Överstelöjtnanterna Henrik Hvilsom och Lars Nygaard tilldelades Dannebrogordens riddarkors. Foto: Den Kongelige Livgarde
Idag är det inte bara kanelbullens dag. Det är dessutom en av det danska försvarets dekoreringsdagar – datumet för en berömd militär framgång som uppmärksammas genom att befordra eller dekorera försvarsanställda.
Dekoreringsdagarna är specifika för de olika försvarsgrenarna, men den 4 oktober delas av armén och marinen som högtidlighåller två olika händelser. För armén är det slaget vid Friedrichstadt 1850 då 1 600 danskar under befäl av Hans Helgesen höll stånd under en hel natt mot en tredubbelt så stor belägrande styrka. Marinen minns istället slaget vid Köge bukt 1710 mot svenska flottan, vilket kan tyckas märkligt eftersom det är mest känt för att skeppet Dannebroge där sprängdes i luften.
Bland de som hedrades idag var överstelöjtnanterna Henrik Hvilsom och Lars Nygaard vid Den Kongelige Livgarde som fick ta emot Dannebrogordens riddarkors. Orden instiftades 1671 av Christian V och ett för att komma ifråga för riddartecknet så ska man normalt inneha överstelöjtnants grad.
Snart är det ett år sedan den fruktansvärda attacken på grundskolan Kronan i Trollhättan, då tre personer mördades. Särskilt uppmärksammad blev elevassistenten Lavin Eskandar som försökt övermanna angriparen när denne svingade sitt svärd mot eleverna, vilket kostade honom livet. Lavin Eskandar blev bara 20 år och har hyllats som en hjälte av eleverna på skolan. Han har föreslagits för medalj men regeringen har ännu inte lämnat besked.
Lavin Eskandar 1995-2015
Bara några dagar efter dådet den höjdes röster för att Lavin Eskandar skulle tilldelas den svenska livräddningsmedaljen För berömliga gärningar. Den delas till de som ”rådigt och modigt räddat en människa i livsfara” efter beslut av regeringen. Ett upprop på startades på Facebook, Ge hjälten Lavin Eskandar medalj, som idag stöds av 5 800 personer. Initiativtagaren Michael Sigge motiverade varför medalj skulle delas ut:
”Det skulle dels vara ett sätt att hylla en verklig hjälte som offrade sig själv för att rädda livet på skolbarn. Men det vore också en politisk markering. Sverige som nation skulle visa vårt avståndstagande från den här typen av rasistdåd, och visa att vi uppskattar en ung människa som gjort sitt yttersta för sina medmänniskor.”
Medaljen har inte delats ut sedan 1998, och aldrig postumt. Initiativet fick dock mycket uppmärksamhet av de rikstäckande tidningarna, och snart fick det dessutom medhåll av Sveriges kanske främste kännare i dessa frågor, ordensintendenten på Kungl. Maj:ts orden Tom Bergroth:
”Tyvärr har medaljen delats ut skamligt sparsamt de senaste årtiondena. Jag ser inga hinder för varför den inte skulle kunna delas ut postumt. Jag tycker dessutom att regeringen nu har chansen att uppmärksamma ett agerande som väl uppfyller kriteriet för Berömliga gärningar.”
I november samma år hade flera nomineringar kommit in och ärendet började beredas inom Utbildningsdepartementet. Beslut om medaljutdelning förbereds alltid inom ett departement innan det diskuteras inom regeringen. I detta fall ville man av naturliga skäl invänta polisens utredning. Under den första halvan av 1900-talet, när utdelning av medaljen fortfarande var vanlig efter en livräddande insats, brukade handläggningen ta ungefär ett år.
För de som vill se Lavin Eskandar hedrad på detta sätt finns det dock all anledning att ligga på. Att medaljen delats ut ”skamlöst sparsamt”, som Tom Bergroth uttryckte det, är närmast en underdrift. Den har inte delats ut alls på närmare 20 år. Inte för att det saknats förslag. De senaste åren har flera privatpersoner skickat in nomineringar som först mötts av flera månaders tystnad och därefter ett kortfattat avslag. Statliga myndigheter vittnar om hur medaljnomineringar de skickat till Regeringskansliet i bästa fall mötts av förvirring och i sämsta fall av tydligt markerat ointresse.
När en medalj för internationella insatser utreddes 2010 föreslogs en särskild medaljberedning inom Regeringskansliet, så att uppgiften inte ska vara utspridd på de 11 departementen. Det blev varken medalj eller beredning. Modellen har dock fungerat bra i Finland vars Livräddningsmedalj handläggs av en Livräddningsmedaljnämnden som föreslår ett tiotal mottagare varje år. En nordisk förebild finns även i Norge, som ett år efter terrorattentaten 2011 delade ut medaljen For edel dåd, bland annat till dem som med fara för eget liv räddat ungdomar från Utøya. Då hade medaljen inte delats ut på 30 år.
Sveriges regering bör ge medaljen postumt till Lavin Eskandar. Det är ett erkännande han är värd och en symbolisk handling som skulle betyda mycket för många. Gör regeringen inte det lever den inte upp till sitt ansvar. Förvaltar man svenska folkets belöningsmedaljer åtar man sig att förära dem till de som är förtjänta. Kan regeringen inte utföra den enkla uppgiften får de helt enkelt lämna medaljerna ifrån sig.
Imorgon döps prins Alexander i Drottningholms slottskyrka. Den femte i den nya generationen prinsar och prinsessor att upptas i Svenska kyrkan. Här är lite medalj- och ordensrelaterad information för de som tänker följa ceremonin.
Klädseln är förmiddagsdräkt, d. v. s. jackett eller mörk kostym. Till denna klädkod bär man inte utmärkelser i original, men ordensinnehavare kan bära en knapp (bouton) och medaljinnehavare en rosett. Prins Daniel bär t. ex. Serafimerordens stora bouton medan Christopher O’Neil bär en mindre för Nordstjärneorden med två ”vingar” av silver vilket utmärker kommendörsgraden.
Innehavarna av Konungens medalj bär en serafimerblå eller högblå rosett (beroende på vilket band man fått medaljen i), och innehavarna av en regeringsmedalj, ex. Illis quorum, en mellanblå rosett med gula ränder. Innehavarna av kungens miniatyrporträtt eller ett kunglig namnchiffer bär dessa.
Prins Oscar med familj och faddrar den 27 maj 2016.
För hovfunktionärer och militärer är det stor hovuniform respektive högtidsdräkt som gäller. Till dessa bärs utmärkelser i original. Inom hovet väljer innehavare av högre ordensgrader ibland att lämna dessa hemma av okänd anledning. Det motsatta gäller hos vissa lägre funktionärer, som under många års tjänst vid olika statsbesök fått en imponerande samling utmärkelser, och gärna fyller hela uniformsbröstet i flera rader. Förmaningarna från de vid hovet som känner till reglerna klingar här för döva öron.
Hovuniform utställd i Ordenssalarna.
Officianterna, de präster som förrättar ceremonin, bär inte några utmärkelser vid altaret (om nu inte någon mot förmodan skulle vara fastsydd på kåpan, se Ordenstecken på korkåpa). Efter ombytet till kaftan går det dock utmärkt att bära utmärkelser. Viss förvirring råder kring hur ett tecken bärs om halsen, men det som gäller är att ett bandet ska sitta innanför kaftanens krage och själva tecknet vila på kragsnibbarna, den s. k. ”elvan”. Inte alla präster har utmärkelser, men överhovpredikanten Johan Dalman är rättsledamot (motsvarande rättsriddare) i Johanniterorden med tillhörande hals- och bröstkors.
Serafimerbaneret från 1810.
Åter till själva dopceremonin. Till höger om altaret står serafimerbaneret och framför det Serafimerordens band och kraschan på ett hyende. Fram till 1975 blev prinsar och prinsessor riddare respektive ledamot vid födseln, vilket från 1995 åter är fallet. Vid prinsessan Estelles dop återinfördes även en tradition från Gustav (IV) Adolfs dop 1778 där ett mindre dopband fästs på dopklänningen. Det går till så att ordenskanslern bär fram bandet på en silverbricka, tillverkad av A I Björckman 1823 och tidigare använd vid ordenskapitel, varefter kungen fäster det på klänningen. Detta sker i slutet av dopet. Ordenstecknen i större format överlämnas tillsammans med ordensbrevet på myndighetsdagen.
Detta och mycket annat kommer man att kunna se under morgondagens ceremoni som sänds i SVT från 11:30.
I torsdags beslutade regeringen att dela ut medaljen Illis quorum meruere labores till tre personer inom kulturområdet. De har alla tre verkat för att lyfta fram arbetarrörelsens historia i Sverige. Medaljens inskription betyder ”åt dem vars gärningar gör dem förtjänta av det” och den delas ut för personliga insatser på riksplanet för kulturella, vetenskapliga och andra allmännyttiga ändamål. Från pressmeddelandet:
Margareta Biörnstad, arkeolog och tidigare riksantikvarie, tilldelas medaljen i guld av tolfte storleken för hennes betydelsefulla insatser för kulturmiljöarbetet i Sverige och för kulturarvets bevarande runt om i världen.
Kjersti Bosdotter, tidigare kulturansvarig vid IF Metall, tilldelas medaljen i guld av tolfte storleken för hennes långvariga och omfattande insatser för att främja arbetarkultur och för att uppmärksamma arbetarrörelsens historia.
Museichefen vid Statarmuseet Barbro Franckié tilldelas medaljen i guld av åttonde storleken för hennes mångåriga och betydelsefulla engagemang för arbetarnas historia och för hennes insatser för att lyfta fram och stärka arbetslivsmuseerna.
På senare år har medaljen delats ut alltmer sällan och lokaltidningarna har kastat sig över nyheten. I en intervju i Sydsvenskan beskriver Barbro Franckié medaljen som ”pricken över i för mitt arbetsliv”. En heder som är få förunnad. Senast medaljen delades ut gick den till professor Arne Ljungqvist för sitt antidopningsarbete.
Tidningen får dock en del om bakfoten i sin beskrivning av medaljen. Medaljen, som mycket riktigt instiftades av Gustav III 1785, delades inte ut av kungen utan av Kungl. Maj:t – regeringsorganet där kungen var ordförande och som 1975 ersattes av regeringen. Det är inte heller kulturministern som bestämmer över medaljen, det gör regeringen som helhet, men frågan har beretts i Kulturdepartementet och det är ministern som lämnar över medaljen vid en ceremoni den 12 oktober.
Armémuseum har lagt upp ett fotografi på en medaljerad präst på sin Facebooksida. På baksidan finns texten:
Carl Johan Holm, född 1781, var krigspräst i 18 år, först vid Savolax jägare, sedan vid Hälsinge regemente. Bevistat 2 krig och varit med i 11 drabbningar. Var i 1808 års krig tillika kompanidisponent för Läppävirda kompani som bestod av 150 man, varav vid krigets slut återstod endast 3 man. Utgivit tryckta berättelser om nämnda fälttåg.
Jag har fått frågan vilka hans båda utmärkelser är, och om de säger något om hans insatser under dessa båda krig.
Tecknet kring halsen är Vasaorden i dess äldre ovala form som skämtsamt kallades för ”vasatrissan”. Ordens instiftare Gustav III ville markera ordens status genom att innehavarna av den lägsta graden, riddarna, bar sitt tecken om halsen och inte på bröstet. På gamla porträtt är det därför lätt att missta en riddare av Vasaorden för kommendör. I början av Karl XV:s regeringstid ändrades Vasaorden så att den skulle likna övriga ordnar.
Vasatrissan.
Vasaorden delades inte ut för förtjänster i krig, utan för”förtjänster inom jordbruk, bergshantering, konst, handel och industri, för nyttiga skrifter i dessa ämnen samt för väl förrättade allmänna värv och uppdrag”. Vanliga mottagare var författare. Sannolikt var det för de ovannämnda tryckta berättelserna Anteckningar öfver fälttågen mot Ryssland åren 1808 och 1809 som Carl Johan Holm utsågs till ledamot i andliga ståndet den 4 juli 1836. Vissa påstår att Johan Luvig Runeberg ska ha baserat Fänrik Ståls sägner delvis på detta verk.
Karl Johansmedaljen.
Medaljen på bröstet är Karl Johansmedaljen, en krigsdekoration avsedd för de officerare och vederlikar som deltagit i kronprins Karl (XIV) Johans fälttåg 1813-1814. Den instiftades av Oscar I 1854 och delades ut till de fälttågsdeltagare man kunde få tag på. Medaljen bars i ett gult band med två blå ränder. Carl Johan Holm, som tjänstgjort vid Hälsinge regemente i Dalsland under fälttåget mot Norge, tilldelades medaljen 1856. Till skillnad kriget i Finland slapp han vara med om blodiga slag. Tvärtom slutade tjänstgöringen lyckligt för honom. I familjen han var inkvarterad hos träffade han sin blivande fru.
Försvarsmaktens värnpliktsmedalj (FMvplSM) instiftades den 16 augusti 2002 som belöning för genomförd värnplikt, och lades vilande den 30 juni 2010 efter att värnplikten avskaffats. I och med att Försvarsmakten vid årsskiftet infört en längre och mer sammanhållen grundutbildning på 9-12 månader har överbefälhavaren beslutat att medaljen ska återuppstå som Försvarsmaktens grundutbildningsmedalj (FMGUSM).
Försvarsmaktens värnpliktsmedalj.
Den första kullen som nu muckar från GU NY kommer att bli de första att tilldelas den nya medaljen. De som genomförde frivillig grundutbildning fram till 2011 får skaffa medaljen på egen bekostnad. Därefter genomförd GMU berättigar inte till den. Tidigare utdelade eller införskaffade värnpliktsmedaljer räknas nu retroaktivt som FMGUSM, vilket bildar en fin kontinuitet. Till det yttre sker inga förändringar. Medaljen är även fortsättningsvis av 8:e storleken i silver prydd med Försvarsmaktens heraldiska vapen.
Att värnplikt och grundutbildning belönas med samma medalj, trots att de skiljer sig i fråga om plikt och frivillighet motiveras på detta sätt i beslutet:
Försvarsmakten införde FMvplSM som ett synligt bevis för delaktighet i det samhällskontrakt som upprättats mellan stat och medborgare för rikets försvar. Oavsett om militär grundutbildning sker med pliktuttagning eller på frivillig väg så är det Försvarsmaktens uppfattning att utbildningen och den därpå följande plikten att tjänstgöra upp till 47 års ålder, i sig är tillräcklig för att staten tydligt ska visa erkänsla för individens insats för rikets militära försvar.
Sedan en tid tillbaka delar Försvarsmakten in sina utmärkelser i tre kategorier: Krigsdekorationer, Förtjänstmedaljer och Tjänstgöringsmedaljer. FMGUSM tillhör den tredje kategorin tillsammans med reservofficersmedaljen och den drygt ett år gamla GSS-medaljen. De tre bär devisen För rikets försvar.
Idag har flera av de svenska olympierna kommit hem från Rio och fått motta folkets hyllningar. Däribland damlandslaget i fotboll som kämpat sig till ett välförtjänt silver. I flera länder är det vanligt att segrande idrottare belönas med en orden vid hemkomsten. Jag har tidigare skrivit hur det herrlandslaget belönades med medaljen För berömliga gärningar efter VM-silvret 1958. Nu återstår att se om damlandslaget får något motsvarande.
Damlandslaget inför matchen mot Brasilien OS 2016.
Internationellt är det inte ovanligt att belöna hela lag med ordnar. Efter fotbolls-EM tidigare i somras utnämndes hela det portugisiska segrande laget till kommendörer av portugisiska Förtjänstorden, och de framgångsrika islänningarna har utlovats Falkorden av den nytillträdde presidenten. Praxis skiljer sig dock från land till land. I Frankrike krävdes det en seger i VM för att president Jacques Chirac 1998 skulle utnämna landslagsspelarna till riddare av Hederslegionen, och i Storbritannien belönar man bara individuella spelare. De har en egen Wikipedia-artikel i vilken man kan finna Henrik Larsson, riddare av Imperieorden 2006 efter sina framgångar i Celtic FC.
I Sverige sticker 1958 års medaljer ut som ett undantag, inte minst för att just denna medalj är avsedd för livräddning. Endast ett fåtal svenskar har sedan dess fått Konungens medalj för insatser inom fotboll: Sven-Göran ”Svennis” Eriksson fick den av 12:e storleken i högblått band 2005, och 8:e storleken med högblått band har delats ut till Henrik Larsson 2007, Pia Sundhage 2012, och senast Therese Sjögran 2016.
Pia Sundhage.
Som damslagets tränare kan Sundhage nu utan problem göra anspråk på samma fina medaljgrad som Svennis, men då får hon först hämta ut sin tidigare medalj. 2012 uteblev hon från utdelningen för att prioritera landslaget. Till Nerikes Allehanda sade hon att hon såg det ”som ett pris mer till damfotbollen än till mig själv”, vilket dock knappast är ett skäl att inte ta emot den. Skulle hela laget, mot förmodan, få en svensk medalj så blir det kanske 5:e storleken i guld av antingen Konungens medalj eller Illis quorum meruere labores.
Det är dock en fråga för framtiden. Idag gläds hela Sverige åt de olympiska medaljer som våra OS-hjältar erövrat i Rio!
Som väntat har David Cameron, som förste avgående brittiske premiärministern sedan 1997, utnyttjat möjligheten att lämna förslag på utdelandet av utmärkelser. Nu har de båda listorna, en för Peerages (ledamöter av överhuset, lorder) och en för Honours (ridderskap, ordnar och medaljer), slutligen lämnats in och godkänts av drottningen. Detta efter en långt sedan en preliminär lista publicerats av Sunday Times och Cameron kritiserats hårt för att gynna donatorer, medarbetare och politiska allierade.
Bland namnen på listan finns George Osborne som nyligen fick lämna posten som finansminister. Han blir utnämns till Companion of Honour som plåster på såren, en orden för samhällsinsatser på nationell nivå grundad 1917 vars medlemskap är begränsat till 65. Hugo Swire som även han fått lämna regeringen blir Knight Commander (motsvarande kommendör 1 kl.) av Sankt Mikaels- och Georgsorden, och sittande försvarsminister Michael Fallon samma grad inom Bathorden. Merparten av utnämningarna sker dock inom Imperieorden, samtliga med motiveringen ”for political and/or public service”.
Storbritannien har flera gånger skakats av skandaler rörande belöningsväsendet. Denna gång är det framförallt utnämningarna till överhuset som hamnat i fokus, men många britter har även reagerat på det höga antal ordnar som delas ut för mindre politiska förtjänster. Detta trots att samtliga utnämningar genomgått oberoende granskning. Förhoppningsvis kan debatten mynna ut i konkreta reformförslag.
För den som vill veta mer om Storbritanniens belöningsväsende har BBC satt ihop en bra genomgång.
Förre statsministern Thorbjörn Fälldin har avlidit i sitt hem i Ramvik vid en ålder av 90 år. Han var bonden som 1958 tog plats i riksdagen för Centerpartier, och 1976 blev han den förste borgerlige statsministern på 40 år. Han fick hantera kärnkraftsdebatten såväl som den strandade ryska ubåten U 137 och var den förste svenske statsministern att besöka Kina. Efter att ha lämnat politiken var han fortfarande engagerad i sin hembygd och olika organisationer, inte minst Mittuniversitetet.
Efter att Fälldin lämnat riksdagen 1985 fick han likt andra tidigare statsministrar ta emot Konungens medalj i guld av 12:e storleken, en utmärkelse som idag närmast motsvarar Serafimerorden och som ger innehavaren samma rang. En ställning som Fälldin fick åtnjuta i 30 år. Han hyllas nu som en ovanligt ärligt och klok person vars gärning betydde mycket för många människor.
Man kan hitta både det enda och det andra på sommarens loppmarknader. Grävande i en ask bland örhängen och rockslagsnålar från diverse idrottsföreningar fann jag häromveckan denna:
En ordensknapp eller bouton i form av en liten rosett av ordensbandet (miniatyrstorleken) som bärs på kavaj- eller smokingslaget när tillfället inte fordrar riktiga ordenstecken. ”Vingarna” utmärker ordensgraden, i detta fall motsvarande kommendör eftersom båda är av silver. Inga vingar är riddare 1 kl. En av silver och en av guld är kommendör 1 kl. och två av guld är kommendör av stora korset.
Säljaren kunde lyckligtvis berätta att knappen kom ur Thorsten Ericsons (1885-1965) kvarlåtenskap. Ericson var ingenjör och krönte sin karriär som VD för ASEA. En titt i 1963 års ordenskalender, som redovisar svenska innehavare av inhemska och utländska ordnar, visar att han var kommendör av Vasaorden och riddare av Nordstjärneorden, samt även kommendör av rumänska Kronorden och officer av grekiska Fenixorden.
Rumänska Kronorden (dock med äldre variant av bandet).
Därmed var knappen identifierad. Bandet stämmer nämligen med Kronordens band efter 1932. Orden instiftades 1881 för att markera återupprättandet av det rumänska kungadömet. Den delades ut till republikens införande 1947, bland annat till Thorsten Ericsons vars ordensknapp nu alltså hamnat hos mig.
Phaleristica 