en del gevär och bajonetter som under kriget mot Napoleon varit i franska arméns våld, alltså meriter av en helt annan art”. Denna beskrivning gör dock inte Hammarstens bragd rättvisa. I hård vind och under beskjutning av såväl preussare som fransmän hade han försökt rädda de retirerande svenska trupperna ur Lübeck på sitt skepp Wänskapen. Försöket misslyckades, svenskarna blev krigsfångar och Hammarsten fick sitt skepp sönderskjutet, plundrat och sålt. Han lyckades dock köpa tillbaka det och efter några nödtorftiga reparationer seglade han mot Sverige i skydd av mörkret med hela lasten av krigsmateriel ombord. Väl hemma hyllades han som hjälte och mottog medaljen Sui memores i guld.

1830 belönades två kvinnor, bondhustrun Anna Jonsdotter Tjernlund och protonotarien Sadélens änka (något annat namn står dessvärre inte), med medaljen i guld att bäras i vitt band på bröstet efter att de räddat livet på tio barnhusbarn i sjönöd. Medaljen överlämnades av landshövdingen efter söndagsgudstjänsten i Hässjö kyrka i Medelpad. Samma år gavs medaljen åt uppsalastudenten Sven Johan Lindgren som vid två tillfällen räddat människor från att drunkna. Året därpå belönades bonden Hans Larsson i Näsby som räddat en man och två barn undan en brand.

Svenska vs latin

Karl XIV Johan blev den förste kung som delade ut Sui memores både i 18:e och 12:e storlekarna i likhet med Illis quorum. 1832 beslutade han också att de medaljer som hittills delats ut med latinsk inskrift nu skulle få en svensk sådan. Illis quorum blev För medborgerlig förtjänst och Sui memores blev För berömliga gärningar. De gamla stamparna med latinsk skrift skulle dock bevaras för att användas i särskilda fall. De äldre latinska medaljerna blev därmed inte avskaffade utan räknades som separata utmärkelser.

En tradition som levt vidare in i våra dagar är att en medalj med latinsk inskrift även har kungens namn och titel på latin. På medaljen Illis quorum bär åtsidan med kungens bild texten Carolus XVI Gustavus Rex Sveciae medan medaljen För medborgerlig förtjänst bär texten Carl XVI Gustaf Sveriges Konung.

1841 införde Karl XIV Johan en ny utformning av de kungliga belöningsmedaljerna. De skulle som huvudregel delas ut i den mindre 5:e storleken med krona och högblått band med gula kantränder. På frånsidan skulle mottagarens namn graveras in under en liten eklövskrans (som blev likadan för samtliga medaljer). Denna förändring tycks dock inte ha genomförts avseende Sui memores före kungens död 1844.

Nya ändamål

Efter att den nya För berömliga gärningar införts 1832 och börjat delas ut till livräddare så var det inte självklart vad Sui memores skulle användas till. I praktiken tycks den ha använts som tackgåva till utländska vetenskapsmän och författare som skänkt gåvor till Sverige. 1840 mottog professor Ciampi i Florsen den mindre medaljen i guld efter att ha skänkt en samling brev och manuskript rörande den svenska historien till Kungl. Biblioteket och Vitterhetsakademin. 1841 fick den danske greve Sponnek den större medaljen i guld för sitt arbete Om tullväsendet i allmänhet och det danska i synnerhet. 1847 fick den preussiske hovtandläkaren medaljen för en odontoplastisk modellsamling till Karolinska institutet.

1852 ansökte guvernören för den svenska kolonin Saint-Barthélemy i Karibien om en medalj för handelsmannen Joseph de Gout från ön Saint-Thomas som bistått nödlidande efter en förödande brand i huvudstaden Gustavia. Han belönades av Oscar I med medaljen Sui memores i guld av 8:e storleken, vilket är det tidigaste exemplet jag känner till av att medaljen delats ut i en mindre storlek i enlighet med Karl XIV:s nya utformning. Detta innebar ett skifte tillbaka mot medaljens ursprungliga syfte att belöna räddningsbragder, nu med inriktning mot utlänningar.

Ett undantag är den svenske skådespelaren Wilhelm Svenson som fick medaljen av 8:e storleken i guld 1873 efter en lång karriär vid de kungliga teatrarna där han bland annat varit bibliotekarie vid dramatiska biblioteket utan att uppbära lön. Dessutom testamenterade han sina tillgångar till en fond till förmån för skådespelares änkor och barn. Här var det behjärtansvärda gärningar snarare än personligt mod som låg till grund för belöningen. Det finns flera exempel. 1890 motto Jenny Meijer medaljen i guld av 5:e storleken för att hon under många år bespisat fattiga skolbarn i Stockholm.

Räddningsmedalj för utlänningar

Från och med 1880-talet användes Sui memores ofta som räddningsmedalj till utlänningar som räddat svenskar. I de allra flesta fall rör det sig om de som kommit till undsättning när svenska handelsfartyg råkat i sjönöd i olika delar av världen. Medaljen delades då vanligt ut i 5:e storleken i guld eller 8:e storleken i silver. Undantagsvis kunde 8:e storleken av guld förlänas. Det är alltså samma principer som gällde För berömliga gärningar. Uppgiften att medaljen delats ut i 6:e storleken, som uppges i boken Utmärkelsetecken på militära uniformer (2007) av Christian Braunstein, är felaktig.

Under 1900-talet minskade antalet förläningar. Sista gången silvermedaljen av 8:e storleken var till den ryske högbåtsmannen Vjatjeslav Sergejev som under ett örlogsbesök i Stockholm sommaren 1965 räddade en man som fallit i Strömmen. Samma höst mottogs Sergejev på den svenska ambassaden i Moskva där han fick motta medaljen av Sveriges ambassadör. I november 1973 ägde den allra senaste förläningen rum. Efter att maskinchefen på ett svenskt fartyg 1972 drabbats av en hjärtattack skickades sergeanterna i amerikanska sjöräddningen Gerald J Kipp och Joseph E Moore till fartyget för att ge vårt. På grund av hårt väder kunde de inte använda helikopter utan de fick istället hoppa fallskärm till en livräddningsbåt för att komma fram. De fick medaljen av guld av 5:e storleken.

Trots att det snart gått 50 år sedan den senaste förläningen är medaljen Sui memores alios fecere merendo fortfarande formellt aktiv. Dess utseende fastställdes senast 1974 tillsammans med de andra kungliga medaljerna. Ändå saknas den i regeringens förteckning över sina belöningsmedaljer (SB PM 2006:1) en brist som påpekades så sent som 2011 av Statens försvarshistoriska muséer. En förhoppning är att medaljen som resultat av Förtjänstutredningens arbete snart kommer att börja delas ut igen.

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer

Finsk livräddningsmedalj till Åbo-hjälte

Livräddningsmedaljen

Finska Livräddningsmedaljen.

Igår välkomnades svenske Hassan Zubier till den finske ambassadörens residens för att som förste utlänning någonsin få ta emot den finska Livräddningsmedaljen. President Sauli Niinistö förlänade honom medaljen för Zubiers rådiga ingripande i Åbo förra året Finlands ambassad skriver:

Hassan Zubier agerade synnerligen modigt då han den 18 augusti 2017 ingrep för att försöka rädda livet på en knivhuggen kvinna trots att gärningsmannen var kvar på plats. Zubier räddade även en annan kvinna genom att leda gärningsmannens uppmärksamhet mot sig själv och hindra dennes framfart. Zubier mottog flera knivhugg och skadades svårt.

Det var Finlands förste president Kaarlo Juho Ståhlberg som instiftade medaljen 1923. Den delas ut för synnerliga modiga och rådiga handlingar, eller för handlingar som utförts med fara för eget liv och som räddat en annan människas liv. Förslag om tilldelning av medaljen bereds av Regionförvaltningsverket där det finns en särskild Livräddningsmedaljnämndens sekreterare. Detta år kom det in 89 nomineringar varav 12 förordades.

IMG_0982-netti

Hassan Zubier. Foto: Finlands ambassad i Sverige.

Livräddningsmedaljen är mycket vacker och visar en hand som håller i en eldslåga.

I Sverige instiftades en motsvarande medalj av Kungl. Maj:t 1805 med inskriptionen Sui memores alios fecere merendo (”Åt dem som genom välgärningar befästat sitt minne hos andra”) som delades ut för behjärtansvärda räddningsbragder. 1832 ändrades inskriptionen till För berömliga gärningar, men i och med att medaljer som förlänades utländska medborgare försågs med den äldre latinska inskriptionen uppstod i praktiken två medaljer; en för svenskar och en för utlänningar. Som huvudregel delades medaljerna ut till de som räddat människoliv, men flera undantag finns t. ex. när medaljen gick till fotbollslandslaget efter VM 1958.

Praxis efter andra världskriget var att den som riskerat sitt eget liv för att rädda en annan människa tilldelades medalj i guld av 5:e storleken. Den som utan att riskera sitt eget liv bistod med hjälpinsatser fick medalj i silver av 8:e storleken. Sedan 1940-talet har För berömliga gärningar delats ut 116 gånger i guld (senast 1998) och 75 gånger i silver (senast 1966). Sui memores har under samma period delats ut 20 gånger i guld (senast 1973) och åtta gånger i silver (senast 1965).

Det vore mycket glädjande om den parlamentariska utredning som ska se över det offentliga belöningssystemet ser till att dessa medaljer börjar delas ut igen. I Finland har vi en god förebild.

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer, Finland

För mod och rådighet till sjöss i farofull tid

Mod och rådighet - kopia
Medaljen För mod och rådighet till sjöss i farofull tid.

För mod och rådighet är det föreslagna namnet på den medalj för berömvärda internationella insatser som riksdagen uppmanat regeringen att införa. För den som är bevandrad i svensk medaljhistoria klingar det bekant, det har nämligen funnits en regeringsmedalj med ett snarlikt namn. Den sällsynta För mod och rådighet till sjöss i farofull tid.

I maj 1940 hade andra världskriget ännu inte pågått ett helt år. Ändå hade 49 svenska handelsfartyg hunnit gå förlorade och med dem 321 sjömän. Sjömännens viktiga och riskfyllda arbete var viktigt för Sverige. Därför vände sig Sveriges allmänna sjöfartsförening till regeringen med ett förslag om en särskild medalj till förtjänta sjömän. ”Hjältemod och pliktuppfyllelse karaktäriserar sjömannens gärning av idag” anförde föreningen.

Man hade flera gånger haft fall där en medalj som erkännande för mod till sjöss hade varit lämpligt, men där den befintliga medaljen För berömliga gärningar inte varit aktuell. Praxis krävde att man räddat en människa i omedelbar livsfara. Sjömännens situation krävde en medalj med mer anpassningsbara kriterier. Medaljen föreslogs även kunna delas ut till förolyckade sjömäns mödrar och änkor. För ovanlighetens skull förordade Handelsdepartementet idén och i augusti 1940 gav Kungl. Maj:t år Riksheraldikerämbetet att utforma medaljen.

Allan Widman
Riksheraldikerämbetets förslag.

Ämbetets förslag var en traditionell kunglig medalj med Gustaf V:s porträtt med samma band som övriga regeringsmedaljer; blått med gula ränder. För att utmärka medaljens särart dekorerade man bandet med ett guldankare och en bård i den nedre kanten i form av ett guldrep. På frånsidan syntes inskriptionen inom en tross istället för den traditionella kransen och ett band på vilket mottagarens namn och årtalet skulle graveras.

Mod och rådighet 2
Erik Lindbergs frånsida.

Myntverkets gravör, professorn vid Konstakademien Erik Lindberg (mest känd för att ha utfört Nobelmedaljerna), såg skissen i tidningen och tyckte både att den var ”tämligen tafatt som komposition”. Han såg till att Myntverket fick förslaget på remiss och skickade in fyra motförslag. Själv ville han att frånsidan skulle prydas av ett figurativt motiv: en viking vid rodret på ett drakskepp under blixtrande moln, men det ansågs vara ett för radikalt avsteg från traditionen. Lindberg fick igenom några av sina synpukter nämligen att inskriptionen skulle löpa längs medaljens kant. Han bytte också hållarens ornament från ett rep till våglinjer.

Ordens- och medaljexperten Karl Löfström kritiserade bandet som han tyckte skulle skilja sig från de andra regeringsmedaljerna. Han föreslog tapperhetsmedaljernas gul-blå band, dock utan att få gehör för sina synpunkter.

Medaljen För mod och rådighet till sjöss i farofull tid fastställdes av Kungl. Maj:t den 10 januari 1941. Beslutet löd:

Kungl. Maj:t finner gott instifta ett utmärkelsetecken i form av medalj i guld av femte storleken att utdelas som belöning åt sjömän, vilka – utan att sådana särskilda förhållanden förelegat, som enligt hittills tillämpad praxis motiverar tilldelande av medaljen »För berömliga gärningar» – genom ådagalagt synnerligt mod i allmänhet i sin tjänsteutövning eller eljest genom hedrande pliktuppfyllelse under särskilt riskfyllda omständigheter eller genom någon behjärtad och rådig handling verksamt bidragit till räddande av svenskt fartyg och last samt därigenom i framträdande grad gjort sig förtjänta om allmänna intressen.

Kriterierna lämnades avsiktligt vaga för omfatta så många typer av bragder som möjligt. Ändå delades endast sexton medaljer ut vid åtta tillfällen från juni 1941 till februari 1945. Samtliga mottagare tillhörde modiga och rådiga sjömän och befäl inom handelsflottan. Tom Bergroth och Torbjörn Dalnäs har gjort en sammanställning av dem och deras bragder som kan läsas här. Den nya medaljen ersatte inte För berömliga gärningar som fortsattes att delas ut jämte medaljen Sui memores alios fecere merendo till utlänningar för motsvarande gärningar.

Trots att inget i bestämmelserna, annat än namnet ”i farofylld tid”, angav att medaljen endast skulle delas ut i krigstid blev medaljen i praktiken vilande efter krigsslutet. För mod och rådighet till sjöss i farofull tid var en av de medaljer vars utseende fastställdes vid Gustaf VI Adolfs trontillträde 1951. Medan de andra medaljerna fick ett delvis nytt utseende behölls Lindbergs modell. På 60-talet utreddes huruvida medaljen skulle utdelas även i fredstid vilket dock inte ledde till något resultat.

4 kommentarer

Under Belöningsmedaljer

Försvarets utmärkelser – ett förslag

Sverige har länge varit en krigförande nation med långa militära traditioner. Många ordnar och medaljer har instiftats sedan 1700-talet för att belöna allt från tapperhet till långvarig tjänst. Även efter freden 1814 tog kungen och senare regeringen beslut att dela ut krigsdekorationer om det gällde krigsliknande situationer.

Sedan kom 60-talet. Regeringen beslutade att reservera krigsdekorationerna för ”riktiga krig”. När svenska FN-soldater skulle belönas för sin tapperhet fick det bli den civila Vasamedaljen. Kort därefter inledes processen att avskaffa ordensväsendet. Vid denna tid var ordensväsendets huvudsakliga uppgift att ösa riddartecken över de militära och civila tjänstemän över viss lönegrad som tjänstgjort i 20 år. Högre ämbetsmän fick högre ordensgrader. Lägre anställda som ex. soldater fick bara medalj.

Systemet ansågs odemokratiskt och hade så skamfilat rykte bland allmänheten att utdelningen till svenska medborgare helt upphörde. Bara en liten majoritet i riksdagen förordade ett reformerat system (utan automatisk tilldelning). Alla i statens tjänst skulle få medalj För nit och redlighet efter 30 år, och så fick det vara bra. Svärdsordens alla utmärkelser, däribland dess krigsdekorationer, lades vilande.

I det militära finns dock en stark tradition av bärbara utmärkelser och avsaknaden blev påtaglig. På 90-talet började Försvarsmakten att ta fram egna medaljer för insatser inom den egna myndigheten, och steg för steg instiftades nya belöningar med samma syfte som de äldre men efter mer demokratiska principer. Dagens system omfattar fem medaljer och den sjätte är som bekant på väg.

Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver med svärd.

Försvarsmaktens förtjänstmedalj i silver med svärd.

Den finaste utmärkelsen är Försvarsmaktens förtjänstmedalj. Den finns i guld och silver varav båda kan tilldelas med svärd. Svärdet förutsätter ”strid eller under krigsliknande situation”. Medaljen täcker in ett brett spektrum av insatser och det är omöjligt att veta om ex. guldmedaljen utan svärd tilldelats för mod i fältet eller god projektledning. Andra medaljer tilldelas för mer specifika fall som sårade eller internationella insatser.

Internationellt och historiskt är systemet som helhet klent. Internationellt är ordenstecken den högre formen av belöning och medaljen den lägre. En utmärkelse har dessutom högre status när den tilldelas av en statschef och bär dennes porträtt eller emblem (krona), och inte som i detta fall rent myndighetsintern med den egna symbolen. Någon anknytning till de anrika och hävdvunna utmärkelserna finns överhuvudtaget inte.

Bloggaren Holmamiralen har med inlägget Väck Svärdsorden! argumenterat mot det historielösa och lägger flera konkreta förslag om hur de äldre utmärkelserna kan tas i bruk. Mycket läsvärt och grundinställningen håller jag givetvis med om. Jag vill inte gå så långt som att återgå till äldre tiders grad- och tjänstetidsbundna system som blev ordensväsendets undergång. Inte heller är jag övertygad om att Försvarsmakten behöver belöna mer än det nuvarande systemet redan omfattar.

Däremot är jag övertygad om att belöningarna får högre status och större effekt om man istället för Försvarsmaktens medaljen använder kungliga ordnar och medaljer. I förslaget vill jag visa hur man kan ersätta förtjänstmedaljen helt med redan befintliga ordnar och medaljer som instiftats för samma syfte. Motiveringarna inom citationstecken är tagna direkt från förtjänstmedaljens statuter.

Riddare av Svärdsorden 1 kl.

Riddare av Svärdsorden 1 kl.

Svärdsorden

Svärdsorden instiftades 1748 som en allmän belöning för officerare inom krigsmakten. Under 1800-talet blev det praxis att samtliga officerare fick riddartecknet (1 kl.) efter ett visst antal år. Överstar och generalspersoner fick kommendörstecken av olika grader.

Jag förslår att Svärdsorden tilldelas för förtjänstfull/a insats/er inom Försvarsmakten. Den ersätter då Förtjänstmedaljen utan svärd enligt följande:

  • Kommendör med stora korset – ”mycket förtjänstfull insats som gagnat Försvarsmakten”
  • Kommendör 1 kl. – ”förtjänstfulla insatser som gagnat Försvarsmakten”
  • Riddare 1 kl. – ”förtjänstfull insats som gagnat Försvarsmakten”

Svärdsordens ordinarie grader blir en militär förtjänstorden utan avseende på grad eller tjänstetid. Hög grad och lång tjänstetid kan förstås antas påverka möjligheten att göra gagnande insatser. Riddare och kommendör (ej 1 kl.) tilldelas utlänningar för motsvarande insatser.

Bröstdekoration för riddare med stora korset.

Bröstdekoration för riddare med stora korset.

Riddare med stora korset av Svärdsorden

Instiftades 1788 av Gustaf III för högre officerare vilkas dåd betydligt inverkat på krigets förlopp. Delades 1814 i en 1 kl.  (för generalspersoner) och en 2 kl. (för övriga officerare, dock minst bataljonsbefäl).

Jag föreslår att värdigheten ersätter Förtjänstmedaljen med svärd enligt följande:

  • Riddare med stora korset 1 kl. – ”mycket förtjänstfull ledning av förband under svåra förhållanden, eller mycket förtjänstfull insats under svåra förhållanden”
  • Riddare med stora korset – ”förtjänstfull insats under svåra förhållanden”

”Ledning av förband” förutsätter förstås hög grad och befattning.

För tapperhet i fält.

För tapperhet i fält.

För tapperhet

Medaljerna För tapperhet i fält respektive För tapperhet till sjöss i silver instiftades av Gustaf III 1789 som belöning för underofficerare och manskap. 1804 tillkom en medalj i guld för officerare. Senaste utdelningen var 1915.

Jag föreslår att man slår ihop medaljerna till För tapperhet. Den ersätter Förtjänstmedaljen med svärd enligt följande:

  • Guld – ”stort personligt mod med fara för eget liv under strid eller stridsliknande situation”
  • Silver – ”stort personligt mod under strid eller stridsliknande situation”

För berömliga gärningar

Instiftad 1804 som livräddningsmedalj med den latinska devisen Sui memores alios fecere merendo. 1832 instiftades varianten med svensk inskription som räknas som en separat medalj. Medaljen tilldelas fortfarande, men ytterst sällan.

Jag föreslår att används för att ersätta Förtjänstmedaljen i guld respektive silver utan svärd enligt följande:

  • Guld – ”stort personligt mod med fara för eget liv”
  • Silver – ”stort personligt mod”

Utlänningar tilldelas motsvarande medaljen med den latinska devisen.

Övriga utmärkelser

Medaljen för sårade i strid, Medaljen för internationella insatser, Värnpliktsmedaljen, Reservofficersmedaljen och Tjänstgöringsmedaljen bibehålls oförändrade.

Svärdstecknet, Svärdsmedaljen samt Svärdsordens krigskors förblir vilande.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer, Ordnar