Ett måttligt medaljregn

hmks-medaljer-390-262

Konungens medalj. Foto: Kungahuset.se

Idag är det kungens namnsdag med det traditionella tillkännagivandet av namnen på dem som tilldelas Konungens medalj och Litteris et Artibus. Volvos VD Martin Lundstedt och Husgerådskammarens chef Margareta Nisser-Dalman får 12:e storleken i Serafimerordens band, SVT:s förra chef Eva Hamilton och Stockholms förre finansborgarråd Sten Nordin får samma storlek i högblått band. 8:e storleken i Serafimerordens band tilldelas professor Barbro Klein, och samma storlek i högblått band går till de båda guldmedaljörerna från OS i Rio Sarah Sjöström och Jenny Rissveds. För att nämna några.

En storlek som introducerats först de senaste åren är femte storleken i högblått band. Den har delats ut för specifika och lite smalare insatser. Nu går den till den uppmärksammade ICA-handlaren Jonas Berg som engagerat sig för nyanlända, samt till innehavarna av friserföretaget Björn Axén: Johan Hellström och Peter Hägelstam som även är kungahusets frisörer. Litteris et Artibus tilldelas operasångerska Ann Hallenberg, skådespelaren Elin Klinga, samt sångerskan och kompositören Lisa Nilsson.

Samtliga mottagare är förstås välförtjänta, men urvalet belyser den inte helt optimala lösningen att Konungens medalj är både svensk förtjänstmedalj och belöningsmedalj för arbete inom hovstaterna. När den instiftades av Carl XIII var det som kungens privata belöning för hovpersonalen, men efter att ordensväsendet avskaffats 1975 utdelas den även för samhällsförtjänster. Genom att använda medaljen på det sättet har kung Carl Gustaf visat hur bra att dekorera ett antal svenskar varje år, en tanke som avfärdades under ordensreformen.

Det är hög tid att riksdagen ger honom rätt och återupplivar ex. Vasaorden som belöning för samhällsinsatser, så att Konungens medalj kan återgå till att bli hovmedalj.

Medaljerna delas ut den 7 februari kl. 14.00 på Kungl. Slottet. Hela listan finns här.

3 kommentarer

Under Medaljer

Malteserordens stormästare avgår

matthew-festing

Malteserordens 79:e stormästare Matthew Festing.

Den senaste tiden har Malteserorden skakats av en konflikt rörande dess ledarskap som fått den att hamna i kollisionskurs med Vatikanen. Reuters rapporterar nu att påven bett stormästaren Matthew Festing att avgå, vilket denne accepterat. Detta är något unikt i ordens långa historia.

Malteserorden har sina rötter i korstågen men är idag en internationell välgörenhetsorganisation som verkar i fattiga och sjukdomsdrabbade områden världen över. Matthew Festing tillhörde orden kärna – rättsriddarna – som består av ett fåtal adliga män som avgett munklöften. Utöver dessa finns ett stort antal damer och riddare, samt tiotusentals volontärer. Sedan 1959 finns en skandinavisk association.

Konflikten som krävt stormästarens avgång bottnar i en maktkamp mellan olika delar av orden. Den drevs till sin spets när ordens andlige ledare, kardinalen Raymond Burke, drev igenom att trotjänaren Albrecht von Boeselager skulle skiljas från sin post som storkansler sedan det uppdagats att orden delat ut kondomer under dennes tid som chef för hjälpverksamheten. von Boeselager protesterade högljutt vilket fick påven att tillsätta en kommission för att utreda omständigheterna kring avskedet. Detta markerade Matthew Festing emot eftersom Malteserorden i världsligt hänseende är helt självständig från Vatikanen.

Nu avgår alltså Festing, och det blir intressant att se hur detta påverkar Malteserorden framöver. Orden erkänns av flera stater som ett internationellt rättssubjekt – en stat utan territorium – och har egna diplomater och utfärdar egna pass. I praktiken har orden begränsade möjligheter att utnyttja denna särställning. Enligt en överenskommelse med Italien får orden endast utfärda tre pass och dessa erkänns inte överallt, exempelvis inte i Sverige. Den senaste tidens händelser lär inte gynna ordens ställning.

1 kommentar

Under Övrigt

Frihetsmedaljen till Biden

joe_biden_receives_presidential_medal_of_freedom

Joe Biden tar emot Frihetsmedalj. Notera storleken på halstecknet

I november skrev jag ett inlägg med titeln ”Obamas sista frihetsmedaljer”. Det visade sig dock att presidenten ämnade dela ut USA:s högsta civila utmärkelse ytterligare en gång. Igår överraskade han sin vicepresident Joe Biden som märkbart rörd fick ta emot Frihetsmedaljen med hyllningar för nästan ett halvsekel i allmänhetens tjänst. Läs hela presidentens tal här.

Biden förärades medaljens högre grad (”with distinction”) vilket händer mycket sällan. De tre senaste presidenterna har bara delat ut en var: till Ronald Reagan (1993 av George H.W. Bush),  Colin Powell (1993 av Bill Clinton) och påve Johannes Paulus II (2004 av George W. Bush).

Tecknet är större och överlämnas i band om halsen, men till högtidsdräkt bärs den som ett storkors, alltså med axelband och kraschan. Den enda amerikanska utmärkelse som bärs på det sättet. Eftersom amerikaner sällan bär högtidsdräkt överlämnas dessutom miniatyrmedalj, clip, och bandspänne för andra tillfällen. De pryds av en gyllene örn. Den ordinarie medaljens örn är av silver.

medal-of-honor

Illustration av hur medaljen bärs. till frack.

Sedan Frihetsmedaljen instiftades av John F. Kennedy 1963 är Barack Obama den som utnyttjat den mest. Totalt 123 har delats ut varav Joe Bidens är den enda av den högre graden.

 

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer

Medaljdetektiven Zachariah Fike

purpurhjartats-medalj

Amerikanska Purpurhjärtats medalj.

Purpurhjärtats medalj, en av världens mest omtalade krigsutmärkelser, delas ut av den amerikanske presidenten till militärer som sårats eller dödats i strid. Traditionen går tillbaka till George Washington som gav lila tyghjärtan till sårade soldater under revolutionskriget. Medaljen fick sin nuvarande form efter första världskriget.

BBC har skrivit ett långt och rörande reportage om Zachariah Fike i den amerikanska armén som fick ett gammalt Purpurhjärta som hans mor köpt. Det hade tilldelats familjen till en stupad soldat i andra världskriget. Fike kände inte att den hörde hemma i hans antiksamling. Istället började han spåra soldatens familj och kunde efter många mödor hitta dennes systrar om lämna medaljen till dem. De blev mycket glada och rörda och när hans initiativ uppmärksammades började andra höra av sig om Purpurhjärtan de ägde och som borde återbördas.

Så startades Purple Hearts Reunited, en organisation som hjälper till att återbörda krigsmedaljer som kommit på avvägar. Ursprungligen var det Zachariah Fike som satt själv vid sin dator på nätterna för att spåra medaljerna, men nu engagerar det många andra. På detta sätt har många familjer fått tillbaka en bit av sin historia och ett minne av släktingar som dött eller sårats världen över.

Läs hela reportaget här: The Medal Detective

Lämna en kommentar

Under Krigsdekorationer

Rekord i Eugen-medaljer

Eugenmedaljen.jpg

Eugen-medaljen. Foto: kungahuset.se

När målarprinsen Eugen fyllde 80 år 1945 instiftade Gustaf V en ny belöningsmedalj i hans ära att delas ut för framstående konstnärlig gärning. Den bär än idag prins Eugens bild och tilldelas framstående konstnärer inom det bildande området – alltså målare, skulptörer och arkitekter m. fl. Den avlastade därmed medaljen Litteris et Artibus som återgick till en mer litterär och musikalisk inriktning.

Prins Eugen själv hade förslagsrätt och namnen på mottagarna tillkännages på hans födelsedag. 1945 delades medaljen ut till elva mottagare, däribland Ivar Tengbom, Carl Milles och Carl Malmsten. Det bestämdes att medaljen därefter inte skulle delas ut till fler än tre framstående konstnärer om året. I samband med en nordisk utställning på Liljevalchs 1947 utökades detta med högst en person från var och en av de nordiska länderna.

Denna begränsning i antal, som gjort medaljen mycket exklusiv, har hållits strängt i alla år. Fram till idag. Då överlämnade kung Carl Gustaf medaljen till hela sju personer, varav fyra unga svenska arkitekter, vilket motiverades som ”ett erkännande av att arkitektarbete alltsomoftast är kollektivt, där inte alltid någon enskild ‘stjärnarkitekt’ kan pekas ut. I år ges medaljen till fyra stjärnor!” De fyra startade 2002 byrån Marge Arkitekter och ligger bakom flera prisbelönta projekt. Bland annat terminalerna på Strömkajen i Stockholm mitt emot slottet. Kungen måste ha blivit mycket imponerad över den nya utsikten.

Läs mer på kungahusets hemsida.

 

 

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer

Finaste regeringsmedaljen till Jan Eliasson

jan-eliasson
Jan Eliasson.

Regeringen har beslutat att tilldela diplomaten Jan Eliasson medaljen Illis quorum meruere labores av 18:e storleken i guld med kedja. Den finaste medaljen som regeringen kan dela ut. Han fick beskedet av utrikesminister Margot Wallström vid ett besök i New York och motiveringen lyder:

För hans livslånga och oförtröttliga arbete i fredens och de mellanstatliga relationernas tjänst, både som företrädare för Sverige och som representant för Förenta nationerna

Eliasson har haft en lång karriär inom diplomatin, bl. a. som kabinettssekreterare 1994–2000, ambassadör i USA 2000-05 och en kort period som utrikesminister 2006. Han avslutar vid årsskiftet sitt arbete vid FN där han varit ordförande i generalförsamlingen 2005–06 och vice generalsekreterare sedan 2012. Han tilldelades Konungens medalj av 12:e storleken i Serafimerordens band 2005.

Medaljen, vars inskrift betyder ”Åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det”, instiftades 1785 av Gustav III som en allmän belöningsmedalj att delas ut i 18:e och 12:e storlekarna. Under mitten av 1800-talet ändrades detta till 8:e och 5:e storlekarna, men Oscar II återinförde de större varianterna för särskilda förtjänster. Sedan dess har dessa två storlekar delats ut sparsamt och endast till dem som gjort betydande insatser under lång tid.

Sedan 1984 har 18:e storleken endast delats ut till statsmän och -kvinnor. Samtidigt bestämdes att innehavarna skulle vara likställda med Serafimerriddare i hovets placeringslista. Detta gäller även innehavarna av Konungens medalj av 12:e storleken med kedja. Medaljen är alltså i princip lika fin som Serafimerorden. Den som senast fick motta medaljen var förra talmannen Birgitta Dahl 2003.

Till Aftonbladet säger Eliasson om medaljen:

Jag är mycket hedrad och tacksam, jag blev överraskad och glädjer mig mycket över detta. Det är många års arbete i både FN:s och Sveriges tjänst som avslutas nu, säger han.

1 kommentar

Under Belöningsmedaljer

Finland firar med ordenshandbok

ordenshandbok

Ordenshandbok (2016).

Idag på Finlands självständighetsdag har president Sauli Niinistö traditionsenligt förlänat drygt 3 800 ordenstecken och medaljer inom Frihetskorsets orden, Finlands Vita Ros’ orden och Lejonorden till förtjänta finländare. Nytt för i år är att alla mottagarna med sina utmärkelsetecken får ett exemplar av den nya ordenshandboken som ger bakgrund och praktiskt vägledning till det det finska belöningsväsendet. Den går även att läsa på ordnarnas hemsida.

Boken fokuserar främst på Finlands Vita Ros’ orden och Lejonorden och är rikligt illustrerad med fotografier av ordenstecknen och -medaljerna samt teckningar som visar hur dessa bärs till olika klädkoder. Dessutom beskrivs utmärkelsetecknets väg till mottagaren från det att ett förslag lämnats in, och läsaren får t. o. m. tips om hur man syr medaljband.

Också en svensk läsare kan hitta nyttig information i boken. Det finska regelverket ligger nära det svenska, även om det inte är identiskt på alla punkter. I Finland tillåts t. ex. endast två halstecken, i Sverige tre o. s. v. På en uniform placerar finländaren sina medaljer ovanför bröstfickan och kraschaner under, medan svensken låter medaljerna vila på ficklocket och placerar kraschanen mitt på fickan.

Boken innehåller även en intressant artikel ”Riddarordnarnas historia” som även avhandlar Sverige och Ryssland av Antti Matikkala. Han arbetar just nu på ett verk om Finlands Vita Ros’ orden och Lejonorden som ska utkomma under 2017 då Finland firar 100 års självständighet.

Glad självständighetsdag och trevlig läsning!

1 kommentar

Under Bärande

Alfred Nobels utmärkelser

alfred-nobels-miniatyrordnar
Alfred Nobels miniatyrordnar. Från vänster: Hederslegionen, Nordstjärneorden, Mauritius- och Lazarusorden, Kronorden och Rosenorden.

Om Alfred Nobel själv närvarat vid Nobelfesten hade han nog blivit förvånad. Det vi förknippar med priset – guldmedaljen och banketten – nämns inte med ett ord i hans världsberömda testamente. Det var Nobelstiftelsen som 1899–1900 tog fram de grundstadgar enligt vilka varje pristagare ska erhålla ”en med testators bild och lämplig inskrift försedd medalj av guld”. Då tillsattes också en festkommitté att förbereda den storslagna utdelningsceremonin med efterföljande bankett. Hade Alfred Nobel fått bestämma hade det nog inte blivit något med det.

Testatorn själv var inte av den självförhärligande typen och skulle nog besvärats av att ha sett sitt namn och sin bild överallt. Ordnar och utmärkelser kallade han för ”plåtslageri”, och trots att han tilldelats flera själv för sina framgångar inom industri och vetenskap skrev han att utmärkelserna hade ”intet explosivt underlag”. Så här skriver han i ett brev:

För den svenska Nordstjärneorden har jag min kokerska att tacka, vars konst tilltalade en högvälboren mage. Min Franska orden fick jag på grund av min nära personliga bekantskap med en minister, den brasilianska Rosenorden emedan jag tillfälligtvis blev presenterad för Dom Pedro, och slutligen vad den berömda Bolivarorden beträffar, emedan Max Philipp hade sett ”Niniche” och ville åskådliggöra det naturtrogna sätt, på vilket ordnar där utdelades.

Bolivarorden måste syfta på venezuelanska Bolivars bysts orden men i övrigt är historien höljd i dunkel. Kanske var det ett privat skämt mellan Nobel och Philipp.

Vad han än tyckte om ordnar skaffade han ändå miniatyrer som han lät montera i en prydlig kedja som idag kan beskådas på Björkborns herrgård utanför Karlskoga. Där finns också originaldekorationerna, utom de italienska ordnarna som finns i San Remo. Kenne Fant som skrivit en biografi om Nobel noterar att han inte avböjde ordnarna och kanske insåg att det fanns ett värde i att kunna visa upp dem vid något enstaka tillfälle.

Så till Nobelfesten hade Alfred Nobel kommit med ordenstecken från flera länder. Kanske hade det varit helt motvilligt, kanske skulle han innerst inne ha varit lite smickrad. Det kan man inte veta.

Alfred Nobels utmärkelser:

  • Riddare av Nordstjärneorden
  • Officer av brasilianska Södra korsets orden
  • Officer av brasilianska Rosenorden
  • Officer av franska Hederslegionen (tidigare riddare)
  • Officer av italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden
  • Officer av italienska Kronorden

1 kommentar

Under Personer

Ordensmuseum öppnar i Tallinn

tallinn-museum

Inbjudan till invigningen den 27 december.

Idag blev det officiellt. Det estniska ordensmuseet – Tallinn Museum of Order of Knighthood – som varit under uppbyggnad en tid kommer att öppna i Tallinn den 27 december. Dess samling innefattar över hundra ordnar från olika världsdelar, däribland berömda som brittiska Strumpebandsorden, japanska Krysantemumorden och svenska Serafimerorden, men också mindre kända som finska Heliga Lammets orden tillhörande den ortodoxa kyrkan i Finland.

Museet är centralt beläget i Tallinns medeltida stadskärna, bara ett stenkast från Nikolaikyrkan. Det kommer att vara öppet 10:00-18:00 tisdagar till söndagar med undantag för helgdagar. Inträdet ligger på 9 euro för vuxna och 5 euro för pensionärer, barn och studenter. En finsk designbyrå arbetar med att ta fram ett utbud till museets butik baserat på samlingarna. Försäljningen ska börja i januari nästa år. Läs mer om arbetet här.

Ambitionen med museet är tydligen hög. Den nyfikne frågar sig dock vem som ligger bakom hela företaget. Inga namn är utsatt på hemsidan (som för övrigt är helt på engelska). Delar av samlingarna måste härröra från en eller flera statschefer eller andra mycket högt uppsatta människor som varit serafimer- eller strumpebandsriddare en gång i tiden.

Dessa frågor kan förhoppningsvis besvaras vid ett besök på världens nyaste ordensmuseeum. Något jag ser mycket fram emot.

Besök museets webbplats på: www.tallinnmuseum.com

3 kommentarer

Under Övrigt

Fängelse för fejkad förtjänst

veteranparad

Veteranparad i Storbritannien den 11 november.

Den 11 november 2009 gick en 61-årig man i veteranparaden i Warwickshire, England. De flesta deltagare bar en eller två utmärkelser på bröstet. Denne man bar 17. Misstankar väcktes och det visade sig att han inte tilldelats en enda av dem. Han var en s. k. ”Walt”, någon som falskeligen utger sig för att vara en dekorerad veteran, efter dagdrömmaren Walter Mitty från en novell av James Thurber. Mannen nekade först, men erkände sedan att han utgett sig för att vara krigshjälte för att imponera på sin fru, varpå hon ersatt alla medaljer som han ”förlorat”.

Mannen dömdes till 60 timmars samhällstjänst, men bara ett par dagar senare upphävdes domen. Man insåg att lagen han brutit mot upphävts bara elva dagar före paraden. Warwickshire kokade av upprördhet. Nu har en parlamentsledamot tagit initiativ till att återinföra förbudet. Awards for Valour Protection Act har fått stöd av både försvarsutskottet och försvarsministern och skulle innebära att upp till 6 månaders fängelse eller 5 000 pund i böter skulle kunna utdömas för att bära militära utmärkelser som man inte har rätt till.

I USA antogs 2006 en liknande lag, Stolen Valor Act enligt vilken otillåtet bärande, tillverkande eller försäljning kunde straffas med fängelse. Högsta domstolen upphävde den dock 2012 eftersom den stred mot yttrandefriheten. Då bytte försvarsdepartementet taktik och lanserade en webbplats valor.defense.gov med namnen på alla dem som mottagit en militär utmärkelse för att stävja missbruk och avslöja bedragare. 2013 kom en ny lag som förbjöd bärande om det syftade till att få ekonomiska fördelar.

I Frankrike, som är notoriskt strikt när det kommer till bärbara utmärkelser, gäller fortfarande Napoleons förbud från 1810 mot att bära en orden eller medalj man inte har rätt till. I Norge avskaffades förbudet förra året. I Sverige har det aldrig funnits något.

Är sådana förbud nödvändiga? Min erfarenhet är att Walts är ovanliga, och de som finns behänger sig snarare med påhittade utmärkelser än verkliga. Mytomaner i köpta utmärkelsetecken kanske lider av dålig självkänsla eller rentav psykiska åkommor, och då är straff knappast rätt lösning. Men visst finns det rötägg, och en lag är en kraftig markering mot ett missbruk som i värsta fall undergräver utmärkelser som bärs av förtjänta människor. Den som belönar kan inte bara fokusera på att utmärka förtjänta personer. Man måste samtidigt verka för att upprätthålla utmärkelsens värde. Det bästa sättet, enligt min mening, är att se till att allmänheten har kunskap om utmärkelser och vad de står för.

I fallet med den 61-årige mannen kan man nog säga att en fällande dom varit överflödig. Efter en storm i pressen förlorade han sitt jobb, han uteslöts från sin lokala veteranklubb och hans fru sålde medaljerna på eBay.

Lämna en kommentar

Under Bärande