30 juli, 2015 · 02:21

Ordenstecken på korkåpa

Nathan Söderbloms ekumeniska korkåpa från 1925.

Ärkebiskop Nathan Söderblom tilldelades Nobels fredspris 1930 för hans långtgående arbete att öka samarbetet mellan världens kyrkosamfund. En vacker representation av hans strävanden utgörs av den korkåpa han lät ta fram till det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925. I kåpan har tre av han utmärkelser inkorporerats.

1915, samma år som Söderblom blev ärkebiskop, fick han en vacker gåva av ärkebiskopen av Canterbury, Randall Thomas Davidson, i form av ett gyllene Canterburykors. Någon gång under 1920-talet mottog han även grekiska Frälsarordens storkors, vilket Söderblom själv tolkade som en utmärkelse från den grekisk-ortodoxe patriarken i Konstantinopel, även om det var en grekisk kunglig orden. Möjligtvis mottog han orden i samband med att patriarkens sändebud Germanos besökte Sverige hösten 1920.

Grekiska Frälsarordens storkorskraschan.

1924 mottog Söderblom abessinska (etiopiska) Stjärnordens storkors av regenten Ras Teferi, senare känd som Haile Selassie I, som han bjudit till Sverige. Med orden följde även en penninggåva. Denna använde Söderblom för att sy upp en särskild korkåpa att användas för det viktiga ekumeniska mötet. Han fattade själv pennan för att beskriva för sömmerskan Agnes Branting hur kåpan skulle utföras.

Söderblom ville att kåpan skulle symbolisera hans enhetssträvanden, och lät därför viktiga kyrkliga platser broderas in för att forma en karta över den kristna världen. Till detta använde han sina utmärkelser! Guldkorset fästes på högra brämet för att symbolisera ärkebiskopssätet Canterbury. På motsatta sidan fästes en frälsarbild (tagen från Frälsarordens kraschan) för att symbolisera patriarkatet i Konstantinopel. För att hedra givaren fästes även den abessinska kraschanen på ryggstycket.

Ärkebiskop_Söderblom
Söderblom i kåpan med Canterburykorset vid axeln.

Att använda ordenstecken på detta sätt är vad jag vet helt utan motstycke. Den som sett skruden i Uppsala domkyrkas skattkammare kan inte känna annat än beundran över hur väl den fyller sitt syfte. Mer om skruden kan man läsa i Klas Hanssons Fridens och kärlekens ord : Nathan Söderbloms gestaltning av ärkebiskopsämbetet 1914–1931, sid. 74–82.

1 kommentar

Under Ordnar

Taggat som , , , ,

10 juli, 2015 · 12:10

Att förkorta, eller inte förkorta

Ett bra sätt att lära sig om svenskt belöningsväsende är att plöja statskalendrar. Dessa årliga kataloger över statliga ämbetsmän innehöll in på 60-talet var och ens utmärkelser. För att få plats med allt användes ett system med förkortningar, R = riddare, K = kommendör, GM = guldmedalj o. s. v. På de högsta ämbetsinnehavarna kunde det ändå bli långt:

Nathan

Här kan vi bl. a. utläsa att ärkebiskop Nathan Söderblom var Filosofie Doktor (Fil. D.), Riddare av Franska HedersLegionen (RFrHL) och Ledamot av Musikaliska Akademien (LMA). Statskalenderns system för att ordna och förkorta utmärkelser är mycket belysande och jag kommer att återkomma till det flera gånger.

I Nathan Söderbloms fall finns en märklighet. ”En av de 18 i Sv. akad.” avviker från mallen. De sju andra medlemskapen i akademier och lärda samfund är mer förkortade (LVA, LMA et. c.) och kommer dessutom långt efter. Varför denna inkonsekvens?

Jo, i Svenska akademiens stadgar som skrevs 1786 av Gustav III själv finns en bestämmelse om hur ledamöterna ska benämnas då de ”sina öfriga Titlar föra”, nämligen:

XVIII. §. Under alla arbeten som utgifvas af Academiens Ledamöter, uti Fullmagter och Afhandlingar, samt vid alla tilfällen, tå Ledamöterne sina öfriga Titlar föra, mage the äiven skrifva och kalla sig med then Academiske, nämligen: en ibland the Aderton af Svenska Academien, eller ock en af Svenska Academien.

Så sent som 2008 var en akademiledamot, Sten Rudholm, upptagen i Hovkalendern där utmärkelser alltjämt redovisas enligt de gamla principerna. Även han stod som ”En av de 18”.

 

2 kommentarer

Under Ordnar

Taggat som , , , ,

5 juli, 2015 · 11:00

Ny antologi om ordensväsendet

20150621-1

Saknar du spännande sommarläsning? Vitterhetsakademien har nyligen gett ut Perspectives on the Honours Systems, en antologi där diplomater, museifolk, ordensämbetsmän m. fl. ger sin syn på ordensväsendets uppkomst och uppgift inom politiken och diplomatin. Fokus ligger på nordiska och ryska ordnar.

Redaktörerna är historikern Antti Matikkala vid Helsingfors universitet och Staffan Rosén, vice ordenskansler och sekreterare vid Kungl. Maj:ts orden. Många välbekanta auktoriteter på området återfinns i författarlistan, däribland Tom C. Bergroth och Ronny Andersen.

Boken kan beställas här. Själv ser jag fram emot en rafflande läsning. Recension utlovas så fort jag läst klart.

Lämna en kommentar

Under Ordnar

Taggat som , ,

4 juli, 2015 · 03:25

Ordensvaktmästaren på slottet

I Livrustkammarens bildarkiv kan man söka bland 40 000 fotografier av olika föremål. Samtliga är märkta med Creative Commons-licenser, vilket ger stor frihet till den som vill använda eller bearbeta bilderna. Väl investerade skattemedel! Bland föremålen finns välkända utmärkelser från hela världen, men också helt unika föremål från det svenska ordensväsendet. Tillåt mig att presentera föremål 19417 – ordensvaktmästarens livré:

Ordensvaktmästarens livré
Livréet framifrån.

Ordensvaktmästaren tjänstgjorde vid Kungl. Maj:ts Orden, den gemensamma beteckningen och organisationen för de kungliga ordnarna som instiftats 1748. Den finns fortfarande kvar i sina lokaler på Stockholms slott, om än med färre ämbetsmän än under ordensväsendets glansdagar. Då fanns det ordensbiskop, banerförare och härolder som skulle ge ceremonierna en praktfull inramning. Vaktmästarens roll var praktisk snarare än praktfull. Hans uppgift var bland annat att springa med kallelser inför sammankomsterna. Redan 1755 bestämdes att vaktmästaren skulle bära ett särskilt livré.

Och vilket livré sen! Det på bilden är från 1800-talet och är helt olikt de som bars av anställda vid hovet. Det mest prominenta draget är de stora patriarkalkors, bildade av breda silvergaloner, som framträder på fram- och bakstyckena. Ordensvaktmästaren måste verkligen ha dragit ögonen till sig.

Varför patriarkalkors? Det är ett av Serafimerordens symboler. Man ville knyta an till äldre svenska riddartraditioner och i läste i franska böcker att riddarkedjor prytts med patriarkalkors på Erik XIV:s tid. Idag vet vi att det författarna trodde var patriarkalkors egentligen var en annan symbol, helt okänd för dem men välkänd för oss, nämligen vasar.

Lämna en kommentar

Under Övrigt

Taggat som , , , , , ,

1 juli, 2015 · 05:22

Magnus Härenstam 1941-2015

Idag tog Sverige farväl av Magnus Härenstam. Han begravdes i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm och på kistan låg – mycket passande – de tre utmärkelser som han fått motta som belöning för sina stora insatser som skådespelare och underhållare. Dessa är:

  • H.M. Konungens medalj av 8:e storleken i högblått band, utdelad på nationaldagen 2008 ”för mångåriga och mycket uppskattade insatser som artist”.
  • Patriotiska sällskapets guldmedalj För betydande fostrargärning, utdelad den 29 april 2015 ”för hans roll som Pedanten i den ikoniska tv-serien ”Fem myror är fler än fyra elefanter” som har fostrat flera generationer barn och entusiasmerat dem till att lära sig läsa och skriva.”
  • Stockholms stads S:t Eriksmedalj som förtjänt stockholmare, utdelad i april 2015.

1200 - Kopia

Foto: Aftonbladet

På hyendet (kudden) var medaljerna placerade i rangordning. Längst fram Konungens medalj (som är officiell), ovanför till vänster Patriotiska sällskapets (som är halvofficiell) och till höger om den S:t Eriksmedaljen (som är kommunal och därför räknas sist).

Det finns dessutom regler för hur man avbildar utmärkelser till vapensköldar. Härenstam hade en sköld, innehållande fem myror och fyra elefantbetar, och hade han lagt till medaljerna hade de hängt i just den ordningen.

I koret stod även Sällskapet Stallbrödernas standar och ytterligare ett, kanske Sällskapet Stadsbudskårens? Sammantaget försatt man alltså ingen möjlighet att ge en av Sveriges med folkkära artister ett värdigt avsked.

Lämna en kommentar

Under Belöningsmedaljer, Personer

Taggat som , , , ,

29 juni, 2015 · 01:42

”Vad är det för peng du har i ditt halsband?”

Pelle Svanslös

I Gösta Knutssons böcker om Pelle Svanslös finns mycket som man inte upptäcker förrän man återvänder till dem som vuxen. Ta t. ex. medaljen som Pelle får efter att ha räddat sin familj undan en eldsvåda: För berömliga gärningar. Det är inte bara påhitt utan en alldeles äkta medalj, instiftad 1832 för den som ”rådigt och modigt räddat en människa i livsfara”.

Medaljen bär kungens porträtt och krona, och delas ut av regeringen. Eller borde delas ut ska man kanske säga. Tyvärr är regeringen dålig på att utnyttja sina medaljer. 1975-2005 delades den ut 17 gånger och inte mer. Ett sätt att se till att fler förtjänta får medalj är att nominera dem. Läser du om ett hjältedåd i tidningen – ta dig då ett par minuter att mejla departementen med ett förslag.

En tallrik grädde är ju inte fel det heller. Men först en rejäl medalj!

Lämna en kommentar

Under Medaljer

Taggat som , ,

27 juni, 2015 · 09:55

En ny blogg om ordnar och medaljer

Faleristik – läran om utmärkelsetecken – har på senare år blivit ett av mina stora intressen. Som entusiastisk nybörjare var det lätt att fördjupa sig i ämnet tack vare de kunniga skribenter som bloggar och diskuterar på nätet. Jag hoppas kunna bidra till att belysa detta mycket spännande område med mina egna tankar.

Välkommen till Phaleristica!

1 kommentar

Under Övrigt

Taggat som