Etikettarkiv: Hederslegionen

August Béen – den okände tapperhetsmedaljören

August Béen 18551893.

Medaljerna För tapperhet i fält och För tapperhet till sjöss anses numera endast kunna utdelas då Sverige är i krig. Mellan 1814 och 1915 har dock flera av dessa medaljer utdelats till svenskar i utländsk tjänst. Den främsta källan till information om dessa mottagare är Karl Löfströms artikel Tapperhetsmedaljen efter 1814 i Meddelanden från armémuseum 1953 som upptar 40 av dem. Artikeln är emellertid inte komplett vilket visade sig när jag hittade en hittills ouppmärksammad mottagare av sjömedaljen: August Béen.

August Béen föddes 1855 i Stockholm och var son till grosshandlare C. A. Béen och Nicoline Béen. Han blev löjtnant i flottan och fick 1881 tjänstledigt för att utbilda sig i fransk tjänst. Han genomgick minskolan i Boyardville (känd för Fort Boyard där ”Fångarna på fortet” spelas in) och tjänstgjorde sedan i den franska Medelhavsflottan. 1883 reste han till Tonkin i nuvarande Vietnam och blev där ordonnans vid den franske överbefälhavaren amiral Courbets stab. När det fransk-kinesiska kriget bröt ut i augusti 1884 befann sig Béen mitt i händelsernas centrum.

Konflikten handlade om huruvida Kina eller Frankrike skulle kontrollera Tonkin. Béen deltog i striderna både till land och till sjöss. I slaget vid Futscheu kommenderade han förbatteriet på pansarkryssaren Triomphante och efter intagningen av Sontay 1884 blev han på amiral Courbets rekommendation utnämnd till riddare av Hederslegionen. Samma år påbörjade han sin resa hem till Sverige och återvände till Stockholm på faderns 70-årsdag. Han hade då varit i fransk tjänst i fyra år och ådragit sig stora skador.

Den franska pansarkryssaren Triomphante.

Kriget, som pågick till april 1885, skulle August Béen skildra med egna ord efter hemkomsten. En föreläsning om hans upplevelser i den ”yttersta östern” refererades såhär:

Talaren framställde ämnet konicist och med lefvande färger, som endast den kan måla, hvilken sjelf varit en af de handlande personerna. Efter en kort politisk inledning beskrefvos alla de olika skeden den franska flottan hade att genomgå under den så hufvudlöst uttänkta ockupationen af Formosa. Först segrarne vid Kelung, sedan nederlaget vid Tam-Sui, »denna point noir på amiral Courbets annars så ärorika väg», så alla de lidanden, den franska flottan hade hatt genomgå, dels genom stormar och brist på skyddande hamnar, då oftast enda räddningen var att bege sig till sjös, dels genom usel och skämd proviant, så väl för officerare som manskap, dels genom kolera och andra svåra sjukdomar. Ungefär hälften af den franska styrka dukade under för alla dessa hemsökelser, och när freden ändtligen slöts och den franska trikoloren ströks på Formosa, lemnades der endast qvar »en vidsträckt kyrkogård».

Tonkinmedaljen.

I februari 1886 meddelade regeringen att två löjtnanter som tjänstgjort utomlands skulle belönas med medaljen För tapperhet till sjöss i guld. Den ene var Gustaf Dyrssen som utmärkt sig i brittisk tjänst vid bombardemanget av Alexandria 1882. Den andre var August Béen. Detta är den senast kända utdelningen av sjömedaljen. Samma år utdelades en fransk fälttågsmedalj, Tonkinmedaljen, för alla som deltagit i kriget och dessutom instiftades annamitiska Drakorden, formellt tillhörande det franska protektoratet Annam söder om Tonkin, men i praktiken en fransk kolonial utmärkelse. August Béen mottog både medaljen och Drakordens riddartecken.

Annamitiska Drakorden.

August Béen befordrades till kapten och placerades vid Karlskrona station. Han var en kunnig officer, särskilt när det kom till minkrigföring. Han plågades dock av sina skador från kriget och under en vistelse på Växjö hotell den 13 mars 1893 avled han hastigt och oväntat bara 37 år gammal. Vid hans militärbegravning i Amiralitetskyrkan i Karlskrona paraderade 100 sjömän och det sköts sorgesalut från Kungsholms batteri med nio skott. Vissa vapen han hade med sig som minnen från kriget ingår idag i Livrustkammarens samlingar.

2 kommentarer

Under Personer

Rikard Wolff 1958-2017

Wolff

Rikard Wolff tar emot Litteris et Artibus 2011. Foto: David Sica/Stella Pictures

Skådespelaren och sångaren Rikard Wolff har gått bort och lämnat många med saknad. För sina framstående konstnärliga insatser som skådespelare tilldelades han medaljen Litteris et Artibus av kung Carl Gustaf 2011. Medaljen instiftades 1853 av kronprins Karl (XV) och utdelas idag för framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur.

En dag 2013 när Wolff var och handlade på Konsum blev han uppringd och ombedd att läsa sin e-post. Efter att ha sprungit hem kunde han läsa att han utnämnts till riddare av franska Hederslegionen. Den franske ambassadören skrev i ett pressmeddelande:

Genom denna utmärkelse vill franska myndigheter hedra Rikard Wolffs rika och mångsidiga artisteri. Genom åren har han, inte minst, på sitt unika vis tolkat franska artister som Piaf, Barbara och Brel på scener som Dramaten, Operan och Kulturhuset och på turnéer i landet.

Rikard Wolff föll i tårar vid beskedet. Han mottog riddartecknet vid en ceremoni vid franska ambassaden omgiven och hyllad av sina vänner.

Wolff 2

Rikard Wolff 1958-2017. Foto: Aftonbladet.

Lämna en kommentar

Under Personer

Macron stramar åt Hederslegionen

hederslegionen

Franska Hederslegionen.

På Frankrikes nationaldag den 14 juli delade president Emmanuel Macron endast ut ett hundratal utmärkelser inom Hederslegionen. Vanligtvis får uppåt 500 personer den prestigefulla orden. Det fick flera att undra om presidenten, som gått till val på att ruska om i landets politiska etablissemang, hade planer även för Hederslegionen.

Det hade han. I dagarna har det tillkännagivits att en större reform väntar orden som  grundades av Napoleon I 1802. Presidenten anser att det blivit för lätt för dem med rätt kontakter, främst män över 60, att få sina namn upptagna på förslagslistorna. Han vill nu ha ett mer restriktivt system med tonvikt på förtjänst där utdelningarna speglar Frankrikes alla delar.

I praktiken innebär det att antalet mottagare, som varje år brukat uppgå till 3 200 civila och 1 200 militärer, kommer att reduceras kraftigt. Man ska skära ned hela 50% av de civila utnämningarna, 10% av de militära och 25% av dem till utlänningar.

För att upprätthålla ordens integritet har Macron dessutom sett till att återkalla ett antal utmärkelser, ex. Harvey Weinsteins efter att den amerikanske producenten avslöjats ha begått sexuella övergrepp under lång tid.

Hur Hederslegionens nya kriterier kommer att se ut återstår att se, men Macron är nog helt rätt ute. Ett belöningsväsende som blir för stort och präglat av automatik förlorar sitt värde, och följderna av det fick vi se i Sverige på 70-talet då utdelningen av ordnar till svenskar avskaffades helt.

Lämna en kommentar

Under Ordnar

Axel Rappes tapperhetsmedalj

För tapperhet i fält (Rappe 2)

För tapperhet i fält. 

Den som har 20 000 kr till övers kan ropa in en sällsynt medalj, nämligen Axel Rappes För tapperhet i fält som imorgon går under klubban på Stockholms Auktionsverk. Denna legendariska medalj instiftades 1789 av Gustaf III och var flitigt utdelad under Sveriges sista krigsår, och blev efter freden 1814 mycket sällsynt.

Löjtnanten vid Upplands regemente Axel Emil Rappe (1838-1918) reste 1869 till Frankrike för att studera den franska arméns organisation. När Frankrike året därpå hamnade i krig med Preussen fortsatte Rappe sin tjänstgöring på den franska sidan och deltog i många slag. Han sårades i armen vid slaget vid Rezonville och utnämndes en månad senare till riddare av franska Hederslegionen. Efter krigets slut 1971 tjänstgjorde han som adjutant i de franska expeditionerna i Algeriet och utmärkte sig vid tapperhet vid slaget vid Joukouss.

Axel Emil Rappe

Axel Rappe som general. Notera att han fortfarande bär Hederslegionens riddartecken trots att han mottagit storkorset.

I oktober 1872 avslutade Axel Rappe sin tre år långa franska tjänstgöring och återvände till Sverige. Den 12 november mottog han medaljen För tapperhet i fält i guld som en av endast ett 40-tal efter 1814. Han hedrades ett par dagar senare med en stor välkomstfest av sina officerskollegor vid regementet och krönte sin karriär som general och krigsminister.

Länk till auktionen här.

3 kommentarer

Under Belöningsmedaljer

Alfred Nobels utmärkelser

alfred-nobels-miniatyrordnar

Alfred Nobels miniatyrordnar. Från vänster: Hederslegionen, Nordstjärneorden, Mauritius- och Lazarusorden, Kronorden och Rosenorden.

Om Alfred Nobel själv närvarat vid Nobelfesten hade han nog blivit förvånad. Det vi förknippar med priset – guldmedaljen och banketten – nämns inte med ett ord i hans världsberömda testamente. Det var Nobelstiftelsen som 1899-1900 tog fram de grundstadgar enligt vilka varje pristagare ska erhålla ”en med testators bild och lämplig inskrift försedd medalj av guld”. Då tillsattes också en festkommitté att förbereda den storslagna utdelningsceremonin med efterföljande bankett. Hade Alfred Nobel fått bestämma hade det nog inte blivit något med det.

Testatorn själv var inte av den självförhärligande typen och skulle nog besvärats av att ha sett sitt namn och sin bild överallt. Ordnar och utmärkelser kallade han för ”plåtslageri”, och trots att han tilldelats flera själv för sina framgångar inom industri och vetenskap skrev han att utmärkelserna hade ”intet explosivt underlag”. Så här skriver han i ett brev:

För den svenska Nordstjärneorden har jag min kokerska att tacka, vars konst tilltalade en högvälboren mage. Min Franska orden fick jag på grund av min nära personliga bekantskap med en minister, den brasilianska Rosenorden emedan jag tillfälligtvis blev presenterad för Dom Pedro, och slutligen vad den berömda Boliviaorden beträffar, emedan Max Philipp hade sett ”Niniche” och ville åskådliggöra det naturtrogna sätt, på vilket ordnar där utdelades.

Vad ”den berömda Boliviaorden” syftar på vet jag inte. Kanske var det ett privat skämt mellan Nobel och Philipp. Vad han än tyckte om ordnar skaffade han ändå miniatyrer som han lät montera i en prydlig kedja som idag kan beskådas på Björkborns herrgård utanför Karlskoga. Där finns också originalen, utom de italienska ordnarna som finns i San Remo. Kenne Fant som skrivit en biografi om Nobel noterar att han inte avböjde ordnarna och kanske insåg att det fanns ett värde i att kunna visa upp dem vid något enstaka tillfälle.

Så till Nobelfesten hade Alfred Nobel kommit med ordenstecken från fyra länder. Kanske hade det varit helt motvilligt, kanske skulle han innerst inne ha varit lite smickrad. Det kan man inte veta.

Alfred Nobels utmärkelser:

  • Riddare av Nordstjärneorden
  • Officer av brasilianska Södra korsets orden
  • Officer av brasilianska Rosenorden
  • Officer av franska Hederslegionen (tidigare riddare)
  • Officer av italienska Sankt Mauritius- och Lazarusorden
  • Officer av italienska Kronorden

Lämna en kommentar

Under Personer

Hederslegionen får ny storkansler

general-2

General Benoît Puga.

General Benoît Puga har utsetts till ny storkansler för franska Hederslegionen tillika kansler för Nationalförtjänstorden. Han innehar sedan tidigare båda ordnarnas storkors samt det militära Tapperhetskorset med inte mindre än sju distinktioner. Nu ska han leda ordenskansliet med över 400 anställda.

hederslegionen

Hederslegionens riddarkors.

Hederslegionen grundades den 1802 av Napoléon Bonaparte som belöning för både män och kvinnor oavsett börd. Den räknas som den första moderna förtjänstorden och dess fem grader är än idag stilbildande för förtjänstordnar. Antalet innehavare per grad är begränsat och att få riddartecknet är den högsta hedersbetygelse en fransman kan drömma om. Nationalförtjänstorden instiftades 1963 av president Charles de Gaulle för att Hederslegionen kunde utdelas mer sparsamt och behålla sin prestige. Tillsammans med Militärmedaljen utgör ordnarna Frankrikes högsta utmärkelser.

paris_palais_legion-dhonneur

Palais de la Légion d’Honneur i Paris som inrymmer ordnarnas kansli och museum.

Ordenskansliet behandlar inte bara de omkring 15 000 nomineringar som inkommer varje år, utan även de skolor som grundades av Napoléon och som fortfarande är öppna för ordensmedlemmarnas barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Därutöver har ordnarna ett museum i Paris med ordnar och medaljer från hela världen som är väl värt ett besök.

Lämna en kommentar

Under Ordnar

Fler medaljer till olympier?

Idag har flera av de svenska olympierna kommit hem från Rio och fått motta folkets hyllningar. Däribland damlandslaget i fotboll som kämpat sig till ett välförtjänt silver. I flera länder är det vanligt att segrande idrottare belönas med en orden vid hemkomsten. Jag har tidigare skrivit hur det herrlandslaget belönades med medaljen För berömliga gärningar efter VM-silvret 1958. Nu återstår att se om damlandslaget får något motsvarande.

Damlandslaget

Damlandslaget inför matchen mot Brasilien OS 2016.

Internationellt är det inte ovanligt att belöna hela lag med ordnar. Efter fotbolls-EM tidigare i somras utnämndes hela det portugisiska segrande laget till kommendörer av portugisiska Förtjänstorden, och de framgångsrika islänningarna har utlovats Falkorden av den nytillträdde presidenten. Praxis skiljer sig dock från land till land. I Frankrike krävdes det en seger i VM för att president Jacques Chirac 1998 skulle utnämna landslagsspelarna till riddare av Hederslegionen, och i Storbritannien belönar man bara individuella spelare. De har en egen Wikipedia-artikel i vilken man kan finna Henrik Larsson, riddare av Imperieorden 2006 efter sina framgångar i Celtic FC.

I Sverige sticker 1958 års medaljer ut som ett undantag, inte minst för att just denna medalj är avsedd för livräddning. Endast ett fåtal svenskar har sedan dess fått Konungens medalj för insatser inom fotboll: Sven-Göran ”Svennis” Eriksson fick den av 12:e storleken i högblått band 2005, och 8:e storleken med högblått band har delats ut till Henrik Larsson 2007, Pia Sundhage 2012, och senast Therese Sjögran 2016.

Pia sundhage

Pia Sundhage.

Som damslagets tränare kan Sundhage nu utan problem göra anspråk på samma fina medaljgrad som Svennis, men då får hon först hämta ut sin tidigare medalj. 2012 uteblev hon från utdelningen för att prioritera landslaget. Till Nerikes Allehanda sade hon att hon såg det ”som ett pris mer till damfotbollen än till mig själv”, vilket dock knappast är ett skäl att inte ta emot den. Skulle hela laget, mot förmodan, få en svensk medalj så blir det kanske 5:e storleken i guld av antingen Konungens medalj eller Illis quorum meruere labores.

Det är dock en fråga för framtiden. Idag gläds hela Sverige åt de olympiska medaljer som våra OS-hjältar erövrat i Rio!

2 kommentarer

Under Belöningsmedaljer

Selma Lagerlöfs utmärkelser

0175.5 (2)

Selma Lagerlöf med lettiska Tre Stjärnors ordens kommendörskors.

I en monter på gården Mårbacka där Selma Lagerlöf föddes och växte upp finns hennes många utmärkelser utställda i en monter (bild på medalj.nu). Utöver Nobelmedaljen fick hon ta emot flera utländska riddarkors för sitt författarskap. I Sverige, där ordnar skulle öppnas för kvinnor först ett decennium efter hennes död, införde man rentav nya medaljvarianter för att kunna belöna henne ordentligt.

I samband med att Selma Lagerlöf tilldelades nobelpriset i litteratur 1909 fick hon en unik utmärkelse av kung Gustaf V: medaljen Litteris et Artibus med Serafimerordens band. Medaljen delas ut för konstnärliga insatser och nya mottagare utses varje år, dock alltid i det högblå band som visar att den delas ut av kungen personligen. Genom att förläna den i det ljusblå serafimerbandet höjdes Lagerlöfs utmärkelse över alla andra.

1926 blev det aktuellt att åter hedra Selma Lagerlöfs livsgärning och Kungl. Maj:t tilldelade henne medaljen Illis quorum meruere labores av 12:e storleken. Även denna gång med serafimerbandet. Här fanns den större 18:e storleken att tillgå, men den utdelades sparsamt och till de med mycket hög samhällsställning. Man får anta att Selma var nöjd med att vara den enda att någonsin få medaljen i ljusblått band.

Under sitt sista levnadsår startade en kampanj att skänka guldmedaljer som ekonomiskt stöd till Finland under Vinterkriget (mer om detta på medaljBlogg). Lagerlöf kände starkt för Finland och hörsammade uppmaningen. De bärbara behöll hon. Kanske tänkte hon att hon behövde de bärbara om hon skulle bli frisk nog att besöka akademiens högtidssammankomst igen och då kunde hon inte gärna vara utan dem.

Nobelmedaljen och svenska akademiens stora guldmedalj lämnade hon dock till insamlingen. Innan de han smältas ned löstes de ut av Fryksdalens Gille som äger dem än idag. Totalt inbringade de 12 640kr (260 000kr i dagens penningvärde) för den finska saken. Originalen förvaras i bankvalv med detaljerade kopior har tillverkats till montern på Mårbacka.

Selma Lagerlöfs ordnar och medaljer:

  • Litteris et Artibus med Serafimerordens band
  • Illis quorum meruere labores av 12:e storleken med Serafimerordens band
  • Kommendör av lettiska Tre stjärnors orden
  • Officer av belgiska Leopoldsorden
  • Officer av franska Hederslegionen
  • Riddare av 1 kl. av Finlands Vita Ros’ orden
  • Riddare av 1 kl. av norska Sankt Olavsorden
  • Danska förtjänstmedaljen i guld

1 kommentar

Under Medaljer, Ordnar